Sidor

Vi flyttar tillbaka till Stockholm

Valborg tillbringades i vanlig ordning i misär. Jag avskyr denna högtid. Vad handlar det ens om? Mer än om att man ska ta sig till en brasa någonstans och stå och stampa och huttra i snålblåst i väntan på mörkret medan ungar springer runt och skriker med sockervadd all over och sen kommer någon förnumstig man med hink och säger att det är för torrt för att elda trots att alla vet att det fallit snöblandat regn de senaste fem veckorna och sen går man hem och dricker rumsvarm bag-in-box eftersom någon glömt ställa in den i kylen. Det finns bara ett värdigt sätt att fira valborg på och det är i Uppsala på nation och det tåget har gått. 

Dagen innan tillbringades med Sköldis.


Han är ungefär jämngammal med mig och jag har känt honom i drygt 20 år, mitt spirit animal. Det slog mig när jag träffade Sköldis att han är ungefär så långt jag kommit i att bygga socialt nätverk här uppe, vilket för mig in på dagens ämne.

Vi flyttar till Stockholm

Några av er har redan fångat upp vibbarna i mina inlägg och då primärt min längtan till vännerna. Och även om det ska bli gött att få hänga mer med dem är det faktiskt inte det huvudsakliga skälet till återtåget. Diskussionen kring återflytt började redan förra vintern och var sprungen ur min mans sjukdomstid. 

Jag vet inte hur mycket ni minns av debaclet. Jag minns knappt själv och allra minst minns han men det var tufft. Vi pratade ju om det på bloggen när det begav sig och jag vet att många av er har liknande erfarenheter. Ni vet också att det är svårt att beskriva på ett begripligt sätt utan att låta som en dramaqueen.

Såsom Monte Carlo attraherar skatteplanerande idrottare drar Hudik till sig stafettläkare. Bottenskrapet, är min samlade bedömning. Vården min man fick var under all kritik. Det var i slutänden jag som efter kontakt med en psykiatriker i vårt privata nätverk i ett passivaggressivt brev till jourhavande stafettclown fick diktera villkoren för min mans medicinering (han var vid den här tidpunkten inlagd i någon form av icke-kvalificerad förvaring). 

Det var också jag som till slut fick in honom i ett webbaserat KBT-program som jag tror var det som till slut bröt ångestloopen (nyfiken förresten: Ni var ett tiotal som hörde av er och fick namnet på psykologen i fråga - har ni fått hjälp?). 

Jag är inte helt övertygad om att Stockholmspsykiatrin är bättre, men där hade jag åtminstone haft mina vänner. En del kom visserligen hit som moraliskt stöd men det är svårt att ta emot gäster när någon har ångest i huset. Det jag däremot hade uppskattat under den här tiden hade varit möjligheten att få slinka ut en stund och träffa folk. 

Att under ett år vara isolerad med en ångestriden person på landsbygden är liiiite som The Shining (minus tvillingarna). Jag insåg att det var en engångstillställning, jag skulle inte palla en runda till under de premisserna. Jag behövde en contingency plan och den stavades Stockholm.

När min man började bli lite bättre efter nyår förra året lanserade jag därför idén. Han var på. Barnen likaså. Äldsta barnet är på väg hemifrån till hösten och mellanbarnet ville gå gymnasiet i Stockholm på ett program som inte finns i Hudik. Minstingen har haft det tufft i skolan och ville gärna få en omstart. 

Så sent som i lördags kväll summerade vi åren här. Vi är alla överens om att det varit fyra fantasiska år. Äldsta barnet har mått särskilt bra av det. Mellanbarnet talar flytande hudik och har lärt sig köra moppe och snusa. Minstingen har haft en fantastisk cellolärare. Vi har alla storskaligt frödjats åt hönsen och gården och pandemin märkte vi knappt av. Vi är nöjda för den här gången helt enkelt.

Vi flyttar inför skolstarten

Vi har inte satt exakt datum än. Men vi lär flytta innan skolan börjar. Det blir en okomplierad historia där vi packar en väska var, allt finns redan på plats i stan. Jag kommer att fortsätta jobba i Hudik så upplägget blir att min man och småttingarna bor i Stockholm 100% av tiden. Jag veckopendlar och förlägger min admintid i Stockholm. Min man kommer att fortsätta att jobba för sin arbetsgivare i Hudiksvall men på distans. Han kommer att vara uppe här någon gång varannan vecka för ledningsgruppsmöten, men övrig tid sitter han på ett kontorshotell. 

