Budgetresa (?) Paris

Tack alla för fina Paristips. Jag och min man gick igenom dem dagen före avresa. De som reste var jag, man och 13-åring eftersom tonåringarna var på språkresa. Först och främst: Själva biljetten (som dessvärre bara är det lilla problemet om man ska till en stad som Paris, ur ett ekonomiskt perspektiv). 

Biljetter Norwegian kostade 3 099kr, eller 1 033 kr per person. Jag använder Norwegians bankkort när jag handlar mat och har bulkat poäng sedan förra resan, 2018. Jag blir för övrigt alltid lite förbryllad när folk ryar om sina billiga biljetter. "Passa på nu man kan åka till London för 700 kronor". Javisst. Din besparing motsvarar ungefär tre timmar i London. Det dyra sker ju på plats. 

Men åter till min "biljett-deal". En del av denna åts upp av neurotikern i mig. Vi åkte nämligen 08:15 på morgonen och alla som följt Arlandastrulet vet att morgnarna anses vara värst varför jag bokade en hotellnatt på Clarion Arlanda kvällen innan avgång. Rummet kostade 1 600 kr för tre men tro mig, det var värt varenda spänn eftersom:

1. Vi kunde i lugn och ro såsa ut till Arlanda dagen före avgång. Här skulle man teoretiskt kunnat åka kommunalt men vi tog flygbuss vilket var ett felbeslut då det främst gynnar ensamresenärer. På tre hade vi lika gärna kunnat åka taxi. Men det var billigare än Arlanda Express. Trodde jag, tills jag vid hemresan såg att vi alla hade kunnat åka för 399 kronor då barn under 17 åker gratis i vuxens sällskap och två får flerköpsrabatt så diffen blev bara några tior mot flygbussen.

2. Vi hann bada i utomhuspoolen, basta och äta middag i lugn och ro vilket kändes som en bra start minus att 14-åringen telefonterroriserade mig med en massa språkreseproblem till mig att lösa på distans. 

3. Mellan 16:00-18:00 släppte Swedavia-vakterna in folk som ville lämna sitt bagage inför morgonflygen (annars krävdes avgång inom tre timmar för tillträde). Så vi strosade in i en normalfull terminal, checkade in, drog ut bagageremsor och lämnade in väskorna utan någon kö någonstans. Kvar på rummet hade vi tandborste, tandkräm och i mitt fall: smink (#vägra beträda fransk mark osminkad) så resemorgonen kunde vi ge sken av att vara coolaste Parisresenärerna med i princip noll bagage. 

4. Våra biljetter var Flex+ i vilka ingick fast track så vi var igenom säkerhetskontrollen på 20 minuter. Vilket var cirka 10 minuter slöare än slow track av oklar anledning. På plats vid gate 45 minuter innan avgång och jag hetsade inte upp mig en enda gång. 

Frugal hack Arlanda: Ta med en tom vattenflaska i säkerhetskontrollen. Fyll den i vattenautomaten utanför restaurangen i vänstra vingen. Finns säkert motsvarande i högra, men jag ösckade inte gå dit och kolla. Toaletterna, som flyttat ner ett plan sedan jag sist reste, har min hatkonstruktion blandblandare, där man inte kan renodla kallt. Sparad krona: Oklart, kiosken saluförde bara Bonaqua ”Två för 49kr”. Samma vattentapp fanns för övrigt på Paris CDG och däremellan tog vi med kranvatten från rummet varför vår kostnad för köpevatten på denna resa landade på noll vilket i och för sig är en klen tröst när vi vid ett antal tillfällen betalade 6 Euro för en Cola på café. 

Efter landning var det kört med frugal hacks. Paris åt oss levande. Så här: Om jag hade åkt helt SJÄLV tror jag att jag hade kunnat komma undan på…säg 300 kronor om dagen. Jag hade då köpt all mat i butik och ägnat mig åt billiga aktiviteter. Du kan hacka de flesta typiska Parisupplevelserna. 

Exempelvis behöver du inte åka upp i Eiffeltornet för 180 kronor per person. Du kan titta på det utifrån i den närliggande parken eller från Trocadéro. Men nu var det inte bara jag. Det primära syftet med resan var att göra minstingen (det av våra barn som ännu inte varit i Paris och vars planerade resa blev inställd på grund av något virus) nöjd, även om det inbegrep turistfällor som Louvren, Versailles och att åka upp i Eiffeltornet. Jag tänker att hon nu har dessa saker ur systemet så att vi nästa gång kan chilla lite mer, även finansiellt.

En bra start är, förutsatt att du kommer senast en onsdag, att skaffa ett åkkort Navigo Découverte redan på flygplatsen (gäller måndag till söndag med sista köpdag onsdag då fransmännen ännu inte listat ut konceptet rullande löptid). Du har tjänat in nästan hälften bara på vägen in med pendeln. Ska du göra långa utflykter som till Versailles är det mycket värt. Skönt också att kunna blippa sig fram utan att behöva fippla med engångsbiljetter. Observera att du måste ha med dig bild på dig själv som ska klistras in på kortet.

