Tänk Chanel

"Her penchant for simplicity was hugely influencial." (www.glamourdaze.com)

Jag älskar Chanel. Jag är medveten om att jag inte är ensam, att döma om alla Chanelböcker och Chanelkassar i Hemnetannonserna. Tillåt mig förtydliga - jag älskar Chanel på ett metaplan. Jag skulle aldrig lägga trettiotusen på en Chanelväska eller, gud förbjude, en Chanelkavaj i bouclé med guldknappar, det passar inte min Badass livsstil. Men jag inspireras av hennes strävan efter komfort och stil och jag tror att man, bara genom att "tänka som Chanel" kan få vägledning i kläddjungeln.


När Chanel växte upp var mode i princip synonymt med hattar (hattmakare=modist=mode). Och ju mer tingeltangel på hatten, ju mer moderiktig var den. Chanel tyckte hattarna var opraktiska och lanserade sin egen hatt, en liten stråhatt i total avsaknad av utsmyckning minus ett tygband. Jag tycker att det säger allt om henne - hon var cool, hon bröt normer och hon hade humor (för den är ju rätt fånig även hennes hatt).

Kvinnokläderna var också de otympliga och jamsiga. På 20-talet stramades stilen till något, men det var fortfarande korrekt att se ut som en förvuxen skolflicka. Det är då Chanel skapar den lilla svarta. I kid you not jag skulle kunna ha på mig den idag.

LBD 1926, alltså inte riktigt den första versionen men ändå...

Andra ikonprylar Chanel givit upphov till är den tvärrandiga toppende vida byxorna och naturligtvis, fejkpärlorna. Costume jewellery är riktigt Badass.

100% Badass, eller ska jag säga 100% cul vilain?

Det enda jag har av Chanel är en parfym och ett par örhängen, men jag har plöjt mina Chanelbiografier och har sedan ett antal år anammat några Chanelfilter till min klädstil:


1/ Det måste vara bekvämt, annars är det inte Chanel-compliant.

2/ Begränsa antalet färger. Svart, beige och marint är basen i min garderob. Det händer att jag har andra färger, men basen förblir densamma. Och det är sjukligt vad bra det går att kombinera dessa tre färger, jämfört med exempelvis grönt, svart och gult.

3/ Marint. Särskilt på sommaren. C'est classe!

Nu är ju ovan min filtering och tolkning av Chanel och jag påstår verkligen inte att man måste klä sig på detta vis för att ha stil, den definierar ju var och en utifrån personlighetstyp. Det är bara exempel på hur man kan kanalisera Chanel utan att gå i personlig konkurs. Ytterligare ett skäl till att hon blivit en sådan ikon är hennes intellekt och många citat (att hon dejtade en nasse under andra världskriget har de flesta förträngt) varför jag avslutar med ett på dagens tema:

Mvh/
Fru EfficientBadass

Lean & tvätten

För några år sedan fick jag av min goda vän P en bok vid namn "Från frustration till flow med Lean@home" av Eva Jarlsdotter.

Eva Jarlsdotter, foto Pamela Hanne

För dig som inte känner till begreppet lean kan kort sägas att det var Toyota-grundaren som hittade på det dära i syfte att effektivisera alla flöden i fabriken och minimera slöseri avseende såväl tid som resurser. Lean används idag av allt från managementkonsulter i syfte att debitera och av vanligt fölk som jag som tycker om att strömlinjeforma företrädesvis hemmet i syfte att, så som min blogg-beskrivning säger, frigöra mer tid till annat. Även om det var några år sedan jag läste boken minns jag särskilt avsnittet om tvätt där hon och hennes familj med stor framgång implementerade lean. Om jag minns rätt såg det ut ungefär så här före införandet av lean i författarens hem:

• Steg 1: En skjorta blir smutsig. Den läggs i en av fem spontana smutshögar i huset.
• Steg 2: Efter några dagar samlar någon ihop högarna och transporterar ner dem i tvättstugan.
• Steg 3: Efter ytterligare ett par dagar sätter någon igång sorteringsarbetet men avbryter på grund av akut uttråkning och irritation.
• Steg 4: En dag senare fyller någon en maskin, skjortan kommer med då den råkar ligga längst upp i tvätthögen. Skjortan hängs därefter upp på tork i torkskåp (torkskåpsupphängingen tar i snitt 10-15 minuter då det är ett pilljobb).
• Steg 5: Två dagar senare tömmer någon torkskåpet på grund av att ny tvätt behöver torkas. Skjortan läggs i en "strykkista" som ingen orkar ta tag i eftersom den väller över på alla kanter.
• Steg 6: Personen vars skjorta blev smutsig ska iväg på ett viktigt möte och behöver sin skjorta. Irriterat letas efter skjortan och den återfinns i strykkistan. Den stryks och används, för att senare på kvällen vara tillbaka i en av husets spontana smutshögar. I värsta fall hittas skjortan inte i strykkistan utan man köper en ny. Är den av bomull kan man ha med sig att det går åt mellan 7 000-29 000 liter vatten för att producera ett kilo.

En tvättstuga som utstrålar olust

Flödet ovan är motsatsen till lean (ska vi kalla det "fat?"). Det feta flödet bulkar på med såväl långa ledtider, slöseri med bostadsyta (en massa klädhögar runt om i huset och därtill en knökfull tvättstuga), frustration då ingen vill ta sig an tvättberget, än mindre strykberget och troligtvis leder tvätten till en del bråk eller ännu värre - martyrskap, samt slöseri med jordens resurer i det fall man köper nytt.

Ett leant flöde skulle kunna se ut som nedan:

• Steg 1: Skjortan blir smutsig. På en central plats i huset (säg hallen i anslutning till sovrum/garderober) ställer man en /helst snygg/ tvättkorgs-historia. Författaren till boken tömde sin gamla strykkista och la in ett antal mindre behållare - en för vitt, en för kulör, en för fintvätt etc. Behållarnas storlek motsvarade utrymmet i tvättmaskinen, så när en behållare blev full bars den genast ner i tvättstugan och maskinen sattes igång. Familjen bytte ut sitt gamla torkskåp mot en energieffektiv torktumlare, vilket gjorde att man slapp ägna en kvart åt varje tvätt-hängning.
• Steg 2: Torktumlaren plockas ur och tvätten sorteras i högar- en för varje medlem i familjen - för omedelbar transport till respektive sängplats (min input). Om man har flera barn kan det vara svårt att veta vilket plagg som hör till vilket barn, skaffa då en vattenfast märkpenna för textil (finns exempelvis på Polarn & Pyret) och tagga alla plagg så slipper du det problemet. Eftersom tvättstugan nu är rensad från alla högar har man plats att alltid ha strykbrädan framme. Ett tips är att också ha någon form av underhållning redo inför strykningen, exempelvis en radio eller trådlös högtalare så att du under strykningen kan lyssna på radio, musik eller poddar. Det blir då inte lika ångestladdat utan kanske till och med "egen-tid-värdigt"?
• Steg 3: Skjortan hänger struken i aktuell persons garderob.

Jag har en vän som brukar smygsova i tvättstugan. Kanske är det denna?

