Sidor

Anekdoter från ett yrkeslifv

Någon läsare skrev under "Önskeinlägg":

"Jag tycker de flesta spartips man läser på bloggar skrivits femtioelva gånger tidigare i någon snarlik form så dessa typer av inlägg finner jag absolut inte intressant. Lite samma sak med ränta på ränta tugget. Däremot anekdoter från tidigare yrkesliv och hur otroligt fast majoriteten av människor är i hela Matrix världen/keeping up with the jonses det är intressanta grejer för mig."

Jag tänkte först att jag nog redan kramat ut det mesta ur mitt yrkesliv. Men sen kunde jag inte komma på några konkreta exempel. Och om jag inte minns vad jag skrivit, hur ska då ni minnas det? Reservation för att det kan komma att bli skåpmat här men jag gör som vanligt, kopplar bort det kritiska tänkandet och låter fingrarna jobba:

Ett minne från yrkeslivet. Jag hade fått mitt första jobb efter examen. Det var en Key Account-tjänst på ett franskt bolag som sålde premium-give-aways med företagsspecifik design. Jag fick gå på intervjuer såväl i Sverige som i Frankrike för att landa tjänsten och jag har än idag kvar rekryteringsannonsen från Dagens Nyheter i mitt arkiv.

Vad är en premium-give-away? Man måste nästan vara fransman för att förstå konceptet. Tänk dig ett företag som Profilkläder eller Vistaprint. Tänk dig nu att du låter dessa företag brinna upp och ersätter dem med hundraåriga franska modehus av typen Hermès, Longchamp och Lanvin. Där lägger man ribban. 

Det företag jag jobbade på tillverkade sina slipsar i samma fabriker som YSL, de lät samma parisiska madamer som rullade Chanels scarves rulla de sina (=fållarna rullas och handsys). De sourcade porslinet till sina vide poches i Limoges, den franska porslinsstaden.

Vide poche: "Ficktömmare"

Företaget ägdes av en Monsieur P som en gång grundat det hela. På 90-talet skulle han rekrytera en assistent och en vacker ung kvinna, utseendemässigt en något skev Coco Chanel, sökte tjänsten och fick som feedback: "Jag kommer inte att anställa dig, men jag vill att du blir min fru".

Lärdom 1: I Frankrike är det fortfarande en framkomlig väg att vara ett slemmo.

Hon accepterade förstås, vem kan motstå Direktören För Det Hele, och det var hon (nu marknadschef) som anställde mig efter en två timmar lång grillning på huvudkontoret i Vincennes, öster om Paris. Min antagonist, en ung kille fran Handels, rök enligt utsago i denna etapp efter att på frågan "Vad har du att erbjuda oss?" kaxat sig och vänt tillbaka frågan till henne: ”Vad har ni att erbjuda mig?". 

Lärdom 2: Under intervjun är man företagets bitch.

Jag började min anställning med fem veckors intro i Paris, Lyon och Limoges. Det var underbara veckor. Kanske min enda ensamreseperiod och jag for runt som en tetting i Paris förstäder under helgerna. Versailles, Fontainebleau, en tur till Lausanne. Ljuvliga bekantskaper när man på måfå tar sig ut i Paris nattliv på egen hand en torsdagskväll i oktober. Vill minnas att jag dansade argentisk tango i duggregn vid Bastiljen men säg det inte till min man (för vi hade ännu inte träffats dessutom). Sen var smekmånaden över och jag förväntades sälja. En masse. 

Problemet med franska premium-give-aways vid milleniets början var att ingen ville ha dem. Det var IT-bubbla, Jonas Birgersson bar orange fleece och om någon ens ville ha give-aways var det outdoor stuff som termosar eller sittunderlag, inte slipsar från Lyon eller obegripliga ficktömmare. Det kreativa utförandet, varsamt frammejslat av våra designers, appellerade till ingen.

Jag och min kollega satt och halvsov oss igenom våra 09:00-18:30-dagar på ett kontorshotell i centrala Stockholm i väntan på ett mirakel. Vi var tvungna att sitta av den franska kontorstiden eftersom Madame ibland kunde ringa på den fasta telefonen 18:27 för att se att vi fortfarande ”jobbade”. Jag minns än idag lyckan när vi kom på hur man vidarekopplade telefonen till sin Nokia 3310.

Lärdom 3: Face time sucks.