Jag har i dagsläget inga planer på att sluta jobba. Jag älskar det här stället. Det trodde ni inte va, att ni skulle höra mig säga så om en arbetsgivare? Jag tror att jag har hittat en glitch i systemet. Ett fritt säljjobb med bra villkor hos en arbetsgivare som är trevlig och som dessutom...håll i er: Saknar admin. Jag skojar inte nu men jag har noll rapportering (förutom reseräkning).

Att välja om sitt liv

Bolmeson frågade i podden om anledningen till att jag börjat jobba igen, om FIRE inte blev som jag hade tänkt mig. Det var bra att han frågade så att jag fick förtydliga att jag inte är FI, mer semi-FI vilket är en väsentlig skillnad. Jag svarade som det var att jag nog inte visste vad jag hade tänkt mig. Och det är detta som är skönheten med ett stash på banken: Du behöver inte göra kolchoslånga femårsplaner. Du kan chilla på en frilla och ta ett år i taget. 

Första året efter ekorrhjulet var jag på egenformulerad rehab med hund. Jag gick och gick och gick och läste och gick på badhus och umgicks med vänner och skrev. Det var mitt läkeår. Allehanda märkliga kroppssymtom dök upp under det här året: Obegripligt ont i en arm. Huvudvärk. Ett märkligt utslag. För att sen försvinna.

När vi sen flyttade upp hit var det tabula rasa. Jag kände mig mer i fas och tog mig an livet på landet med geist och förundran. Det var underbart. Hönsen, odlingarna, att få vara på gården även när sommaren övergick i höst. Journaliststudierna i Sundsvall, helt fantastiska. Jag läste ju mest av uthyrningstekniska skäl (vi behövde giltigt skäl att hyra ut lägenheten i Stockholm), men studierna inbegrep praktik och plötsligt var jag med deltidsjobb under ett drygt år. 

En sak jag inte skrivit om på bloggen är mitt äldsta barns mående. Det har varit en inte helt behaglig resa ner i underjorden och tillbaka, nästan i paritet med min mans sjukdomstid fast mer lågintensivt och utdraget. 

Det peakade hösten 2020 och jag slutade till årsskiftet att jobba för att fokusera på att lösa den här gordiska knuten. Jag begriper inte hur människor kan hantera en situation som den vi var i med två heltidsarbetande föräldrar. Vi tog oss igenom det mycket tack vare att jag var helt fri och kunde lägga all min energi på att hitta lösningar. Idag mår vårt äldsta barn helt ok (jag törs nästan säga bra) och det faktum att det blir student och studier på annan ort till hösten är kvittot på att vi är i hamn. 

När ungen väl började må bättre kring påsk 2021 kraschade min man och allt mitt fokus gick till att försöka fixa honom. Så att "välja om år för år" har i min värld varit rätt långt från föreställningen om valen hos en FIRE-stereotyp ("Ska jag dricka paraplydrink på Bahamas eller Maldiverna?"). I år har jag valt att jobba, initialt drivet ur ekonomisk nödvändighet. Vi får se hur länge det håller i sig. Men en sak är säker: Jag kommer att fortsätta att välja om på årsbasis, för resten av mitt liv. 

Jag återanknyter till mina tankar från när jag först hittade konceptet FIRE år 2015: Mitt liv gick från svartvitt till technicolor. Från att ha sett min tillvaro som en spikrak motorväg mot 67 blev livet en vindlande lummig skogsstig. Alla som någon gång vistats i skogen vet att den kan vara såväl förtrollande Bauercharmig som Blair Witch-otäck. Men det är också det som är tjusningen, du vet inte vad som väntar runt nästa krök.

Och här min slutkläm: Livet blir inte alltid (aldrig?) som man tänkt sig. Men med ett rejält stash på banken har du bättre förutsättningar att parera livets krumsprång. Och ni får tro mig på mitt ord när jag säger att livet blir mer stimulerande när man regelbundet väljer om det, snarare än vaggar fram i en av extern part (arbetsgivaren) utformad kofålla i väntan på besked om nästa befordran, nästa organisationsförändring, nästa partnerbeslut. Det är du som håller i taktpinnen och som du vet pekar studier på att hög grad av självbestämmande leder till större förekomst av välbefinnande. Inte lycka utan välbefinnande, vilket är ännu bättre eftersom det är ett grundtillstånd.

Så fortsätt din strävan mot större slack och frihet. Redan vid ett förhållandevis litet kapital kan du förnimma känslan av frihet. Ett sabbatsår, jobba 80 procent? Om du därtill är i min ålder och uppåt kommer du rätt snart att kunna brygga mot tjänstepensionsålder. Därmed inte sagt att du behöver dra ur pluggen. Men du vet att du skulle kunna och det är nästan lika härligt det.

