Dags att investera

Så sa en gammal kollega till mig för ett tag sedan. Han är gammal kollega på två vis - dels jobbade vi tillsammans tidigt 10-tal, dels är han i svenne-banan-pensionsålder. Han har precis avslutat en bodelning i samband med skilsmässa och var nu nöjd över att kunna överblicka sina tillgångar. Till saken är att han tjänat in rätt fett med tjänstepension genom åren (och därtill förhandlat sig till diverse blodiga avgångsvederlag) så det går ingen nöd på honom direkt. Särskilt inte då han är en man med extremt små behov, bara han får vara med sina söner och åka på fjällfiske då och då är han nöjd med sakernas tillstånd. 

Det var bara lite lustigt att när han sa så till mig: "Nu letar jag efter nästa investering", så glömde jag bort att jag talade med en vanlig samhällsmedborgare och väntade mig en givande stund bollandes värdepapper. Jag såg fram emot att få en senior medmänniskas syn på hur man tänker kring aktier och risk vid 65, hur han viktar mellan aktier och räntor, hur mycket har han i petit-cashen etc. Men nej, när min gamla kollega pratade investeringar pratade han såklart svenne-bananska:

"Jag tänkte låta bygga en carport på landet". 

Missförstå mig inte. Jag har inget personligt emot carports. Men någon investering är det inte. ÄR DET INTE. 

Nu kan en ju tycka att det inte spelar så stor roll i sammanhanget. Han är 65 år och kommer inom ett år eller två börja lyfta sin värstingpension. Han kan göra vad tusan han vill med sina pengar, det hade inte gjort så stor skillnad även om han började nu givet den korta sparhorisonten. Skulle han börjat när vi först träffades, runt 2010, hade det varit en annan femma. Om han då, pre skilsmässa, passat på att lägga in en 15'/månad i en indexfond (fullt görbart, han tjänade bra) hade han...haft ännu mer pengar att ge sin fru vid bodelningen. Men hade även HON lagt in deg hade de båda kunnat skatta sig lyckliga. 

Det fick mig att fundera - inte helt originellt - på detta med ränta-på-ränta. Hur fantastiskt väl den gifter sig med tiden. Scrolla vidare om du är less på tanken, för här kommer inget nytt. Men det bara slog mig på en skogspromenad förra veckan, att även om jag naggar av mitt börsplacerade kapital under några år nu men vinnlägger mig om att låta en mille ligga kvar i ISK:en under resten av mitt liv (estimerad livslängd 84 år) kommer jag att kunna testamentera i runda slängar 16 miljoner till mina barn. Detta eftersom börsen historiskt, inklusive dippar i samband med börskrascher, världskrig och andra black swan events, mer än fördubblat sitt värde var tionde år.

Det här vet ni ju redan. Jag var bara tvungen att återanknyta till detta fantastiska faktum. Om min gamla kollega gjort slag i saken och under milleniets början ägnat sin ekonomi åtminstone hälften av den uppmärksamhet att ägnade sina övriga "investeringar" (han har ett solitt track record av att kontinuerligt låta sitt överskott gå in i olika husrenoveringar i ett hus som nu, hélas, såldes till underpris i samband med den brådstörtade skilsmässan) hade han varit miljonär idag. 

Nu verkar det inte störa honom att ha låg soliditet, han äter mest sill och potäter. Och som sagt, han har en bra pension på ingång. Efter min dragning om hur han genast måste göra slut med Max Mathiesens 2,25%-investeringar och börja spara i indexfonder kunde jag nästan höra hur han checkade ut ur vårt mobilsamtal. "Vet du", sa han, "De absolut bästa investeringarna jag gjort i mitt liv är när jag renoverat lantstället." 

Jag tvingas inse att alla inte tänker som jag. För honom ÄR det nog så, eftersom lantstället nu är hans fasta punkt i tillvaron och det ställe där han nog kommer att bosätta sig när barnen är utflugna. Och då är carport en helt rimlig prioritering. Har du folk omkring dig som ser renoveringar och byggen i olika form som investeringar? Är du en själv?

Mvh/
FruEfficientBadass