Innan jag börjar: En shoutout till signatur "Lisa" som stod för förra läsarmailet "Vad gör man med all sin tid". Signatur "DB" vill komma i kontakt med dig men eftersom hin inte har Instagram vill hen att jag vb. hens mailadress till dig. Men nu hittar jag inte ditt mail eftersom jag inte minns vad du heter i verkligheten. Är du snäll och mailar mig?
Apropå läsarmail fick jag nedan mitt i högsommarvärmen:
"Hej Fru Efficient Badass,
Kanhända har du fullt med olika uppslag till bloggen eller så behöver du någon nödlösning som mitt inlägg kanske skulle kunna vara, eftersom jag tycker att mitt inlägg tar upp en ny vinkel på det här med Fire.
Överskrift: Är FIRE det bästa och vilka signaler skulle jag då sända till mina barn?
Jag har ett okej jobb men ser samtidigt inte riktigt meningen med att jag ska lägga så mycket tid på att ha ett arbete (kanske 50 års kris?). Jag ska berätta varför:
Jag har studerat 5,5 år på högskola. Nu drygt 20 år senare kan jag konstatera att jag har "tjänat" mer pengar på mina aktier än vad jag har haft inkomster från mina jobb. Det som har gjort detta väldigt tydligt är att jag 2002 satte in en klumpsumma på Avanza. Jag har vare sig tagit ut pengar eller satt in nya pengar på Avanza sedan 2002. Startbeloppet 2002 var 500 tusen och nu 19 år senare har jag 18 miljoner hos Avanza (dock numera fördelade både på KF, ISK samt lite depå).
Denna aktieutveckling hade inte varit möjlig utan min lön som har tagit hand om löpande utgifter, och som då har inneburit att aktieportföljen hos Avanza har kunnat fortsätta växa med ränta på ränta effekten.
Jag inser självklart att min portfölj kan utvecklas negativt redan imorgon, men också att min genomsnittliga årsavkastning har varit bra och även om mönstret ändras lite framöver tror jag att kapitalet kommer att fortsätta växa på lång sikt. Kommer självklart ihåg det sämsta utfallet som jag haft och det var vid åren runt finanskrisen (2008) och då var den totala nedgången för mig ca 70% som mest, innan det vände upp igen.
Jag försöker nu inte framhäva mig själv eller säga att min förvaltningsstil skulle vara något magiskt. Tvärtom är min förvaltningsstil ganska passiv. Jag köper aktier i mindre/medelstora Svenska industribolag som har presterat bra och sedan behåller jag dem om jag tycker de fortsatt presterar bra (jämfört med andra industribolag). Jag har därför bara sju aktier i portföljen men följer bolagen löpande. Upplägget kan nog närmast liknas vid investmentbolaget Latours upplägg. Jag gör mindre än en förändring om året i portföljen. Är även en riktig medelsvensson med villa, Volvo, vovve, fru och tre barn och det är nog ingen som har någon aning om mina funderingar. Det som eventuellt skulle utmärka mig från kollegor och vänner är att jag inte har några lån, men det är å andra sidan ingen som har en aning om det heller.
Med denna mer eller mindre relevanta beskrivning av mitt läge funderar jag alltså på vad skulle mina tre barn få för attityder, tankar och förhållningssätt till pengar om jag helt enkelt slutar jobba och visar att det inte är nödvändigt? Kan det hela resultera i att barnen får en inställning där de tror att de inte behöver anstränga sig alls, utan att börsen fixar allt?
Med andra ord, kan FIRE snedvrida verklighetsuppfattningen för barnen?
Med Vänliga Hälsningar
Tor Torsson från Torslanda"
Jag måste bara flika in här ett stort grattis. Vilken resa! Nyfiken fråga: Du säger att du är passiv investerare. Vad fick dig att gå in med ett så stort kapital precis när IT-bubblans efterdyningar var som mest traumatiska? Du borde ha varit hyfsat ung då och som oerfaren investerare borde det ha tett sig rätt skrämmande att göra tvärt emot alla andra, med ett förhållandevis stort belopp dessutom?
Mvh/
FruEfficientBadass
Hatten av! 19% per år, är det min avundsjuka som gör mig misstänksam..? Resultatet är i klass med Warren Buffet, Buffet har ju dock haft fritt kapital och använt belåning/hävstång. Gällande frågan för barnen tror/hoppas jag att de påverkas mest av inre drivkrafter. Summan är dock så stor att de med stor sannolikhet kan ärva en ansenlig summa. Generellt sett gården ju bra för de rikas barn, visst!?
