Sidor

Tips 9-11: Hantera energitjuvar

Men hallå, ropar den uppmärksamme. Vad hände med tips åtta? Det var så fjuttigt så ni får det i en mening: "Lär dig några bra basrecept". 

Tips # 9: Lär dig identifiera energitjuvar…

…och gör dig av med dem så snart du kan. Vi vet alla vad en energitjuv är, men kortfattat: En person som regelbundet gör dig irriterad. En riktig vän ska inte få dig irriterad. Åtminstone inte regelbundet. Då är det något som inte stämmer. Lita på din magkänsla och fasa ut personen i fråga. Se punkt 10.

Tips # 10: Inse att människor inte förändras

Människor förändras inte. Inte ens du kan inte förändra en människa. Så om du exempelvis träffar en person som är svartsjuk/snål/egocentrisk, inse att du inte kommer att kunna ändra hur den personen är. Däremot kan du lära dig att leva med den personens egenskaper (i just fallen svartsjuk/snål/egocentrisk uppmuntrar jag dig emellertid att avstå vidare kontakt).

______________________________________________________

Kommentar i efterhand: Min åsikt i ovan står fast. Jag hade ett rätt intressant samtal med ett par vänner på temat "rensa ut energitjuvar" för ett tag sen. Vi börjar ju närma oss 50 med stormsteg och med åren kommer vissa insikter och som en vän uttryckte det: "Varför ska jag hålla kontakten med den här personen om det undantagslöst bara är jag som hör av mig och bjuder in?". Helt korrekt, varför.

Det fick mig att fundera på mina egna relationer. Sen flytten till Hudik var jag noga med att höra av mig telefonledes till mina Stockholmsvänner. Vissa ringde tillbaka i ungefär samma utsträckning som jag ringde dem. Andra aldrig. Jag upplevde att vi hade trevliga samtal och jag gillar verkligen dessa personer. Men en vänskapsrelation ska vara ömsesidig. Jag veeet att företrädesvis män kan odla dessa balla relationer där de hörs en gång per decennium och tar vid där de slutade. Men min tes här är att kvinnor som snitt kräver mer av en vänskapsrelation än en man (shit storm coming up). 

Jag klarar mig utan snack om vad som hänt på cv:t sen sist eller vad barnen sysslar med nuförtiden. Jag vill att mina vänner ska vara med i loopen granulärt och jag förväntar mig att vara dito uppdaterad från deras sida. Så om någon skulle gå igenom exempelvis en hälsokris eller separation vill jag inte att det kommer som en efterhandsåtergivning. Jag vill vara med från ax till limpa så att säga, och det kräver mer löpande kontakt. Exempelvis med telefonsamtal ett par dagar i veckan eller att man ses någon gång i månaden. Annars är det en "bekant" vilket hamnar i en helt annan intressesfär. 

Nu kanske det inte är ovan som avses i begreppet energitjuv. Men det tar energi att känna sig efterhängsen. På samma sätt som att det ger oändligt med energi att ha en fungerande, vardagsrelation med ett litet antal nära förtrogna. Det är som puttret av en kaffebryggare. Det är det bästa du har. Vårda dem.

Lite motsägelsefullt lade jag sen till även en punkt 11:

Tips #11: Låt dig inte förändras

På samma sätt som du inte ska försöka förändra någon annan, ska inte heller de försöka förändra dig. Om du har en kompis eller partner som ständigt pikar dig, ger dig kommentarer om hur du beter dig och ber dig ändra saker i ditt sätt, be hen dra åt helvete. Du är den du är och eftersom du är mitt barn är du troligtvis perfekt.

_________________________________________________________

Kommentar i efterhand: Självklart ska man ta in om en vän eller partner har feedback att ge dig. Det jag talar om ovan tangerar mer härskarteknik. Systematiskt tjurande, nedsättande kommentarer, gliringar. Det betyder att ni inte är någon bra kombination, så enkelt är det. Med det sagt: Du ska ju i mesta möjliga mån sträva efter att vara en vettig person med intresse för andra. Om du kategoriserar dig som en galen självupptagen person är det ett bra råd att ta tag i det, kanske med KBT.

Mvh
FruEfficientBadass

10 kommentarer:

  1. "Lär dig några bra basrecept" må vara en kort mening, men ack så viktig. Här kan man verkligen spara energi, pengar och tid. En god tomatsås, pannbiff, gratäng, mos, pannkakor, panerad fisk och såsbaser kommer man långt på.

    Mitt barn är tyvärr helt ointresserad av matlagning, vill inte ens titta på. Hoppas det vänder, annars blir det väl bara utemat, mackor och pasta med ketchup när han flyttar hemifrån.

