Vardagens luftfickor

Jag fick ett läsarmail med en massa bra uppslag till inlägg. En del jag inte är redo att svara på än, men en som jag gick igång på var denna:

”How to…” jag har alltid gillat dina kreativa lösningar på vardagliga bekymmer. Som din kryddburkshylla, dina sällskapskort, ditt ”salongsberusningstrick” med att svepa ett glas skumpa och sedan gå och bära på det andra. Hur gör du för att lösa vardagens ”tråkigheter” och gör dem till roliga eller njutbara företeelser".

Jag ska idag tala om det jag kallar mina "luftbubblor" och de är särskilt tillämpbara i yrkeslivet. Ni som följt mig länge, från tiden i de svala konferensrummen pre corona när man förväntades sätta av face time på kontor åtminstone fyra dagar i veckan, minns att jag ofta plockade upp min sparplan i Excel under eonlånga möten. Det såg ut som att jag antecknade alternativt studerade något jobbrelaterat problem, men det jag de facto gjorde var att göra ränte-på-ränte-projektioner alternativt googla hönsfoder. Jag tror inte att jag var själv om detta beteende, men mina kollegors dito var att kolla in Blocket och Tradera.

Idag handlar mina luftbubblor om att hitta egentid i ett yrkesliv. Jag är något av en av/på-person. När jag är på jobbet kör jag stenhårt. Jag kan mata av en 70-mailsfull inkorg på två timmar. Jag kan trolla med knäna åt höger och vänster, sätta bollar i rullning och mitt magiska trick är att jag lyfter på luren alternativt går till personen i fråga, förutsatt att hun är på samma kontor, för att få bollen i rullning. Jag är stundtals också rätt skicklig i det sociala spelet, så att människor upplever att de vill hjälpa mig vilket underlättar min produktion av luftfickor eftersom jag liksom alla är beroende av andra för att lyckas med det jag gör.

Ett par andra nycklar till skapandet av luftfickor är att jag:

- Jag betar av ett mail i taget, undantagslös. Jag lämnar inte ett mail utan åtgärd. Jag antecknar alltid saker som "hänger" i ett block, där jag också anger status, typ "Mailat X datum Y" så att jag slipper lagra sådan skitinfo i mitt huvud.

- Jag för två parallella block. Fysiska block, ja, jag är oldschool. I det ena kladdar jag bara anteckningar från telefonsamtal och annat som råkar passera min väg. Detta block är som min förlängda minnesbalk, eftersom jag a) har guldfiskminne b) har så mycket annat kul i huvudet att trök inte ryms. Förvånansvärt ofta får jag användning av dessa kludderier. De är liksom en sammanfattning av det som passerat min hjärna. Som en extern hårddisk. Jag har säkert åtta block i min låda på jobbet som sträcker sig från jobbstart och framåt. 

Det andra blocket är lite prydligare. Där skriver jag ner konkreta ibland långsiktiga to do:s och deras åtgärdsstatus, se punkt "Betar av ett mail i taget". Här skriver jag även upp prospects, kommande affärer och annat jag inte får tappa bort. 

Blocken i kombination med min princip att beta av samtliga mail i kronologisk ordning, aldrig senare återkoppling än en arbetsdag, gör att jag fått rykte om mig att vara effektiv. Jag har aldrig förstått folk som prokrastrinerar, oavsett område. Varför?

1) Du vinner ingen tid. En uppgift tar inte kortare tid att göra för att du ligger nära deadline.

2) Under tiden du skjuter upp uppgiften belastar den din hjärna, om än undermedvetet.

3) Du dras med dåligt samvete och en molande känsla av att något ligger och trycker i vassen.

4) Du får otrevliga påminnelsemail.

Genom att varje dag lämna din fucking Outlook clean slate (eller semi-clean i det fall du skickat en returmail för att komma vidare i en fråga, en retur du noterat i ditt block så att du kan hålla bevakning på svaret i syfte att komma vidare asap) lämnar du jobbet med lätta steg. Du kan ta helg med rent samvete, låt gå en timme eller två innan stipulerad arbetsvecka är slut. 