Hotellet var förhållandevis prisvärt, 1 500 kronor per natt. Det ursprungsbokade hotellet låg på det dubbla eftersom vi bokade sent och allt verkade vara slut (åtminstone i hyfsad närhet till våra favoritkvarter). Men bara ett par veckor innan avfärd kom ett mail från Norwegian med ett billigare förslag i ett mer attraktivt kvarter ett stenkast från Luxemburgträdgården.

På vanligt franskt manér blev det jidder när vi kom fram. Vår reservation stod inte att finna. Jag förstod senare att detta inte var ett direkt uppkopplat hotell utan ett hotell som drivits i familjeform i tre generationer där man satt en ära i att avstå modern teknik som...vad vet jag, Internet? Troligen står en Minitel inne på baklagret, bara nyligen undanställd. 

Efter cirka en halvtimmes kliande i huvudet och mumlande från den unge receptionisten presterade han en avancerad lösning: Vi skulle få - tada - rum ett (1) på våning ett (1). Ett rum som stod städat, ledigt och klart med sängplats för tre. Att det tog honom en halvtimme att prestera den lösningen kommer att förbli ett mysterium för resten av våra liv. Men, som fransmännen säger, "il ne faut pas toujours chercher à comprendre", man behöver inte förstå allt. 

Anyheuw, 500 kronor per person och natt är billigt. I Paris. Dessvärre fanns ingen AC och det skulle bli uppåt 40 grader varmt. Hur gör man då? Så här gör man: Man köper två fläktar (tre faktiskt, om man inkluderar minstingens portabla minifläkt med vattensprayfunktion) på Clas O innan man åker och väljer den stora resväskan. Funkade perfekt. Fyra hundra kronor på en vecka istället för att betala uppskattningsvis det dubbla hotellpriset för hotell med AC.

Fläktarna monterade vi ner och tog hem igen. Fördelen med det här hotellet var också dess storlek och dess oslipade personal. Vi blev hej och tjenis med dem alla tre och fick frikostigt med skvaller om de andra gästerna via frukostmadamen som serverade min mans morgonkaffe. Ingen av oss ville ha frukost när vi vaknade vid typ 11 (inte klokt alltså, jag sover aldrig så länge men i Paris vände vi dygnet så till den grad att nattportiern gav oss egen nyckel) varför vi kunde ta bort typ 15 Euro per person och dag för detta, men min man kräver sitt kaffe. Kaffe för 2 Euro som han för övrigt inte behövde betala för i slutänden eftersom "il est sympa comme tout" (”han orkar lyssna när jag talar illa om de andra gästerna”).

I princip alla dagar utom den kämpiga Louvredagen (38 grader i skuggan), åt vi lunch på olika parkbänkar. Dag ett dukade vi upp för kung och fosterland i Luxembourgträdgården:

När kvittot slutade på 30 Euro trodde jag att jag såg fel. Parkbänkslunch för drygt tre hundra? Till saken hör att vi handlade på Carrefour Express, typ som ICA Nära och där är prisbilden kanske inte den mest gynnsamma. Dessutom drack vi vin. 

Och min man är glutenintolerant så det fick bli ost, chark och i det här fallet kyckling för att han skulle bli mätt ("Jag ska äta den som Obelix" vilket han också gjorde, han kunde inte äta middag den kvällen). 

För mig hade det räckt med en minivariant, som den jag satte i mig i Parc Monceau några dagar senare till det facila priset av, vad kan det ha blivit, 7 Euro?

Jag hade visserligen kunnat strypa Leffen och druckit ljummet kranvatten med klorsmak från hotellet till min wrap men där går gränsen damn it. 

Summa summarum: Det som kostade (oss) i Paris var företrädesvis mat. Ovan festivitas med vin ska ställas mot en brasserilunch som i regel kostar 15 Euro per person exklusive dryck. När vi satt på [underbara ska tillstås] Le Musset invid Louvren och jag tuggade i mig avocadomacka för 170 spänn såg jag en brittisk familj med tre barn komma in. 

Mitt finansjag mådde lite illa när jag såg hur barnen utan att skämmas beställde in varsin läsk till sina burgare (hejdå 18 Euro i sockerlösning) och en snabb överslagsräkning gjorde gällande att familjen kom att äta lunch för uppskattningsvis 1 200 kronor givet att pappan tog en öl och båda föräldrarna drack kaffe efter.

Vi var i och för sig rätt frivola kvällstid och de budgetalternativ jag på förhand kollat in ONLINE fick stryka på foten av företrädesvis värmeskäl. Man är inte jättesugen att sitta inne på en pizzeria när det är 36 grader ute kvällstid, även om pizzan i fråga ska vara Paris bästa. 

Inte heller kände vi för ett kinesiskt hål i väggen när temperaturen kröp uppåt 40. Istället blev det uteserveringar och - den varmaste kvällen - "salle climatisée" vid Odéon. Och det var faktiskt vår bästa restaurangkväll, på Les Editeurs, ett ställe jag och min man åt på förra gången vi var här.

