Preferensaktier bu eller bä?

Ni kanske minns att jag har en bekant i Stockholm som blev med cash efter en bostadsförsäljning. Nu bor han med familj i hyresrätt och han har sedan förra vintern väntat på att "börsen ska dippa" för att gå in igen. Han har nu gjort bedömningen att vi befinner oss i den efterlängtade nedgången och har äntligen satt sina slantar i arbete. Jag avstår här från att påpeka att han trots rådande nedgång gått miste om nästan ett års avkastning och värdeutveckling (för börsen är ju trots allt högre värderad nu än i februari 2021) utan gläds åt att han äntligen tagit sitt förnuft till fånga och därmed flyttat pengarna från lönekontot. Det rör sig om runt en miljon och dessa har han investerat i två innehav:

- Corem Property Group Pref

- Fastpartner Pref

Jag vet ingenting om ovan bolag mer än att de är fastighetsbolag med betoning på kommersiella lokaler. I mina öron låter det inte så lite riskfyllt att ha alla sina innehav i samma bransch, även om bolagen vid nedgång säger sig dela ut som vanligt. Det som också förenar de två är att de är så kallade preferensaktier. Jag var tvungen att googla och så här skriver Avanza:

En preferensaktie beskrivs ofta som en hybrid mellan en obligation och en aktie. I grund och botten är det en aktie som ger ägaren rätt till utdelning före stamaktieägare.

Här är en snabbguide i vad som utmärker en preferensaktie:

• Ger en fast utdelning
• Företräde till utdelning före stamaktier
• Ej rätt till högre utdelning än den på förhand fastställda utdelningen
• Ökar ej skuldsättningen i företaget
• Ger företaget större flexibilitet vid betalning jämfört med vanliga lån
Jag har väl inget särskilt problem med utdelningsaktier per se och preferensaktier låter onekligen stabila. Jag har bara svårt att förstå poängen då du ju får utdelning även i en indexfond. Med skillnaden att du slipper mecket med att återinvestera avkastningen eftersom det sker per automatik. Det jag däremot har problem med är bolagsrisk, det vill säga att man helt förlorar sina pengar i det fall ett enskilt bolag går i konkurs. Om ett bolag i en indexfond kånkar trillar det ju bara ur fonden, ersätts av en rising star och du kan fortsätta sova gott om natten. 

Jag pratade lite med min vän om saken och han menade då att dessa bolag var så solida att den risken var obefintlig ("Det kommer aldrig att hända!"). Jag undrar vad aktieägarna till Facit, Agfa, Enron et al tänkte då det begav sig? "Jag investerar i dessa bolag för att de är instabila och jag gillar spänning"? Min poäng varandes att ingen vet hur framtiden kan komma att se ut. Så kallad marknadsdisruption, att tekniker och affärsmodeller ändras och ersätts av andra tekniker och affärsmodeller, sker i snabbare takt idag än någonsin tidigare i börsens historia. Inte ett enda av de bolag som fanns då Dow Jones slog upp portarna i början av 1900-talet ligger kvar i Dow Jones Index över de största bolagen idag. 

Istället har nya bolag poppat upp som svampar ur jorden och dessa har man som trogen aktieägare gått miste om, såvida man inte i ett upplysningens ögonblick förmått handplocka just Amazon, Netflix eller Facebook (som nu verkar inleda motsatt resa). Som indexinvesterare kan man bara luta sig tillbaka och se på när dessa stjärnskott tar plats i portföljen. Slappt? Absolut. Men med låg risk och helt okej avkastning. Fastighetsbranschen har varit en bra investering under ett antal år, men vem vet vad som väntar runt hörnet. Historiens värsta fastighetskris, fokus butikslokaler, med ett stort antal konkurser som konsekvens?

Min bekant menar att den stora förtjänsten är att han får en stabil avkastning i form av utdelning fyra gånger per år. Som en lön som trillar in på kontot. Och jag förstår det önskemålet, det måste kännas bra i det fall man vill ha förutsägbarhet och i det fall man ogillar känslan av att sälja av innehav. Men är det värt risken? Med lång sparhorisont, i det här fallet 30, kanske 40 år, kan man lita på att företag av den typ min vän valt att investera i finns kvar? 

Eftersom jag själv är dålig på enskilda aktier vänder jag mig till er. Vad anser ni om ovan allokering, d.v.s. 500 000 kr i Corem och 500 000 kr i Fastpartner?

Mvh/

FruEfficientBadass