    SvaraRadera
  2. Vi kan nog alla lite till mans eller kvinns vara energitjuvar. Har märkt på senare år att jag irriterar mig på vänner och fasat ut dem eller distanserat mig men men det kanske mig det är fel på. De som är där när livet skiter sig är få men det tror jag inte är så ovanligt, i nöden prövas vännen. Att sluta vara efterhängsen är ett bra råd, inte bra för självkänslan att ständigt vara den mest behövande. Man ska hålla på sin värdighet och inse sitt eget värde. Att inbördes stå på samma plats är viktig och samtidigt tillåta stunder och perioder av svaghet hos den andre utan att känna sig överlägsen, nästa gång är det min tur./K

    SvaraRadera
  3. Håller med om det mesta du skriver. Jag tror att området vänskapsrelationer är en ”hobby” som vissa har och andra inte. Kan se på mina två vuxna barn att det kan vara väldigt olika. Den ena är väldigt intresserad av andra människor och har en stor umgängeskrets. Den andra trivs bäst ensam och är rätt ointresserad av att umgås med andra. Själv har jag, kvinna och nära pensionsåldern, gått igenom livet med en ”manlig” approach: det har räckt med den kontakt som de flesta andra kvinnor skulle bedöma som ”ytlig bekantskap”. Vetskapen om att det måste till några telefonsamtal i veckan för att räknas som vänskap gör att jag får en känsla av att vara instängd och låst. Det här gör naturligtvis att jag gjort människor besvikna genom livet, personer som förväntat sig mer av mig och konsekvenserna är förstås att jag är ganska ensam. Det är ett val jag gjort, det går inte att tvinga sig till ett intresse för nära relationer och umgänge. Ibland har jag dock sörjt att jag inte har det intresset eftersom jag förstår att det har många fördelar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Några telefonsamtal i veckan behövs inte alltid, kan ju bli för mycket mitt uppe i livet. Kan säga att de som jag pratar mest med för tillfället är de som är närmast mig geografiskt medans de som står mig närmast är några timmar bort. Man flyttar, människor kommer och går i ens liv, några består. Tycker inte alls att vänskap är enkelt, inte jämt. Kan var svårt att hitta t o m de som man något sånär stämmer överens med. Förstår inte heller hur man kan underhålla många vänner, hur pass mycket vänner är man? Vänskap måste få tid och utrymme.

      Radera
  4. Vet inte om det är möjligt att gå från extrovert till introvert, men tror det har hänt med mig.

    Har haft många vänner, flera riktigt nära där man hörs och ses dagligen, typ bott hos varandra. Med ålder och familj har behovet minskat. Några har jag kvar men vi kommunicerar mest via sms. Ingen av oss orkar (somliga har inte tid) att prata i telefon. Det går månader mellan att vi ses, men jag tycker att bandet är fortsatt starkt mellan oss.

    Min partner är min bästa vän och vi pratar och ses dagligen. Kanske behovet av tjejkompisar minskat pga det? Därtill har nog min lite svarta samhällssyn inte hjälpt glättiga tillställningar med bekanta (går inte på sådana längre iofs). Det som var charmig tonårscynism liknar mer svartsynt medelåldersbitterhet. Då passar sms-kontakt bättre, haha.

    SvaraRadera
  5. För egen del trivs jag bäst på egen hand så därför umgås jag inte med någon mer är att jag pratar med grannar och bekanta i mitt bostadsområde om jag träffar på dom när jag är ute och promenerar.Det är faktiskt väldigt skönt att sköta sig själv och göra precis vad jag vill utan att bli störd av andra då jag har valt bort alla tidigare vänner och bekanta.Visst var det väl trevligt att umgås med vänner och bekanta förr i tiden, men jag har tröttnat på att umgås med andra då det inte ger mig något längre så därför har jag valt att vara ensam.Mvh Peter Jansson

    SvaraRadera
  6. Kommentar gällande vännerna som inte hört av sig:

    Ibland kan det handla om helt andra saker än hur viktig du är för dem. Jag har på sistone insett att jag ägnat för mycket tid åt att ta saker personligt. Allt handlar inte om mig. Kanske har de inte hört av sig för att de är i en allmänt tuff situation, är trötta eller känner sig allmänt asociala.

    Tycker för övrigt att det är svårt att upprätthålla alltför många relationer, men telefonsamtal flera gånger i veckan hade varit mycket svårt. Hinner du det med varje person?

    Frihetsmamman

    SvaraRadera
  7. Min syster sa till mig (ang matlagning). Fokusera på 10 maträtter och se till att du "behärskar" dem till fulländning.

    SvaraRadera
  8. Telefonsamtal flera gånger i veckan!? LOL det låter som en energitjuv

    SvaraRadera
  9. Oj, att man skulle behöva prata i telefon mer än en gång i veckan eller ses ngn gång i månaden för att anses vara vänner låter lite extremt. Det låter som att man måste vara väldigt extrovert av sig för att överhuvudtaget anses ha några vänner. Samt väldigt svårt att få till under småbarnsåren. Jag har då inga vänner med den definitionen. Låter som väldigt ansträngande krav i mina introverta öron.
    Tror även att det i yngre generationer blivit allt mindre vanligt med just att prata i telefon. Är mer digitalt man håller kontakt.
    /Lizzy

    SvaraRadera