Ovan motsvarar kanske två-tre dagars ledtid förutsatt att det var skjortan som fyllde upp tvättbehållaren och ledde till att en maskin sattes igång. Längre om tvättbehållaren precis gått till tvätt, givetvis. Men överlag går lean tvätt betydlig snabbare än icke-lean och du spar såväl irritation som miljö.

Mvh/
FruEfficientBadass

#Simplicity Rules - årets sista trädgårdsros

Julklappar - check

OBS! Uppdatering 14/11 efter mottagande av några Wishpaket - don't do it! Det är som Annas kommentar nedan mycket riktigt skräp. Litet skräp - de är tillverkade i Nils Karlsson Pyssling-size. Återkommer med mer utförlig dissning av Wish framöver men ville göra en heads-up för er som kanske blev lite sugna på att testa Wish inför julen redan nu.

Uppdatering 2 den 2/12: Nu har alla små paket anlänt. Kortfattat kan sägas att slime, squichies och annat småjunk var helt ok. Det som däremot INTE var ok var de lite större grejerna av typen målarbok. Nedan från vänster till höger: Målarbok jag förväntade mig (eget exemplar sedan gammalt). Därefter vad jag fick från Wish. De färgglada bilderna visar hur böckerna visas på Wish.com. Texten till höger är artikelbeskrivningen. Så mitt case är 100% svagt - det står ju uttryckligen att det är en liten folder på 18,5*18,5 cm samt att den bara är 12 blad tjock. Mitt tips är därför att du läser måtten noga innan du beställer. Hela Wish-grejen bygger på en gammal lapsus i den kinesiska portoprissättningen vilket gör det billigt för kinesiska företag att skicka just små paket utomlands.

Här kommer originalinlägget:

Det finns en sorts inköp jag avskyr mer än andra och det är julklappar. Sedan flera år tillbaka sköter jag det hela på nätet och då i god tid innan så att jag ska slippa stå och trängas hos postenombuden.

Mardröm

I år tänkte jag testa en ny nätkanal nämligen Wish, ett tips från FrökenEfficientBadass. Nu kanske alla har koll på den utom jag, men jag var tvungen att googla. Och det visar sig att sajten drivs av en f.d. höjdare på Google (ständigt detta Google...här bloggar jag dessutom på en Google-plattform, Illuminati confirmed). På samma sätt som med Alibaba är Wish ett skyltfönster ut mot kund för en massa företag (företrädesvis kinesiska fabriker) som istället för att gå via gängse distributionskanaler kan sälja direkt till konsument vilket minskar marknadsförings-kostnaderna. Vid en snabb scrollning är det verkligen billigt (åtminstone innan frakten åker på). Så till den grad att jag spontant vill gå ur sidan och aldrig återkomma - detta kan inte vara producerat under okej förhållanden?

Jag letar mer information, men det enda jag hittar är artiklar med infallsvinkeln "hur kan det vara så billigt att transportera". Och egentligen, behöver jag faktastöd för att förstå att det inte är särskilt miljövänligt att köpa prylar som färdats över halva jordklotet? MEN jag försöker att vara en pragmatisk människa, moder och konsument, och givet att vår familj sällan flyger, shoppar lite och därtill äter sparsamt med kött, tänker jag att en liten slimesynd kanske kan förlåtas? För det är nämligen slimet jag vill åt. Går jag på min hatbutik finns där visserligen slime (även det importerat från Kina men kanske med mer miljövänlig bulktrasport?), men bara några få sorter. På wish.com finns många fler. OMG vad mycket slime! Och eftersom det är det, och möjligen lite annat pyssel mina barn önskar sig till jul är det en fråga om:


- Ska jag själv importera roligt och billigt slime från Kina? Eller:
- Ska jag gå till min lokala leksaksbutik (som är BR), trängas med massa stressade föräldrar och köpa kinesiskt slime från ett litet urval för att ytterligare nära familjen Gjørup?


Så idag, lördagen den 28 oktober, lade jag beställning på nedan prylar till mina tre kids (barn - om ni mot förmodan skulle läsa nedan får ni skylla er själva):

Jag ser detta som ett experiment. Vad jag förstår kommer prylarna skickas från ett antal olika producenter i separata kollin och leveranserna är estimerade mellan mitten av november till mitten av januari. Mitten av januari...inte helt optimalt...men som sagt, vi får se vad som händer. Kanske står jag med panik i blick på Åhléns city lördagen den 23 december. Lyckas experimentet och jag får sakerna i tid kommer jag att ha julklappsnöjda barn till 60% av förra årets julbudget. Jag håller er uppdaterade!


Mvh/
FruEfficientBadass

Receptklubben Mästerkocken - Del 2: Mustigt doftande soppor

Men säg hej!
Idag är det dags att angripa kategori två i receptboxen Mästerkocken - "Mustigt doftande soppor". I vanlig ordning gör jag och barnen ett första urval ur kategorin och fastnar då för följande tre:

• "Istället för en nattsmörgås"
• "Kålsoppa med sovel" (mest för att "sovel" låter så flashigt - vad är det?)
• "Potatissoppa med purjo" (mest för att jag ville visa hur ofantligt långt matfoto har kommit sedan 70-talet).

 

 

Vi kan ju inte annat än välja "I stället för en nattsmörgås". Och den stora förtjänsten med detta kort är inte receptet per se, det finns nästan inget recept på baksidan. Den bärande idén är att man ska låta buljong stå och stelna och sen lägga på det man vanligtvis har på en "nattsmörgås" till exempel:
- Kokt spagetti
- Riven ost
- Isbergssallad eller
- Fyllda oliver

 

Istället för recept med mått och sånt bjuder kort nr 11 i serien "Mustigt doftande soppor" på lite puttriga förtroenden:

 

"Den lilla nattsmörgåsen - frestande eller hur? Man känner sig ofta rätt så sugen frampå kvällskvisten, särskilt om det börjar bli lite sent. Men för mycket mat skall man aldrig sätta i sig sent på kvällen, då sover man lätt lite oroligt. Det man äter kan däremot gärna vara varmt. Buljong är nästan bästa nattmaten. I stället för sandwich - samma idé fast omvänt. Buljong som kall förrätt. Kall buljong är också en härlig sommarsoppa". (Är det bara jag eller har Mästerkocken rökt på innan dessa osammanhängande formuleringar?). Nåväl, jag påbörjar arbetet med anrättningen redan kvällen innan, då jag antar att buljongen måste stå till sig över natten och gosa ihop sig med gelatinet. Jag använder en grönsaksbuljong och en köttbuljongtärning till c:a 4 dl vatten, samt ett gelatinblad. Receptkortet rekommenderar att man spetsar buljonen med madeira eller portvin. Det enda jag hittar hemma är Herrgårdsakvavit och gin och valet föll på det senare.

 

Dagen efter förberedde jag "toppingen", eller som det sägs på receptkortet: "Finstrimla isbergssalladen (den struntade vi i författarens anmärkning), riv osten och skiva oliverna. Pressa hårdkokt ägg genom en sikt så att det blir alldeles smuligt." Hmm...meningen känns inte helt Ernstsk om man så säger. Jag var tvungen att google "sikt" och den ser ut så här:

Que? Ägg genom denna?