Men varannan måndag-onsdag var det party. Då skulle vi till Paris för upptuktning på Vincennes-hästbanan. Vår chef gillade att hänga där och under uppskattningsvis fem timmar fick vi [kvinnliga] säljare sitta och lyssna på hans mässande. Jag minns att jag hade så olidligt tråkigt att jag var tvungen att skriva i ett block för att hålla mig vaken. Och det var inte dicté på det han sa, rest assured. 

Hade jag sparat anteckningarna från den här tiden hade det varit bra brödtext till bloggen. "Nu går han igenom exakt samma sak som han gjorde på förra mötet och det tar aldrig slut munnen bara rör sig och hans fru bara nickar och nickar jag vill strypa henne med hennes pärlhalsband..."

På kvällarna däremot...o la la, jag och kollegan svidade om, drog ut på restaurang och sen till Barrio Latino vid Bastiljen. Här drack jag min första mohito och det var faktiskt exotiskt år 2000. När vi dök in runt nio var det ganska lungt men framåt midnatt blev hela lokalen som ett böljande hav av dans.



Lärdom 4: Du kan stå ut med företagsfloskler så länge du får gå ut och parta på kvällen.

Vi hade en kul incident på jobbet i december det året. Ägarparet fick nys om konceptet "Lucia" och att jag brukade sjunga i svenska kyrkans kör i Paris. De bönade och bad om ett uppträdande och jag kontrakterade ett par gamla körmedlemmar. Det var fagert, exotiskt, välartat. Därefter hade min fransk/svenska kollega sourcat "svenska specialiteter" i form av snittar med renkött och pepparrot och gravad lax. Till det serverade vi de där små nubbeflaskorna man köper på systemet i tiopack.



Ni måste då förstå hur fransmän förhåller sig till konceptet "apero", fritt tolkat "after work". Någon öppnar en flaska bubbel (äkta) och fördelar innehållet på 18 pers. Det vill säga: Ett snudd på symboliskt intag av dryck med låg alkoholhalt. Artigt prat och sen åker man hem. 

Nubbarna är bedrägliga i sin litenhet. Personalen förstod nog inte riktigt diffen i alkoholhalt utan lapade i sig nubbarna som kattungar vid mjölkfat. Med katastrofalt resultat. Tänk: "14-åring som dricker häxa för första gången".

Lägg därtill att detta var en dysfunktionell arbetsplats med många undertryckta konflikter. En marknadschef som gift sig till sin roll, ett gäng medelålders säljkvinnor som var otrogna med varandras män, en ung IT-kille med kaxig attityd och utseendet hos Jude Law som alftahanne-hotade Big Boss, en chef som dessutom hade egen toalett. 

Låt oss stanna där en smula för jag kan inte släppa detta. Vd:n hade en egen toalett, med sitt namn i skylt på dörren. Varför? Var det av hänsyn till oss andra eller för hans skull, för att vi andra var smutsiga kreatur? Jag förstår på riktigt inte. Nåväl. Dessa basingredienser gifte sig väl med nubbarna och redan runt åttasnåret smet jag och min kollega fnissande ifrån detta norénska inferno.

Lärdom 5: Fransmän tål inte brännvin.

Väl hemma i Sverige tröskade jag runt och gjorde mina kundbesök. Jag flög mycket under den här tiden och var stolt över mitt Eurobonus Silver (annan tidsanda). Danmark framför allt, och träffade inköparna för stora industriföretag. Men ingen ville köpa mina slipsar och scarves. 

På en resa satt jag bredvid en ung dansk SAS-pilot och vi åt middag i Nyhavn den kvällen. Han berättade för mig att han ibland brukade flyga förbjudet lågt när han landade på Kastrup, bara för att reta flygtornet. Detta tyckte han var väldigt lustigt. Jag, flygrädd, lärde mig att piloter är stora barn man inte ska lita på.

Lärdom 6: Välkomna självkörande flyg.

Vid ett tillfälle var jag på besök på ett stort svenskt industriföretag i norra Sverige som tillverkade skogsmaskiner. Jag tror att det var i Umeå och det var mitt i vintern och svinkallt. Inköparen, en man i 45-årsåldern, var otippat positiv till vårt koncept. Han ville absolut ha skissförslag och jag återvände till Paris, stolt och entusiastisk över detta mitt första riktiga lead. Studion kickade igång projektet och någon vecka sedan hade jag ett färdigt designförslag. 

