Sidor

Baxa mamma till börsen

Min mamma är likt de flesta boomers rädd för börsen. Inget konstigt med det. Genom åren har hon med framgång sparat i fasträntekonton hos Akelius och det är först de senaste 7-8 åren den avkastningen känts riktigt klen jämfört med en genomsnittlig börsavkastning (kanske för att jämförelsemåttet a.k.a. börsen gått så bra). I vilket fall har det grämt mig att hon/de inte avsatt så mycket som en procent av sitt sparande i värdepapper. Därför blev jag mycket uppspelt när hon för någon månad sedan öppnade upp för en "laboration": Att investera 50 000 kronor. 

Mina föräldrars datormognad är så att säga aspirerande varför det var mer att betrakta som en vild chansning att smsa: "Kontakta banken och be dem öppna en ISK". Jag såg framför mig ett mer hands-on-scenario där jag, så som jag fått göra med vissa jämnåriga (vi är för övrigt också boomers, åtminstone om du frågar mina barn), behövt sitta och hålla hand vid bankringning. Döm därför om min förvåning när jag Redan Samma Dag fick besked om att hon lyckats starta ISK.

Inte bara hade kvinnan lyckats starta kontot, hon hade dessutom helt själv lyckats föra över pengar dit. Jag måste säga att jag är imponerad. Och det säger jag inte bara för att jag vet att mamma läser blögga, utan för att jag är det. 

Nu gällde det att curla så att första mötet med börsen skulle bli en positiv upplevelse. Och som ni alla vet är det lättare sagt än gjort eftersom börsen är en nyckfull jäkel som inte alltid väntar på att gå upp eller ner när dagligmedia eller experter säger att den ska göra det. Den kan bete sig hur som helst när som helst. Det enda vi vet är att börsen som helhet över tid gått upp. 

Min första köprekommendation: Spiltan Aktiefond Investmentbolag 5 000 kronor. Veckan efter en svensk indexfond samma belopp. Därefter en global indexfond samma belopp osv. tills allt investerats. Tio veckor totalt.

För er kan det tyckas vansinnigt att dra ut ett köp i 50 000-kronorsklassen på tio veckor eftersom ni vet att time in the market >timing the market. Bär då med er att jag hanterar känsliga psyken här. Mina föräldrar tror att investering i aktier eller fonder är ungefär som att satsa på en häst på Solvalla. Antingen satsar man på rätt häst och vinner eller så satsar man på fel häst och förlorar. Observera att denna bedömning lämpligen görs runt en vecka efter köp. 

Jag har genom åren behövt höra mer än en anekdot om hur pappa vågat sig ut på marknaden med något i hans tycke våghalsigt (nu senast: Avanza Zero) för att, så fort börsen dippat en smula (och således även deras innehav) sälja. "Hu, det där gör vi inte om" kind of thing. Eller som jag fick det förklarat för mig sist det begav sig: "Men den gick ju ner!?" (med en viss indignation i rösten). Jag kommer osökt att tänka på Buffets citat "The stock market is a device for transferring money from the impatient to the patient".

Fig. 1: Pappahandel

Därför gäller det att inför dem försöka skapa en åtminstone initial illusion av stabilitet (vilket är lättare sagt än gjort under rådande omständigheter). Genom att investera under tio veckor mjukas kurvan ut och det är först drygt halvvägs in i köpen som eventuella nedgångar kommer att börja upplevas som besvärande eftersom kontantdelen väger så tungt. 

Nu har det ju varit nedåt ända sen hon började köpa i mitten av februari. Hade jag rått dem till det enligt forskningen mest effektiva sättet att approchera marknaden - gå all in dag ett - hade det funnits en överhängande risk att de fallit in i den gamla ryggmärgsreflexen att sälja av så fort "det inte går bra" (särskilt som det verkligen inte gått bra sen mitten av februari).

Jag har vid ett par femton tillfällen försökt att förklara börsmekanismerna för mina föräldrar. Att börsen går upp och ner men att den på lång sikt går upp. Att man inte förlorar några pengar så länge man a) undviker att investera allt i en och samma aktie och det bolaget går i kånken och b) sitter still i båten. Så länge man har breda innehav av typen indexfonder förlorar man inga pengar. Fondandelarna minskar tillfälligt i värde. Men så fort börsen återhämtar sig, återgår även fonderna till sina forna värden. Och fortsätter på sikt uppåt även därifrån. 

