Sidor

Mitt nya beroende

Jag har ju genom åren öppenhjärtigt delat med mig av min beroendeproblematik. Det började med några småglimtar av Lyxfällan på tv3 för mer än tio år sen. Jag tänkte väl att det var oskyldigt, eftersom det var på bästa sändningstid och med programledare iförda kostym och slips. Det trappades pö om pö upp och eftersom vår dåvarande kanalleverantör möjliggjorde titt en masse kunde jag ibland se fem-sex-tio åt gången. 

En dag satt jag och min dotter i vardagsrummet. Hon kan ha varit en sju-åtta år och när hon med självklarhet frågade mig: "Mamma, kan vi titta på Lyxfällan?" insåg jag att det gått för långt. Programmet kan hävda altruism och pedagogik så gott det vill, men vad det handlar om är lyteskomik och grogrund för självförhärligande hos tittaren, något som potentiellt skulle kunna resultera i en blogg där någon sprider sparpekpinnar runt om sig. 

Jag ska inte ens name-droppa mina favoritavsnitt för jag har lämnat det där bakom mig. Det jag istället gjorde var att gå över till utländskt tjack i form av A & E hoarders på Youtube. Det är en helt annan produkt, handlar inte om finansiellt missbruk utan om prylmissbruk, även om de ofta överlappar varandra. Eftersom det rörde sig om uteslutande amerikanska fallstudier kändes det som att jag distanserat mig och kunde åse debaclet som om jag tittade på Hollywoodfilm. 

Men efter att ha kört slut på alla hoardepisoder började jag fylla på med slumpvis valda videos av amerikanska tonårstjejer som städade sina rum. Det hela var förnedrande på så många plan. Jag, vuxen kvinna och trebarnsmor, ligga och slökolla på hur dessa flickeflarn rensade bland kubikmeter av kosmetika och tank tops, när jag i själva verket borde spela Alfapet med min man. 

Kulmen på den här perioden var när någon i läsarskaran tipsade om finska Aurikatariina som börjar sina episoder med: "Haj, I'm AURIkatariiina, and I deep clean peoples homes. For FREE!". Folk hör av sig till henne med sina hjärtskärande levnadsöden och bjuder in henne till sina hem där hon får röja runt med sina sponsrade städverktyg (bland annat tar hon ut ”the trashes”), inte sällan med skräckscenarios som tre års tomma kattmatspåsar eller städning av mer saneringskaraktär. Vissa avsnitt blir jag snudd på illamående av, men slutar jag titta? Nay!


Det var efter ett sällsynt ofräscht avsnitt av Aurikatariina jag började sondera marknaden efter en biprodukt, en som inte fick mig att vilja duscha efteråt. Det var då jag trillade på den japanska hemmafrun.

En oskyldig sökning på "Japanese declutter" fick mig att likt Alice trilla ner i ett veritabelt kaninhål. OMG. Jag visste sedan tidigare att japanska kvinnor lägger upp retligt elitistiska filmer på hur de tillreder lunchlådor till sina barn. Men att de därtill levererade någon sorts städporr i Mujimiljö hade jag ingen aning om.

Harmomommy är en referens, med två miljoner prenumeranter. Hon bor i förortsmiljö i ett hem som ser ut som taget ur Fumio Sasakis bok. Hon städar på riktigt en del rum som är helt tomma, med sin estetiskt fulländade träskyffel och diverse avancerad städteknologi. 


Ibland smyger hon in matlagningssegment, som när hon under ett par timmar svänger ihop en avancerad lördagslunch till sig, mannen och det välartade barnet bestående av falafel med arton tillbehör. Då scrollar jag framåt, för matflex är jag inte intresserad av. Jag vill se när hon bäddar futoner eller viker sina handdukar så snyggt att Mari Kondo hade knytit näven i fickan. 

En annan favorit är Namis liv, en vlogg om att vara ung kvinna på 24 kvadrat i Tokyo. Hon beskriver vad hon äter, hur hon klär sig och hur hennes olika rutiner ser ut, inklusive städning och ommöblering av det minimala rummet. 