Jag bokade flyg upp till Umeå för att träffa inköparen igen men det här mötet blev inte som jag hade tänkt mig. Han visade noll intresse för mina skisser men maximalt med intresse för mig. Vid sidan av mig visade han intresse för sig och berättade anekdoter från sitt liv samt stillbilder på hur han uppträdde i någon form av amatörteaterförening på orten. Modfälld fick jag återrapportera till Paris att det inte skulle bli någon affär.

Lärdom 7: Kunder är idioter.

Det första året led mot sitt slut. Jag uppskattar att jag kostat företaget dryga miljonen om man räknar lön, Mercurirekrytering, varannan vecka i Paris och annat vidlyftigt resande. Mitt sammanlagda bidrag till omsättningen låg på ungefär 80 000 kronor varav kanske 20 000 hamnade på sista raden. Det blev kicken. 

Till och med här splurgade de och anlitade Vinge för att skicka mig en delgivning. Än idag förbryllar det mig. När de sa upp mig sa jag "Ok, jag fattar, inga konstigheter", men trots detta tog de i från tårna och anlitade Sveriges dyraste advokatbyrå för att administrera det hela. Är man premium så är man.

En pikant detalj. Precis innan avskedet fick jag en sorts "dödskyssen-middag" på ett boutiquehotell i Gamla Stan där Monsieur och Madame glatt annonserade att de skulle få ett sladdbarn och att de bestämt sig för att döpa barnet - efter mig! Ett svenskt allmogenamn, helt obegripligt för 99,9 procent av Frankrikes befolkning. Det var min avskedsgåva. 

Lärdom 8: Fransmän är obegripliga.

Ja, det var några bilder från mitt första jobb. För protokollet ska sägas att jag fortfarande har några av produkterna i bruk. En necessär, en weekendväska och ett par scarves. Sådan gedigen kvalitet, kommer att överleva oss alla. 

En sak lärde jag mig under det här året och det var att ta folk. Jag träffade så många människor av alla de slag och därtill var jag en sådan där jobbig person som ville prata med mina flygstolsgrannar (och taxichaufförer). I dagsläget har jag nog gjort en 4 000 kundbesök och det finns inget, jag säger INGET, som skulle kunna bringa mig ur fattningen i mötet med en kund eller ens människa.

När jag sa detta till en vän för några veckor sedan sa hon: "Inte ens om du kom in och kunden stod naken". Ha! Vardagsmat. 

En man som satt med oss i sällskapet hade själv jobbat som cykelbud och han höll med. Bland annat hade han levererat bud till casten till, som han uttryckte det, "nakenfilm" (det var barn med i sällskapet) och vid ett tillfälle hämtade han upp en uppstoppad get som han sen fick ta på ryggen (”Det var lite svårt att klämma in sig mellan filerna”)

Har du några fina minnen från din första arbetsplats du vill dela med dig av?

Mvh
FruEfficientBadass

21 kommentarer:

  1. Sååå roligt och underhållande såhär en måndagsmorgon!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Instämmer! Snudd på hysteriskt kul!

      Radera
  2. Inte från mitt första jobb, väl mitt tredje. Jag stannade på denna arbetsplats i tre månader, det var ett rätt knäppt ställe. Vid ett tillfälle var sockerbitarna i köket slut, så jag hällde strösocker i en skål och satte i en sked. Då kom en av de äldre sekreterarna in och sa att jag inte kan göra så, eftersom vår chef och grundare ofta kommer in i köket för att äta socker, och finns det inga bitar så skopar han strösocker rakt in i munnen och sätter tillbaka skeden i skålen (urk). Vi hade två gemensamma kafferaster per dag, vi var bara nio på företaget, men överchefen drack sitt kaffe på sitt rum, och min uppgift vara att ge honom hans kopp med mjölk och två sockerbitar och RÖRA OM innan han fick den!

    SvaraRadera
  3. Jag vet inte riktigt vad som räknas som första jobb. Jag har ju jobbat sen jag var 15 år, men de jobben kanske inte räknas?

    Sen har jag svårt att komma på nåt fint minne, tyvärr har jag haft rätt trista arbetsplatser med dålig arbetsmiljö tills jag hamnade där jag hamnade nu. Är fortfarande lite sur över att aldrig fått nån inskolning eller mentor eller för den delen avtackning.

