Sidor

Den härligaste känslan med att dra ur pluggen...

...inträffade för mig veckorna efter att jag fick kicken från start-upen. Jag har ju jamsat på om det innan, mina första dagar i ett hett juni 2018 då jag cyklade runt som en 12-åring på speed och badade i diverse badbara och ej badbara vatten och bara tjöt av glädje över att vara ute ur ekorrhjulet. I samma veva införskaffade jag ett block. Inget fancy, bara ett vanligt kollegieblock, av den typ du köper på ICA för 24:90. Linjerat. Det här var mitt planeringsverktyg. Jag gick alltså från att ha en jobbdator med det artvidriga Outlook som varje dag spottade ur sig kalenderposter och disgusting mail från kreti och pleti, en papperskalender med privata noteringar samt en massa annat tingel tangel till att enbart jobba med detta block. På första sidan hade jag skrivit in de saker som ger mig lyckokänslor. Ni vet, simma, skriva vers, gå i strumplästen på Waldermarsudde, hitta något jag letat efter, baka en limpa. Bara som en påminnelse, för att hålla ögonen på bollen nu när tid inte längre var min trånga sektor. Pö om pö fylldes blocket på med saker, olika projekt jag ville ta mig an av typen fixa ytskikten i lägenheten, vänner jag velat träffa mer och muséer jag velat besöka men inte haft tid för. Ni känner till uttrycket "tabula rasa"?

Tabula rasa
, (latin, "tom tavla"), är en humanfilosofisk teori som hävdar att människan föds utan förutbestämda egenskaper, och att alla hennes egenskaper är förvärvade under livets gång. Enligt tabula rasa föds barnet som ett oskrivet blad, som skrivs under barnets uppväxt.
Så kändes det, som att jag var pånyttfödd och framför mig fanns bara oskrivna blad. Bokstavligt talat! HUR tillfredsställande är det inte att ha en att-göra-lista-tutti som säger typ:

1. Köp jäst
2. Hämta lillan på skolan
3. Ta en promenad med densamma
4. Baka bullar
5. Fundera på om jag vill plugga till hösten

Det har nu gått mer än två år sedan jag var insyltad i det corporata så mina minnen har börjat blekna. Men en del minns jag. Överfull möteskalender med plågsam skit av typen "Forecast3" och "Genomgång ny mall för utvecklingssamtal" et cetera. Externt pådyvlat mög som enbart dränerade mig på energi. Komplexa och ofta ej lösningsbara problem hopade sig, ofta som del av en sofistikerad charad vi alla utförde tillsammans på kontoret, som ett vuxendagis för folk med akademisk utbildning. Som min man så träffsäkert uttryckte det: "Skulle inte era produkter sälja bättre om ni avskaffade er själva och bara lät några logistiker skeppa ut skiten?". Nej nej, vi var tvungna att jiddra runt och kringelikroka oss till varje affär. Den skulle diskuteras före, under och efter, gärna även bollas med europeiska ledningen och absolut föras in i en massa mallar av typen affärsplaner, budgetar och månadsrapporter i Excel. Hatar Excel. Den enda Excelsammanställning jag gillade var den som följde på min årsbonusutbetalning, en bonus som ironiskt nog sällan hade med mina affärer att göra utan mer med corporata mål av typen resultat efter finansnetto, som ofta var ett direkt resultat av valutadiffen mellan Euro och SEK vilket liksom stod utanför min kontroll. 

Jag erfor de sista fem, kanske till och med åtta, åren i yrkeslivet en känsla av omöjlighet. "Det här funkar inte längre, det kan omöjligt fortsätta på det här viset." Många hävdar att de väntar på att folk ska genomskåda vilken bluff de egentligen är. Jag har min egen teori: Det är inte det som skaver. Det som missmatchar är att en del efter ett tag börjar inse att det är hela cirkusen omkring dem, i vilken de är del, som är bluffen. Att det omöjligt kan fortgå. Någon gång måste väl någon ställa sig upp och ropa att kejsaren är naken? Merparten av det som utförs i välbetald tjänstemannasektor är ju bara fluff i form av skapandet av rutiner, processer samt dess kontrollsystem vilka alla bidrog till att göra sådant som förr var enkelt till komplicerat? Det var avsaknaden av denna någon som åtminstone fick mig att börja känna vansinnet komma krypande närmare och närmare för varje år. Kanske därför min kärlek till FIRE-communityn är så stor. Att under de sista kontorsåren läsa Living a FI, Mad Fientist och MMM var som balsam för själen (även de svenska motsvarigheterna, som på den tiden mest bestod av FFF och MI30).

