Inte heller verkar folk i gemen oroa sig särskilt mycket i frågan. Jag hittade exempelvis nedan på "Byggahus.se":
Jag vet inte vad jag ska hugga mest på i ovan - att "Patriq83" som rimligtivs tjänar 50 papp brutto i månaden (och hans partner likaså) inte har mer än 120tkr i buffert, eller att "nino" tror att han ska få ut sitt eget estimat på sin "jänkebil"*.
Anyheuw, folk har ingen buffert och när kranen stängs är vi alla lika fattiga eftersom en stängd kran är en stängd kran. Undantaget om du är en snålfan som byggt upp en ordentlig buffert du kan använda till att:
a) Ligga lågt ett tag tills krisen lagt sig (i det fall du är utbränd, annat sjuk, mitt i skilsmässa, kicken)
b) Ha som komplement i det fall du behöver ta ett lågavlönat jobb eller plugga under en tid
c) I bästa fall - om du redan nått FI - bara chilla chilla och ägna dig åt det ljuva livet.
Lönen kommer lönen går, endast ditt sparkapital består (och nej, jag räknar inte jänkarbilar som sparkapital och ja, jag är medveten om att börsplaceringar åtminstone kortsiktigt kan minska i värde**). Men du har inte per definition bra ekonomi för att du tjänar multum.
Mvh/
FruEfficientBadass
* Är inte det en sån där klassisk Lyxfällan-scen för övrigt: "Allri att jag säljer för de priset - jag vart ju över te Atlanta för å hämta han".
* *Men likväl är det historiskt den bästa sparformen, bitcoin inkluderat
Hon hade rätt, den goda Anne Wibble - en årslön "på banken" borde vi alla ha. Jag skulle endast tilläga "minst". Jag vill minnas (det var ett tag sedan) att hon fick mycket skit för det. Sanningen svider ibland.
SvaraRaderaMvh
Egon
Ja RIP. När hon gjorde sitt uttalande på 90-talet räknade nog fler med staten som skyddsnät och hon var först ut med något som liknande "kravfyllt" i politikertips-sammanhang, så hon fick ju ta den stora smällen. Idag tror jag inte att hennes uttalande hade fått riktigt lika stor uppmärksamhet.
RaderaDen eviga statusjakten är ju boven i dramat. Varför spara när man kan visa upp senaste husrenoveringen eller nya bilen? Och därtill blir man bli kallad driftig, ambitiös och framgångsrik av likasinnade. I Frugal stealth-familjen råder ingen spenderiver och därför betraktas man förmodligen (har inte skickat runt en enkät här i medelklassförorten) som lite tråkig och odriftig.
SvaraRaderaMen tror du verkligen att folk registrerar detta? Jag tror att folk generellt sett har fullt upp med sitt. "Folk har fullt upp med att jobba för att tjäna pengar så att de kan köpa saker för att imponera på människor de inte bryr sig om." Hörde P1 Kropp & Själ om träning och en kvinna som undvek gym för att "alla stirrar". Då var det någon som sa: "Men de stirrar inte på dig förstår du väl, de är fullt upptagna med att stirra på sin egen spegelbild." Eller hur? Fortsätt du med Frugal Stealth, ingen bryr sig.
RaderaDet beror nog på hur ”avvikande” man är. Kan man hamna någonstans i samma härad så lägger folk nog inte märke till det. Jag bor i innerstan i dyr lägenhet och har städhjälp men i övrigt kör jag matlådor, är bilfri (vilket ju inte är alltför ovanligt i större städer) och har på senaste tiden dragit ner ganska mycket på klädinköp. Kvalitet framför kvantitet. Däremot reser jag en del. Och har en relativt hög sparkvot i relation till medelsvensson. Så jag går nog ganska mycket under radaren på jobbet. Däremot tycker familjen jag är snål, vilket snarare beror på att jag inte har samma shoppingintresse eller intresse som mina syskon. Det komiska är att jag ofta har mycket dyrare kläder än mina syskon men eftersom de inte känner till märkena så vet de inte det. :-)
RaderaDu har nog rätt att ingen bryr sig om vad vi sysslar med och det är nog bara jag som registrerar det lite lustiga när det helt plötsligt står 4 likadana nya Volvo xc 60 på villagatan, en på varje uppfart. :-)
RaderaJag kommer att tänka på en f d svärmor som kom från enklare förhållanden men som nu bodde i en homogen övre medelklassförort. Genom makens firma uppgraderade de bil varje år men hon var noga med att den alltid skulle ha samma färg "så att det inte sticker i ögonen på grannarna". Haha! Som att de inte skulle se skillnad på en Volvo-kombi och en Voyager bara för att båda hade samma färg.