    Nog gnällt från mig (det är ju måndag), nu ska jag fila vidare på mitt mastodontinlägg om nagellack...

    SvaraRadera
  4. Hade en chef som mulade mig med kokosbollar för att han var så förtjust i mig han var väl 50, jag 17 och inte lika förtjust.
    Ett jobb som jag inte tog och som jag kan tänka att jag kanske ska ångra, är jobbet hos en äldre rik arabisk affärsmän i London. Han hade eget flygplan och väldigt gott om pengar. Jag fick jobbet men blev osäker på vilka tjänster som ingick i hushållersketjänsten och tackade nej. Han kunde ju har varit en hyvens gubbe också och jag kanske hade fått det jättebra.
    Sökte också jobb hos en släkting till kungen en gång, en excentrisk greve nån ting. Han var vegetarian och jag skulle hushålla. Men det sket sig för jag fick inte dua honom. Tjänstefolket skulle hållas på plats.

    SvaraRadera
  5. Det här var det roligaste jag läst på länge. Underbart! Mer sådant!
    Själv har jag absolut inga lika festliga historier på lager.
    Men på ett av mina första jobb som sommarjobbande konditoribiträde fick jag flera gånger frågan "när kommer de trevliga damerna tillbaka?" Jag borde ha tagit det som en ledtråd och inte inbillat mig att jag ville jobba med människor. Tyvärr gjorde jag inte det. Synd ändå.
    DDT

    SvaraRadera
  6. Rolig berättelse. Jag hade ocksa Eurobonus silverkort och när jag flyttade till Danmark radde mig kundtjänst att byta till ett danskt kort, för man behövde inte lika manga poäng för att bli guldkund. Sa under tre ar kunde jag njuta av guldloungen pa Kastrup. Där serverades bade det ena och det andra. Fast jag kommer ihag när de bytte ut brödkniven mot plastdito efter 9/11, sa man fick sta och karva i brödlimpan, sa himla fanigt. Jag kan tycka att personalen borde gjort det för kunderna. Annars var Kastrup min favoritflygplats. Inte för stor, gemytlig och trevlig i största allmänhet, hur den ser ut idag vet jag inte.
    /Annika

    SvaraRadera
  7. Så underbart härligt inlägg!
    /JS

    SvaraRadera
  8. Mkt roligt inlägg! Hoppas på fler återblickar från ditt tidigare arbetsliv!

    SvaraRadera
  9. Roligt inlägg och galet yrkesliv!! :) så kul att läsa! Har inte alls lika smaskiga stories från mina år på McD och IKEA…

    SvaraRadera
  10. Jag kan väl dela med mig lite av hur jag hade det på en yrkesplats tidigare i livet.

    Upplevde att många inom denna bransch och företag inte hade särskilt stor koll på vad de egentligen gjorde (fanns givetvis undantag), men däremot var de duktiga på att fejka det till max, dvs ordbajsa med diverse termer eller språk som är svårförståeliga men som låter bra och häftigt.

    På detta globala företag lyfte vår CEO +150 000 kr i grundlön i månaden innan bonusar osv men hen verkade inte ha särskilt bra koll på en del basic grejer, som en CEO nog faktiskt behöver ha lite koll på.

    Fanns en annan senior kollega som hade många års erfarenhet inom min bransch (+20 år) och hen sa inför hela företaget innan hen slutade att hen jobbat med en annan senior kollega på vårt företag länge som enligt hen var landets bästa X inom området Y. Detta trots att denna seniora kollega under alla år vägrat utföra ett essentiellt moment (presentera för kund/pitcha) som man nog absolut bör kunna bemästra innan man ska sätta sig upp på ngn slags finhäst i denna roll. Men hey eftersom kollegan som sa detta hade så många års erfarenhet inom branschen och hade hög pondus så köpte nog alla naivt det hen sa där på sitt avsked. Hens ord var liksom sanningen eftersom hen liksom var the shit..

    //D

    SvaraRadera
  11. Ja vad ska jag berätta mer... jo den här är bra..
    Kick off ute i skärgården och hela företaget på 70-80 pers är laddade. Ledningen går i bräschen på kick offen att vi INTE får fortsätta ha internmöten utan agenda, effektivitet, och vad varje person som är inbjuden till mötet faktiskt ska bidra med. Det är bra stämning i lokalen vi huserar i vid tillfället och de flesta kände nog ett starkt "yeah shit vad bra de här kommer bli!!”.