Anyhow, att då kunna bryta med den här pseudotillvaron och istället få plita ner sina ytterst modesta målsättningar i ett kollegieblock från ICA var som hjärn-spa. Det var att återgå till barndomens lycka i första sommarlovsdagen. Att få skriva ner småputtrigt: Saker du vill lära dig mer om, saker som du tycker är kul och människor du tycker om. Jag fick en ingivelse att jag kanske borde skaffa en sån där rosa penna med dunboll upptill och klistra in bokmärken och stickers parallellt med mina noteringar, så lättjefullt och barnsligt härligt kändes det. Jag och mitt kollegieblock. DET var den härligaste känslan av att dra ur pluggen. 

Har du funderat på vilket sorts block du ska skaffa den dagen det är dags?

Mvh/
FruEfficientBadass

19 kommentarer:

  1. Mitt blir det klassiska med svarta vaxdukspärmar, där dess första sida skrivs snart.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej, jag är Theresa Williams Efter att ha varit i förhållande med Anderson i flera år, slöt han med mig, jag gjorde allt för att få honom tillbaka men allt var förgäves, jag ville ha honom tillbaka så mycket på grund av den kärlek jag har till honom, Jag bad honom med allt, jag lovade men han vägrade. Jag förklarade mitt problem för min vän och hon föreslog att jag hellre skulle kontakta en trollformell som skulle kunna hjälpa mig att ge en trollformel för att få tillbaka honom men jag är den typen som aldrig trodde på trollformler, jag hade inget annat val än att prova det, jag mailade spell caster, och han sa till mig att det inte var något problem att allt kommer att vara okej före tre dagar, att mitt ex kommer att återvända till mig före tre dagar, han kastade trollformeln och överraskande den andra dagen var det runt 16:00. Mitt ex ringde mig, jag blev så förvånad, jag svarade på samtalet och allt han sa var att han var så ledsen för allt som hände att han ville att jag skulle återvända till honom, att han älskar mig så mycket. Jag var så glad och gick till honom. Det var så vi började leva tillsammans lyckligt igen. Sedan dess har jag lovat att alla jag känner som har ett förhållandeproblem, jag skulle vara till hjälp för en sådan person genom att hänvisa honom eller henne till den enda riktiga och kraftfulla trollformeln som hjälpte mig med mitt eget problem. Hans e-post: {drogunduspellcaster@gmail.com} du kan skicka honom e-post om du behöver hans hjälp i ditt förhållande eller något annat ärende.
      1) Love Spells
      2) Förlorade kärleksformer
      3) Stoppa skilsmässa
      4) Äktenskapstavlar
      5) Graviditetsförtrollning
      6) Breakup Spells
      7) Döden
      8.) Du vill bli befordrad på ditt kontor
      9) vill tillfredsställa din älskare
      10) Lotteri
      Kontakta den här stora mannen om du har några problem för en varaktig lösning
      via {drogunduspellcaster@gmail.com}

      Radera
  2. Godmorgon FEB! Ytterst roande inlägg som jag med glädje läste igenom innan arbetet det fantastiska ska börja sluka timme efter timme denna dag. Är ju inte i fire än.

    Det är kul att du som f.d. chef bekräftar vad jag alltid tänkt och tyckt om dessa fantastiska ledare, mest en massa bullshit, meningslösa rutiner och tramsiga och onödiga möten som slukar både tid och energi från de som faktiskt måste producera nåt av vikt för att företaget ens ska kunna existera och betala höga löner till menlösa och överflödiga chefer.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är faktiskt synd om cheferna. Tänk dig, att om och om igen behöva slå knut på sig själv för att skapa "mening" i olika workshops, möten, kollegiala konferenser, visionära brain-stormings och lekar som måste till för att få undersåtarna, förlåt medarbetarna, att kunna umgås. Och som kronan på verket: Medarbetarsamtalen burr...