SvaraRaderaDet var verkligen imponerande avkastning - jag har investeringar från 2004 som har gått upp omkring 500% som jag trodde var rätt ok men en 3800% ökning är ju enormt!
SvaraRaderaHaha, ingen vågar kommentera något, alla är i chock över hur mycket pengar du har på kontot!
SvaraRaderaMed den avkastningen så behöver du ju inte sluta jobba, du kan ju byta karriär till att ta hand om andras ISKkonton. Du kan få låna mitt och öka på lite utveckling där...
SvaraRaderaI övrigt så kan jag bara föreslå att sluta jobba där du är nu, det behöver ju inte innebära att man inte måste jobba alls, men med kanske något som man brinner för.
Sen är det väl perfekt att visa sina barn att man måste arbeta så att man kan spara för att sen kunna bli fri. Det är ju inte så att du har kunnat bli fri på 500000 utan det är ju tiden och investeringarna som har gett detta fantastiska kapital, hatten av!
Visa på vad som är möjligt om man lägger pengarna på investeringar istället för att shoppa upp alla besparingar på elektronikskrot på black friday.
Är det så att barnen är så pass små att de uppskattar att du kan vara med dem så har du ju också lång tid på dig att kunna visa att det inte är ett jobb som bara ger en lön som är eftersträvansvärt utan även vikten av att det är möjligt att forma sitt liv om man lägger lite energi på det.
Än en gång, grattis till en grym avkastning!
/Lotta
Håller helt med Lotta i precis allt. Det är ju inte som att Tor är ett trust fund kid som ägnat sitt liv åt slack och vinluncher på Riche (den som ändå...) utan han har ju såväl jobbat (uppskattningsvis hårt? vi snackar ändå tjänstemannatillvaro) och haft bra börspsyke. Och som läsaren ovan Lotta säger, han behöver ju inte sluta att jobba helt. Utan kan istället visa den fantastiskta möjligheten att genom att välja med VAD man vill jobba, NÄR och HUR.
RaderaHar en komips, hon och hennes man gav 1 miljon var till barnen när de fyllde arton, de fick använda pengarna hur de ville. Vilket resulterat i inga studier och endast tillfälliga jobb. De reser jorden runt billigt, någon bor i kollektiv och snor gratis mat genom dumstring ( heter det så ?) . Föräldrarna är akademiker men av barnen ( 3 st) runt 30 verkar det inte bli någon annat än rastaflätor taueringar och kollektiv, tråkigt....så jag förstår dina farhågor...Min son är 22 och måste plugga på universitet men han påverkas av mig såklart ( FIRE 57 år) och han tänker nog gå i pension vid 40, det får jag acceptera eftersom jag inte vill arbeta mer. Grattis till fin avkastning ! / Catarina
SvaraRaderaHaha, tatueringar, rastaflätor och kollektiv. Jag kan höra PRECIS hur mina barn reagerat om jag dragit upp denna anekdot vid middagsbordet. (as in: Du fattar ingenting mamma, man kan faktiskt leva på andra sätt än du och pappa gjort och dessutom är det snyggt med piercing i gommen...). Med det sagt: Ovillkorad miljon på 18-årsdagen (när hjärnan fortfarande är en tonårings, ja du är ju tonåring i ytterligare två år) är inte optimalt.
RaderaFörmodligen mer än 2 år till. De mest kognitiva delarna av hjärnan brukar vara färdigutvecklade vid 25 års åldern.
RaderaSom att få fuskkoderna till sitt nya spel precis när man ska börja spela. Klart det tar bort drivet. Förstår mig inte på den 95% av befolkningen som "barnsparar", vad tänker man det ska leda till egentligen.
RaderaLarson, kalla det för "Buffert till större utgifter". Om barnet så småningom tex vill åka som utbytesstudent till USA eller på sommarridläger så är det väl jättebra med ett extra sparande som inte ingår i vanliga bilverkstad-trasig värmepump-dra ut visdomstand-plånboken.
RaderaSpargrisen
Av ekonomisk anledning tycks det inte finnas någon direkt anledning att fortsätta arbeta. Om man anser att arbetsgivaren disponerar ens tid på ett bättre sätt, än vad man kan åstadkomma i egen regi, så kan det ändå vara begripligt att man inte hellre väljer att vara ledig. Arbetslivet kan dock ibland vara tämligen tärande. Själv tycker jag att jag lyckas förvalta mina lediga timmar på ett klokt och meningsfullt sätt.