Så vi körde med att dubbelköra ägget genom en äggharpa.

Det var en lustig känsla att lägga toppingen på buljongen, för även om den inte var helt stel verkade den ha rejält med ytspänning för ingenting sjönk ner. Tyvärr hann jag inte ta en aptitretande förebild, då barnen formligen kastade sig över anrättningen för provsmakning. Lika snabbt kastade de sig av anrättningen, två av barnen sköljde omedelbart sina munnar under kökskranen. Det tredje barnet, som var externt och således försökte ha lite "good manners" höll god min men jag noterade att hon smög bort till badrummet direkt efter provsmakningen. Smekmånaden för Mästerkock i vår familj är över, nu blev det en redig nolla från alla inblandade. FruEfficientBadass avstod denna gång från provsmakning, men litar tillräckligt på sin avkommas fräscha smaklökar för att kunna förmedla givet betyg med gott samvete.


Mvh/
FruEfficientBadass

Orkidéer for dummies

Jag är anhängare av feng shui och därmed av åsikten att plastblommor är av ondo. De samlar damm, är estetiskt frånstötande och andas resignation. Jag skulle tidigare i mitt liv hellre levt med tomma fönster än fönster med ”konstväxter".  Ändå är det exakt det jag gjort - släppt in konstväxter i mitt hem - och här följer den rafflande historien om hur det gick till...

Mmm...

Vi flyttade och i samband med det genomgick vi en homestyling. Som ett led i denna ingick det obligatoriska orkidéköpet. Jag köpte fyra vita orkidéer som gjorde vad de skulle under fotning och visning. De var snygga helt enkelt och jag blev så fäst vid orkidéestetiken att jag bestämde mig för att vi alltid skulle ha fyra vita orkidéer i vardagsrumsfönstren på vårt nya ställe. Men snart hände det som händer med orkidéer. Blommorna torkar ut, vissnar och faller av. Kvar blir ett par gröna blad och en deppig pinne. Och sen dröjer det, i alla fall för mig, två till fem år innan den behagar blomma igen. Under tiden blir jag irriterad varje gång jag ser den och till slut slänger jag den för att skaffa en ny med blommor.

Jag var precis på väg att kasta de utblommade orkidéerna för att köpa nya när snåljåpen investeraren i mig gjorde en snabb överslagsräkning. Med min avsaknad av gröna fingrar behöver jag förnya orkidéeparken i snitt en gång per år. En orkidé av hyfsad storlek kostar runt 130 kronor. Det innebar att jag under en tioårsperiod skulle komma att bränna närmare 8 000 kronor på orkidéer om man tar hänsyn till ränta-på-räntaeffekten och en inflationsjusterad snittavkastning på 7%. Jag tog då det radikala beslutet att införskaffa fuskstänglar. Och eftersom IKEAs varianter såg så uppenbart fejk ut letade jag efter en mer högkvalitativ produkt. Efter ett tags letande hittade jag fullständigt naturtrogna stänglar i en butik och slog till direkt. De var så dyra att jag förträngt priset sedan länge, men nu efter två år uppskattar jag att jag står på plus minus noll. Och BOY vad jag inte ångrar mig. För från och med den dagen har jag alltid vackert blommande orkidéer. Det bästa av allt är att jag fortfarande kan vara feng shui-compliant - de gröna bladen nertill är ju fortfarande levande växter med klorofyll and shit.

Märkligast av allt är att orkidéerna nu blommar oftare på riktigt än mina tidigare gjort. Det är precis som att de stackarna slappnar av när de har sina fusksystrar med i krukan och släpper på prestationsångesten. Lite som när man är på representation med stiffa affärskontakter men man har haft vett nog att ta med sig kontorets snackpåse - man kan bara luta sig tillbaka och fyllna till i fred medan snackpåsen konverserar kunden (jag lyckas inte helt få ihop liknelsen mellan ett fyllo och en blommande orkidé?)

Mina små älsklingar. Fejk? Eller äkta? Svaret hittar du längst ner

Eftersom jag nu gått break-even rent investeringsmässigt kan jag framledes lägga orkidébudgeten om SEK 520kr/år på utdelningsaktier. Det räcker i skrivande stund till tre Axfood och det är exakt tre fler Axfood än jag hade kunnat köpa om jag INTE köpt fuskstänglarna. Dessutom finns här miljöaspekter i det att det inte behöver fraktas hit lika många orkidéer för att möta min efterfrågan samt att jag har för mig att själva produktionen av krukväxter är dålig för miljön på någe vis. Det är väl för all del produktionen av konstgjorda orkidéstänglar också, men jag tänker att just fyra fuskstänglar inte är den miljösynd som kommer att stänga mig ute från ekohimlen den dan det beger sig.  

Har du en fuskväxt hemma och i så fall – skäms du?

Mvh/

FruEfficientBadass

Svar: De är fetfejk såklart hela inlägget handlade ju om det daa

Dammsugarbyte

Wassup bitchas? Löning idag, så varför inte prata dammsugarbyte, ett ämne så gott som något. Men med ett löfte om en sentimental touch.


"Det var en gång en dammsugare. Han kom till vår familj för sju långa år sedan, med en sladd grön som en nyutslagen sommaräng och en karross svart som ebenholts. Låt oss kalla honom Mr Green. För det är så modellen heter.

Electrolux Green

Å, du var duktig Mr Green, du dammsög vårt hus minst en gång i veckan. Ingen pryl var för liten, ingen partikel för äcklig för dig, du tog allt. Vi kallade dig "dammsugarjäveln" inte för att vi var arga, utan för att du var en jävel på att dammsuga. Vi gillade dig för din lilla storlek och ditt lågmälda ljud, att du var så lätt att sparka över trösklarna och barnen brukade lägga sig på dig och låtsas att du var en hund. Du var en del av vår familjs DNA. Bokstavligt talat, eftersom det mesta dammet består av gammal hud blä.


Men plötsligt, för cirka två år sedan, märkte vi en tydlig försämring i din sugförmåga. Det gick som det gick för den typen av fall, du blev förpassad till landet, där dammet var grövre och skiten värre - kort sagt, ett jobb man inte gärna lägger på en helt ny, fin dammsugare, en sådan vi skaffade till stan. Du tragglade på så gott du kunde, vi klagade sällan. Men i somras började du spotta ut dammet, du trilskades och vi blev osams. Minns du? Vid ett tillfälle skrek jag på dig, knuffade in dig i väggen alldeles för hårt, det kom dumma ord ur min mun. Förlåt. Det var onödigt, du kunde ju inte hjälpa att du börjar bli obsolet. Vi pratade om dig, utom hörhåll. "Är det dags för Mr Green att gå i pension?". Vi började snegla mot nya, fräscha modeller, uppgraderingar i attraktiva prisbilder. Och plötsligt en dag hittade vi henne - din efterträdare - tack vare appen Matpriskollen.  ICA Maxi sålde dammsugare till 30% under ordinarie näthandelspris. Vi slog till, herregud, vi gjorde det förlåt Mr Green, men det var en deal för bra att tacka nej till snörvel snif...


