Projekt matsal

Varning! Byggnadsvårdsvänner bör inte läsa detta inlägg!

En bit in i februari scrollade jag igenom gamla foton på mobilen och insåg då att jag helt glömt att förhäva mig över det projekt jag genomförde i oktober förra året - en remake av vår matsal. Man kan fråga sig varför projektet dröjt så länge givet det erbarmeliga tillstånd rummet befunnit sig i under många år. Nedan bild var symptomatisk:

Det rör sig om väggspända jugendtapeter som under de senaste 120 åren slitits av såväl allmänt leverne som fuktskador, solblekning och diverse annat. De var buckliga på så vis att man fick intrycket av att det inte fanns en enda rak vägg i hela rummet, bara böljande hav av sliten tapet. 

Golvet, ett linoleumgolv från linoleumgolvens storhetstid (uppskattningsvis 30-tal) var brunmurrigt och i ett mönster som inte direkt gifte sig med den sirligt blommiga tapeten. 

Fönsterbrädena var irriterande fyra centimeter djupa vilket hindrade all form av krukväxtförvaring. De var fläckvis täckta med avskavd färg i olika nyanser från vattnig välling till baby shit brown. Utrymmet mellan ytter- och inneglas såg snudd på murket ut i en svartbrun nyans. Jag hoppas verkligen inte det verkligen var murket, för jag ba målade över.

Ett tungt vägande skäl till att det här projektet ständigt skjutits på framtiden är omfattningen av det (det är liksom inte bara att spackla och måla på ovan underlag). Dessutom har det funnits en del byggnadsvårdstekniska förbehåll (skyddsmärkning?) och det var först för ett par år sedan vi fick tillåtelse att göra ingrepp i rummet.

Och det finns en god tanke bakom det senare. Bevara för eftervärlden tidstypisk inredning, jag köper det helt och fullt. Men när barnen skäms för att ta hem kompisar på middag i "spökrummet" och när man kommer på sig själv med att hösta ett halvt glas BIB inför passage genom detsamma för att stå ut, måste man fråga sig om man försöker skapa ett hem eller ett bygdemuseum. 

Vi valde efter en tids grunnande det förstnämnda och i oktober tog vi tag i projektet. Min man var inledningsvis med men blev dessvärre sämre efter någon vecka så det var med extern byahjälp jag rodde projektet i hamn. Nedan en snabbspolning:

Linoleumgolv rullas bort...

...och blottar ett vackert trägolv.

Man sågar bort säkert ett trettiotal bautaspikar som satt som berget i timret.

På med gipsplattor, flera lager skarvspackel och ljust blå tapet "Atmosfär III" från Duro + bård i gammelsvensk stil (dolde glappen mellan gipsplattor och tak bra).

Exempelvägg före...

...och efter. 

Fönsterbräden breddades och målades om...

...i linoljefärg naturligtvis ("7% obränd umbra").

Jag arrangerar en sittgrupp framför den störande moderna luftvärmepumpen.

Inför första externa bjudningen i slutet av febuari.

Det kan framstå som dumdristigt att dra igång ett sådant här projekt när den ryggstarka av oss var under ytan i depression. Den peakade också under renoveringen (ett dumdristigt medicinbyte) så jag kunde bara jobba under hans ångestfria timmar, kanske tre timmar om dagen. Samtidigt var det min smala lycka att - under dessa timmar - få dra mig undan till mitt projekt och tänka på något annat, jobba med händerna. Det var också kul att ta hjälp av en hantverkare i byn som blev ett bra sällskap under denna dystra tid.

Som den uppmärksamme kanske ser lyckades vi bli av med monstret till taffel (gammelpiano som var helt omöjligt att stämma) i hörnan och vi har nu ett behändigt litet 50-talspiano vi fick till skänks. Skönt för öronen och träet gifter sig väl med de ljusa väggarna. 

Fin men stor och totalt obrukbar (tänk skräckfilmssoundtrack)

Litet och nätt, min mans dröm sedan år tillbaka. Nystämt dessutom.

