Det är alltid kul att få skvaller från ekorrhjulet. Nu senast var det en f.d. kollega som varit på ett branschmingel.
Det visade sig att flera mingelobjekt, efter att ha fått ett par glas Sancerre under västen, blottade olycka och vantrivsel. "De var lessa på själva tjänsterna. Trots ibland egna ledningsgrupper och bra villkor.”. Det svåraste, upplevde dessa mellanchefer, var att de kände sig inmålade i ett hörn. Fångade i sin gyllene bur.
För vart går du när du i dagsläget har allt man kan önska sig? Extraordinarily Long Title In Foreign Language And Unclear Meaning att mata in på LinkedIn, 150 papp i månaden, tjänstebil, fina affärsresor och workshops och ledarskapsläger och säkert subventionerad städning hemmavid så att du ska få tid att lyfta dina viktiga papper på ditt viktiga jobb. Vart tar man vägen? Ett lika flådigt jobb någon annanstans såklart. Problemet är att det ska till en rätt stor organisation för att du på mellanchefsnivå ska kunna lyfta den typen av lön. Och lönen verkade vara mycket viktig, läs: Det mest betydelsefulla i dessa människors livskalkyl. Så om man ska tratta ner kriterierna blir det:
- Stor organisation, så att lönebild 150' blir aktuell redan på mellanchefsnivå (orka vara vd)
- Vakant tjänst, vilket är en större utmaning än vad man kan tro eftersom alla som nått hit verkar sitta rätt still i buren
Således: Man biter ihop, man stannar kvar. För förändring är sällan en del av en kalkylerad process, det bara händer, ofta utanför ens egen kontroll. Men återigen fick jag vatten på min kvarn kring arbetslivets mekanik: Vi tror att vi blir lyckligare och mer tillfredsställda ju högre upp i företagshiearkin vi kommer. Där slutar regnbågen. Men de som väl tar sig dit inser att där inte alls fanns någon skatt. Det man då inser är att det blir svårt att ta ett steg tillbaka. Det är ju ett misslyckande, en reträtt? Så du stannar kvar, alternativt klättrar ytterligare ett pinnhål upp.
Har du jagat regnbågar?
Mvh/
Fru Efficient Badass
Så bra, så bra! Spot on (som vi så käckt skriver nuförti'n). Du är en lysande skribent! Fick din bok igår (kö på den på biblioteket!) och är på 2019 i min ikappläsning av bloggen. Ha en fin dag trots de vedermödor som kanske finns där../Malin
SvaraRaderaDen här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
RaderaDu sätter fingret på något som är så svårt... Även jag som bara drar in en bit över 50 kkr/mån känner att jag sitter fast där!
SvaraRaderaSamtidigt innebär detta också en aspekt i FIRE-strävan.
Att fortsätta ett tag till med hög lön (men tungt/jobbigt chefsuppdrag) gör att jag snabbare kommer i mål, eller hitta ett mindre betalt arbete närmare den riktiga verksamheten som kan kännas mer meningsfullt... För nu känns det ganska mycket som om jag bara flyttar omkring papper och släcker bränder i mycket hög arbetstakt. Inget som ger mig mening i livet.
Bor inte i en storstad så jobb med den lönenivå jag har nu växer inte på träd om jag inte vill börja långpendla, vilket jag inte vill... Så efter mycket funderande de senaste två åren sitter jag fortfarande fast och försöker känna glädje över att kunna spara minst 15 000 kr/mån.
Jag får glädja mig åt att buren som jag ekorre-springer-runt-i är gyllene och inte kolsvart ;-)
Personerna i ditt exempel verkar dock inte ha upptäckt FIRE... Det hade i alla fall kanske kunnat göra något åt deras motivation.
Mvh FBM
Jag är i EXAKT samma situation! :-) Man blir lite "bekväm" och så tänker man på alla pengar man kan spara... Jag vantrivs inte, men ropar heller inte halleluja på söndagar om man säger så.
RaderaJag tillbringade klart mer än tjugo år på min näst sista arbetsplats. Även om jag inte aktivt jagade allt finare och lönsammare positioner så tackade jag heller aldrig nej. Så jag gled runt i hierarkin för att lite otippat landa ett av myndighetens mera prestigefyllda jobb där jag rapporterade direkt till generaldirektören och hade några hundra medarbetare i min organisation. Det blev inga 150 tusen per månad men typ hälften och innebar ett ganska rejält lönelyft. Lyckligtvis insåg jag att kraven och utsattheten skulle kunna bli besvärliga så jag ökade sparandet istället för konsumtionen.