Mvh
FruEfficientBadass

64 kommentarer:

  1. Fru Efficient Badass, i mååånga år har jag promenerat med paret Bolmesson i öronen och tack vare dem hittade jag din blogg och blev kanon-inspirerad. Någon med mitt intresse, en syn på att livet inte är svart/vitt och dessutom med en instruktionsbok - in heaven! Så bor hon runt hörnet. Ville bara säga att vår Valborg spenderades med att syrran och jag fnissandes tog del av allehanda tips och strategier i Sparboken (för vi håller med, alltså Valborg? Vintern rasar bokstavligen fortfarande här uppe alltsom oftast den här tiden). Och Hudik! Som nyinflyttad (fast ja lite utanför stan dock) (vi snackar 16 år nu) så har jag enbart vänner som är 1.blodsband 2.från jobbet och så funkar den här staden som mest har jag fått förklarat. Så njut av det som njutas kan här och i underbara STHLM (för din skull), fortsätt inspirera (för oss läsares skull) och heja! heja!
    Mvh, från Njutånger

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men kul! Vi får köra ett Camp FI Hälsingland här i sommar, du, jag och din syrra.

      Radera
    2. Vi kommer - med cavan i högsta hugg😝

      Radera
    3. CampFI Hälsingland! Vi kommer isåfall även ifrån Bollnäs, såklart. Hälsar paret från träffen i Stockholm somras som är tillbaka i Sverige efter 6 månader i Asien.

      Radera
    4. Hälsingebor: Maila mig på fruefficientbadass at gmail com så kommer jag med en skarp inbjudan.

      Radera
    5. Kan du inte omfatta Gästrikar också? Slänger mig på tåget fr Gävle om jag får vara med! :-)
      /S

      Radera
    6. Javisst, Camp Region Gävleborg it is. Önskemål om datum? Fru EB (som inte kan logga in från mobilen)

      Radera
  2. Just att ta det år för år tycker jag känns som ett rimligt alternativ även för mig. Att tänka på ett arbetsliv till vanlig pensionsålder känns svindlande, men att ta det pö om pö är en helt annan grej. Grattis till beslutet och jag hoppas det blir jättebra för er allihopa!

    Ps. Jag håller självklart med om själva poängen, att stashet gör det enklare att ändra sig och att det är guld värt. För jäklar vad ofta omständigheter och vi själva förändras.

    /frihetsmamman

    SvaraRadera
    Svar
    1. "För jäklar vad ofta omständigheter och vi själva förändras" Nu har jag p.g.a. jobb inte varit inne och läst dig på ett tag men ska göra det nu. Hoppas allt är bra.

      Radera
  3. Halleluja! Så inspirerande att följa din resa från start till nu och klokskapen bara fortsätter ju. Jag jobbar sen jag hittade din blogg nu 60% utan att skämmas och väljer också om lite som du säger på årsbasis. Till hösten ska jag påbörja en ny utbildning på universitetet i Sthlm och jobba parallellt. Sådant hade jag inte vågat mig på utan pengar i massor på banken. Och innan jag hittade din blogg hade vi knappt några pengar på banken även om ekonomin var under kontroll med amorteringar mm.

    / Ingrid som inte kommenterat på länge men som såklart fortfarande läser allt

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men hej Ingrid! Låter spännande med ny utbildning. Du har verkligen anammat skogsstigstemat.

      Radera
  4. Jag är inte helt förvånad. Din Stockholmslängtan har brutit igenom då och då den sista tiden. Det hela låter som en utomordentlig lösning för er eftersom hela familjen verkar se fördelar.

    En och annan av dina fans kanske kommer att se dig som en svikare. Många som avskyr eller är rädda för FIRE-konceptet kommer att frossa i "vad var det jag sa, FIRE fungerar inte".

    Inget av det är det minsta viktigt. Ert liv är det som är viktigt.

    Själv pratar jag sällan om FIRE. Jag vill hellre kalla det frihetskapital. Pengar som ger möjligheter. Vi ändras, vår familj ändras, världen ändras. Att ha ett kapital som ger möjlighet att vila när vi behöver det. Flytta när vi behöver det. Möjlighet till att växla miljö om vi behöver det.

    Att ta varje dag som den kommer kanske blir lite hattigt men att ta varje år för sig låter som en smart strategi.

