Sidor

Jag har sagt upp mig - igen

Tack kära ni för era engagerade kommentarer i förra inlägget. Jag tror kanske att jag redan innan inlägget publicerades åtminstone undermedvetet landat i en insikt nämligen det en läsare så adekvat formulerade:

"Det är dags för förenkling av livet lika brutalt som du rensar bland prylarna, så att du kan andas igen."

Så här gick det till. Jag skrev inlägget den 21 juni. Någon vecka tidigare hade jag gjort en mastodontresa i jobbet. Jag började i västraste Hälsingland på morgonen, sneddade via Bollnäs ner till Gävle för kundbesök och kom hem till Stockholm på kvällen, nio timmar efter start. Min rygg kändes som en [vet inte vilken liknelse jag ska använda men något stelt och dysfunktionellt]. 

Dagen efter var det minstingens avslutning och innan jag skulle dit satt jag hemma och köttade Outlook och telefonsamtal från kunder som, artvidrigt för Hälsingland, var jobbiga. "Menar du allvar med det här priset" et al. Jag var m a o mottaglig för extern input. Och gick in på vidersajten Monster, bara för att tvinga mig att sondera terrängen.

Döm om min förvåning om där låg ett jobb som var spot on. Storkundssäljare, Stockholm, ett affärssegment jag känner väl till sedan tidigare jobb, vissa specifikationer som jag numera är en expert på. Jag bestämde mig för att söka jobbet och klickade på vidhörande länk men den stod bara och snurrade varför jag gjorde något atypiskt för mig: Jag mailade rekryterande chef. Ni vet det där namnet som står "om du har några frågor om tjänsten". 

Jag hade inga som helst frågor om tjänsten, för den var som Klippt och Skuren för mig. Och det skrev jag, exakt så: "Hej, jag är som Klippt och Skuren för den här tjänsten". Tre korta punkter, mitt cv och en ursäkt för att jag sidsteppat systemet. 

När jag kom ut från dotterns avslutning såg jag ett missat samtal från okänt nummer och när jag ringde upp hamnade jag i röstbrevlådan hos rekryterande chef. Ni må tro att jag odlade min grandiosa personlighetsstörning under några minuter. Tills det att rekryterande chef ringde upp och då trillade polletten ner. Jag kände ju karln! Vi jobbade tillsammans för 15 år sen. Jag ska inte säga att vi är vänner, för vi har inte haft kontakt sedan dess. Men vi känner varandra på det genuina sätt som man gör med kollegor man tillskansade sig i 23-årsåldern och delade ett stort antal festiva events med i en "work hard play hard"-miljö. Trevligt kille, inget snack om det. Kanske ingen streber då det begav sig, men det visade sig att han gjort en rätt gedigen karriär efter det vilket renderat honom en rätt hög position på det företag där jag sökte jobb. 

Efter uppdateringar och allmänt snack bjöd han in mig på intervju måndagen efter. Jag träffar honom och HR-chefen och får dagen efter inbjudan att göra tester. Måndagen efter har jag uppföljningssamtal med HR-chefen och på fredagen träffar jag vd, som för övrigt var som en manlig replika av mig.

Förra fredagen fick jag ett erbjudande och efter lite förhandling tackade jag ja. I tisdags sa jag upp mig. Ett inte alltför upplyftande samtal då jag verkligen gillar min chef, gillar mitt jobb, mina kollegor och min kundstock (eller delar därav). 

Vid publicering återstår således en vecka av mitt arbetsliv i Hälsingland eftersom jag har en månads uppsägningstid och går på semester nästa fredag. Det känns både vemodigt och bra. Jag vet att detta är den minst dåliga lösningen. Jag vet att det är det bästa för barnen (och således för mig). Jag vet sannerligen att det är det mest ekonomiska lösningen då jag lyfter min bruttolön med 40 procent. Men ändå. Min chef...den mest jordnära, underbara kvinna jag vet. Vi har så kul ihop, kan skratta så att tårarna rinner en tisdag på jobbet. Mina gubbar, männen i varselkläder som man bara kan glida in hos och säga vad som helst och de bara nickar bifall och replikerar något opassande på hälsingedialekt. 

