Lägenheten, del 5 (Rummet)

Är ni redo för finalen i denna rafflande inläggsserie? Välkommen in i RUMMET!

Så här såg RUMMET ut på inflyttningsdagen.

När jag denna dag kom in slogs jag av hur rosa väggarna var. Inte barbapaparosa, men ändock: Rosa. Kanske inte mitt förstahandsval. Jag föredrar ljust ljust blå, femtio nyanser av vitt eller möjligen ljust ljust beige (d.v.s. vitt). Å andra sidan gillar småttingarna (14- och 16-åringen) influencer-rosa och detta skulle ju primärt bli deras rum. 

Färgen heter Äppelblom. Jag frågade den tidigare ägaren om väggkulör, i det fall det skulle lämnas fula hål och skador i väggen som krävde retusch. Men det visade sig att väggarna var i utmärkt skick. Det satt någon liten tavelkrok kvar som lämnade minimala märken efter sig när jag bänt loss den. Lite spackel och stringent spateldrag över och hålen blev osynliga för det mänskliga (medelålders) ögat.

Så jag låter färgen vara så länge. En vacker dag ska jag svida om till molntussvitt och ha en fet himmelsäng i mitten, med keruber och allt. Där ska jag ligga och jäsa dagarna i ända, allt medan jag äter kärnfria vindruvor och läser börslitteratur.

Golvet var fint om än lite slitet. Ett så kallat "undergolv". I tidernas begynnelse, när fattighjonen flyttade in i denna tids miljonprogram, låg tjocka lineoleummattor på alla golv. Det var tidens modernitet och ansågs mycket finare än de bondska plank som låg under. Men smaken diffar som bekant över tid och någon tidigare hyresgäst alternativt bostadsföretaget har vid något tillfälle rivit ut mattorna, slipat och lackat golven. 

Direkt in till höger ser man spår av en gammal kakelugn, men där har man skickligt pusslat ihop plank i samma mått som golvet i övrigt, fast i ett annat mönster. 

Mönster rimmar på fönster och här måste jag pausa en smula. Fönstren är gudomliga. Ni ser ju, spröjs all over the place. Och handblåst glas i merparten av dem, vilket gör att man vid titt ut ser omvärlden lite som i ett kaleidoskåp. När solen ligger på speglas den på dito sätt in i bakre väggen i ett brokigt, mångfacetterat sken. 

Det är så fint så att minstingen valde sängplats baserat på vilken som hade bäst vy över väggljuset. Hon vill heller inte att jag drar för mörkläggningsgardinerna nattetid, eftersom hon gillar att titta på det milda ljusspektakel som uppstår när gårdsbelysningen bryts genom fönstren och spelar på väggarna. Som i en Astrid Lindgrentriller.

Här är rummet runt dag två. Bordet är ett av de begagnade skrivbord jag köpt lika av till barnen (Lisabo från Ikea, ljus trä, nätt utförande) och är ett provisorium i väntan på ett riktigt bord. 

Stolarna köpte jag sex stycken av på Blocket (180 kronor styck). Det var en fotostudio i norrort som lade ner sin verksamhet som var att filma informationsfilmer till företag. Stolarna hade av skicket av döma använts i uppskattningsvis tre timmar vardera när jag tog över dem. Fördelen med dem, förutom att de är grymt sköna, är att de funkar både som skrivbordsstolar till barnen, matbordsstolar och ibland som celloövarstol till minstingen. Multifunktion! 

Mattan är i ullblandning och var även den oerhört fräsch när jag plockade upp den hos en privatperson några kvarter bort. Den är också väldigt STOR så den skapar ett rum i rummet, det vill säga "matsalsdel" i tjejernas rum.

Här kan de, förutom att äta sin mammas high cuisine, göra läxor, baka pepparkakshus, spela kort och ha varietéshow (vilket btw, var precis vad som hände när jag andra veckan i lägenheten hade det dåliga omdömet att låta 16-åringen ha "några klasskompisar över på middag" mitt i veckan när jag var i Hudik) (vi snackar grann-knack på dörr).

Mattan ska enligt säljaren ha kostat fem tusen vid inköp och till skillnad från byråköpet till garderoben tror jag henne. Den är av gedigen kvalitet och dessutom med kortkort lugg så att den är lätt att dammsuga. 