Du känner dig oftast On Top Of Things och du kan sova gott om natten. Plus att du skapar en bild av dig själv som en doer vilket köper dig lite slack och, just det, luftbubbla. 

Faktum är att ovan metodik förespråkades av Dale Carnegie i den gamla bästsäljaren "How to Win Friends and Influence People" där han inledningsvis berättar en anekdot. En snudd på utbränd, i princip suicidal företagsledare besöker en läkare för rådgivning. Under deras samtal inträffar ett antal arbetsrelaterade avbrott där läkaren får besök, telefonsamtal etc. Läkaren tar tag i skiten direkt. Han för ett kort samtal med besökaren med någon form av lösning involverad, han tar samtalet med dito utkomst. När läkaren är klar vänder han sitt fokus mot patienten och ber om ursäkt för avbrotten varpå patienten svarar: "Inte alls. Jag tror att jag nu vet hur jag ska ta mig ur det hela". Mannen går tillbaka till sitt kontor och sitt överfulla skrivbord (det här skrevs innan Computer World och das Interwebz) och börjar beta av. Dokument efter dokument, han tar tag i rubbet. Någon vecka senare har han rent skrivbord och därefter lever han efter devisen att ta tag i varje enskilt ärende så fort det dyker upp på hans bord, inget ligger och drar. Jag vill minnas att han inte hade ett papper alls på skrivbordet, men det kanske är en efterhandskonstruktion.

Detta är fritt ur mitt minne så ni som läst boken mer nyligen får gärna rätta mig. Men ovan ansåg Carnegie var nyckeln till inte bara framgång på jobbet utan även framgång i mentalt välmående. Jag dryftade saken med min mamma för något år sen. Hon har varit musiklärare (instrument) hela sitt liv och hon sken genast upp och sa: "Jag hade en sådan chef en gång! Så fort jag hade ett önskemål, exempelvis att vi skulle köpa in fler stråkar till skola Y, lyfte hon genast på luren och såg till att det blev gjort. Det var den bästa chef jag någonsin haft!" Underskatta inte kraften av att agera på saker direkt. Både för din stamina men för hur folk upplever dig. Bonusbonus: Du förlorar ingen tid på det, tvärt om.

Med det sagt finns det vissa knep som är motsatta ovan. Jag är stor anhängare av att inte leva efter mailkorgen i det att ha pop-up varje gång det trillar in ett mail. Onödig distraktion. Det går att plocka bort dessa aviseringar:

1. Välj Arkiv > Alternativ > E-post.

2. Under Mottagna meddelanden markerar eller avmarkerar du kryssrutan Visa en skrivbordsavisering och väljer sedan OK.

Du väljer själv när du väljer att ta ett beta-av-mailen-pass och jag brukar göra det runt tre gånger per dag. Det ger mig timslånga slots att jobba med mer djuplodande arbetsuppgifter, alternativt att göra marknadsanalys eller ringa prospects. 

Jag är också bra att sätta mobilen på ljudlös om jag sitter med något som kräver mitt fokus. Vad kan vara så viktigt att det kräver mitt svar omedelbums? Däremot ringer jag alltid alltid upp ett missat samtal. Vilket är betydligt bättre än uppskattningsvis 85% av mänskligheten som a) aldrig svarar b) aldrig ringer upp. Eller värst av allt, skickar ett av dessa generiska meddelanden "Får jag ringa upp om en stund?" för att därefter inte ringa upp efter en stund eller alls för den delen. Det finns en särskild plats i helvetet för människor som skickar dessa sms.

Om jag någon gång mot förmodan skulle jobba ett par timmar under en helg (vilket btw inte stör mig eftersom jag a) får mer gjort när jag får jobba ostört b) köper mig luftfickor i veckan som kommer c) får mig att känna agens, att jag äger mitt liv paradoxalt nog), är jag noga med att fördröja svaren för att inte framstå som en jobbskrytare som sätter en ära i att jobba på helgen. Det gör du i Outlook under "Alternativ" i övre listen och "Fördröj leverans". 

