Sidor

High on FIRE?

När Katarina igår beskrev ett samtal med en vän och hör sig själv säga "Men jag lever ganska enkelt, jag är en enkel person och kostar inte så mycket i drift" kom jag att tänka på ett inlägg av NEK-professorn Hans Byström som jag läste i augusti. Temat var FIRE och Hans, likt andra nyckelfigurer inom det ekonomiska (jag pratar om Hängsel-Claes) uttrycker en viss skepsis gentemot fenomenet FIRE. Han nämner bland annat ett norskt par som [oansvarigt eftersom de har barn!*] går i pension med tre miljoner norska placerade:
"För att kalla sig ekonomiskt oberoende måste väl ändå minimikravet vara att man kan utan att arbeta kan leva som en typisk svensk resten av livet på sitt kapital. En del kanske t.o.m. hävdar att man ska kunna leva på god fot, kanske som en 1-procentare, men oavsett vilket tycker jag dessa bloggar verkar se alltför optimistiskt på hur långt låt säga en eller två miljoner kommer att räcka framöver. Ett, av många, exempel från bloggosfären är ett norskt par som med tre miljoner kronor pensionerat sig i 30-årsåldern! Med ett barn dessutom!! Dvs 1 ½ miljon kr per person ska räcka att försörja 1 ½ person i 30 år. Sorry, jag tror inte att matematiken funkar! Börsen skulle vara tvungen att gå upp med kanske 15% varje år i 30 år för att detta ska fungera. I reala termer. Vad är sannolikheten för det? Nära noll om du frågar mig! Visst, den första FIREern som gör detta kanske kan leva några år på intäkter från sin FIRE-blogg, likt ett pyramidspel, men hur ska det gå för alla de andra som sparar ihop 1 ½ miljon? Det skulle ju kunna vara hundratusentals individer/familjer det rör sig om. [och om man planerar att jobba parallellt av och till i gig-ekonomin i 3 decennier som råkar sammanfalla med aldrig tidigt skådad potentiell robotisering och jobbslakt är man FÖRSTÅS inte ekonomiskt fri så det argumentet håller inte]. Vad jag istället tror är att denna uppsjö av småsparare som tror sig vara ekonomiskt oberoende egentligen bara råkar ha börjat intressera sig för aktiemarknaden (det är mest fokus på aktier i FIRE-världen) just när den råkat gå som tåget i nära nog ett decennium. Och vill man vara pessimistiskt lagd kan man kanske misstänka att det stora antalet FIRE-bloggar helt enkelt är ett tecken på en bubbla på aktiemarknaden, mer exakt då på den svenska dito. Jag kan inte hjälpa det men jag kommer osökt att tänka på Metallica mästerverk FIGHT FIRE WITH FIRE från 80-talet. Hoppas inte det blir som i musikens värld….. :) 
”Fight FIRE with FIRE
Ending is near
Fight FIRE with FIRE
Bursting with fear
We shall die……”"