Mamma tycker ju att hon är för gammal för börsen, att hon skulle gått in för länge sen. Vilket ju är sant, åtminstone det sistnämnda. Men så värst gammal är hon inte, knappt 70, och med gener som gör gällande att hon nog har en sparhorisont på 20-30 år. Jag är därför mycket nöjd över att hon sent omsider tagit steget ut och att hon får möjlighet att köpa fonder på rea ett tag framöver så att det första mötet blir ett, om inte positivt, så åtminstone ett okej sådant. Nästa steg i det börspsykologiska dramat: Få henne att avstå från att gå in och titta på sina innehav de närmaste åren. 

Har du lyckats mota in pärona på börsen?

Mvh/
FruEfficientBadass

20 kommentarer:

  1. Jag fick in min pappa. Har är extremt ivrig och utan tålamod. En miljon i Avanza Zero som backade lite. Han sålde allt och konstaterade att detta inte var något för honom. Detta för kanske 10 år sedan ... så sjukt mycket pengar han hade kunnat tjäna. Men men.

    SvaraRadera
    Svar
    1. samtidigt om man mår dåligt av svängningarna så är det kanske inte något att satsa på

      Radera
    2. @Anonym: Nej, man ska enligt sägnen inte offra sin nattsömn. Även om det kostar drygt 500 kronor natten vilket hade varit resultatet om Ekonomitankars farsa haft bättre tålamod.

      https://nineambell.com/historisk-och-genomsnittlig-avkastning-omxs30/

      Radera
    3. visst, ska man vara efterklok så borde du har köpt bitcoin istället för splitan fond osv

      Radera
  2. Nä. Svärfar är på börsen men upplever att han tycker det är roligt - lite som lotteri. Dock väldigt känslodrivet och påverkat av svärmors oro.

    SvaraRadera
    Svar
    1. "...påverkat av svärmors oro." Haha. Externa faktorer.

      Radera
  3. Nä, dom är redan på börsen. Men hur ska jag göra med en kompis? Han är ingenjör runt 40, och vi har alltid pratat mycket pengar. Han har varit mycket intresserad av att starta olika business, och har valt jobb främst efter hur mycket de betalar. Och nu efter ett anntal år har han berättat att han har allt bara på sparkontot. Är helt chockad eftersom han alltid varit så fixerad vid pengar. Han pratar ofta om kryptovalutor (tycka vad man vill om det) så jag antog att han lekte lite med dessa, men icke. Han säger att han inte fick kunskaper om investeringar med sig hemifrån. Hjälp vad gör jag? Han äger inte ens sin bostad.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Been there done that. Med klent resultat. Fråga honom vid lämpligt lättsamt tillfälle om han är intresserad av att spara sig rik. Om han då ger dig de stipulerade 1-2 minuterna att förklara din affärsmodell kan det finnas hopp. Avbryter han dig för att prata bitcoin, gå vidare.

      Radera
    2. Nä, avbrytar han dig för att prata bitcoin så säg åt honom att lägga in lite i bitcoin då. Har ju ändå en snittavkastning på 100% per år så känns helt okej :P

      Om inte annat lär han sig om investeringar.

      Radera
  4. Oh jag har motsatt problem med mina föräldrar. Pappa har investerat sen iallafall tidigt 90-tal (trots verkstadsarbete och avsaknad av, gymnasieutbildning). Nu när han närmar sig 70 tycker både jag och brorsan att han ska börja säkra hem en del kapital då tanken är att pengarna ska användas och han annars riskerar behöva sälja i en stor dipp. Den kampanjen har gått sådär just för att börsen gått så bra de senaste åren och han är rädd att missa avkastning.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Han kanske trivs med det, på samma sätt som Aktiestinsen såg ett värde i placeringarna i sig. Gav livet guldkant etc.

      Radera
  5. Det tråkiga är att de som är tveksamma är just tveksamma ända till dess att börsen gått riktigt bra, eller riktigt riktigt bra, under många år. Det är först då de tveksamma tycker det känns säkrare att gå in på börsen. Och som oftast efter en kortare period just hamnar i en nedgång.
    Det är väl här fördelen med att köpa aktier i enskilda bolag har ett övertag: det är konkret så att mina aktier fortfarande är mina aktier, företaget finns kvar och producerar varor, säljer och tjänar pengar. Mitt innehav av företaget har inte ändrats.
    Jämfört med abstraktionsnivån "index" är det för många stor skillnad - under förutsättning att man alls fattar vad det är man håller på med förstås.
    Är man av uppfattningen att man satt in pengar på något slags bankkonto där räntan är 15% om året och alla insatta pengar alltid finns tillgängliga, ja då är man fel ute helt enkelt.

    De flesta tar del av nyheter inom dessa områden genom de vanliga stora kanalerna, SR, SVT Expressen, AB osv. Och det är ju inte så gott underlag för att fatta beslut om hur man ska investera. Tyvärr, får man väl säga, men så är det.