Du var inte direkt glad när jag visade henne för dig. "Är det här tacken" sa du. Du snörpte på munstycket och vi grät en skvätt. Men redan efter en stund kom du till acceptans. Du förstod att du inte hade mer att ge oss. Du gick till och med med på ett litet avskedskalas med MissClassicSilence. Hade det inte varit så stor åldersskillnad vet man inte hur det hade slutat, så ihopslingrade var ni.

Mr Green & Miss ClassicSilence

Du tog själv initiativet till att åka till återvinningen redan samma eftermiddag. Du var nästan upprymd, spänd på livet efter detta. När jag petade in dig mellan de avdankade luftfuktarna och lampsystemen såg du faktiskt riktigt nöjd ut. Jag tackar dig för den här tiden, Mr Green, och önskar dig all lycka i dammsugarhimlen. Och bara för din info, Miss ClassicSilence är inte alls tystare än du, ingen kan vara tystare än du Mr Green, vi kommer minnas dig med kärlek 4ever and ever. Puss och kram, från familjen EfficientBadass."

Ett sista farväl.

PS. Samtidigt som jag lämnade dig på tippen passade jag på att slänga dessa poänglösa tillbehör man alltid får med nya dammsugare. Bara av intresse - berättade någon för dig på fabriken huruvida någon någonsin använder dessa eller produceras dessa bara för att psyka oss konsumenter ("Vad f-n ska man ha den här till då, är jag helt tappad..?") DS.

Aldrig använt. Har du?

Ditcha dina Glossy Mags

"Beauty is a manifestation of secret natural laws,

which otherwise would have been hidden from us forever." Johann Wolfgang von Geothe

Jag har sedan några år slutat köpa eller prenumerera på månadsmagsin inom framför allt inredning. Den första anledningen varandes att det är dyrt, den andra att det är 50-70% reklam och jag således borde få betalt för att bläddra i dem vilket jag inte får, och den tredje att de inte tillför något då det är ständig repeat. Höstspecial - fårskinn och gråa plädar. Sommar - pastellfärgade utemöbler. Julspecial - ärligt talat, är det inte samma reportage varje jul fast de ändrar lite i brödtexten? Dessutom kan man ju, i det fall man får glossyabstinens, bläddra gratis i dem på bibblan.

 

Jag är, trots att jag är obenägen att konsumera, rätt intresserad av inredning. Hur kan man skaffa inspiration om inte från de glansiga magasinens annonser plocksidor? Här kommer några förslag:

• Snoka hemma hos vänner. Finns det någon kompis du trivs extra bra hos, där du får en känsla av "wow" när du kommer innanför dörren? Inte? Gå vidare till nästa punkt.
• Smit in i lobbyn på nyöppnade hotell av typen signaturhotell eller boutiquehotell (flokelska för "vi försöker verkligen verkligen hårt") där man har skäl att anta att det plöjts ner både en och två millar i inredningskonsultation för att få till det där lilla extra. Om du gillar det du ser, kopiera det du kan. Färger, möbeltyper, sätt att möblera, mattval, tapeter. Allt eller åtminstone liknande saker, går att hitta på den fria marknaden. Allra bäst är det ju om du använder dig av element som redan finns i din ägo och att du enbart kompletterar med något från handeln (och då allra helst vintage vilket ju bara är ett annat ord för second hand som i sig ju bara är ett annat sätt att säga begagnat).

 

Rottingstolar från IKEA = check. Rosa färg från Rusta =check.

• Muséer. Inte i första hand för museiföremålens skull, utan för inredning i allmänutrymmena. Jag är en sucker för Moderna Muséet i Stockholm, det är ju så snyggt (mindre intresserad av konsten, men sofforna och stolarna i entré och transithallar...). Eller sjöhistoriskas matsal, med sina enkelt vitmålkade väggar, enkla väggutsmyckningar och helt fantastiska stolar.

 

Stolarna, stolarna

 

Fördelen med muséexemplen ovan är att det är gratis inträde, så du kan kosta på dig en stunds kaffe med kontemplation i lokalerna för att känna in hur du själv skulle trivas, allt medan du memorerar de detaljer som gör stället så stylish. Sen går du hem och skapar.

 

• Restauranger. Det behöver inte vara helt nya konceptrestauranger, en schysst gammal trotjänare kan duga gott som inspiration. Den ombonade förra-sekelskiftes-estetiken hos Tennstopet eller stram ölhall à la Kvarnen? Eller som nedan, operakällarens bakficka. Något som får ditt hjärta att bulta lite snabbare? Ta en aperitif på stället i fråga och dissikera inredningselementen. En bra hållbarhetsbarometer är ju om en inredning stått pall i åttio år, då lär den hålla några år till. Vilket är bättre för både miljön och din plånbok, även om möbeltillverkarna och tapetfabrikanterna nog gärna ser att du skiftar inredning oftare.

 

Är det inte vackert, så säg?

 

• Butiker. Svenskt Tenn, någon? Jag inser att man inte kan möblera Josef Frank original utan att gå i personlig konkurs, men ta intryck av möbleringskonsten i butikens show room. Läs på om Estrid Ericson, grundaren. Hon var ingen snobb på något vis, utan en enkel flicka från Hjo som ville skapa en funktionell folkhemsestetik som funkar än idag uppenbarligen.

Josef Frank & Estrid Ericson, mitt i härligheten

• Inredningsböcker. Låna på bibblan. Själv har jag ett stort antal inredningsböcker från tiden innan jag började undvika konsumtion och hoarding, och jag återkommer ibland till dem för lite blädder. Ibland skär jag ut sidor och gör mood boards inför något nytt inredningsprojekt, trots att min mamma alltid sa att man inte fick klippa i böckerna. Badass I am.

Mina bokar

För ett tag sedan var jag i Goethes födelsehus i Frankfurt. Minns då att Goethe föddes 1749, vilket är exakt 269 IKEA-kataloger sedan. Rent evolutionsinredningsmässigt borde vi ju idag ha jobbat fram en mer överlägsen inredningsestetik än vad som var aktuellt då. Det var liksom pre-franska-revolutionen och absolut före TV-mediets satsningar på inredningsprogram. Och jag vill inte på någe vis påstå att jag sitter med den objektiva sanningen kring definitionen av skönhet, men nedan är vackert (tycker du annorlunda - möt mig bakom huset så löser vi det som en man).

 

Ain't it be-a-u-tiful bitch?

 

Och så kör vi en copy paste: Ett patinerat bord från Myrorna (300kr), en vas från den lokala kinabutiken (129kr) och ett fång vita hortentior från Coop mot duvblå tapeter från Hornbach. Roasted, glossy magazine.

 

Mvh
FruEfficientBadass

Prepping del 2

Medborgare! För ett tag sedan talade jag om vikten av prepping. Eller rättare sagt, jag talade om mina fåfänga tankar kring min egen familjs förmåga att överleva vid en infrastrukturell kollaps och bedömde att vi behövde lyfta oss från den nivå vi då befann oss på. Den nivån kan väl bäst beskrivas som bottennivån, d.v.s. vi hade mat för cirka ett dygn hemma och vi skulle troligtvis ha dött av törst inom 24h vid vattensabotage eftersom man inte kan överleva fem pers på att dela på en ljummen MER och en slatt Skåne.