    Och med två toppenboenden att röra sig mellan har ni ju alla möjligheter att få det bästa av båda världarna.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Frihetskapital är ett bra ord.

      Radera
    2. Förresten är jag i stan i helgen.

      Radera
    3. Och jag är då i Dalarna....så kan det gå. Bättre lycka nästa gång!

      Radera
    4. ja jag har alltid tyckte att det är lite synd att folk pratar om FIRE när de egentligen menar spara pengar

      Radera
    5. Fast samtidigt singalerar FIRE en nivå ovan "spara pengar". Spara pengar kan man göra till en frys eller en jorden-runt-resa. Är man FIRE-aspirant är det next level. Sen att man likt jag fegar och inte går hela vägen är en annan femma. Därför uppfann Gud sub-genres: Flamingo-FI bland annat.

      Radera
  5. Härligt med människor som kan ändra på sig. Önskar er all välgång framåt och att allt blir bra efter allt som har varit för jobbigt. Ibland behöver man börja om helt enkelt och ni gör slag i saken. Visar på vilja och kurage. Heja!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är en människa som kan ändra på mig :)

      Radera
    2. Det finns ett franskt uttryck som jag gillar:

      ”Il n’y a que les imbéciles qui ne changent jamais d’avis.” (På svenska: Det är bara idioter som aldrig ändrar uppfattning.)

      Själv flyttade jag ut till landet för en och en halv månad sedan, saknar inte Stockholm ett dugg. Här blir jag kvar till oktober åtminstone, kanske längre.

      Största skillnaden är att jag sover så otroligt mycket bättre, 9–11 timmar per natt (varken alkohol eller sömntabletter inblandade, men desto mer kroppsarbete).

      /Max

      Radera
  6. Förstår fullt ut ert beslut men livet på landet är mer intressant att läsa om än lägenhetsboende i Stockholm så får hoppas på att dina inlägg kan fortsätta vara måndagsmorgonens guldkant.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mja, jag kommer ju fortfarande att vara 60% i Hudik så jag kan nog även fortsatt bjuda på historier om havererat [insert husrelaterat skit] för att förgylla dina måndagsmorgnar.

      Radera
    2. Yay! Älskar det.

      Radera
  7. Ja, ett bra nätverk av vänner är guld värt, och är inte lätt att bygga upp på ett ställe där de flesta redan har det behovet tillgodosett. Och ni har ju behållit lägenheten av en anledning. Lycka till! Det blir nog jättebra.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag talade med en annan "hemvändare" i julas. Hon har till skillnad från mig vuxit upp i Hudik men gjorde kardinalfelet att bo utomlands i många år. Vid tillbakaflytt i 35-årspldern upptäckte hon att "window of opportunity" stängt. Du behöver således inte bara växa upp med folk, du måste nitiskt underhålla relationerna under efterföljande år för att vara del av gruppen. Man kan då tycka att hon och jag skulle slagit våra sociala påsar ihop men så blev det inte. Vilket kanske ger en hint om att vi saknar drivet. För protokollet ska infogas att jag under första året verkligen ansträngde mig. Bjöd in jämnåriga grannar på middag etc. Fick undvikande svar om saker som kommit i vägen etc. Någon kom, men sen var det stopp. Fikar gör man en masse, men då får det inte vara planerat. Man "dyker upp" och stannar i tre timmar. Just det där planerade, ett "kom förbi på fredag på middag" funkar dåligt här. Eller så har jag bara haft otur. Eller så är jag social paria men har inte fattat det än.

      Radera
  8. Fint! Så häftigt när människor växer, ändrar sig, lär sig, provar nytt och omvärderar. Känner och tänker efter. Utveckling helt enkelt. MMM har ju visst köpt sig en Tesla och skrev om det beslutet i en lång blog-post, och det känns lite som i samma anda. Omprövning. Så fint! Bra läsning, kul läsning, låter bra med omprövning en gång om året, och gemensamt, med alla i familjen.