Inte heller behöver man rädas spillt rödvin då det mörkgrå maskerar det mesta. Jag vill minnas att jag gav 1 500 kronor. Varför ville hon göra sig av med den? Oklart, det var något med att hon behövde en liiiite större matta eftersom hennes nya soffa gjorde att det blev en liiiten glipa mellan matta och soffben. Jag vet att ni blir sura när jag skriver "consumer suckers" men om det här inte är consumer suckerae, vad är då consumer suckerae?

Här är en av barnens dagbäddar från Ikea på plats. Den heter Flekke och kostar ny 3 895 kronor. Exklusive madrass. Jag köpte två till synes nya dagbäddar av denna modell för 2 400 kronor styck, inklusive madrass till såväl 90-delen som utdragsdelen. 

Fyra sängplatser och rymlig lådförvaring för knappt 5 000 kronor. Varför såldes då dessa dagbäddar? I ena fallet var det en tweenie som tyckte att sängen var för barnslig. I andra fallet var det ett gästrum som skulle bli något annat. 

För transparensens skull ska jag även infoga att jag fick betala TipTapp-frakt för dem, runt 800 kronor stycket. Så i slutänden blev det nog inte mer än 5 000 kronor i besparing. Men det känns också väldigt tillfredsställande att:

a) Inte rusa åstad och köpa nytt när det uppenbarligen finns, vad kallas det, pre-loved shit out there.

b) Slippa montera ihop dessa härken. 

TipTapparna ställde sängarna exakt där jag ville ha dem. Jag fick till och med beröm av säljarna som sa att de hanterade utforslandet av dem så fint, med hänsyn till väggar och trappräcken. Det enda jag behövde göra var att skjuta in lådorna och bädda. 

Jag fick dessutom två "kuddkorvar" av en av säljarna, som kan ligga som en skön buffert mot väggen där dagbäddens lilla trähörna slutar. Det blev perfekt att bygga kuddryggstöd mot, eftersom dagbäddarna dagtid ska fungera som soffor/divaner.

Som ni ser på bilden ovan saknades dörr till rummet. Det saknades dörr även till köket. Uppenbarligen gillade tidigare boende öppenhet. Det gör inte jag. Det finns inget bättre än att kunna stänga en dörr om sig, särskilt om man är tre som ska husera på 41 kvadrat och två av dem regelbundet klöser varandra i ansiktet. Därför blev jag väldigt glad när nedan syn mötte mig i det överdimensionerade vindsförrådet:

"Bara" att hänga på plats är väl en överdrift, de var tunga. Min familj hjälpte mig att bära ner och passa in dörren till rummet. Men det tog en dryg timme och verkade mycket ansträngande. Därför anlitade jag TipTapp till köksdörren. Väl investerade pengar. Har jag sagt att jag gillar TipTapp? 

Dörren var som sagt lite avog till en början. Ett tag trodde jag att det var fel dörr. Men se, några dagar senare gick den nästan att stänga och nu går den att stänga utan problem. Jag älskar den här dörren! Och dörren till köket! 

Här har ytterligare två pusselbitar kommit på plats. Byrå Hemnes med 12 lådor för barnens kläder (som de konsekvent struntar i att flytta över till mig varför det numera är allt-i-allo-lådor för mig). Minns inte vad jag gav, men kanske 1 600 kronor och så 600 kronors frakt på det. Att ställa mot nypris 2 900 kronor+frakt (vad tar Ikea, 500 spänn?) så ingen jättebesparing i pengar men väl i psykisk hälsa då jag varit med om att montera Hemnes tidigare. 

Bordet är från Blocket av något märke jag inte minns. Det är aningen för stort. Med iläggsskiva i ryms 12-14 pers. Men jag tyckte trät lirade fint med övrigt trä i exempelvis barnens skrivbord. Och det är bra att ha ett stort bord, det känns lyxigt. Plus att jag inte direkt hade använt den upptagna golvytan till något annat. 

Här ser ni exempelvis vad bra det är att ha ett stort bord. Mina vänner är djur och när det vankas bubbel är de inte sena att trycka sig in och kontaminera min annars rena struktur. Vad jag önskade mig i inflyttningspresent? Coffe Table Books från loppis. Jag fick en fin pjäs om champagne. Och mycket champagne. Jag vet dock inte var de tagit vägen, jag hade en samling ovanpå ett köksskåp?

Här ser ni också att mörkläggningsgardinerna, av samma sort som i köket, är uppe. 

De hakas dagtid bakom så kallade ”gardinfång”. Enklare än rep med Montazamitofsar och mer rena i designen. En vän frågade om de kom från ST (Svenskt Tenn, använder akronym för att jag är snobb), men sanningen är att de kom i tvåpack från Jysk för en hundring. Jysk alltså, de har genomgått en stilresa det senaste decenniet.