Vi iscensatte därför en överlevnadsövning i början av semestern. Det hela riggades så att vi åkte upp till landet och stängde av strömmen i fyra dagar. Innan vi slog av strömmen åkte vi till stormarknaden och köpte mat som inte behöver kylskåp (i hemlighet laddade även vi vuxna våra mobiler till max). Vi köpte dessutom T-röd till spritköket samt fem små ficklampor, en till varje i familjen, så att man åtminstone skulle kunna läsa på kvällarna. Nåt kul måste man ha även i katastroftider. Jag och min man låg ju och googlade på våra fulladdade telefoner, men barnen, tänk på barnen.

Ficklampor, spritkök och sprit.

Dessvärre tog jag inga foton under dessa dagar, eftersom jag då inte gick i bloggtankar. Men misströsta ej, detta kommer att bli en årligen återkommande aktivitet och jag kommer noga dokumentera nästa sommars camp EfficientBadass. Inte bara för att det kändes bra och faktiskt nödvändigt -  jag har aldrig lagat mat på stormkök tidigare och jag tror att typ sämsta tillfället att lära sig att göra det är i en katastrofsituation. Det var tillräckligt meckigt ändå, höll på att elda upp furstukvisten och allt. MEN ytterligare en aspekt av detta - det var så fantastiskt mysigt! Eftersom vi lagade mat ute (man ska alltså inte elda stormkök inne), åt vi alla måltider ute, något vi sällan gör ens på sommaren. Vi diskade ute. Barnen fick laga mat, eftersom det var rätt basic ("Öppna soppburk. Häll burkinnehåll i kärl. Vänta. Ät.") vilket de tyckte var roligt. Eftersom varmvattenberedaren var av åkte vi till en sjö på kvällarna för att bada och tvaga oss. Det finns få upplevelser som får en att känna sig så ren som när man kliver upp nytvättad ur en sval sjö om sommaren.


TV, iPads, mobiler funkade ju inte, så det blev old school Yatzy, Monopol och läsa böcker framför brasan. Och det var kanske den största förtjänsten av alla - det blev som en supersnabb nedvarvning. Vi brukar ha iPadfritt på landet, men då kollar barnen på TV. Nu ströp vi ju allt, och på bara ett par dagar var de nere i semester modus, nästan helt utan den vanliga abstinensen i form av hårdrag och klös. Vi ägnade de fyra dagarna åt prepping-aktiviteter som att sätta potatis (höll på att skriva så potatis men kom på mig själv), få skorstenarna sotade och annat domedagsaktigt. Vattnet skickade jag på analys för flera år sedan så jag vet att det är drickbart även om det smakar urkas.


Efter de stipulerade fyra dagarna kände vi oss klara med övningen. Som en sekundäreffekt av att faktiskt stresstesta en situation av hypotetisk katastrof, hade vi på rekordtid kommit ner i varv och puls. Jag kan verkligen rekommendera det, av alla möjliga skäl. Det är också en övning i stoicism. Genom att dra ner på levnadsstandarden under några dagar, uppskattade vi för resten av semestern den lyx det innebär att kunna knäcka en iskall folkis efter ett pass med gräsklipparen. Vi kände tacksamhet för att kunna sätta på vattenkokaren med ett enda knapptryck, istället för att dra igång en omständlig brasa i den vedeldade ugnen. Och bäst av allt - att få ta en varm dusch. Bli en semesterprepper du med - du kommer gilla't!

Mvh/
Fru EfficientBadass

#SimplicityRules - Snäcka

Fixa bländvitt badrumsporslin

Ja herregud, så står man i begrepp att lägga ut bilder på sin toalett på Internet, en fredagskväll till på köpet. Ur led är tiden! Men detta är ett tips som är alldeles för bra för att behålla själv. Det riktar sig till er som har järnhaltigt vatten och vitt badrumsporslin. Om detta inte stämmer in på dig önskar jag dig en trevlig helg så syns vi på måndag!


Vi har egen brunn på landet, vilket är bra om våra vattendepåer blir förgiftade av ryssen. Men till vardags kan man irritera sig på dåligt tryck och vatten som smakar rost (Hur jag vet hur rost smakar? Jag har också varit ung). För ett par år sedan gjorde vi en vattenanalys och det gav av handen att vattnet var "tjänligt som dricksvatten" trots den höga järnhalten. Jag undrar det ja, efter en snabb googling verkar det inte helt oproblematiskt detta med järnet. Fast å andra sidan har folket här i byn druckit vattnet i flera generationer och får man döma av deras genomsnittliga levnadsålder och fitness (min 90+ granne Majli hjälper sonen att bära in båten i ladan om hösten) kanske det framför allt är ett kreaturproblem, inte en hälsorisk för människor.


Det som kanske stör mig allra mest är den estetiska aspekten av att porslinet i exempelvis toalett och handfat missfärgas. Det ser helt enkelt äckligt ut. Jag höll på i ett års tid och forska på ämnet. Jag testade allt från naturprodukter (citronsyra, bikarbonat, ättika) till kemiska preparat (JIF, CillitBang mm). Ingenting funkade. Jag gjorde till och med det man absolut inte får göra, nämligen skrubba med Svinto. Detta förstör tydligen porslinet, men bär med er att jag var på gränsen till nervsammanbrott på grund av detta till synes olösliga I-landsproblem, så jag agerade inte rationellt.


Efter många om och men hittade jag emellertid en tråd på Familjeliv där ett geni vid alias Marpal tipsade om Kalkosan. Kalkosan är evil shit, innehåller frätande fosforsyra så man ska ha handskar på sig om man hanterar det. Jag har hällt det på sprayflaska, och om man sprayar på det rekommenderas att ha munskydd för att slippa dra ner det i lungorna. Som ni förstår är denna produkt inte Svanenmärkt, men jag tänker att jag använder den så sällan jag bara kan. Hellre det, menar jag, än att springa med CillitBang i tid och otid. Dessutom eko-kompenserar jag genom att bara använda gulsåpa i min övriga städning.

Vänster - äckliga gulröda ränder. Höger - vitt som Tom Cruises tänder.

Börja med att med toalettborsten tjoffa lite i toaletten (SAOL:s definition på verbet) så att vattnet sjunker undan och torrlägger de gulröda ränderna som bildats i vattenlinjen. Torka av insidan av toaletten med hushållspapper. Applicera Kalkosan, antingen med en svamp (handskar på!) eller spraya (munskydd på!). Lägg därefter toalettpapper på de missfärgade partierna och spraya lite på dessa så att det verkligen sätter sig. Låt stå i minst en timme, helst över natt. Sen är det bara att spola och skiten är borta. Har du åratal av avlagringar kan du behöva upprepa ett par gånger innan du når kritvitt resultat.