En annan utmaning var att åtgärda takmålningen på de håll där möss ätit hål eller där fukt smetat ut mönstren. Jag körde dirty tricks och tejpade med silvertejp på vilken jag målade med en handtillredd ljust grå takfärg jag laborerade fram i samråd med färghandeln. Därefter körde jag frilans med barnens oljefärger för att, om är bara hjälpligt, fylla i mönstren. Ser ok ut åtminstone kvällstid och är tveklöst bättre än förut. 

Jag hade också stor nytta av min nya inredningsbibel Handbok i inredning och styling (Ramstedt). Hon säger bland annat att det aldrig kan vara fel att välja blått till väggarna eftersom det påminner om himlen vilket är universell skönhet. Jag valde också omönstrat efter att i åratal behövt hålla mig till omönstrade dukar och textilier på grund av överlastade mönster på golv och väggar. 

Att man talar så lite om detta? Mönstrade väggar = liten rörelsefrihet i övrig inredning. Enfärgade väggar = stor rörelsefrihet i övrig inredning. Tänk bara på ett sovrum. Det krävs fingerspitzgefühl för att para mönstrad bäddtextil med en distinkt mönstrad tapet. Väljer du enfärgade väggar kan du förändra hela rummets atmosfär med mönstrade påslakan, en orientalisk matta eller ett par originella lampskärmar. Så mycket mer frihet, särskilt om du väljer en hyfsat neutral kulör på väggen.

Det var också i Ramstedts bok jag kom på idén att istället för att ha två mellanstora mattor på olika ställen i matsalen, lägga dem jämte varandra till en tvådelad stormatta (båda är beige/bruna i kantiga mönster) under matsalsbordet. På så vis bildades en "mattenhet" och folk slipper fastna med stolsbenen i mattan när de ska skjuta in stolarna. Det blev också maffigare än att smådutta med flera mellanstora mattor. 

Ramstedskan tipsar också om att tänka "högt och lågt" vad gäller blomkrukor varför jag skaffade en tredje, högre orkidé. Jag ställde också en garderobsblomma på en pall bredvid fönstret (bakom en fåtölj) för att få in mer grönt utan att överbelasta fönsterbrädet. Ett sista tips är att arrangera stilleben i grupper om tre, även här med nivåskillnader.

Jag har ett vagt minne av att jag förde bok över kostnaderna i syfte att ge er totalsumman på bloggen. Men jag kan inte hitta den. Jag är emellertid rätt säker på att projekten landade på runt 10 000 kronor inklusive tre heldagar med hantverkare. I vilket fall mycket värt, vi äter i princip samtliga middagar här nu och ingen behöver skämmas. Som ett barn uttryckte det: ”Nu kan man andas här inne”. Jag och min man sitter också ofta i fåtöljerna vid fönstret (varmt och gött bredvid värmepumpen) och dricker te och diskuterar tysk litteratur. Tidigare gapade här bara tomt så vi har fått en till umgängesyta. 

Till dig byggnadsvårdare som trots min varning läst inlägget och troligtvis gråter en skvätt nu kan jag meddela att vi sparat lineoleummattan på vinden (det var tydligen mattan som slog an en särskild sträng hos länsantikvarien då det begav sig). Vi har också ramat in en liten bit intakt tapet samt bård. Till en början hängde vi tavlan i matsalen. Men vi blev alla på dåligt humör när vi såg den så nu står den på vinden. Det känns bra att vi åtminstone i teorin skulle kunna återställa rummet i ursprungsskick (tror man kan reproducera gamla tapeter om man har en bit sparad?).

Med det sagt måste jag ändå säga att det inte var helt lätt att ta beslutet att genomföra denna remake och ibland undrar jag om det var rätt. Men sen glider jag in i salen och andas in den ljust blå färgen och erfar för första gången ljus och rymd och släta ytor och då bara känns det så härligt.

Vad säger du, rätt eller fel?

Mvh/

FruEfficientBadass