RaderaJag gick också under radarn på jobbet, mycket på grund av flera år gammal lyxkonsumtion. Ett Hermès-armband är ett Hermès-armband även om det är tio år gammalt och en Busnel kavaj är en Busnel kavaj även om den har sju år på nacken osv. Det är ingenting man förknippar med extrem sparsamhet och regelbundet rotande i kort datum-hyllan på matbutiken.
RaderaGällande vad som kan sticka i ögonen på grannar och annat löst folk så brukar jag tänka att de kan få glänsa lite. De föredrar säkert att vinna statusjakten och skryta om senaste långresan eller nya bilen. Så lyfter man bort fokus från mig och mitt sparsamma snålliv samtidigt som de slipper konkurrensen. Win-win!
Absolut! Tänk dig in i situationen själv - att du på riktigt skulle börja ogilla en granne/ kollega för att de har billigare prylar än du själv. Unheard of. Jag har ogillat såväl grannar som kollegor genom åren men aldrig av just de skälen. Mina alibis för tillfället är just ett Hermèsarmband och en Mulberry messenger bag. Med dessa kommer jag undan med allehanda Myrornafynd utan att väcka anstöt.
RaderaHej där FruEfficientBadass.
SvaraRaderaAtt tänka omkring sparande och investerande är spännande, lärorikt och roligt! Men i landet lagom har det kanske genom åren snarare ansetts som något förunnat överklassen eller de som har god ekonomi.
Utbildningen i grundskolan gällande vårdandet och utvecklandet av en god privatekonomi lyser dessutom fortfarande med sin frånvaro.
Kanske några skäl till varför så få har ett Wibble-konto på banken eller kunskaper i hur man bygger starka finanser.
Bra inlägg!
Med vänlig hälsning,
Atlas Investo
Ja så är det ju - det har varit och är fult att investera - då tror man sig ju vara lite förmer (att man inte ligger samhället till last verkar vara mindre viktigt). Givet att vi idag har möjligheten att ta blankolån och enkelt spela bort pengar 24/7, har förutsättningarna ändrats till det sämre. Det blir en klassfråga kring huruvida dina föräldrar lär dig om ekonomi eller inte. Därför är det mindre bra att läroplanen inte belyser privatekonomi eftersom så många unga fastnar i skuldfällan redan innan vuxenlivet ens kickat igång vilket leder till skevhet.
RaderaHar ännu inte läst Tobias Schildfats bok "Vägen till din första miljon".
SvaraRaderaMen kan varmt rekommendera dessa två mästerverk:
-Rikaste mannen i Babylon.
-Early Retirement Extreme, Jacob Lund Fisker.
Fortsatt trevlig helg!
#2 har jag läst men tyckte den var lite rörig alt. för akademisk för mig. Den andra kollar jag upp. Trevlig helg på dig med!
RaderaSå sant att den med mest inkomst inte nädvändigtvis har bättre ekonomi. På det jobb jag har nu så tjänar jag ca 2000 kr mindre än de flesta, trots att jag har massor med mer erfarenhet och längre utbildning. Men själva jobbet just jag har är lite lättare, därav lönenivån. Den lite mindre bördan gör att jag varje månad tar ut mer lön än de andra som nästan utan undantag inte orkar jobba varje dag på en månad, utan har minst två sjukdagar, varav ofta en karensdag. Alltså har de inte mer betalt i slutändan! Jag kan ta det lugnare och kan vara relativt säker på min månatliga pengasumma. Hittills inte en enda sjukdag! Detta var uttänkt redan från början då jag sade nej till de andras typ av arbete. Chefen blev förvånad då mina arbetsuppgifter nu inte riktigt har den status som mitt egentliga yrke har. Men med ytterst liten löneskillnad insåg jag att jag skulle få mindre jobb för samma pengar då jag inte heller,liksom de andra, skulle orka en hel månad utan sjukdag(ar). Efter snart ett år där nu, är jag ganska säker på vem som leder inkomstligan - den vars jobb har lägst status! ;) /Eva
SvaraRaderaMkt klokt Eva! Det där är min plan då jag förhoppningsvis kan söka nytt jobb igen efter några år som sjukskriven. Har liksom lärt mig nu vad det kostar med ett krävande jobb...
RaderaHåller med - dessvärre orkar/kan inte de flesta tänka ett steg till utan man nöjer sig med att springa efter den största moroten.
SvaraRadera