    Jag har sen jag hittade Jacob Lund Fisker och därefter MMM ca 2012 känt mig som en dålig wannabe som ju aldrig sparat en enda krona i hela mitt liv, utan direkt gjort av med allt jag fått in på roliga saker. Å andra sidan har jag i princip aldrig lönearbetat på heltid, utan ägnat mig åt annat och sett till att ha mycket låga utgifter för att kunna göra det. De gånger jag jobbat heltid för pengar har jag rätt snabbt känt att det är ohållbart och sett till att gå ned till max 80%. För att ha utrymme. För att hinna tänka. För att hinna med allt det andra jag vill göra. Periodvis har jag arbetat mycket och periodvis nästan inte alls. Mestadels som egenföretagare, då finns självbestämmandet där. Pensionsprognosen ser dyster ut, men tillvaron ljus. Borde kanske ha pensionsångest, men ser att livet ändrar sig så ofta och radikalt att jag liksom inte kan uppbåda någon egentligen oro för vad som skall hända med min ekonomi när jag fyller 67 (eller vilken ålder som nu gäller). Dock är jag mycket glad att ha hittat FIRE-inspiratörer som du och flera, och det är tack vare DIG jag för bara ett år sen börjat spara en blygsam summa varje månad på ISK (Spiltan) just för frihetens skull. TACK för det! Kommer knappast kunna bli FIRE, är 48 och har en knappt 5-årig son och motivationen att jobba maximalt för pengar finns inte, men poletten har sent omsider trillat ner angående poängen med ett sparkapital. Och för mig handlar det just om detta, att ha utrymme att stuva om i sitt liv utefter behov, lust och vilja.

    Keep up the good work!

    // Veronica

    SvaraRadera
    Svar
    1. "MMM har ju visst köpt sig en Tesla" Han har ju ältat om elbilar i flera år. Hade han inte en Nissan Leaf? Jag läser MMM rätt sällan nuförtiden, annat än när jag letar gamla inlägg som är bra instegsprodukter för nya läsare.

      Radera
  9. Jag har som livsfilosofi att jag aldrig ska ångra ett aktivt taget beslut. Tror jag även ska lägga till att värdera och ta aktiva ”större” beslut i vardagen. Annars tror jag det finns en stor ”risk” att livet ba ta rinner iväg för en. Vilken ynnest att ha tagit det skriva beslutet att satsa på några år i Hälsingland!

    För några år sedan dök det upp 2 tjänster på gymnasieskolan ca 2km från min man familjs sommarstuga, i mitt och makens ämnen. Vi skojade om att vi skulle söka och prova att bo där ett år.. men det stannade på ”skämt”-stadiet då ingen av oss var så sugna på det. Mörkret i kombo med att närmaste stad är en rätt tråkig utflyttningsort… de fina veckor vi har på somrarna räckte för oss då!

    Välkomna tillbaka till storstan!

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Jag har som livsfilosofi att jag aldrig ska ångra ett aktivt taget beslut." Bra tänkt. Alltför många ägnar sig åt passiv livsföring. Man tar inga beslut alls utan väntar på att livet beslutar åt en och visst, det kan bli bra. Eller så blir det inte det. Personligen tycker jag att det är rätt lattjo att känna att jag har kontroll över mitt liv varför aktivt beslutsfattande dominerar. Men det kan bero på att jag är kontroll- och planeringsmänniska. Typen som i mellanstadiet hade anteckningsblock med vidhörande penna med dunboll på.

      Radera
    2. Kan tipsa om utmärkta böcker i ämnet beslutsfattande och riskhantering:
      https://www.bokus.com/bok/9781633691049/smart-choices/
      https://www.amazon.se/Department-Engineering-Carnegie-University-Fischhoff/dp/0199576203

      En grej jag själv tänker på är reversibla kontra irreversibla val, och särskilt med en rejäl kassa så kan jag ta en ekonomisk smäll om det är så att jag skulle ångra den där prylen, eller flytten. Irreversibla beslut är desto knepigare, men det är sällan man blir utsatt för den typen av val.

      Välkommen tillbaka, glöm inte att käka på... Just det.

      Radera
    3. Älskar Berns. När jag var i FMCG-svängen hölls den årliga DLF-galan där och det var ljuvligt. Nu är det säkert 10 år sen jag var där. Är det fortfarande brunch?

      Radera
  10. Stockholm, så fantastiskt överskattat. En provinsiell och ängslig byhåla. På landet finns friheten.

    SvaraRadera
  11. Jag vill bara tacka dig för alla underhållande, inspirerande, vettiga, tänkvärda (jag kan fortsätta i all oändlighet) ord som du sprider!
    Jag har blivit förändrad i mitt tankesätt och får samma lyckorus av att avstå ett köp som jag fick innan när jag handlade utan en tanke på morgondagen. Nåja, måttligt ändå, jag är ju ändå förskollärare så lönen är inte så hög.
    Jag känner mig väldigt nöjd med det jag äger, har rensat och gallrat bland kläder och prylar och har inte samma habegär efter nya saker längre. Kan gå i affärer och bara tycka att det är fint, behöver inte äga det!
    Så ett stort tack och jag hoppas på mycket nya inlägg!