Det här är ett nytt universum för mig som själv städar som en furie. Jag far fram, svettig och flåsig och river av skiten så snabbt jag kan. I Japan (eller på japanska Youtube) verkar städning vara något av en delikat ritual. Jag som gillar ASMR somnar nästan av de små rörelserna, de diskreta ljuden, det pyttiga och gulliga. 

Jag menar, Harmimommy kan lägga tjugo minuter på att rengöra sitt redan glänsande rostfria diskställ med någon form av pepparmyntsspray som hon försiktigt gnuggar in med en natursvamp i jutesnöre. Nami torkar sitt golv en till två gånger per dag med en engångstrasa hon sätter på en liten plattmopp och det här gör hon i en outfit som får mig att gråta avundsjuka Uniqlotårar. De är så förbannat stilrena och snygga när de städar så att det nästan gör ont. 

Ofta förekommer gulliga husdjur. Inte bara gulliga, de är supergulliga. Som Lucy. Vill man ha en sådan här hund eller vill man ha en sådan här hund? Men svara mig på detta, vad är det för platta som hunden besöker i badrummet när hon har städat klart? Jag får intrycket av att hunden kissar i badrummet?


Kvinnan i klippet ovan (Honeyjubu) är också den av japanerna jag följer som är mest förtjust i teknologi (alternativt den som knutit mest lukrativa sponsoravtal). OMG. Vad har hon inte en maskin för? Robotdammsugare, vanlig dammsugare med femton funktioner, ångdsammsugare, en grej att göra hål i plastmuggar för sticklingar med, vägghängd tandborststeriliserare, you name it. Trots att stor del av tekniken står framme ser ändå hennes hem ut som visningsrummet på Muji med ljust trä, vitt och naturdetaljer. Hon täcker till och med över lysknapparna på väggen med en sorts japanska små gardiner i linnetyg. What?

AAARGH jag kan inte sluta titta. Jag har ju sagt det förr, att jag en gång vill leva i en minimalsitetta med stark inspiration från butiker av typen Granit och Muji. De här kvinnorna, särskilt Nami, lever detta liv. Det är så småputtrigt, så värdigt. Så som hon (Nami) (åtminstone när hon filmar) förbereder helt fantastiska japanska måltider till sig själv efter att ha varit på marknaden och köpt fem sorters bladgrönt. Som hon pysslar med sin stretching, sina bad, sin garderob och sina små plantor. Jag vill ha!

Tittar du på japanska hemmafruar?

Mvh/
FruEfficientBadass

26 kommentarer:

  1. Har aldrig gjort tidigare men nu känner jag ett konstigt sug att börja 😂

    SvaraRadera
  2. Lägg mindre tid på städning och mer tid åt hundens utevistelser kan jag tycka. Hundar ska kissa utomhus!

    SvaraRadera
  3. Att städa är så tråkigt, har funderat 100 gånger om att anlita någon extern men är så snål...

    SvaraRadera
  4. Kommer att börja titta nu!

    SvaraRadera
  5. Inte än, men efter ett så säljande inlägg kommer jag inte att kunna låta bli!:)

    SvaraRadera
  6. Hmm, förstår nu varför det aldrig är rent hos oss. Då har vi ändå precis visningsstädat (med hjälp av städhjälp givetvis, det är som att hyra in en mamma)

    SvaraRadera
  7. Känner spontant att jag inte vågar öppna den dörren... Kan vara farligt...

    SvaraRadera
  8. Går på lunchrasten och tittar, jag öppnade dörren! Är redan fast!

    SvaraRadera
  9. Detta är min egen japanska favoritminimalist på Youtube, Samurai Matcha: https://www.youtube.com/watch?v=0yiheVIx-X4 Han är dock inte hemmaman. Och det finns inte mycket att städa i hans hem.
    Hamimommy och Honeyjubu är förövrigt sydkoreaner!

    SvaraRadera
  10. ”Morning ritual” är min favoritsökning på youtube

    SvaraRadera
  11. Ang elpriser: Undrar mycket kostar det att värma upp ert hus? Har du något frugalt tips där?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det undrar jag också. Har precis bytt till Greenely för att kunna följa priset timme för timme. Min gissning är att det kommer att bli asdyrt. Än så länge använder vi bara en frånluftsvärmepump och eldar. Men när det kryper nedåt minus, kanske minus 22 som förra året, kommer det att bli svettigt. Eller snarare frysigt.