En annan fin restaurangupplevelse var vid Motte-Piquet i väntan på skymning och optimal Eiffeltorns-bestigning där vi gick loss på skaldjur och Chablis så där fick vi skylla oss själva när notan slutade på närmare 2 000 kronor. Men å andra sidan - det var fantastiskt. Helt fantastiskt. Ostron är för övrigt inte så dyra på restaurang i Frankrike, vi betalade 10 Euro för sex stycken vilket är Ica-kompatibelt. Det var moules fritsen, langustinerna och vinet som drog iväg.

Nog om mat. Vad mer kostar? Jo, när minstingen hamnar i muséernas presentbutiker. Louvren har ett veritablet Wall Mart med prylar och jag skäms att säga att även jag köpte en sak. En MUGG. Men den var så fin, nu är den min tandborstmugg.

I övrigt shoppade vi ingenting. Förutom finkem såklart. Men det gick på en dryg hundring.

En dag gick jag och minstingen på second hand-runda i trakterna kring Hallarna/Le Marais. Jag hade gjort extensiv research på YouTube och kom fram till nedan stopp om du är intresserad:

- 13 Rue Léopold Bellan (Emmaus)

- 69 Rue Verriere (Kilo Shop)

- 20 Rue de Rivoli (minns ej namn)

- 32 Rue des Rosiers (Vintage Désir)

Jag vet inte jag. Kanske var det värmen som gjorde att jag inte stod ut inne i de fullpackade butikerna med noll AC. Eller så var det det brokiga och stökiga sortimentet. Jag är van vid svenska second hand-butiker där man sorterar i klädtyp och ibland även färg. Här kändes det okurerat och slarvigt. 

Dessutom var det inte säsongsanpassat på det sätt jag upplever att vissa svenska secondhand-kedjor jobbar. Jag var inte jättesugen på att rota runt bland stickade tröjor och tunga skinnjackor i 35 graders värme.

Den bästa butiken var den första - Emmaus (som för övrigt är en fransk uppfinning) - men den var förvånandsvärt liten. Jag trodde att det var själva urbutiken och att Emmaus Slussen skulle framstå som en liten skrutt. Men icke, precis tvärt om. Var får man tag på parisiskornas avlagda kläder, någon som vet?

Minstingen var nöjd i alla fall och det var det viktiga. Hon köpte ovan vita linnebyxor på Emmaus och ett par T-shirts på Kilo Shop. En läsare tipsade också om att Lafayette har en vintageavdelning. Det stämmer bra det, men merparten av plaggen var i premiumsegmentet för upp till tusenlappar per plagg.

En väninna som varit på motsvarande varuhus i Nice under samma period vittnade emellertid om en helt annan prisbild så det kan vara värt ett besök. 

En annan sak att akta sig för om man vill hålla sig till en budget är att sätta sig ner. På någon form av café, brasseri eller bistro. För så fort du beställer in något kostar det 200 spänn. Det är lite av ett magitrick faktiskt. Vi sätter oss ner - det kostar 200 spänn. Även om man bara beställer en espresso och en lemonad till barnet. Alltid minst 15 Euro. 

I det här fallet var det mannen som trilskades. Han ville alltid sitta ner på ställen. Antingen för egen del ("öl") eller barnets del ("läsk"). Jag försökte påtala att exakt samma varor gick att skaffa på Franprix till en bråkdel av priset, men den argumentationen gick inte hem, det skulle promt sittas. 

Återigen, hade jag varit själv i Paris hade jag kunnat skära ner rejält i denna budgetpost eftersom jag inte skäms för någonting. Inte ens att låtsas intresserad av en Nespressomaskin för att få provsmaka kaffe i deras A-lägesbutiker med AC. 

Min man var för stolt för detta tilltag men jag och minstingen avnjöt varsin go go gratiskaffe medan han med hundögon tittade på. Han fick inte smaka.

I övrigt håller jag helt med den skara som säger att bästa - och mest frugala - sättet att uppleva en stad i allmänhet (och Paris i synnerhet) är att flyta med strömmen och se var man hamnar. Är man närvarande i stunden och inte jagad av en massa måsten ser man staden och alla dess underfundiga små detaljer. 

Eftersom jag är stor fan av multisensoriska upplevelser kan jag också tipsa om att slå på filmmusiken till Woody Allens ”Midnatt i Paris” medan du nattvandrar i något trevligt kvarter (filmen är också obligatorisk innan själva resan för att komma i stämning). 

Vi gjorde detta i kvarteren mellan Odéon och Luxembourgträdgården och det var i sanning magiskt, vi har aldrig varit så mycket i Paris som där och då. Spellistan har du här (det är framför allt fjärde spåret "Bistro Fada" som funkar - själva bakgrundsmattan till huvudpersonens vandringarna i staden). 

Vill du få till doftaspekten ska du här på förhand blanda en liten burk med klorin, fimpar, kaffesump, ett ruttet ägg, nybakt bröd och en skvätt dyr parfym och dra in i näsborrarna så har du utan att ta droger nått Nirvana of Paris.

Slutligen. Champagnen köper du på "promo" i närbutiken och kyler i din bidé.

Mvh/
FruEfficientBadass