Läsarberättelse från M

Först och främst vill jag tacka för alla bra poddtips från förra veckan. En del var bekanta, en del helt nya och jag har börjat prenumerera på merparten för att ta ett litet smakprov på alla. Den som hittills underhållit mig mest, under en manisk städhelg i Hudik, är P3 Serie som jag har plöjt i sin helhet men jag kan liksom kommentatorn rekommendera instegsserien "Hotellet" (har för mig att hin skrev "Sviten" men det finns ingen sådan serie så jag antar att det var "Hotellet" som avsågs, den bästa serien i P3 Serie enligt min mening). Lite som Creepypodden möter Radioteatern, högkvalitativa skådisar och regi. Här kommer en läsarberättelse från kommentatorsfältets "M":

________________________________________

Jag minns tiggaren som vädjande sträckte fram handen mot mig, då det plötsligt slog mig. Den här tiggaren är mycket rikare än jag! Jag var nämligen totalt utblottad och rejält skuldsatt. Alla pengar jag sparat ihop genom jobben före studierna var bortblåsta med råge. Det här var verkligen inte en bra start på vägen mot FIRE!

Det var inte ens en start. Den satsningen hade börjat flera år tidigare men som ni förstår hade det nu gått totalt åt skogen! Jag startade några år före millenieskiftet och det hade verkligen börjat bra. Jag hade spanat på kursgrafer och hittat ett sätt att tjäna pengar på trading. Första månaden steg portföljen 30% i värde. Jag var fast!

Med en ung människas tvärsäkra självförtroende slängde jag in alla besparingar i potten. Jag räknade med 20% årlig avkastning och med ränta på ränta skulle det ta 20 år att bli ”rentier” som det kallades innan termen FIRE myntades. Det här skulle inte bli någon frugal självspäkelse utan en behaglig resa kantad av lätta tradingvinster! Ni som läst första stycket fattar att det blev ett hårt uppvaknande!

I slutet av 2001 när George Bush tjatade om Iraks ”Weapons of mass destruction”, hade jag upptäckt min egna finansiella motsvarighet till det, nämligen utställda nakna optioner. Genom att ställa ut nakna säljoptioner när börsen går upp kunde jag ju tjäna lätta pengar! Det var bara ett problem. Börsen gick inte upp. Den tokrasade! Hårda samtal från Avanza. Köpstoppa optionerna eller sätta in mer pengar! Jag maxade banklånen och stoppade in men det fortsatte rasa. Dagens Industri jämförde med Krügerkraschen och jag var konkursmässig! Lämna börsen och ta några år att komma ur skulderna eller hitta en ”lender of last resort”? Det fick bli det senare: Mamma!

Man får svälja en hel del vuxenstolthet när man berättar för mamma att man spelat bort rubbet och behöver låna allt hon har! Märkligt nog gick hon med på det. Dagen efter att OMX bottnat på 413 köpte jag så mycket OMX-terminer jag kunde med de nya pengarna. All min cred som sansad investerare var i alla fall utplånad. Det blev en brutal hävstång men turen var för en gångs skull på min sida och börsen fortsatte upp. På det följde några goda år. Jag hoppade på Peak-oil-tåget och tjänade fina pengar på Vostok Nafta.

Men så under våren 2007 vände allt. Jag upplevde ett slags omvänd kung Midas-effekt och precis allt jag investerade i blev skit! Börsen tuffade på uppåt men alla aktier jag investerat stenhårt i rasade och jag förlorade flera hundra tusen i ett investeringsbedrägeri där bolagsledningen blåst upp värdet med lögnaktiga pressmeddelanden. Bittert! Jag kände mig som en värdelös investerare och bestämde mig för att ta en time-out från allt vad aktier hette och sålde rubbet i juni 2007. Rena bonnflytet skulle det visa sig eftersom börsen började falla i det som långt senare skulle bli finanskrisen 2008.

Jag som i ett år sömnigt hade bläddrat förbi börssidorna började nu vakna till när krisrubrikerna dök upp och den 25 augusti 2008 gick jag in i börsen igen. En aning tidigt men köpen i SSAB och Swedbank vände upp till kursraketer när glädjen återkom på börsen och även den här gången hade jag kryddat med OMX-terminer för att få hävstång. Det blev ett helt galet decennium där jag uppfyllde mitt eget sparmål för FIRE några år innan de 20 åren som jag självsäkert förutspått när jag började spara.

Så var jag då framme vid att säga upp mig och börja livet som ekonomiskt fri, men jag tvekade. Dels hade jag underbara kollegor och jag trivdes och dels var jag som singel undrande för hur kvinnor tänker når de möter någon som lever utan att jobba. Kanske ses man som en helt ”odejtbar latmask” och ”kapitalistisk parasit” som lever på andras arbete. Jag bestämde mig för att jobba vidare på deltid så länge jag trivdes och la om mitt sparande till att minska risken och helt fokusera på utdelningar.

Nu lever jag som deltidsarbetande fat FI som njuter av delledigheten och tryggheten att kunna sluta jobba helt om jag skulle känna för det.

Så till det där med tiggaren. Det är ju faktiskt jag som är den stora tiggaren i den här historien. Jag som hade spelat bort allt men har en mamma som ställer upp i vått och torrt och utan hennes hjälp hade jag varit en stor förlorare i allt detta. Det får mig att tänka på både ödmjukhet och tacksamhet. Det var åtminstone inte bara min skicklighet som gjorde att jag nått mina ekonomiska mål utan också tur och hjälp som många andra inte kan få. Det är lätt att slå sig för bröstet när man lyckas men så mycket av hur vi lyckas i livet handlar om saker som ingen av oss kan ta äran av. Så var tacksam för allt du har och var rädd om dem som betyder mest för dig!

Paradoxalt nog har jag lärt mig att pengar inte spelar så stor roll för lycka utan att det snarare är att ha fina och nära relationer med både familj, vänner och kärlek och det kräver ju varken sparsamhet eller plöjande av ekonomisidor!

/M