En del av mig känner att jag släppt iväg en goding. Nu har jag iofs fått ledningens signal om att jag är välkommen tillbaka när som, oavsett geografi, men ni vet. Det krävs ett avhopp, en vakans. Tydligen fanns det planer för mig att ta andra mer kvalificerade roller, men det är inget som hade kunnat påverka mitt beslut att ta mig längre söderut.

På plussidan, förutom att jag får vara veckovis med barnen som snart flyttar hemifrån, är att jag slipper 20 timmar i bil per vecka. Vintertid i halt, snöigt och mörkt landskap. Samt att jag slipper cruisa in på en öde gård där vatten och el gärna trilskas under vinterhalvåret. Jag får leva i värme och närhet till allt som betyder något för mig. 

Tack för att ni bidrog med insikter och kloka inspel. Nu återstår framtida anekdoter om att återinträda i det så kallade ekorrhjulet på riktigt. Och för första gången i livet ska jag jobba i tyskt bolag. Det kan bli hur som helst. Men en sak vet jag - detta blir mitt sista jobb. 

Mvh
FruEfficientBadass

29 kommentarer:

  1. Det låter som du landat i helt rätt beslut! Lycka till!

    SvaraRadera
  2. Underbart inlägg och jag slås över hur badass du verkligen är!! Du har varit en sådan förebild för en annan som blivit inspirerad och fått kraft att ta beslut om en skilsmässa som egentligenborde skett för längesen. Kram!

    SvaraRadera
  3. Bra beslut. Lycka till!
    /Anna

    SvaraRadera
  4. Oj så definitivt det blev på slutet i ditt inlägg!
    Bra att du tog tag i situationen. Önskar all lycka och välgång!

    SvaraRadera
  5. grattis ! ohc vad kul att allt ramlade på plats !

    SvaraRadera
  6. Grattis till landat i beslut och nya tjänsten! Jag ser mycket framemot att höra betraktelser från den tyska hierarkin, spännande att betrakta ifrån ditt FIRE-håll :)

    SvaraRadera
  7. Herzlichen Glückwunsch! Jag jobbade i Tyskland i många år och sedan på tyska företag i Sverige, det är skönt att få tänka innanför boxen och veta vem som bestämmer. Mitt jobb nu är kul men kaosigt, ser fram emot min nya (väldigt högprofilerade!) nya chef som ska börja om några månader, hoppas att hon kan styra upp röran. Annars får jag nyttja mina Deutschkenntnisse igen och söka nytt jobb jag med.

    SvaraRadera
  8. Om detta nya jobb blir det sista får vi verkligen hoppas att du jobbar där länge. Det känns lite grand som slöseri att en så uppenbart kompetent person skall gå i tidig pension istället för att sträva uppåt i samhället och allra minst sluta som VD på ett mindre till medelstort företag. Att ha dig som chef vore en dröm för många, tänker jag.

    SvaraRadera
  9. Du glömde en sak på plussidan. Med 40% högre lön kommer ditt ISK att växa sig äckligt pösigt. Ser fram emot inlägg om investeringar och vad du skall göra med all ledig tid på andra sidan FIRE.

    Hälsningar från hängmattan,

    Max

    SvaraRadera
  10. Bra gjort och lycka till på färden!

    SvaraRadera
  11. välkommen tillbaka i svenne banan livet :D

    SvaraRadera
  12. Vet inte..Grattis? Skulle du inte trappa ner? Nu blir det nytt jobb och mer jobb, kommer ju kräva så mycket mer energi. Varför inte ta sabattsår och tillbringa 1-2 år med dina barn?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kanske ekonomin inte räcker till för ett sabbatsår just nu eftersom hon faktiskt arbetar. Kan ju också finnas oro att pengarna inte kommer räcka och att det är bättre att jobba i det här läget för att säkra framtiden. Kanske heller inte så bra att göra ett till långt uppehåll i arbetslivet så nära inpå det andra uppehållet. Kan ju bli svårt att få jobb sen, kan ju bli sedd som lite hoppitossig och dessutom blir ju hon inte yngre. Vet inte riktigt vad gränsen går för passé i arbetslivet idag men det gäller nog att ha en kontinuitet i sitt yrkesutövande för att överhuvudtaget ha en chans./M

      Radera
    2. Hennes barn är ju inga små barn längre och är så pass stora att de borde klara av att föräldrarna arbetar, det gör ju de flesta ungdomar.