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Det är först då de tveksamma tycker det känns säkrare att gå in på börsen. Och som oftast efter en kortare period just hamnar i en nedgång." Helt sant. När taxichaffisen börjar prata aktier...

      Gällande ditt resonemang med aktier tycker jag att det är applicerbart även på fonder. Du har ju fortfarande kvar samma antal fondandelar, även om värderingen periodvis går ner. Plus att du med indexfond slipper bolagsrisk, vilket är en trygghet åtminstone för mig. Men håller med om att det kanske är lite i överkant abstrakt. Mest pedagogiskt är väl aktier med hög utdelning.

      Radera
  6. Mina +80 föräldrar har ett extremt ojämlikt förhållande när det kommer till ekonomi, sparande och aktier. Mamma har gjort en "Aktiestinsen" i något mindre format (köpt aktier regelbundet i väldigt många år under devisen "köper det jag förstår och säljer aldrig"). Pappa däremot har ingen koll alls på aktier och sparande.

    Men det är väl som det ska vara:-):
    https://investors.avanza.se/media/press/2022/kvinnor-investerar-dubbelt-sa-bra-som-man/

    SvaraRadera
  7. Mamma är helt klart den vassaste på investeringar av de två. D.v.s. sparkvot har aldrig varit ett problem, deltidsjobb till trots. När jag förhörde mig om detta för några år sedan visade det sig att pappa betalar i princip alla räkningar, medan mamma sparade. Han trillade i kvinnofällan!

    SvaraRadera
  8. Inte föräldrarna men väl min exfru, som alltid varit lite för "fin" för börsen. Tror hon blev provocerad av att jag nu har gått i mål med FIRE och drar till Bohuslän för att fotvandra i ett par månader medan hon sitter på ett kontorsjobb som hon trivs allt sämre med för varje dag som går (och har 15 år kvar till pension).

    Mitt upplägg. Vår son får sköta det praktiska (50% i Spiltan Aktiefond Investmentbolag, 50% i Spiltan Globalfond Investmentbolag). Han rapporterar till mig, hon hålls omedveten tills det är dags för pension.

    /Max

    SvaraRadera
  9. För ett litet tag sen fick jag höra att mina föräldrar hade en aktieklubb med några vänner på 70-talet. Det träffades en gång i månaden och åt soppa och så pratade de om sina aktier, gjorde analyser, bestämde vad som skulle köpas nästa gång mm. Jag blev jätteförvånad! För jag hade inte haft en aning om det. Inte hade de lärt oss syskon om aktier, analyser och sånt när vi växte upp. Jo, kanske litegrann, för när vi gått ut gymnasiet så skickade mamma oss till banken för att prata placeringar av sommarjobbslönen (Nu är vi i början av 90-talet och internet var inte uppfunnet, aktier köptes på banken, punkt.).

    När pappa dog så ärvde vi en depå (han var i början till demens när ISK lanserades, så det var inget att sätta in honom i). De flesta aktierna hade väl gått sådär, men han hade placerat i sånt han förstod sig på. Det var byggbolag som tex Skanska, några fastighetsföretag och så självklart "stora svenska företag" som Volvo, och SKF. Men inget från IT-bubblan.
    Fast som ett av mina syskon säger: "Även om de inte har gått jättejättebra jämfört med annat så är de på plus och vi själva har ju inte lagt in några pengar i det".
    Mamma sålde av en liten vinst som hon hade för några år sen och åkte på en lyxresa med några vänner. En resa hon inte trodde hon skulle ha råd med på sin pension (vännerna är ganska välbärgade). Nåt år senare var värdet på hennes portfölj tillbaka.

    Så mina päron var faktiskt på börsen tidigt, men det var inget de lärde oss barn.

    Spargrisen

    SvaraRadera
  10. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  11. Det är helt klart min mamma som var hjärnan i operationen. Pappa hade som en blind fläck när det gällde ekonomi. Han tyckte jag skulle ta banklån istället för CSN, "för banklån kan man ju betala av när man vill!"
    Jag tror jag skulle föreslå fonden med utdelningsbolag Xact Norden högutdelande. Utdelning varje kvartal. Det blir så tydlig koppling mellan orsak och verkan. För varje tusing sparat blir det ca 40kr per år, varje år, och det ökar. Vem vill inte ha en extrapension. Plus en legacy till barnbarnen.

    SvaraRadera
  12. Letar du efter ett skuldsaneringslån, lån utan säkerhet, företagslån, bolån, billån, studielån, personliga lån, riskkapital, etc! Jag är en privat långivare, jag ger lån till företag och privatpersoner med låga och rimliga räntor på 2%. Mejla till: christywalton355@gmail.com

    SvaraRadera