SvaraRaderaNär sen en ny GD visade sig vara utrustad med ego, prestationsångest och kontrollbehov till övermått blev det lite jobbigt. När hen sen blev hyperkompis med ledningsgruppens neurotiska duracellkanin blev det helt ohållbart.
Jag gjorde en deal och sa upp mig. Utmärkt beslut som jag aldrig har ångrat. Men det tog evigheter att få ett nytt jobb. Trots att jag var extremt flexibel i vilka jobb jag sökte och var. Det tog två år innan jag landade jobbet som blev mitt sista. Nu hade jag redan då en viss pengamaskin att falla tillbaka på och hade väl i nödfall kunnat klara mig på den tills en tidig och något magrare pension hade kunnat tas ut.
Men jag har full respekt för att steget ut i det okända inte tilltalar speciellt många.
Jag har aldrig varit intresserad av att kämpa mig till ett högavlönat jobb. Det är bara på senare år (är dryga 50år)jag kommit över medianlönen i sverige. Fick frågan för 10 år sedan om jag var intresserad av tjänsten som avdelningschef för en del av produktionen men tackade nej. Personalansvar, aldrig i livet! Jag glider hellre vidare med det jag gör idag, halvtidsjobb på heltid, men det fattar dom inte :-D
SvaraRaderaLåter som ett klokt beslut.
RaderaJag funderade på att hoppa högre upp i galenskapen, började på ett nytt jobb med icke fungerande struktur och ledning. La ner tanken på att ge mig in i det fullständiga vansinnet utan tog en nischad expertroll som ledningen mer ser ut som frågetecken när jag öppnar munnen och jag får fortsätta harva på som jag vill, tyvärr också utan förståelse för arbetsbelastning och resultat. Men utan att nån försöker komma med braiga råd och utvecklingsförslag/merarbete.
SvaraRaderaSen får jag väl se hur länge jag orkar hålla på med detta när så mycket inte fungerar i övrigt. Men det ger mig en utveckling i kompetens och bredd under tiden iaf.
/Lotta
+1 på specialist istället för personalansvar. Relativt bra lön, roligt och får sköta sig själv.
RaderaAtt vara hög chef i ett börsnoterat bolag är ju bara en mer modern (ngt mer bekväm variant..) av att vara galärslav. Även om du är chef så är du slav under någon annans agenda. Ringer styrelseordförande på lördag kväll och behöver ett extra möte på söndag så är det bara att boja fast sig.
SvaraRaderaMen villa absolut inte vara utan åren som chef. Det gav ändå bra erfarenheter, kontakter etc som jag kan dra nytta av som investerare i FIRE livet. Men det funkade bara så bra för mig för att jag redan från början hade en tydlig plan att hoppa av och bli fri. Ett tydligt mål i antal förvärvsarbetarår innan exit. Bättre paddla i egen kajak än att sitta i någon annans galär..
"Att vara hög chef i ett börsnoterat bolag är ju bara en mer modern (ngt mer bekväm variant..) av att vara galärslav." Haha
RaderaJag tjänar precis under medianlönen i Sverige efter två år på arbetsmarknaden efter högskolestudierna. Är längst ner i hierarkin på den kommunala förvaltningen. Fördelarna är många,jag har en chef som ger mig mycket frihet och jag får bestämma mycket (om än små och triviala saker, men jag får bestämma). Tänker att jag gärna fortsätter så här en längre tid. Att klättra på någon karriärstege lockar inte alls. Jag gör mycket som jag vill när jag vill med konkreta resultat. Om än i liten liten skala men det räcker just nu för mig. Och jag får jobba med elcyklar lite grann, bara det är ju många plus!
SvaraRaderaHög igenkänningsfaktor. Har idag endast 48000 men har jobbat i över 20 år för den lönen. Det har varit det viktigaste, samt att helst sluta "på topp" med över 50" i lån. Av någon anledning är detta viktigt. Hade gärna sagt upp mig från nuvarande energisugande tråkiga jobb framför datorn, men tänker "fan, då har ju allt jag kämpat för varit förgäves..." det är givetvis fel att tänka så, då jag har kunnat spara massor av pengar för att leva ett friare liv istället, men det är lätt att fastna i gamla tankebanor.