    Vad som händer sen några veckor senare är precis ingenting...
    Företaget återgår till sitt ursprungliga och ovan punkt ang internmöten följs aldrig upp av ledning. Jag finner mig själv fortfarande i internmöten där jag sitter tyst och lyssnar och tittar på hur mina kollegor spelar house of cards mot varandra och gör saker på ett väldigt krångligt sätt. Saker som hade kunnat betas av på 5 min vid kaffe maskinen kräver ett stort konferensrum, onödigt många personer inbjudna och landar oftast på 1 timme i tid.

    Detta företag drabbas sen av att flera väldigt tongivande och duktiga personer väljer att sluta och gå till konkurrenter. De mellanchefer som spelat house of cards bäst får ordentliga befordringar och lyfts i stort sett hela tiden på div zoom möten under pandemin när alla jobbar hemifrån. Jag och några nära kollegor pratar enskilt efter dessa möten och frågar oss vad ledningen egentligen håller på med..

    //D

    SvaraRadera
  12. ag finner mig sen i en situation på företaget med en ohållbar ny chef som givetvis fick denna position utan någon tidigare chefserfarenhet men pga av att en nära vän blir vice vd på företaget. Jag får delvis nya arbetsuppgifter som är snudd på förnedrande (läs knähund och administrativ slav) Detta trots att jag hade +15 års erfarenhet i branschen. Det leder till slut att jag säger upp mig med ca 1,5 MSEK i fuck off kapital /fonder (och ca 6000-7000 kr i fasta kostnader varje månad) utan att ha något nytt jobb klart..

    Kollegor blir nyfikna och undrar vad jag ska göra härnäst. Jag säger lugnt att jag ännu inte riktigt bestämt mig.. Några kollegor säger saker som i stil med ”har du sagt upp dig utan att ha nytt jobb klart!?? , och det blir extra tydligt här att så många fortfarande lever från lön till lön och är helt fast i The Matrix.

    Känslan att maila min uppsägning till närmaste chef (idiot) och HR avdelningen dagen efter bägaren fullständigt rann över mig är så oerhört skön och mäktig att jag önskar ALLA insåg vilken makt och frihet pengar faktiskt ger en. Att slava och vara knähund åt andra i +40 år av sitt liv, samtidigt som man ska keeping up with the jonses och konsumera så det står härliga till är helt enkelt fullständigt vansinnigt och en norm som definitivt behöver vändas upp och ner på.

    //D

    SvaraRadera
  13. Jag lämnar sen senare mitt tidigare prestigefyllda yrkesliv med +57 000 kr i månadslön och hade jag orkat spela house of cards rätt hade jag lyckats kunna komma upp i en månadslön på +70 000 kr.

    Jag väljer att gå i tidig pension strax före jag fyllde 40 år på ca 3 MSEK och har inte ångrat det alls sen dess. Jag lever ett ganska enkelt och simpelt liv tillsammans med min sambo som fortfarande jobbar heltid och vi båda har billiga hobbies och intressen. Att jag skulle behöva +8 MSEK som i kapital för att kunna gå i tidig pension (som verkar vara normen bland många i denna bloggosfär) finner jag märkligt. Livet som fri från måsten och meningslösa kontorsmöten eller utvecklingssamtal handlar inte för mig om att resa jorden runt 24/7 eller konsumera allt det mitt ego trånat efter under alla år av sparande. Snarare tvärtom handlar det för mig om att leva ännu simplare enklare samt bara lägga energi och tid på sånt jag tycker är roligt och som ger mig energi.

    Livet som fri efter 20 år i ekorrhjulet och heltidsjobb är väldigt intressant. Jag har märkt att jag mer och mer börjat fundera på ett filosofiskt plan vad min roll här på jorden faktiskt är och vad jag vill åstadkomma och bidra med innan jag stämplar ut för gott.

    Tack för en bra blogg.

    //D

    SvaraRadera
  14. Lönesamtal på mitt första kvalificerade jobb med en chef som var konflikträdd och dessutom inte lärt sig skillnaden mellan personligt och privat ledde till att han ägnade timmen åt att recitera sin poesi, visa bilder han tagit på sin mor vid dödsbädden (!), prata om hur det gick för hans basketlag osv… Kan idag ömma för honom men vid tillfället var jag bara förundrad och irriterad.

