Bloggen fyller tre år

Mitt första inlägg den 30 september 2017 handlade om höstgarderob och misströsta ej, jag kommer att skriva om garderobsskifte i år å. Men jag ville stanna upp lite vid "jubiléet" och bjucka på lite bakom-kulisserna-skriverier eftersom jag för tre år sedan ju skrev dagbok parallellt med bloggen. Eller dagbok, terapibok snarare. Och i den nämner jag er.

"Juni 2017: Här sitter man vid sitt skrivbord på Arbetet klockan 06:38 och skriver. Hur jag ska kunna aktivera mig en dag som denna är ett mysterium*. Jag var här tidigt för att visa min goda vilja, särskilt med tanke på gårdagens chaos avoidance, men vad ska jag göe? Ingen mail, inget nätverk, oförmåga att skriva ut ordrar. Som tur är har jag mina lokala filer ex. sparplan och lite texter att leka med. Kanske ska jag tvätta bilen också? Må nu inte detta kontaminera semestern om två veckor - då blir jag galen. Hade reell jobbångest i morse runt 04:30 när jag vaknade första gången, men kom rätt snabbt på vad det handlade om [[uppräkning av olika händelser, bland annat "att behöva vara i kontakt med Djävulen" [en kund] "och hans anfang" [vår controller]]. I kombination med att [VD] blev irriterad på mig igår efter att jag missförstått kommunikationen som fördes ut via sociala medier. Alltså, inga allvarliga saker. Vad det troligtvis handlar om är att jag lever ett överlag rätt bekymmerslöst liv. Nackdelen är att jag stressar upp mig för småsaker. Hade jag haft [tidigare-jobb]-läge på jobbet hade det här varit en veritabel semesterdag. Den största mentala stöttningen i min strävan framåt är FIRE-bloggosfären, men det dillade jag om redan igår kväll så nog om det. Nu kör jag lite sparsnurra så ser vi vad som händer."

Jag hade glömt den här leda dagen. Och jag hade glömt att jag redan då såg denna community som en stöttepelare när jag hade alltför svårt att hålla geisten uppe. Men så var det ju! Jag hänger visserligen inte på så många andra fora, men vad jag förstår ska man passa sig särdeles noga för allt som handlar om barn och odling för där smäller det till illare än kvickt. Typiska kvinnobloggar är kontaminerade av blinkande smileys och snabbrörliga agitationsarenor av typen Twitter går fetbort av fler anledningar än jag orkar tänka ut. Nej, tacka vet jag pragmatisk FIRE-sfär med ögona på bollen. Vad vill du med ditt liv och hur ska du ta dig dit, parat med glada tillrop i bokstäver, ej symboler. Denna generositet i tanken, exempelvis när "Fredrik" drog ur pluggen och ni bara "Grattis, bra jobbat!". Inte ett endaste putter kring "vad-skulle-hända-om-alla...”

Så därför vill jag rikta ett stort tack till er som läser, er som bloggar och er som kommenterar. Jag tror faktiskt att FIRE-communityn, såväl utomlands som här, lyckats bygga upp något rätt speciellt. Det är smart, det är roligt och det är hållbart, ett jävla kinderägg är vad vi skapat och för det ska vi vara stolta. JAG hade i alla fall inte nått lika långt vare sig sparmässigt eller livskunskapsmässigt om jag varit utan er, verserade community.

Mvh/

FruEfficientBadass

* Vi hade haft en cyberattack så att all datortrafik låg nere.