    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack snälla, din kommentar är en riktig motivator för mig. När jag började blogga tänkte jag att om jag kunde påverka en (1) person att se saker annorlunda var det värt det. Att jag kunnat nå en förskollärares hjerta och därtill förändra tankebanorna i syfte att skapa större svängrum för hen framöver är en helt otrolig känsla.

      Radera
  12. Vad roligt! Bra gjort. Jag tror ni alla kommer må bättre av att vara i Stockholm och av att 'besattheten' med FIRE har minskat

    SvaraRadera
    Svar
    1. Besattheten minskar samma dag man checkar ut ur ekorrhjulet. Sen har livet haft sin gång och saker får andra vinklar, som i ett kaleidoskop. Jag skulle nog beskriva mig som mer chill än besatt idag, även om jag försöker göra en ansträning i att följa "Mitt sparår" med er. Men det är helt klart svårare att hålla motivationen uppe till vardagssparande nu än förr.

      Radera
  13. Välkommen tillbaka, det har varit så spännande att läsa om din tid på landet, ser fram emot att höra om hur du återupptäcker stan! Lidl Ö-torg har börjat med självskanning, ser fram emot din analys av adelsdamernas förvirring. Säg till om du vill luncha på kontoret - vi har en av Östermalms lyxigaste innergårdar ;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Lidl Ö-torg har börjat med självskanning, ser fram emot din analys av adelsdamernas förvirring." Haha ser fram emot detta. Ska dit i helgen och får testa. En svaghet med Lidl Ö-torg är att man behöver 10-krona/pollett för att kunna använda kundvagnen. Glömmer varje gång.

      Radera
  14. Någon sa att det du har nu är en gåva från ditt tidigare jag som du kan välja att acceptera eller rata. Att välja om är kraftfullt och livsbejakande MEN inte alla förunnat på grund av yttre omständigheter (eller inre). Stash förenklar!

    Jag och fru IGMR satt och pratade med svärisarna i påsk. De tittade lite pillemariskt på oss och frågade om vi kommer bo kvar om 10 år. Svaret de förväntade sig var nog ja (eftersom de slår rot och ändrar inget). Men för oss vore det en mardröm eftersom det är så mycket vi vill göra och uppleva.

    Nu svamlar jag men detta var ett viktigt inlägg EB. Livet blir inte som du tänkt dig och en hög pengar är en krockkudde. Det fixar inte problemen men det möjliggör tid för att lösa dem.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Housel? Tror det var det citatet jag valde i inledningen av Sparboken. "Det fixar inte problemen men det möjliggör tid för att lösa dem. Amen to that.

      Radera
  15. Ni flyttar till fel land, men du kanske måste tillbaka en sväng till huvudstaden för att konstatera att vård, skola mm inte funkar där heller. Det är inte Hudiksvall som är problemet. Lycka till hur som helst!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja ja ja ja. Ett vackert år kanske jag väljer Norge.

      Radera
    2. Eller något annat land. Börjar man från botten kan det ju bara bli bättre :-)

      Radera
  16. Som någon annan skrev så har jag misstänkt att ni nu... är mätta på tillvaron i fritidshuset. 4-5 år är en lång tid för tonåringar och för någon kan det vara bra med miljöombyte, för nån annan är det döden. Har en bekant familj som blev expats i några år i ett land dit många drömmer om att bo/besöka/flytta till. Ett barn älskade det, ett annat sa att det var det värsta som hänt! Känns som er familj har samma blandade upplevelser om tillvaron i norr. Allt beroende på deras respektive umgängeskrets som de lämnar och som de hamnar i (förutom de egna själsliga och existentiella funderingarna som tonåringar kan ha).
    Skönt för er att ha haft vissheten (och tryggheten) i att om det fullständigt skiter sig så går det att flytta tillbaka "hem" till Stockholm igen. Och nu har ni dessutom upplevt några hela säsonger med syrénerna och allt stök med vattnet i huset, skratt och gråt om vartannat.

    Säg till om du behöver nytt cava- och promenadsällskap när ni är tillbaka!

    Spargrisen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag skulle inte beskriva det som att det fullständigt skitit sig, mer en strategisk plan för överlevnad in case of disaster. Jag älskar Hudik och Stockholm som om vore de mina tvillingbarn - lika mycket (och skulle aldrig kunna välja en framför den andra) (På ett sätt avundas jag folk som "valt plats" och aldrig behöver fundera på splitt). En drömtillvaro är att få dela sin tid emellan ställena. Kanske övervikt sommar Hudik och vinter Sthlm. Och nu - tada - har jag den situationen.