    Tack för roligt inlägg och fantastisk blogg!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh, ytterligare ett potentiellt inlägg "Lönesamtal" detta skämt till påfund (iaf i alla mina yrken) där man under en timmes tid pratar om och diskuterar ens arbete och sen avslutar med du får 2,0%. Men det kanske bara gäller för de som jobbar skola/vård osv. Kanske funkar som det ska på företag?

      Radera
    2. Nä det fungerar likadant på privata företag. Har du gjort mer än förväntat får man 2.1% och har du latat dig hela året får du 1.9%. Enda sättet att få till någon riktig skillnad är att byta (eller hota med att byta) jobb.

      Dessutom, i vardagen ska man jobba för att ens team/grupp ska prestera så bra som möjligt men på lönesamtalet så ska man motivera varför jag som individ ska ha mer än mina vänner/kollegor som jag jobbar med.

      Så en rak höjning för hela gruppen vore nog bättre..

      Radera
  15. Mitt första jobb, det var i butik, där fick jag ingen som helst introduktion utan förväntades vara ”självgående, initiativrik och valfri floskel”.
    Jag fyllde på mjölk. En teamledare kom och frågade varför jag gjorde det? De gjorde de bara tisdagar och fredagar.
    Hela sommaren fortsatte i samma anda. Jag var förvirrad och förväntades att veta vad jag skulle göra utan att någon hade visat mig. Blev det fel någonstans så fick jag direkt skulden utan att jag ens hade varit i närheten.

    Mitt första kvalificerade jobb inleddes med APT där två seniora kollegor skrek åt varandra. Den ena, då 60 år gammal, satt och himlade med ögonen åt den andra kollegan och den andra höjde rösten varje mening tills de satt och skrek åt varandra.

    SvaraRadera
  16. Alla dessa anekdoter gjorde mig fantastiskt glad! Jag har jobbat i 25 år men har inget i närheten av detta. Min bästa historia är när jag råkade orsaka ett litet fel som miljonen att åtgärda, hoppsan, sånt händer.

    SvaraRadera
  17. Superkul att läsa om :)
    /Erik

    SvaraRadera
  18. Hej, Jag heter Claudia Klein, jag är finansansvarig, jag ger lån och andra finansiella tjänster och jag representerar Spotcap Global Financial Services.

    Spotcap Global Financial Services är ett heltäckande och pålitligt låneföretag och vi erbjuder alla typer av finansiella tjänster som; Privatlån, företagslån, bolån och många fler. Om du är i stort behov av några lånetjänster kommer jag att råda dig att kontakta min firma via | spotcapglobalservices@gmail.com | eller skicka ett sms på WhatsApp via: +31642117819 | och har ett lån på ditt konto inom 24 timmar eftersom vi tillhandahåller utmärkta lånetjänster över hela världen.

    Vi erbjuder både långfristiga och kortfristiga lån, säkrade och osäkrade lån och även du kan låna upp till 15 miljoner euro till en ränta på 3 % årligen med en återbetalningstid på 1 till 30 år. Mitt företag hjälper dig att uppnå en mängd olika mål med ett brett utbud av låneprodukter.

    Jag erkänner det faktum att att få ett legitimt lån alltid har varit ett stort problem För individer som har ekonomiska problem och behöver en lösning på det, har många människor det så svårt att få aktielån från sina lokala banker eller andra finansiella institutioner p.g.a. hög ränta, otillräckliga säkerheter, skuldsättningsgrad, låg kreditpoäng eller andra orsaker

    Inga fler väntetider eller stressiga bankbesök. Vår tjänst är tillgänglig 24/7 - du kan få ett lån och slutföra dina transaktioner när och var du än behöver det

    Vi tillhandahåller 24-timmars lånetjänster i världsklass. För frågor/frågor? - Skicka ett e-postmeddelande till | spotcapglobalservices@gmail.com | eller skicka ett sms på WhatsApp via: +31642117819 | & Få svar omedelbart

    Din familj, vänner och kollegor behöver inte veta att du har ont om pengar, skriv bara till oss så får du ett lån.

    Din ekonomiska frihet är i dina händer!!

    SvaraRadera