      Radera
    2. Synd? Cheferna skapar smörjan, vad annars gör de hela dagarna i brist på meningsfulla arbetsuppgifter😁.

      Radera
  3. Vill prova bullet journal igen. Testade för ett år sen men blev sjukt stressad av att jag inte hann med det jag skrev upp pga skitstressad av jobbet. Vore så mysigt att ha en BuJo utan krav, med points som typ "Plocka blommor till nattduksbordet" eller "Sy i knapp i kappan", och med listor på utlästa böcker och idéer till hempysslade julklappar.

    SvaraRadera
  4. Jag kan bara uppmana alla att läsa artikeln "Bullshit Jobs" av David Graeber. Det finns visst en bok också.

    @Kalkyl: Hear hear!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ska kolla om biblan har den, låter som en intressant bok!

      Radera
    2. Länk till artikeln:

      https://www.strike.coop/bullshit-jobs/

      Radera
    3. Favoritpassage:

      "While corporations may engage in ruthless downsizing, the layoffs and speed-ups invariably fall on that class of people who are actually making, moving, fixing and maintaining things; through some strange alchemy no one can quite explain, the number of salaried paper-pushers ultimately seems to expand, and more and more employees find themselves, not unlike Soviet workers actually, working 40 or even 50 hour weeks on paper, but effectively working 15 hours just as Keynes predicted, since the rest of their time is spent organizing or attending motivational seminars, updating their facebook profiles or downloading TV box-sets."

      Radera
  5. Tack Newman! Namninspiration från seinfeldt?!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vassego!

      Ja, namnet gick liksom inte att undvika, med tanke på mitt efternamn, att jag älskar serien, har jobbat på posten och att jag gjorde ett allvarligt försök att efterlikna honom rent fysiskt. Det sistnämnda sket sig, tack och lov :-)

      Radera
  6. Jag lyckades få ett lån på 950.000 kr mellan privatpersoner på Michel Combaluzier, villkoren är bra liksom metoden för återbetalning. Det är verkligen allvarligt. Om du också behöver ett lån mellan individer. Här är hans E-mail: combaluzierp443@gmail.com

    SvaraRadera
  7. Gillar inte papper då jag ofta lyckas tappa bort blocket eller vart i blocket det viktiga står, när jag väl hittar det har jag lyckats spilla kaffe över det så jag ändå inte ser vad som står.

    Har nyligen fått en Rocketbook, man skriver som vanligt i ett special block med speciell penna som kan suddas med en trasa, vart på man tar kort på sidan så blir bilden skickad till molnlagring och dessutom transkriberade så man kan söka i anteckningarna. Har fungerat ganska ok för mig, så får nog bli detta block då jag snart kliver av (ca 1.5 av 3månader kvar).
    //Kemok

    SvaraRadera
  8. Ett boktips: Dumhetsparadoxen. Otroligt underhållande och träffsäker om olika konstiga fenomen i arbetsliv och organisationer!
    https://www.adlibris.com/se/bok/dumhetsparadoxen-den-funktionella-dumhetens-fordelar-och-fallgropar-9789188589019

    Tack för en bra blogg!
    /Sanna

    SvaraRadera
  9. Hög igenkänning på känslan av att jobba i en stor självlåsande bluff. Själv lämnar jag nu den kommunala sektorn för ett lugnt liv i normalitet.

    SvaraRadera
  10. MÅLMEDVETEN 20306 november 2020 kl. 22:33

    Den finaste presenten jag någonsin har fått är en glittrigt anteckningsblock från en konstnärlig vän. På insidan av pärmen hade hon tryckt med stora bokstäver "snart är det aslänge sedan den här skiten hände". Tanken var att jag skulle skriva av mig om all frustration som kom av att avsky min jobbsituation. Jag använder den ännu men nu plitar jag ner positiva inspirationspartiklar istället för ilska. Det krävdes inte många sidor skrivet i början förrän jag sa eff this shit och sa upp mig. :) Så- älsk på anteckingsblock!

    SvaraRadera