      Radera
    3. känns i alla fall som bloggen borde kanske rensas av FIRE och frugal budskap i om att det har tagit en helt annan vändning tillbaka till att göra mycket som kritiserades förut. Men kul att läser den mer som roliga/intressanta inlägg än FIRE/sparar osv

      Radera
    4. Ja, det sprack och FIRE blev till smulor.

      Radera
    5. EB behöver inte ha lämnat FIRE men är nödd och tvungen att jobba för att ursprungliga planen gick om intet...börsnedgångar, skilsmässa och säkert andra problem som det verkar.
      Det ena ledde till det andra och livet tar en helomvändning men varför ska hon sudda ut sin historia som ändå kanske finns i nuet men är lagd på is. Man har ingen skyldighet att hålla fast vid något för andras skull man lever för sin egen och tar beslut utifrån det./M

      Radera
  13. Det gäller att ordna det för sig för det är ingen annan som gör det åt dig.Bra gjort och lycka till med arbete och med livet i övrigt.Mvh Peter Jansson

    SvaraRadera
  14. Ja, wow, vilken badass kvinna du är! Hoppas du får ha det bra på jobbet så att du kan njuta av Lifvet samtidigt.

    SvaraRadera
  15. Grymt! Bra beslut, helt rätt :)

    SvaraRadera
  16. Så kul att följa din resa! Du är så modig!
    Själv har jag idag meddelat datumet jag slutar arbeta för min chef. Räknar nu ner och ser så fram emot nästa del av livet.
    /Krister

    SvaraRadera
  17. Varmt grattis till klokt beslut! Känns kul att vi får hjälpa till när du ger oss läsare så mycket. Lycka till!

    SvaraRadera
  18. Stort grattis till nya jobbet! Hoppas att du kommer trivas.

    SvaraRadera
  19. Patrioten i mig säger ”vaffan har du gjort??!” Medan trebarnsmorsan i mig hoppar jämfota och klappar händerna. Bra jobbat att ro i land en så bra lösning! Tack för att vi får följa dina förehavanden!

    SvaraRadera
  20. Good for you!!! Jag tänker att hela FIRE-grejen handlar om flexibilitet och att hitta så mycket perks med allt på resan. Jag byter också jobb och liv just nu, det ligger i luften.. Lycka till!

    SvaraRadera
  21. Grattis till att ha fått till en lösning som både är bra för din ekonomi, dina barn, din rygg och din själsfrid!

    Till skillnad från några andra kommentarer här tycker jag absolut att du ska fortsätta på ditt FIRE-tema i bloggen.

    Det är nu du lägger grädden på moset i din sparportfölj och snabbt kan bygga de där miljonerna som gör att du tryggt kan veta att du har kapital nog att trappa ner eller sluta helt precis när du tycker att det känns rätt!

    Som sagt: Grattis att det löste sig så bra!
    /M

    SvaraRadera
  22. Grattis FruEB! Så fantastiskt bra det löste sig för dig. Lycka till med sista anställningen! Och sluta gör guds skull inte att blogga- oavsett tema!
    /Frugalahedonisten

    SvaraRadera
  23. Tack alla för muntra tillrop! En vecka kvar på jobbet, sen en längre semester innan jag hoppar in i ekorrhjulet igen. Jag kanske inte kommer att blogga så mycket under sommaren men ska försöka vara närvarande på Insta. Ha en underbar sommar mina raringar!

    SvaraRadera
  24. Grattis! Och fortsätt blogga oavsett ämne, älskar allt du skriver.

    SvaraRadera