SvaraRadera"Om man anser att arbetsgivaren disponerar ens tid på ett bättre sätt, än vad man kan åstadkomma i egen regi, så kan det ändå vara begripligt att man inte hellre väljer att vara ledig." Det här är något som jag återkommande funderar på när jag hör folk säga att de hade fortsatt att jobba även om de inte behövt av ekonomiska skäl. Det man säger är ju just detta: Att tredjepart är bättre på att organisera ens liv än en själv.
RaderaHar lite liknande situation, exit bestämd till midsommar, och har gnagt samma tankar ganska länge innan beslutet föll på plats. Man vet exakt hur mycket pengar man har, men man har ingen aning om hur mycket tid man har. Numera tänker jag så här. Normen med två lönearbetande föräldrar har inte varit norm så länge, min mamma var hemmavarande med oss barn i ganska många år. Normen att man måste anstränga sig för att uppnå något har väl dock nästan alltid funnits. Du är en förebild, jobbat i 20 år och vårdat dina pengar så att du nu har en valmöjlighet som få någonsin når. Den bilden är inte dålig att skicka med sina barn. Det finns mycket pedagogik att dra ur den. Jag tänker också att det kan inte vara fel nånstans att vara lite normbrytande och ösa tid över sina barn om man äger det valet. Mycket bättre än att jobba vidare och ösa pengar över dem sen. Eller som ungdomarna i Catarinas exempel ovan, förödande curling, säkerligen i all välmening, men förödande. Med det sagt tror jag föredömesfrågan för dig i praktiken är som sämst en ickefråga, om det inte blir Netflix och boxvin hela dagarna ��. Desto mer uppsida om väl förvaltat. Å andra sidan måste man ju inte göra exit bara för att man kan. Den karamellen har många facetter och var och en måste nog skärskåda sig själv en del för att landa ett sånt beslut. Jag säger pepp! Ett av mina skönare beslut när jag väl bestämde mig efter åratal av velande. Kanske ångrar jag mig. Jag berättar om det händer och varför.
SvaraRaderaSå välformulerat och klokt. "Den karamellen har många facetter". Verkligen! Och ser mycket fram mot ett gästinlägg om ett år eller två för att höra om det blev "Netflix och boxvin".
RaderaFörstår helt och hållet dina tankar! Om grannskapseffekten har inverkan på hur livet ter sig för barnen så har med allra största sannolikhet hur du hanterar jobbfrågan en inverkan på barnen. Barn gör som man gör, inte som man säger. Och de kommer med största sannolikhet inte slita ont sina första femtio år för att du berättar att du gjorde det för att sedan kunna ta det lugnt, om allt dom minns är efter du fyllt 50. Beror mao på vilken ålder barnen är i.
SvaraRaderaPersonligen växte jag upp med föräldrar som såg jobbet som ett nödvändigt ont (om du frågar mig) medan jag vill signalera att jobba är fantastiskt roligt om en hittar rätt.
Anledningen att jag gjorde denna omplacering till Avanza 2002 var att jag inte var nöjd med mina fonders utveckling. Med bytet till enskilda aktier skulle jag dessutom bli av med fondavgifterna. Eftersom börsen hade gått ner kraftigt såg jag också att det var ett fördelaktigt läge att byta eftersom vinstskatten skulle bli begränsad.
SvaraRadera@To: Iskallt. Affärsidé för exit (förutom att aktivt förvalta allas våra pengar): Håll inspirationsföreläsningar på YouTube om börspsyke.
RaderaTycker inte TT behöver vara rädd för att barnen ska lära sig att man inte behöver anstränga sig för börsen fixar allt. För det första behöver TT inte sluta jobba bara för att han slutar förvärvsjobba. Aktier är ju ett stort intresse och efter 20 år han har visat att han är en duktig långsiktig investerare som kan skapa överavkastning. Vid ett visst kapital kommer man ju då till en punkt där det helt krasst kan vara att suboptimera rent ekonomiskt att sitta kvar i en anställning..
