Jag ser bekanta bli blåsta

Under sommaren var jag på blixtvisit i Stockholm och träffade då en gammal pluggkompis med man. De hade precis sålt en mindre bostadsrätt och flyttat in i en större hyresrätt. Som ni förstår var inte hyran något för frugal weirdos och de finansierade kalaset genom att löpande sälja av aktier de köpt för pengarna de yxat loss vid lägenhetsförsäljningen.

Jag frågade vad de investerade i och fick svaret att det rörde sig om ett finansrådgivningsinstitut jag tidigare häcklat på bloggen. Men eftersom de även annonserar på bloggen har jag den goda smaken att hålla mig borta från namnet. Jag ville naturligtvis veta allt om denna investeringsfilosofi, eftersom institutet i fråga uttrycker sig luddigt i såväl marknadsföring som på hemsida. 

Det visade sig att luddet förts över även till kunderna för de hade ingen aning om hur institutet i fråga investerade deras pengar, annat än att de låg i en ISK. Avgifter e d var också lite av mörk materia. Det de däremot hade koll på var att finansrådgivaren i fråga krävde att man skulle investera ett visst antal miljoner för att få ta del av deras erbjudande. Ett erbjudande som jag känner väl till eftersom en gammal klasskompis jobbade där som säljare ett tag. Deras koncept är att leverera indexsuperiör avkastning till sina kunder genom att förutspå när börsen ska dippa och då i god tid sälja av. För att sedan köpa precis innan börsen går upp igen. 

Vilken Fantastisk Affärsidé! Jag kan verkligen förstå att de kan avkräva sina kunder ett minimkrav på investeringar, vem suktar inte efter en sådan deal? Bara en liten fundering...

Om nu firman ifråga lyckas med sin affärsidé, att löpande överträffa index, hur kommer det sig att de inte redovisar denna framgångssaga på sin hemsida? Jag scrollade runt i säkert tre minuter och hittade inget åt det hållet. Däremot en massa skryt om hur duktiga deras förvaltare är. Marknadsföringen innehåller nästan uteslutande bilder på 70+-are med BMI 20 på en solig strand.

Nåväl, jag tog bladet från munnen och sa som det var till mina bekanta. Att jag ansåg det vara kapitalförstöring att ha pengarna liggande hos en dylik aktör. Sen en utläggning om indexfonders förträfflighet och hur stor skillnad en hög avgift kan göra över tid bla bla you know the drill. 

Det var i mitten av min rant som jag såg det hända, mitt framför mina ögon. Svenne banans infekterade förhållande till investeringar. Såväl man som kvinna i relationen zoomade ut. Mannen började titta i taket och kvinnan ner i golvet. Kontakten var bruten. 

Jag fick senare höra om bakgrunden till valet att lägga alla sina besparingar hos detta bolag. Vid något tillfälle hade mannen i relationen blivit med cash (närmare sjusiffrigt). Denna hade investerats i två högriskaktier och ganska snart försvunnit. Försvunnit, helt och hållet. Varför man inte ska köpa enskilda aktier utan diversifierade (index)fonder. Det här var (förståerligt) en traumatisk upplevelse. Dessvärre ledde den till att de på livstid givit sig själva kontaktförbud med börshandel. 

Jag frågade om de åtminstone kunde försöka ta reda på vad de betalade för avgifter, men kände att jag nu pushade gränsen för mitt besök. De visade med all önskvärd tydlighet att de ansåg att kontaktpersonen/säljaren på bolaget var en hyvens prick. Motivation: "För att han vid ett tillfälle erkänt att de missat två börsdippar." Verkligen? Så det är okej att betala rånhöga avgifter för att avsändaren erkänner att hen är en klant? Där och då släppte jag det och vi övergick till mer generiska samtalsämnen.

Senare samma kväll blev jag sorgsen. För att ytterligare strö salt i mina sår gick jag in i den eminenta verktygslådan hos Rika Tillsammans och förde in börsplacerat kapital i den snurra som heter "Jämför avgiftens påverkan på din avkastning". Om vi leker med tanken på att förvaltaren i fråga bakar ihop avgifter i snåriga formuleringar som adderar till fyra procent och att alternativet skulle vara exempelvis min favorit Spiltan Aktiefond Investmentbolag (0,20%), hade differensen vid genomsnittlig börsavkastning på 20 års tid blivit - QUIZTIME:

A) Tre miljoner

B) Fem miljoner

C) Åtta miljoner

Svaret är C, åtta miljoner. Åtta miljoner är rätt saftigt för att få tala med en backslick ett par gånger om året. Kanske skickar de fina julklappar till sina kunder, såsom Roger Akelius smörjer mina fasträntekontoinvesterande päron med fleecefiltar och termosar (allt medan han ger sig själv avkastningsdiffen på uppskattningsvis 25 procent av placerat kapital i julklapp). 

Människorna i historien ovan är smarta människor. Välutbildade. Men när det kommer till finansiella produkter är det som att det låser sig. Ett tag funderade jag på att skicka min bok, eller åtminstone kopiera de sidor som rör indexinvestering. Men jag tror att det kvittar. Det var säkert tillräckligt svårt att ta det första köpbeslutet, att välja denna förvaltningsfirma. Att göra slut med backslicken och själva mata in pengar på ISK:en är nog en övermäktig uppgift. Kanske ska jag vara glad att de inte låter pengarna ligga på ett konto på Kuckelimuck Bank. 

Vad tror du? Går det att konvertera en lurad sparare?

Mvh/
FruEfficientBadass