      Radera
    2. Precis, jag skrev OM. Och det ska mycket till för att det blir fullständig katastrof :-)
      Men du har haft möjligheten att prova på. Du har nåt att jämföra med. Du gillar båda ställena. Och framförallt, du har ändrat ditt liv så att du har möjlighet att ta tillvara flexibiliteten att vara där det passar dig bäst.
      Barnen blir större och mer självständiga. Vilket betyder att ni föräldrar kan vara mer flexibla i tid och rum.
      (De där dagarna när man inte behöver fixa mellanmål, middag, skjuts, tvätt, läxläsning, you name it, blir färre och jag bara njuter).

      Du kommer alltså att välja syrénerna i Hudik och snöskottningen i Stockholm. Bra val!

      Spargrisen

      Radera
  17. Det finns fortfarande sätt att fira värdigt Valborg/sista april. Man beger sig till Allmänna sångens bal på slottet. Antingen kan man vara med på hela middagssittningen eller så dyker man upp kl 21 och lyssnar när kören sjunger vid Gunillaklockan för att sedan ta sig upp till dansen i Rikssalen. Klädkod för sittningen är högtidsdräkt och kavaj för släppet. Rekommenderas verkligen, här träffas alla som vill vädra frack/långklänning och här finns många av stadens dansanta människor.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Roligast på Valborg i år var den frackklädde ynglingen som färdades på elsparkcykel upp för slottsbackens grusstig. Att gå in i en gränd bakom Östgöta nation och titta på champagne-galopp med stort brassband var också kul! Det är helt klart i Uppsala man ska vara på Valborg.

      Radera
    2. Jag var faktiskt i Uppsala idag! Skulle till Akademiska med ett barn och passerade gamla universitetsbyggnaden, Carolina, Slottet, the works. I knoppande vår, fullt av studenter. Jag fick nästan en tår i ögat så vackert det var.

      Radera
  18. Välkommen hem till Stockholm! Efter att själv ha bott i ett par omgångar i Skåne och en kortare tid på Cypern har jag landat i att Stockholm är bra. Inte bäst för alla, men absolut ingen ”ängslig byhåla”, tvärtom. Här kan en vara sig själv utan att någon lyfter på ögonbrynen, det finns så många udda personer att ingen orkar förfära sig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hehe så är det. Här uppe gillar man att raljera över Stockholmare, att folk är "galna" etc. Det är helt sant. Inte ens de mest excentriska av Hälsingebyaoriginal står sig mot Stockholms diton. Någon som minns grottmannen från 80-talet, en naken tjockis med skägg och typ pälsshorts som vandrade runt i stan mitt i vintern (inte synbart hög)? Jag läste i något reportage att han hade värmesvallningar, därav utstyrseln. Men varför päls och inte vanliga bomullsshorts? Psalm-Maria på plattan? Bingo-Lottomannen i gången under Spottkoppen, som inte verkade vilja sälja en enda lott utan mer skandera "Bingolotter" med snedfejja? Alla knäppa modeexcentriker med typ lederhosen parat med gummistövlar, ingen lyfter ett ögonbryn. Mina Östermalmsgrannar som kör runt i silvertejpade bilar från 70-talet. I Hudik hade man rodnat, här är det liksom "jaha...".

      Radera
    2. Tjatet om Stockholmare är tröttsamt, för de finns knappt. De flesta är inflyttade från Norrland och annorstädes. En del av mina förfäder var från Hudiksvall, själv är jag född i Stockholm men bor nu i ett mindre samhälle. Alla som trängs i våran lilla affär sommartid och är jobbiga, är sådana där jävla nollåttor även fast de flesta inte ens kommer från Stockholm. Och bor de i Stockholm så är de flesta inte ens Stockholmare men det fattar inte lantisarna.

      Radera
  19. hur blir det att vara ifrån familjen 60% av tiden? Och hur gör ni när båda du och din man måste vara i hudik samtidigt?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det löser sig! De har tonåringar, inte småbarn!

      Spargrisen

      Radera
  20. ”Man är inte sämre än man kan ändra sig!”/M

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Man är bättre därflör kan man ändra sig"/EB. Allt bara med dig och lilla familjen?

      Radera
  21. FYRA ÅR? Driver du, satan vad tiden går fort. Skönt med valmöjligheter och att alla är med på tåget, heja er!