SvaraRaderaHej!
SvaraRaderaFår energi av att läsa dina inlägg!
Tack för att du delar dina tankar.
/Krister
Har på 12 år gått från hemmafru utan lön via jobb med halvtidslön 11500 till 75%-lön 23500 till heltidslön 41000 + bonus. Mitt jobb nu är rätt soft men lite bore-out-känningar. Ska på intervju på onsdag för ett jobb som jag hoppas kommer att göra min kontorstid lite mer meningsfull och intressant. Jag kommer nog aldrig kunna göra mer karriär än så här - jag är för lat för det :-)
SvaraRaderaLåter som att du gjort en rätt bra karriär i mina öron. Runt 40' är ett bra skatteläge. Jag tjänade bara några tusen mindre när jag gick från 55 (ink "förmåns"-bil förvisso) till 40' på mitt sista jobb.
RaderaHej - tjänar gott och väl 150 papp i månaden i ett av Sveriges största företag med tjänstebil och hundratals medarbetare som jag ansvarar för. Själv stortrivs jag och känner inte igen mig i den bild av mellanchefer som ofta målas upp. Det fins inget roligare än att leda med ambitiösa medarbetare som jag oftast rekryterat själv. Jag tror inte heller att jag är ensam om att gilla mitt jobb utan jag tror faktiskt att chefer är mer nöjda och ofta mindre stressade än andra.
SvaraRadera/Per
Härligt att höra och grattis till dig! Du tar nästa barrunda btw.
RaderaJag har inte direkt jagat någon regnbåge, läs civilingenjör utan chefsroll. Men för ett tag sedan så krockade jag och min arbetsgivare en del, min partner behövde läkarbesök och våra barn omvårdnad (minsta ingen förskola och äldsta 15h/vecka). Arbetsgivaren ville inte underlätta så bokade tider kunde få vara under arbetstid(då de flesta läkartider faktiskt är) inget hemmarbete heller trots att det hade kunnat gå.
SvaraRaderaNär jag föreslog en lösning som hade funkat för mig så tyckte de att jag kanske borde säga upp mig istället, so here I am. Nu är jag lycklig och får all tid med familjen när det behövs som mest och barnen är små.
Har sökt vidareutbildning till nästa år så får vi se vad som händer.
Kudos!
RaderaSiste idioten (till chef) är inte född ännu tyvärr. Att inte vara mer rädd om sin personal i en kunskapsnation som Sverige är skrämmande. Under pandemin har många chefer avslöjats som ovanligt skitnödiga genom att vägra anställda hemarbete även där det verkligen varit befogat. Däremot sett idel chefer som haft skyltar "jobbar hemifrån" på sina dörrar undersamma period.
Lycka till med den fortsatta karriären.
PS Det enda förmildrande i ditt fall skulle vara att din chef saknar familj och har svårt att sätta sig in i andras situation. Vilket på samma gång diskvalificerar vederbörande till denna typ av befattning. DS
Jobbade som mellanchef på ett jagande företag med en vd som var narcissist och hade en attityd till att jobbet gick före allt,efter 8 år vaj jag helt sönderkörd tottal utbrändhet och ville gå ner till 75% men det föll inte i god jord och vd avslog.Blev till slut sjukskriven och sa upp mig.Från att ha haft 55tkr i lön sökte jag annat som liknande (analytiker) fick jag bara 40tkr i lön men stor frihet,kan jobba 35-40 tim/vecka ingen hets och trivs nu utmärkt.Slutsats lönen betyder inte ett skit om man mår som skit.Rådet till alla som kännt hopplöshet sluta och sök annat även om lönen är betydligt lägre
SvaraRaderaAtt man fortsatt vill vara en burfågel när man istället kan vara en fri och vild fågel som flyger hur den vill, när den vill, kan tyckas underligt. Det kan vara svårt att inse att det är du själv som har nyckeln till burens lås.
SvaraRaderaDet tog Moses 40 år att vandra genom öknen och nå fram till sitt mål. Tar man en titt på kartan, så kan vem som helst se att även en sköldpadda skulle komma fram fortare än 40 år.
Men att befria sig från sina mentala bojor, ja det kan ta lång tid. Om man inte grejat det på 40 år, ja då får man väl nöja sig den situation man är i och förnöjsamt gå i pension vid 70+.