Så här ser den ut flaskan. Och till höger är sprayflaskan jag hällt över den i. Men som sagt - använd försiktigt och tänk på att inte använda den oftare än du behöver för att spara miljö. Ett plus är att den är jättebillig. Minns nu inte exakt, men runt tjugan skulle jag tro.


Mvh/
FruEfficientBadass

Rusta vs minimalism

För ett tag sedan befann jag mig på en asdeppig parkering i ett asdeppigt industriområde utanför en medelstor svensk stad (observera att jag inte skrev "asdeppig" innan "medelstor svensk stad" men om du nu undrar så var det inget roligt ställe). I väntan på att min familj skulle komma ut från den själlösa snabbmatsrestaurangen (fast bra WiFi hade den, det måste jag erkänna) fastnade jag med blicken på en utomhusreklam för Rusta och blev akut dystopisk.

”Mycket för pengarna! Det är Rusta det." Och så ett piktogram av en retard med tummen i vädret. Jag vill noga poängtera att detta inlägg inte handlar om att dissa Rusta. De gör säkert en massa bra för såväl medmänniskor som miljö, eftersom inget företag med självaktning gör avkall på sitt sustainability-arbete idag. Det som gjorde mig dyster var det faktum att man från Rustas marknadsavdelnings håll identifierat att det räcker som USP att säga att du som konsument får mycket skit för pengarna för att dra in oss i butik (om jag inte minns fel har de ju haft denna tagline i ett antal år nu så uppenbarligen bedömer de den som framgångsrik).  Vilken sorts prylar det handlar om är tydligen sekundärt, bara du får köpa mye och komma hem med många prasslande kassar.

Jag påstår inte att jag är av bättre slag. Innan jag började sträva mot ekonomiskt oberoende var jag också det Mr Money Mustache kallar en ”consumer sucka”, med regelbundna turer till gallerior och allsköns shoppingresmål med syfte att köpa på mig mer prylar för att komma ett steg närmare fullkomligheten. En fullkomlighet som liksom skatten vid regnbågens slut bara upplöses i dimma ju närmare jag trodde mig komma, ty det finnes icke en sådan fullkomlighet. Åtminstone inte med hjälp av prylar, amen.


En släkting till oss som är både höginkomsttagare och en idog konsument (=bra för svensk ekonomi), åker regelbundet med sin fru till en av landets största gallerior med citat ”den underförstådda överenskommelsen att vi under dagen ska sätta sprätt på ett antal tusen kronor bara för nöjes skull”.  Och gissa vad, det saknas ständigt prylar i deras hem, deras shoppingprojekt tar aldrig slut.


Shoppingprojektet blir aldrig klart, ty flödet av nya must-haves kommer ej att upphöra.
Minimialismprojektet blir klart i samma sekund du är nere på skelettet.

För det finns inget tak (shopping), men det finns ett golv (minimalism). Som minimalist kan du sträva efter att strömlinjeforma din tillvaro och skräddarsy den efter dina riktiga behov. Med riktiga behov menar jag de behov du kan identifiera utifrån fysiologi och faktiska omständigheter, inte konstruerade behov som behöver ett gäng marknadsförare för att du ska förstå att de finns. Exempel: För att kunna äta behöver du kunna laga mat. Du behöver således ett visst antal köksredskap, exempelvis en kastrull eftersom en stor det av våra matvaror kräver kokning. Du behöver däremot inte speciellt framtagna gafflar i form av små majskolvar för att kunna äta majs. Till detta kan du nyttja dina händer. Där har du skillnaden mellan ett riktigt behov och ett av industrin påhittat behov.

Om du skulle göra en lista på köksprylar du skulle utrusta dina barn med när de flyttar hemifrån, kommer du troligtvis lista ”kastrull” men inte ”majsgafflar i form av majskolvar”. Riktigt? Så här gör du för att bli minimalist i tre steg (vi tar köket som ett startprojekt):

1. Förarbete: Skriv din egen ”flytta-hemifrån-lista”. Vilka köksredskap behöver du?
2. Aktiv fas: Plocka ut de identifierade prylarna och skänk bort resten till Myrorna, Erikshjälpen, Röda Korset eller släng helt enkelt ut en ”kom-och-hämta-gratis” på Blocket, det brukar gå undan och du slipper mecket med att själv få iväg sakerna.
3. Examen: Gå igenom Rustas köksavdelning allt medan du upprepar följande mantra: ”Jag har alla köksredskap jag behöver, jag behöver inga fler”. Hämta ut ett mentalt diplom när du går igenom kassalinjen utan att ha öppnat plånboken.

Och du kan känna lugn, för du har nu fast mark under fötterna. Aldrig mer kommer prasslet av kassar med generisk skit få dina dopaminnivåer att slå i taket, ty din resa är slut och ditt bidrag till den globala sophögen likaså.

"Ett mer harmoniskt hem, ett minimum av slöseri med jordens resurser och själslig frid. Det är minimalism det."

Mvh/

FruEfficientBadass

Library Life Hack

Hi Suckas!
Idag blir det omoral. Men stanna kvar för guds skull, första delen av inlägget är helt ok, jag kommer att varna när det blir brist på etik. Inlägget handlar om våra bibliotek, som ju är en fantastisk inrättning. Innan jag blev Badass köpte jag massor av böcker, framför allt på nätet. Jag motiverade det hela med att om man ville ha tag i nyheter dröjde det så lång tid för dem att komma in på bibblan och så skulle man behöva stå i kö och slåss med en massa andra låntagare för att få tag i titeln. Detta är inte korrekt. E-böcker behöver man inte stå i kö för alls. Och det är inte jättelång väntetid för nya fysiska böcker heller. Och har du väntat i två år på Alex och Sigges uppföljare till Tid kan du vänta en vecka extra på Rum, vilket var ganska exakt det släp mitt lokala bibliotek låg på från släppdatum på denna bok. De tar ju in många exemplar av populära titlar och då blir köerna inte långa.


Och är man dinosaurie som jag lånar man även DVD:er på biblioteket och kommer då åt attraktiv backlist som kan vara svåra att hitta på video-on-demand eller Netflix. Och eftersom jag är för gammal/oteknisk för att streama illegalt är dessa DVD:er en filmskatt to die for.

Det enda jag egentligen har emot bibliotek är deras kodning och sortering. Hgs, hgz, hce, jag blir stressad och förvirrad och sällan hittar jag någon bibliotikarie som kan hjälpa mig. Därför har jag lagt mig till med en grandios vana och det är att på nätet reservera även de titlar som ligger inne på mitt lokala bibliotek. Dagen efter får jag ett sms med reservationsnummer och så plockar jag smidigt upp titeln precis vid utlåningsdisken. Eftersom jag lånar många böcker lägger jag en del pengar på reservationer. Jag har inte besvärats så mycket av detta, givet att jag sparar många tusen om året på att inte längre köpa en massa böcker. Jag ser det som en liten guldkant på tillvaron - att en person med en massa högskolepoäng går och plockar fram titlar åt mig för en tia åt gången (nej fy, det där lät nedlåtande...jag borde ta tillbaks. Om jag bara inte varit ett Badass).


Det är nu omoralen kommer in i detta inlägg.