Därefter har jag kompletterat med bambujalusier att kunna dra ner dagtid när solen ligger på. Jag tycker att ljuset silas så vackert igenom dessa. 

Jag har en sommarvision: Att jag låter fönstret stå på glänt (det är syrener utanför och enligt kvartersvärden sprids en ljuvlig doft in i lägenheterna kring skolavslutningen) och dra ner jalusierna på trekvart så att rummet badar i ljus, om än inte i direkt solljus.

Men när jag inreder min lya är det vinter och detta Ikeaskåp hittade jag på Blocket för kanske 500 kronor, minns inte riktigt. Här har jag dukar, servetter, ljus och slumpvisa saker som kortlek, konversationskort (jajemen, de ryker inte i första taget) och lite böcker jag skäms över att ha i bokhyllan. Jag kommer inte att säga vilka. Nej säger jag. 

Den sista pusselbiten var tv. Jag kollar visserligen sällan, men ibland vill man. Som när det är Nobelfest och man ska anordna Nobelmiddag med grannen (som behövde lite smörjning efter 16-åringens ”tjejkväll”).

Jag hade ju också elektrikern på besök i detta rum. Denna hjälte säkerställde att dimmers var på plats inför inflyttningsfesten en vecka efter inlytt. Men veckan därpå återkom han och satte in två extra uttag i anslutning till barnens sängar/skrivbord. Ni vet hur det är...mobilladdare, datorladdare, lampa*2, fön, diverse annat. 

De fick dubbeluttag, men hade inte protesterat om jag låtit montera trippel. Det är i alla fall livskvalitet att ha rättplacerade uttag istället för att behöva stöka med förlängningssladdar och grenuttag längs med väggen. Det är heller inte bra. Jag jobbar på det sättet i Hudik och vid något tillfälle brann det till i en kontakt då den blivit överbelastad. 

Så här kommer hela turen, daterad mitten av februari när vi bott in oss en smula:

Lucia van der Post, författare till Things I Wish My Mother Would Have Told Me (en bok med livsvisdom i allt från skovård till äktenskap) sa något i stil med att ett hem handlar mycket lite om budget men mycket om olika sorters element (för att anknyta till Max parafras på Baudelaires "luxe, calme och volupté"). 

Viktiga hemkomponenter enligt henne är blommor, konst, böcker, musik och vin. (Kanske la jag till vin själv). Så därför har jag lite boktravar i fönstren, ofta snittblommor, konst från vänner, släktingar och sådant jag hittat i bytesrummet. Leta själv på Erikshjälpen eller Stadsmissionen, det viktiga är att den inte kommer färdiginramad från Gallerix. 

En annan stilguru är Jane Cumberbatch som talar sig varm för texturer. Blanda grovt och fint. I rummet ovan samsas strama ullmattor, glansigt laminerade Ikeamöbler, sidenkuddar, bullig koppar, matt linnetextil, ultralena fuskpälsplädar och sträva ben (mina).

En annan dogm är att blanda gammalt och nytt. Nu har jag ju rätt mycket nytt ovan, om man tycker att tio år gamla Ikeamöbler är nya. Men så är lägenheten antik så det jämnar ut sig. Hade jag flyttat till nyproduktion hade jag nog ansträngt mig för att hitta lite äldre möbler. 

Man kan väl sammanfatta ovan med kontrast och känsla. På tal om känsla är ju ljus fenomenalt viktigt. Men det känns som att jag har tjatat om det en del redan så jag tänker inte tröska igenom det igen. Om du är mycket intresserad kan du ta del av av staten formulerade skrifter, så som "Arbetsplatsens Utformning", en rapport som handlar om arbetsplatsens utformning. Den går inte bara igenom belysning utan även människans rätt till dricksvatten på sin arbetsplats. 

Jag Älskar Detta Land! Vilket vill du vara: 

a) En som får dricksvatten i nära anslutning till den plats där du utför ditt arbete

b) En som får vatten ur dunk, eller:

c) En som får vatten ordnad via flasko? 

Vad är en flasko? En ko med flas? Vad är ens flas?

Nej, jag börjar bli trött som ni märker. Nu är jag färdig med den här skiten, nu får ni klara er själva. Jag återkommer med ett inlägg om ett diametralt motsatt tema inom kort eller medellång tid.

Mvh

FruEfficientBadass