Andra utmaningar i yrkeslivet är konceptet konferenser. Då är man under ett eller flera dygn ägd av sin arbetsgivare i princip dygnets alla vakna timmar. Det är en mardröm för en av/på-människa som behöver egentid för att samla energi. 

Därför var det under våren lite av en utmaning att åka på säljkonferens. Jag har ju varit med förut och vet vad det innebär. Stillasittande två dagar i rad, obligatorisk närvaro på allt och massivt intag av mat. Vad är det frågan om? Efter en mastig hotellfrukost ska man 1,5 timmar senare sätta i sig en stor fralla och sen stor lunch, mer fralla eller FIKAAAA och sen trerätters middag. Har någon någonsin dött av undernäring under en konferens någonstans, eller varför detta fokus på att man ska äta hela tiden?

Jag höll på att somna första dagen. Jag klarar helt enkelt inte att sitta still. Jo klart, jag kan sitta på en kontorsstol en halvdag när jag betar igenom en inkorg och fipplar runt med diverse. Men att sitta inaktiv och lyssna på företagsfloskler tre timmar i sträck är snudd på tortyr. 

Då kommer jag till luftbubblan. Frallorna förväntas intas under runt 30 minuter. Det är ganska lång tid, förutsatt att konferensen äger rum på det hotell du bor. Jag hade en gångtid till mitt hotellrum på tre minuter, vilket gav en sammanlagd egentid på 24 minuter två gånger om dagen. Då la jag mig raklång på sängen, djupandades, läste lite och en gång lyckades jag till och med ta en power nap. 

Jag talade med min tvillingsjäl om detta. Hon är högt uppsatt i en nordisk koncern och i princip all hennes face time består av olika möten och konferenser. Hon förstod precis vad jag menade. Hon berättade om sin senaste konferens där hon lyckats få det hotellrum som låg närmast själva konferenslokalen. "Hu fucking rra" som hon uttryckte sig. "Jag säger något diffust om att jag ska gå och ringa ett samtal och sen går jag in och lägger mig i sängen och stirrar i taket". 

Jag vill minnas att jag hade ett öppenhjärtigt samtal med en före detta chef om detta. Luftfickor alltså. Vi talade om stressnivå och vi enades om att det var viktigt att hitta sina andningshål. Sen funderade vi på hur arbetarna på företaget hittade sina andningshål. Inte lika lätt att lägga sig och stirra i taket om du jobbar på ett lager eller kör varubil. Eller? Man hör ju om historier där lagerfölk bygger hemliga kojor i lagerhyllor där de ligger och sover under arbetstid. Och med varubil kan du ju köra in i något obskyrt industriområde och ta en cowboysträckare om arbetsläget så tillåter. 

Vilket påminner mig om ännu en av mina luftfickor. När jag åker upp från Stockholm till Hudik tisdag morgnar vaknar jag ofta tidigt, runt fem. Då sätter jag mig och kör eftersom vägarna är så föredömligt tomma och härliga. I höjd med Tierp tar emellertid energin slut och jag börjar klippa med ögonen. Där har jag hittat en fin parkering jag brukar köra in på. Jag sätter på "förkonditionering" d.v.s. värme när bilen är av och lägger mig i baksätet med en jacka som kudde. Förkonditioneringen håller i sig runt 45 minuter och när den slutar susa vaknar jag, antingen av tystnaden eller av kylan. Då är jag så gott som ny och kan fortsätta köra, både bilen och resten av arbetsuppgifterna den dagen. Ofta jobbar jag över för att ligga i framkant. Ju längre veckan går, desto mer lägger jag av tempot och när fredag når lunch är jag i princip i vegeterande tillstånd vilket förlänger helgen. 

Vad har du för luftfickor i vardagen?

Mvh

FruEfficientBadass