Du kan välja att sluta läsa nu.


Men sluta då.


Gå din väg, gör något annat! Det här är inte för dig säger jag. Ses imorgon, tack tack!

Nehej...du är fortfarande kvar då uppenbarligen. Så här får du knepet: I det fall du i ditt hushåll har folk under 18 år kan du utan kostnad reservera böcker på deras kort. Du slipper även förseningsavgift. Yes box. Det var en kompis till mig som kom på det här knepet (men det är sant! det var inte jag!) när hon tappat bort sitt eget kort och testade att använda tioåringens. Nu tror kanske vän av ordning att man då enbart kan reservera titlar i barn- och ungdomsgenres på en omyndig persons kort. Så verkar inte vara fallet. Detta stresstestades nämligen av min kompis (fortfarande hon) med inlån av såväl facklitteratur som erotica, utan att stöta på patrull ("Vem är du, bibliotikare, att bedöma att min 10-åring inte kan läsa Aristoteles på originalspråk?") (Precis som att jag och mina vänner talar gammalgrekiska, det gör vi ju inte, det var mest för att illustrera det orimliga i en sådan konflikt).


För att kompensera lite bok-karma har jag, åtminstone då jag fortfarande köpte böcker, vid ett par tillfällen lämnat in böcker barnen vuxit ur, på ett sjukhus i staden. För säga vad man vill om den svenska vården, men den suger på barnbokslitteatur. De gånger jag själv varit strandsatt på en barnakut har utbudet varit både ångestframkallade och mediokert.

En bieffekt av att sluta köpa böcker är ju också att du slipper hålla reda på skiten. Jag får fysiskt ont i ryggen bara jag tittar på våra bokhyllor då jag minns alla timmar jag lagt på att släpa hem dem, plocka runt med dem, damma av dem, flytta dem från en bostad till en annan osv. Jag har de senaste  åren börjat rensa mer och mer bland böckerna och min målsättning är att jag inom tre år endast ska ha kvar en hylla (ett hyllplan) med böcker. De jag verkligen vill läsa om, igen och igen, alternativt ge bort. Fast då ger jag ju bort dem, så då försvinner de ju ur min hylla. Case closed.


Btw grattis Ishiguro! Äntligen en Nobelpristagare jag läst. Never Let Me Go är en av mina favoriter och kommer definitivt att stå på den framtida bokhyllan. En språkligt effektiv människa, en litterär EfficientBadass är vad han är.


Mvh/
FruEfficientBadass

Luftfuktarens lov

Jag växte upp i ett hem med luftfuktare. Min mamma månade mycket om vårt piano och det påstods att pianot kunde spricka och bli ostämt om inomhusluften var väldigt torr, som den tenderar att bli på vinterhalvåret. Jag minns denna luftfuktare som oerhört oestetisk. Föga anade jag att jag, av kosmetiska skäl, skulle anamma samma doning 30 år senare. Ja, du läste rätt, av kosmetiska skäl.

Kvinnan på bilden är inte jag.

Jag har en kinkig hud, lite blandad med torra partier. Inom auyrvedan skulle man kalla den Vata-Kapha, vilket låter coolare än blandhud. Poängen är att jag kan smörja och smörja hur mycket som helst under vinterhalvåret, det hjälper inte. Min hud blir torr som fnöske och sen kommer eksemen som ett brev på posten. Jag har även lyckats överföra denna hudtyp till ett par av barnen. De blir framför allt torra om läpparna. Det räcker med att vi närmar oss 10 plus så spricker läppar till höger och vänster och då är det för sent att börja med Lypsyl. Ett av barnen utvecklade en vinter elefanthud på ovansidan av händerna. Det såg så läskigt ut att vi sökte akut, vi trodde att hon fått någon exotisk hudsjukdom som krävde behandling i kuvös. Men det var kombinationen förskolepedagogik (tvätta händerna fem minuter med landstingstvål och sprita sen ordentligt barn!) och vinterkyla. Visste du förresten att virus sprids lättare i torr luft? Det är delvis därför influensan slår till under vinterhalvåret och inte sommartid.


Lösningen på problemen - en luftfuktare. Jag skaffade vår första för ungefär fem år sedan. Idag är jag inne på vår tredje av samma fabrikat och eftersom den lagt av innan garantitiden varje gång har den bara kostat mig en. Men tipset är - spar kvittot för det är inga livstidsmaskiner detta. Eftersom jag är snål sparsam har vi bara en, men det passar utmärkt. Dagtid låter jag den stå och mata på fukt i vårt sovrum. På kvällen ställer jag in den i de små torra barnens rum. På så vis får vi alla i familjen uppjackad luftfuktighet. Och det gör verkligen skillnad. Framför allt på barnens läppar - inte alls samma sprickor. Själv har jag märkbart mindre eksem och framför allt gör ju placebo sitt - jag känner mig liksom...snyggare och mindre torr. Och skulle jag någon gång börja tvivla på luftfuktarens förträfflighet tänker jag på Mariah Carey som enligt uppgift sover omgiven av 30 luftfuktare. Och hon är snygg, non?

Genomfuktad.

Om du undrar vad jag kör för variant kan jag meddela att den har utgått ur Clas Ohlsons sortiment (kanske på grund av att snittkunden var tvungen att reklamera den tre gånger), men att det finns en mängd andra att välja på, allt mellan pris 849-3 289kr på samma adress. Tycka 849kr dyrt? Ja kanske. Men hudkrämer kostar de också, och de tenderar att ta slut.


Mvh/
FruEfficientBadass

Tandlösa tips från kvällspressen

I maj 2015 trillade jag, via en länk från rikatillsammans.se, in på mrmoneymustache.com och blev frälst. Den dagen började jag spara pengar, inte till gratis shopping (se mitt inlägg från 10 okt), utan för att kunna sluta jobba tidigare än vid 65, troligtvis senast vid 48. Detta är idén kring det som i amerikanska bloggosfären kallas FIRE (Financial Independence Early Retirement) och de flesta bloggar i min blogglista till höger är del av denna rörelse på ett eller annat vis.

Mr Money Mustache a.k.a.min stora idol

Det finns lika många takes på FIRE som det finns folk som är anhängare av rörelsen, men gemensamt för dem är att de söker större frihet i livet. Det kan handla om allt från att vara så oberoende att man aldrig mer måste jobba för pengar. Eller så kan man sikta på att jobba deltid efter en viss ålder för att frigöra mer tid till annat. Knappt någon i de bloggar jag följer verkar se fram emot evig semester den dagen de slutar 9-5-jobba, utan det mest attraktiva scenariot verkar vara att utan pengastress kunna ägna sig åt det man tycker är kul. I Fantastiska Farbror Fri:s värld handlar det om att få skriva och föreläsa. Vad Miljonär innan 30 kan tänkas vilja göra återstår att se, men det verkar inte som att han kommer att ligga i en hängmatta för resten av livet, den saken är klar. Gemensamt för FIRE-communityn är emellertid att man förkastar de gängse sparnormerna av typen "spara 10% av din nettoinkomst" utan sparar mer aggressivt. 50% är inte ovanligt, Miljonär innan 30 är uppe på runt 75-80%.