SvaraRaderaSå varför inte utnyttja den vunna friheten till att lägga mer tid på börsen. TT har byggt framgången på ett fåtal bolag, just nu 7st. Lägg tid på att hitta nr 8,9, och 10. Kan TT få till ett liknande track record också framåt kommer timmarna lagda på börsen förmodligen generera ett större värde än timmarna på kontoret. Och för barnen är det ingen större skillnad, bara kanske att timmarna kanske tillbringas mer hemma än på kontoret, men annars är det ju pedagogiskt lätt att säga att också det "nya" jobbet kräver massor med kunskap, inlärning och att man måste vara ihärdig och aldrig ge upp. Att lönen kommer i en annan form än månadslön tycker jag inte heller är ngt pedagogiskt problem.
Dessutom kommer ju barnen förstå att TT hade aldrig kunnat uppnå detta utan lång utbildning, framgångsrik i anställning, smart sparande etc. Det är väl det som är det centrala här - barnens lärdom blir att satsar man på utbildning, ett bra jobb och parallellt med det lär sig spara / investera smart så får man på sikt mer valfrihet, men inget kommer gratis och det tar många års hårt arbete innan man kommer dit.
Har man ett större kapital tycker jag faktiskt man ska se det som att man har ett litet familjeföretag att sköta, mer än att säga att man köper och säljer aktier.
En annan väg är kanske att förvärvsjobba mkt mindre i kombination med mer tid för börs, men det är ju långt ifrån alltid lätt att gå ner till deltid så kanske inte ett alternativ.
Ytterligare ide är ju att våga investera i ett onoterat bolag, kanske i ngn nisch man kan bra via sin yrkeskarriär, och lägga mkt tid på det bolaget, men det är kanske inte ett självklart steg. Tycker dock det har varit bland det mest utvecklande sedan jag tog FIRE beslutet för många år sedan - att få vara med lite hands in i några bolag i tidig fas.
Slutligen, tycker "50% regeln" är bra när det gäller FIRE beslut. Kan man hantera ett börsfall med 50%ig nedgång i depån utan att bli speciellt stressad då har man riktigt bra förutsägningar för att det ska bli bra. Sen handlar ju FIRE kanske mest om att ha en passande personlighet. Det är egentligen inte storleken på pengahögen som bestämmer om det blir bra, utan om du har en personlighet som fixar att vara utan en plats att gå till varje dag, kollegor, etc. Helt fel för vissa, perfekt för andra, gärna kanske med drag åt det introverta hållet.
"Har man ett större kapital tycker jag faktiskt man ska se det som att man har ett litet familjeföretag att sköta, mer än att säga att man köper och säljer aktier." Precis så! Det är lite av en tröstetanke för mig när jag har dagar av "vad GÖR jag egentligen?" (händer faktiskt, trots alla småprojekt hemmavid). Inte för att jag rör mig i samma tassemarker som TT vad gäller portföljstorlek. Men om man lyfter blicken och ser helheten: Att vi noga planerar matinköp så att vi i princip aldrig äter ute/hämtmat, att jag har tid att organisera barnens garderober/klädinköp från andrahandsmarknaden, hitta kluriga lösningar på problem jag fordom kastat pengar på, allt bidrar tilll Familjen AB på ett ekonomiskt gynnsamt sätt. Och precis DÄR blev jag hemmafru från 50-talet...Ge mig stoppgarnet!
RaderaBra skrivet!
RaderaLång men intressant läsning om bostadsmarknaden i USA, speciellt Texas, med lite FIRE på köpet:
SvaraRaderahttps://www.nytimes.com/2021/11/12/magazine/real-estate-pandemic.html
(Älskade mittendelen om Stephanie Douglass och Kristina Modares. Grrl power när den är som bäst.)
Såg förresten att Elon Musk ville öppna teknisk högskola i Texas. Tydligen tyckte han att "Texas Institute of Technolgy and Science" skulle resultera i en intressant förkortning.
/Morrison
"Tydligen tyckte han att "Texas Institute of Technolgy and Science" skulle resultera i en intressant förkortning." Så Muskskt.
RaderaDå jag bor i en "bättre bemedlad" stockholmsförort så har jag ibland insyn i tillvaron från ett annat håll. Här är det vanligt med familjeföretag, stora som små. Vissa företag skapas för att den ena parten i ett förhållande ska ha en liten hobby. Det gör inget om den går med förlust, tvärtom det är bra om man kan kvitta vinsterna från något av de andra bolagen. Oftast är det kvinnan/mamman som har detta företag för att ha något att göra när barnen är på förskola/skola. I somliga familjer så lägger den ”lediga” föräldern mycket tid på volontärarbete, barnens aktiviteter, egna fritidsintressen eller ”förberedelser till evenemang” vilket kan vara allt från barnkalas till fotbollscuper och lokal musikfestival. Men ganska ofta så startas också ett företag med hög risk (eller troligtvis liten vinst) för att de tycker att det är inom ett intressant område.