    Sambon jobbar 75 %, jag 90 % men går vidare ned till 80 % i höst när ett syskon anlänt, väldigt skönt att slimmat ned kostnaderna och ha pengar vid sidan av och kunna göra såna avvägningar. Frihetskapital var ordet.

    / P

    SvaraRadera
  22. Hej mina damer och herrar, Är du i behov av ekonomisk hjälp? Jag är Susan Benson. Jag är en långivare och även finansiell konsult.

    Behöver du ett företagslån, privatlån, bolån eller ett lån för att slutföra ditt projekt? Om ditt svar är ja, rekommenderar jag dig att kontakta min firma. Vi tillhandahåller alla typer av lånetjänster inklusive lång- och kortfristiga lån, säkrade och osäkrade lån och många fler. För mer information, skriv till oss via e-post: (sunshinefinancialgroupinc@gmail.com) eller skicka ett meddelande till mig direkt på WhatsApp via: +447360502110 och få ett svar på ett ögonblick.

    Ett lån från ett pålitligt och kompetent företag är vad du behöver för att nå ditt mål. Vi är ett omfattande finansiellt tjänsteföretag och vi är engagerade i att hjälpa dig att uppfylla alla dina ambitioner. Vi är specialiserade på att tillhandahålla strukturerade ekonomilösningar till privatpersoner och företag på det mest effektiva och snabbaste sättet.

    * Du kan ansöka om ett lån när som helst, var som helst.
    * Flexibelt belopp - Du bestämmer hur mycket du vill låna.
    * Snabb direktfinansiering - Ta emot ditt lån inom 24 timmar efter godkännande.
    * Flexibel ränta på 3%.
    * Höga godkännanden
    * Flexibel återbetalning - Du ska välja återbetalningsdatum, antingen veckovis, månadsvis eller årligen under en varaktighet på 1-30 år.
    * Enkel onlineansökan.
    * Personlig vägledning och expertis.
    * Inga dolda avgifter

    Gå inte miste om en möjlighet på grund av bristande finansiering. Kontakta mitt företag nu, vi kan hjälpa dig med ett lån eftersom vi har hjälpt många individer och organisationer som har haft ekonomiska svårigheter över hela världen

    För mer information om vårt låneerbjudande, vänligen skicka oss din låneförfrågan via
    E-post: sunshinefinancialgroupinc@gmail.com
    WhatsApp: +447360502110

    Förmedlare/konsulter/mäklare är välkomna att ta med sina kunder och är 100% skyddade. I fullt förtroende kommer vi att arbeta tillsammans för alla inblandade parters fördelar.

    SvaraRadera
  23. Ny fas, nytt kapitel i ert liv. Tack för att du delar med dig av ditt liv och de förändringar och livsval du ställs inför.
    Så mycket mer intressant det är att följa. Visst kan det vara avundsvärt med människor som har hittat sin plats i livet och aldrig avviker därifrån- men ganska tråkigt och oinspirerande.

    Älskar att man kan ändra sig och göra nya val. Har själv gjort det många gånger gällande boende och arbete. Förklarar det (vilket är galet att man måste men det kan provocera personer i ens omgivning som är mindre förändringsbenägna och som inte har ett frihetskapital) med en nyfikenhet och livslust. Livet är kort - och oberäkneligt och det behöver man förhålla sig till. Skål för ettårsplaner!
    /Frugala hedonisten

    SvaraRadera
  24. Jag heter Barča Izak och jag är här för att uppskatta Dr. SUNNY. Jag har alltid haft ett komplicerat förhållande till min pojkvän. Vi slogs så många gånger på grund av osäkerhet på båda sidor och skildes åt. Jag visste mycket väl att jag fortfarande älskade honom och behövde honom tillbaka i mitt liv. Han försummade min vädjan och ansträngningar för att göra saker rätt och jag fick veta att han redan träffade en annan kvinna. Jag kunde inte hjälpa situationen, så jag var tvungen att kontakta DR SUNNY och vi pratade och jag förklarade allt för mig. Han försäkrade mig att han skulle hjälpa mig och se till att jag fick honom tillbaka till mig. Han slösade ingen tid på att hjälpa mig, återställa kärleken och glädjen vi delade och jag fick min man tillbaka till mig. Jag vet bättre att allt som så många säger om DR SUNNY faktiskt är sant när jag fick resultatet av hans arbete på 48 timmar som utlovat. Tro mig, det kan hjälpa dig också om du tror. Så kontakta honom nu. Hans e-postkontakt: drsunnydsolution1@gmail.com och du kan också SMSa honom via WhatsApp +2348082943805.

    SvaraRadera