"Miljonär innan 30" - läs boken

När man väl slagit in på FI-vägen finns det ingen återvändo, åtminstone inte för mig. Det får ta den tid det tar, men jag ska nå dit så är det bara. För mig handlar vägen till ekonomiskt oberoende om en serie kluriga utmaningar snarare än om självspäkning. Hur ska jag tänka för att minska matkostnaderna? Hur ska vi kunna resa utan att det dränerar vår ekonomi? Lönar det sig att skaffa en vedklyv till landet? Det blir som en hjärngympa i vardagen och gällande vedklyven måste jag få återkomma i ett separat inlägg för jag älskar den jäveln.


Mr Money Mustache skrev en gång att han ibland har lust att ställa sig upp och skrika "Wake up drone people!" och så känner jag mig varje gång jag ser folk bränna sin lön på skit de inte behöver eller ens vill ha. Kortsiktigheten i att lägga familjens hela sparande på en årlig Thailandsresa istället för att investera pengarna och kunna dra till Thailand for life tio år senare. Okej om det vore ett aktivt beslut - "det är mer värt för oss att åka varje år än att bosätta oss där i framtiden" - men folk verkar inte medvetna om att alternativ två finns. 

"Wake up, drone people!"

Och även om man inte når hela vägen fram kan det vara gött att ha en FU-mille på banken den dagen man har lust att göra en Lotto-Åke. För även om folk i regel verkar tycka att det är oattraktivt att vara sparsam, är det heller ingen statushit att vara en hunsad medarbetare som inte törs säga sin åsikt på jobbet. Oder?

Därför blev jag lite uppspelt när jag, i Expressen från 8/10, såg att det skrevs om att gå i pension tidigt. Ivrigt letade jag upp mittuppslaget, men det tog inte mer än ett par sekunder innan jag fattade upplägget. Det var ett i raden av mesreportage riktat mot snittsvensken som av såväl media som myndigheter anses vara så känslig, korkad och söndercurlad, att man inte under några omständigheter kan ställa ett krav eller inspirera med lite out-of-the-box-tänk. Här är knepen som Expressen så frikostigt bjussar på:

1/ Ta reda på hur pensionssystemet fungerar.

2/ Placera dina PPM pengar i flera fonder som du tror ger en bra avkastning (särskrivningen var inte min idé)

3/ Kolla med jämna mellanrum hur det går med fonderna.

4/ Se till att du har återbetalningsskydd på tjänstepensionen.

5/ Om möjligt är det bra att ha ett privat pensionssparande som ett komplement till pensionen.

Ey caramba! Här kommer Fru EfficientBadass kompletteringstips #6: Köp aldrig mer kvällspress och lägg de pengarna i din nystartade ISK och börja spara ihop till ditt första aktie/fondköp på vägen mot Early Retirement. Gå sen in på www.mrmoneymustache.com och läs de första femtio inläggen. Där har du de riktiga tipsen. Ett varningens ord bara - har du väl öppnat MMM-bloggen, finns det ingen återvändo.

You take the blue pill, the story ends. You wake up in your bed and believe whatever you want to believe. You take the red pill, you stay in Wonderland, and I show you how deep the rabbit hole goes.

Mvh/

FruEfficientBadass

#Simplicity Rules - Handfat

Prepping del 1

Dagen till ära tänkte jag göra ett inlägg på temat domedag. För ett tag sedan blev min arbetsplats virusattackerad med så kallad ransomware och i samband med det var vi utan Internet i en dryg vecka. Det hela var rätt spännande eftersom det var det närmaste jag någonsin kommit en gisslansituation, men var också en ögonöppnare för hur handlingsförlamad man blir utan uppkoppling. Jag började för första gången fundera kring hur jag och min familj skulle klara oss om all infrastruktur skulle kollapsa.

Jag ventilerade detta med en bekant på IT-sidan och han berättade då om fenomenet solstormar. Solstormar kommer mycket sällan men med kort varsel (8 minuter och 20 sekunders varsel för att vara exakt). Är den bara liten märks den knappt, men om den är större kan den slå ut strömmen i ett rätt stort geografiskt område. Är den superduperstark kan den slå ut hela jordens ström, GPS- och satellitsystem. Nu ska i ärlighetens namn sägas att solstormar är rätt ovanliga och kanske inte det främsta skälet till att bli prepper. Nej, de främsta skälen skulle kunna vara terror, attack mot våra hamnar från främmande makt (looking at you Vladimir) eller en akut oljekris som omöjliggör matdistribution. Man räknar med att våra matbutiker och centrallager skulle räcka för oss i ungefär en vecka. Och jag vet inte om jag litar på att själva distributionen av mat i en krissituation skulle ske särskilt effektivt eller "rättvist". Även om vi svenskar gillar att stå i kö så är jag inte helt säker på att vi skulle göra det när det råder domedagsstämning.

Är det inte något rätt fånigt över upplopp?

Jag avstår gärna upplopp om jag har ett val. Jag sitter hellre hemma och sippar på en mohito, mixad av min apokalypsgömma rom och hemodlade mynta (jag är faktiskt självförsörjande på mynta). Det finns inte så mycket att ta sig för i en upploppssituation förstår jag efter att ha sonderat YouTubes utbud av prepperfilmer. Man ska helst hålla sig lugn hemma, med lite plank för fönstren och ett rejält förråd konserver. Helst ska man ha en egen bunker, men jag tvivlar på att jag får igenom det hos vår bostadsrättsförening. Och vad jag förstår kan både zombies och ryssar ta sig igenom de mest välbyggda bunkrar så de har ett begränsat användningsområde.

Min mamma var prepper redan innan begreppet uppfanns. Hon har konserver bakom böckerna i bokhyllan och nötter i strumplådan. Därtill har hon ett handlager kontanter på ett listigt ställe i bostaden som jag inte kan berätta om här i det fall du kan tänkas vara en tjuv. Jag försöker förklara för henne att hennes kontanter kommer att sakna värde den dag strömmen slås ut. Vad ska kassörskan på Statoil göra? Skriva upp det på en lapp och regga tankningen i efterhand? Om de mot förmodan får igång pumparna, de lär ju vara eldrivna. Om du tycker att det här med prepping är för dårar och humorlösa amerikanska män i södern, gör då åtminstone detta:

• Ha konserver och torrvaror för minst tre-fyra dagar hemma. Om inget annat, åtminstone ett par kilo ris och ett trangiakök så att du kan laga till det.
• Ha vatten på flaska hemma, ett par liter per person. Köpevatten, inte sånt du tappar på flaska själv, det blir snabbt dåligt. Byt ut någon gång per år.
• Ha alltid minst en tredjedel bensin i tanken. Då kan du ta dig bort från upploppet till din kusin på landet och äta upp hans potatis, spela kort och ha det gött som på förr i tiden.

 Prepping behöver emellertid inte vara domedagstrist och ångestframkallande. Prepping kan omvandlas till en skojig familjeaktivitet, vilket jag upptäckte i somras. Jag återkommer till detta i nästa del i serien Prepping.

Mvh/ 

FruEfficientBadass