SvaraRaderaEtt av mina barn hade i mellanstadiet ett par klasskompisar vars respektive pappor var ”hemmaman”. Den ena hade visst sålt sitt företag, som han slitit hårt med i ca 20 år (såldes med stor vinst), den andre hade vid en nedskärning fått avgångsvederlag på några årslöner (höga chefsdito). Dessa pappor hade fullt upp! Dels för att de av sina respektive familjer varje vecka fick en lista på vad ”extra” som ska göras under veckan (laga staket, gräsklippning, följa med ett barn till tandläkaren…), dels av vanligt åtagande. Exempel på vanligt åtagande var att de åkte tillsammans och veckohandlade eller spelade tennis. Förutom vanliga ”hemmamanuppgifter” som matlagning och städning så var den ena mycket engagerad som tränare i sina barns hockeylag (tror att 2-3 st av barnen spelar hockey). De var gärna klassföräldrar och hade inga problem att följa med som extraperson vid friluftsdagar eller museibesök. För vissa av oss andra föräldrar var det en ögonöppnare att man faktiskt kan göra så! Någon var säkert avundsjuk medan någon annan tyckte att de var rent ut alldeles knäppa!
Så är det egentligen ett problem att ”sluta arbeta” om man har ekonomin? För en konstnär, entreprenör eller annan kreativ människa så finns inte frågan. Det bara bubblar av idéer vad som kan göras, sen om det är något man tjänar pengar på eller för sitt eget välbefinnande spelar mindre roll. För den som inte har så mycket egen initiativförmåga så förstår jag om de tänker ”man kan inte ha semester jämt, det blir långtråkigt”. Men det är inte ett problem förrän man själv gör det till ett.
Självklart kan det vara problem om man inte har förberett sin familj på att man har en möjlighet att sluta gå till ett arbete där någon annan ger dig lön och sen plötsligt gör det! Vet barnen om hur familjens ekonomi är? Vet den äkta/oäkta hälften det? Vill man hellre låtsas att man bytt jobb till något där man gör mycket på hemmakontoret (dvs är kapitalförvaltare)? Eller ska man säga rakt ut att nu slutar jag på mitt vanliga jobb och blir kapitalförvaltare, därför kommer jag ha mer tid till andra saker?
Hur det går för min egen familj? Jo, eftersom vi bor i det bättre bemedlade området så har ett av barnen i yngre dar frågat om vi är fattiga. Det barnet var alldeles säker på att vi är fattiga då det vi har inte syns. Ingen lyxbil, inga dyra handväskor, reser inte till lyxhotell varje lov (men vi har inte heller lån). Två heltidsarbetande föräldrar på inte så spännande jobb. Vi har fått lägga mycket tid på att förklara vad som är fattig och inte. Vad som kan ingå i ”rik” även om man inte har lika mycket som den rikaste. Kan säga att i samma veva lärde sig barnet vad som menas med logaritmiska skalor. 1 miljon, 10 miljoner och 100 miljoner, vem som är rik beror på vad man jämför med.
Efter denna långa text så säger jag till Tor: De attityder och förhållningssätt du förmedlar till dina barn beror, som allt annat, på hur du förbereder dem. Om du väljer att sluta arbeta för någon annan så säg varför och motivera ditt val. Du har haft det lyckosamt med en bra start, men du har också varit långsiktigt tålmodig för att komma dit du är idag.
Förortsfamiljen
Vid första anblick en rimlig fråga - vad händer jag för signaler till mina barn om jag slutar jobba? Men om man benar ut det inser man snart att alternativen inte är bättre:
SvaraRaderaFortsätter jobba fast man inte vill: sänder signal till barnen att man inte ska göra några medvetna väl här i livet utan följa normen oavsett vad.
Fortsätter jobba och håller förmögenheten hemlig för barnen: som ovan, men sänder utöver detta en signal om att man bör undanhålla sanningen för sina närmaste in i döden.
Så, fortsätt jobba om du har andra värden än lönen i ditt jobb som gör det värt det. Annars, sluta.
Den bästa signalen kanske skulle vara att du efter att ha slutat hittar något att syssla med som du blir genuint engagerad av.