Min första arbetsfria dag - en berättelse

När jag under jobbvåren började ana vartåt det lutade (att möjligheten till avsked var realistisk), skissade jag på en plan, nämligen att första dagen som arbetsfri, ändå gå upp vanlig tid, klä på mig och cykla mot jobbet. OBS inte till jobbet, det hade blivit väldigt obekvämt om jag stegat in där med cykelhjälmen under armen som om inget hade hänt och liksom "Va? Varför sitter det någon annan på min stol?" utan mot jobbet. Jag skulle stanna på behörigt avstånd (c:a 5 minuter ifrån) och verkligen insupa känslan av frihet innan jag sedan styrde kosan åt annat håll.

Så kom då Dagen D - det var i månadsskiftet juli/augusti. Barnen for samtliga på scoutläger på lördagen så jag och min man ägnade söndagskvällen åt det man som god scoutförälder lämpligtvis gör, nämligen dricker GT på lokal och går på bio och ser Bergmandokumentär.* Därför var vi lite sega måndag morgon men 08:30 var jag på språng. Tillsammans med några andra tillbaka-till-jobbet-klädda stockholmare cyklade jag mot Roslagstull med en fiktiv lunchlåda i cykelkorgen. Väl framme i den stora rondellen satte jag mig en stund och blickade bort mot min gamla arbetsplats. Jag svarade lite på era plattratt-kommentarer (jättekul haha, tänk att jag fick så många bra svar på den frågan) och sen gjorde jag det jag målsatt mig att göra: I went with the flow. 

Så jag styrde mot nordöst, förbi Frescati, Stockholms Universitet och Naturhistoriska Muséet och tog sen av in i det härliga funkisområdet vars namn jag alltid glömmer. Sen ägnade jag hela förmiddagen åt att utforska Norra Djurgården. Jag såg en orm, jag talade med några pappor, jag vaskade av min panna i det svala vattnet, jag såg illegal drogreklam på en parkbänk, jag hakade på en pappa och hans två barn när de cyklade och låtsades att jag var mamman i familjen**, jag hittade en helt ny butik och köpte glassbakelser på lösvikt som jag delade med en främling. Kort sagt - det var högt och lågt (med betoning på lågt) och när jag kom hem lade jag mig nöjd och skvalpade runt i ett svalt bad för att sedan äta en enkel lunch och skriva detta inlägg. Under eftermiddagen hade jag tänkt uppsöka blodbussen som verkar ha parkerat i närheten och göra slag i saken - jag har tänkt på detta i flera års tid men aldrig "haft tid". Nu har jag tid och nu är det payback time. Åderlåt mig!

Så istället för att ägna dagen åt att sitta i en kvalmigt kontorslandskap, lyssna på tunga suckar från kollegor varvat med hysteriska tongånger från en uptight controller, hade jag en Helt Underbar Dag. Jag insåg att jag då, precis då, stod inför ett vägskäl i livet.***

Mvh/
FruEfficientBadass

* Spoiler alert: Han dör på slutet.
** Ja jag vet, lite psykvarning men what have you - jag är ju arbetslös då blir man labil.
***Jag var tvungen att skriva så för att motivera infog av denna bedårande skogsbild - första gången jag fick se grön inte gul natur på veckor.