      Radera
    2. Åh stackare som bor i ett så otät hus att ni redan måste slå på värmen. Mitt tips är att bara värma upp kök, badrum och ev. vardagsrum och uppehålla sig där all vaken tid. Stäng dörrar till andra rum och täta med tätningslister även inomhus. Det går utmärkt att sova i minusgrader om man har tjocka täcken, ullunderställ och mössa.

      Radera
  12. *host*båda-hemmafruarna-är-koreanskor*host*

    SvaraRadera
  13. Tittar inte på japanska hemmafruar än, men gör nog snart :) Aurikateriina har jag kollat det mesta av (efter tips i kommentarerna i denna blogg) Ser dock på ”värre” saker…. Häromdagen frågade min dotter om vi inte kunde se ett avsnitt av ”de där tjockisprogrammen” (My 600 lb life) Ibland skäms man…..

    SvaraRadera
  14. Alla du nämner utom kanske Nami är koreaaaner!!!😂😂😂

    SvaraRadera
  15. Älskar Namis videor! Hon gör allt med en sån värdighet. Har blivit väldigt inspirerad och försöker också vara "neat". Dock tycker jag hon har för mycket prylar i sitt kök. Har inte sett de andra även om jag får rekomendationer av youtube, vill inte riskera att bli beroende.

    SvaraRadera
  16. Städa är trist. Men kanske kul att titta på andra som städar, konstigt nog ?
    Vi har satt upp en liten skylt på ytterdörrent: "ursäkta röran, men vi bor faktiskt här"!

    SvaraRadera
  17. Blir det roligare att städa om man kollar städvideos? Isf måste jag prova, det är ju erbarmligt tråkigt att städa!!!
    /skogsanna

    SvaraRadera
  18. Påminn mig inte, jag är precis likadan! Men nu var det jättelängesen jag gav mig hän åt dylika aktiviteter. Kan bero på att jag inte har den typen av sammanhängande tid med en 14 månaders bebis som precis har börjat springa/klättra/rota/ramla. Och ärligt talat så borde jag lägga de timmarna på familjen, trädgården, yogan, läsning, matlagning, städning, målning, etc. istället. Varför är det så beroendeframkallande att titta på när andra gör det man själv borde göra? Lurar man hjärnan att man faktiskt GÖR något av det då?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gah, jag trillade dit på Hamimommy i en dryg timme. Erkänner mig lite lättad (och förvånad) över att det faktiskt var smutsigt innan hon städade, och att hon vid upprepade tillfällen sade att "det här gör jag en gång i månaden" (= fullt realistiskt och jag vet många som hade satt sin perfekta sojalatte i näsan av äckel). Dessutom såg boendet inte förstklassigt super-duper-deluxe-nyrenoverat ut. Jag hade förväntat mig onödig städning och puttinuttig perfektion. Fördomar, skulle jag? ;) MEN: värdigheten, lugnet och elegansen går inte att ta miste på. Imponerande och inspirerande! Varför är inte vi lite mer så? Jag far också runt med andan i halsen, svettig och ibland rent av förbannad... varför? Städa bör man, det är ju liksom ingen nyhet. Laga mat också. Varför blir jag upprörd över det, och varför stressar/skyndar jag, när det skulle kunna vara en trevlig upplevelse?

      Radera
  19. Jag vet inte om hon är japanska eller kvalificerar i det här sammanhanget men jag kan tycka att Imamu Room som förbereder en bentobox (skämtsamt kallad husbento) till sin make varje morgon i en vecka x video är väldigt lättsam och avkopplande att se. Det är iaf mycket japansk/asiatisk mat. Men jag vet inte riktigt var de bor, det framkommer inte. Ej heller ser man hur hon eller maken ser ut. Men det gör inget. Musiken och tilltalet och självironin i inläggen är hemtrevlig.

    SvaraRadera