Vill ni bli min SYV?

SYV står för Studie- och yrkesvägledare och varje kommun har en sådan. Jag vet det, för jag har varit i kontakt med min. Jag går nämligen i tankarna att addera ytterligare strängar på min lyra. Inte för att jag till varje pris vill få ett Jobb för att känna mig som en Psykosocialt Anpassad Medborgare, utan för att det är kul att lära sig nya saker. Jag har dessutom blivit pluggproffs. Jag menar, även när jag försöker att hålla låg profil så får jag idel A:n. A, A , A, lärarna bara kastar A:n efter mig. 

Det där var inte helt sant. Jag har fått såväl B som D under mina nästan två år av heltidsstudier. Men jag vidhåller att jag har lätt för att plugga nuförti'n. För precis som ett "rutinerat yrkesjag" inte handlar så mycket om kompetens utan mer förmågan att snabbt greppa spelplanen, handlar högskolestudier om att förstå upplägget och veta vilka rattar man ska vrida på för att få lärarens gunst. Det funkar faktiskt exakt som i yrkeslivet. Nedan ett par exempel:

- När i möte, tag alltid ordet först. Det spelar ingen roll att det som kommer ur din mun är banalt och självklart för alla inblandade, huvudsaken är att säga något. Eventuellt avrundat med en fråga till chefen/läraren/kollegorna/klasskamraterna. Chefen/läraren kommer tacksamt notera att det fanns liv i gruppen och sen är jag fri för resten av mötet/seminariet. Läraren/chefen kommer att vara upptagen med att få alla andra att säga något, särskilt de slamkrypare som gömmer sig med kameran av alternativt skrivit "Jag har dålig uppkoppling" i chatten.

- Vid inlämning av rapport/inlämningsuppgift, kom in med den i allra sista sekund. I yrkeslivet brukade jag ibland be om att få ett par extra dagar om jag hade någon snarktråkig processbeskrivning e d på mitt bord. Även om själva uppgiften redan låg klar dag ett, i ett utkast i Outlook inväntandes min sänd-tryckning till chef. Det gav ett fullbokat intryck och chefen var alltid tacksam över att till slut få sitt blaha-dokument. Samma sak på högskolan. Häromveckan hade vi hemtenta. Vi hade sju veckodagar på oss att skriva den. SJU! Jag var klar dag två. Skickade jag in? Nay! Jag skickade in tre timmar innan dead-line på söndagen. Hur skulle det annars se ut? Som att jag rafsat ihop något på ett par timmar och kryddat det med akademisk lingo (korrekt)?

- Förstå vad hen vill ha och ge det till hinom. Håll inte på med en massa kringaktiviteter bara för att andra ägnar sig åt dessa. Samma sak med högskolan. Läs instruktionerna två gånger och gör precis det som står. Håll inte på och jiddra runt med en massa kringfluff, det ger inga A:n och du slösar bara bort din tid.

Så nu funderar jag på att läsa till USK. Undersköterska. USK? Säger man så? Anledningarna är tre:

1. Något flummigt tangerande samhällsnytta. Det känns som ett ej bullshit job. Lönen suger naturligtvis, men hade lönen varit min primära drivkraft hade jag fortfarande suttit i svalt konferensrum och diskuterat forecast 2 i industriföretaget.

2. Det är en enorm personlig utmaning. Jag är rädd för blod, sprutor, kroppar, you name it. Jag har visserligen jobbat extra inom vården när jag pluggade så jag vet att man vänjer sig vid både blöjbyten och dement galenskap. Men USK:arna fick göra andra saker än oss vårdhjon och jag tänker inte ens gå in på vad för jag får yrsel bara jag tänker på det. 

3. Det blir som en portabel inkomstmaskin. Ponera att jag skulle hamna i en prekär situation på något vis. Jag bara MÅSTE ha ett jobb och jag bor av någon anledning i Skellefteå. Där finns gamla! Visst borde man kunna hanka sig fram överallt, åtminstone på timvik, med en undersköterskeutbildning? Jag ser det kort sagt som ett sätt att bredda min renässansmänniskoprofil. För hur många är internationell-ekonom-journalist-undersköterska? Jag kan alltså wallraffa som hemtjänstpersonal och diskutera brukarens tjänstepension på franska samtidigt som jag byter blöjor på hen, för att sedan sälja reportaget till...ja det är frågan. I vilket fall, en unik kombo.

Vad tror ni? Är det en bra idé? Lite otippat har jag förstått att USK-utbildningarna är lite landet upp och ned - ju sämre utbildning du har, desto större är chansen att man får en plats. Bäst chans har du om du inte har gymnasiekompetens, då är det enligt min SYV raka vägen in. OM jag gör slag i saken och skaffar denna drygt ettåriga utbildning tänkte jag mig start till våren. Jag är nyfiken, finns det folk bland läsarna (förutom den uppenbara - investeringsunderköterskan) som har jobbat som undersköterskor och vilka är för- nackdelar?

Mvh/
FruEfficientBadass