Om vi bortser från att Hans - som han själv också påpekar i originalinlägget - inte är så påläst kring FIRE-rörelsen (men tillräckligt påläst för att hitta det norska paret) så kan det ändå vara på sin plats att varsamt korrigera åtminstone ett felaktigt antagande i det ovan citerade inlägget. En FIRE-anhängare är i regel ingen "typisk svensk***" (rad två i ovan citat). En typisk svensk åker utomlands minst en gång per år, äter ute som aldrig förr och konsumerar brallan av sig i en utsträckning som saknar historisk jämförelse. Dessa beteenden är associerade med vad vi inom FIRE kallar consumer suckers [eller möjligen sucker consumers, vs. the savvy consumer]. En FIRE-person gör det motsatta; reser i närområdet, äter billigt och gärna vegetariskt hemma, gör sig av med bilen och lagar sina prylar hellre än att köpa nytt. Varför? För att en FIRE-person har förstått William P Bengens 90-talsartikel “Determining Withdrawal Rate Using Historical Data som senare utmynnade i Trinity Universitys Trinity Study****. Denna studie visar att du genom att ta dina levnadsomkostnader gånger 25 får ditt frihetsbelopp, det vill säga det belopp du behöver ha placerat på börsen för att kunna sluta arbeta utan att få ekonomiska problem. Planerar du tillskott i form av en bostadsförsäljning, framtida pensionsutbetalningar, arv från släktingar eller pengar från en extrainkomst behöver detta belopp av naturliga skäl inte vara lika stort. Inte heller behöver det vara lika stort i det fall du inte önskar dö med ursprungsbeloppet intakt i din ISK. Då kan man drista sig att gå från en - i Trinitystudien stipulerad 4% withdrawal rate -  till kanske 7% eller till och med 10%. Jag har skrivit om detta i en serie kallad "Tidig pension" som Hans kan läsa om han är nyfiken på att få veta mer. Ingenstans i FIRE-bloggosfären har jag emellertid mött ett antagande om att börsen ska avkasta 15% framgent eller att någon tror att man kan gå i tidig pension vid 30 på 1½ mille utan att dra in ytterligare en krona; det tycks mig som mycket olyckligt om någon fått den uppfattningen. Jag hade velat se mer i detalj hur norrmännen resonerade men hittar ingen källhänvisning i Hans inlägg.

Jag gissar att det som blir överväldigande för Hans är det faktum att FIRE inte primärt handlar om att sluta jobba för att kunna se Netflix eller spela golf på resort i Alicante. Många med FIRE-gnistan väljer att fortsätta jobba, med det som Hans benämner som "gig" ovan*****. Vaffö? För att vi gillar att ha något att göra (gissningsvis något mer stimulerande än det en regelrätt tjänstemannakarriär kan erbjuda), utan att för den skull vara båsförslavade mellan 9 till 5 varje dag med sex veckors grönbete om året. Och jag tror att det är här det låser sig. De Riktiga Ekonomerna hakar upp sig på talen. Att man ska nå en safe withdrawal rate som är så hög att man likt Roger Akelius kan ligga i en hängmatta på Bahamas och sippa mohitos för all framtid, när en random FIRE-person helst av allt bara vill ha mer slack, mer tid att se sina barn växa upp och kanske kunna spela Svarte Petter med sin respektive utan att jagas av tankar på Forecast 2 på sin fritid. Jag illustrerar detta synsätt med en passage från Slowly Sipping Coffee som passande nog likt Hans bjuder på en strof:
"In short, our current lifestyle sucks in regards to family time and free time. It’s great in that it allows us to save for the upcoming FFLC [typ: FIRE, min kommentar], however, there is SO much more we would both rather be doing with our lives than grinding away, day in – day out, for a corporation that will not notice one bit when we leave. Having 11-12 hour days from leaving the house until getting home 5 days a week just isn’t what I bargained for, or envisioned as “success”.
The Talking Head’s song Once in a Lifetime really sums it up for us:
'And you may find yourself behind the wheel of a large automobile
And you may find yourself in a beautiful house, with a beautiful wife,
And you may ask yourself
Well… How did I get here?'
To us, the song represents what your dreams and vision of success were when you were younger, compared to the reality of the sacrifices you make to have them be what they actually are today. As music critic Steve Huey better describes it, the main theme is “the drudgery of living life according to social expectations, and pursuing commonly accepted trophies (a large automobile, beautiful house, beautiful wife).” a Although the singer has these trophies, he begins to question whether they are real and how he got them. This leads him to question further the reality of life itself. b This is Success?
This is exactly how Mrs. SSC and I came to investigate early retirement, pre-tirement, FIRE, and all the trappings associated with pulling the ripcord on what is a fairly “successful” life. Sure, it’s nice and comfortable and we’re the “model of success” but to whom? It sure as hell doesn’t feel like that to us. To us, it feels like we’re just grinding it out for the man until we can hit that retirement point. We end up so tired from the long days, that it makes it hard to have energy to put towards the kids. The weekends arrive, and we are catching up on all the errands that need to get done, find something fun to do with the kids, and restock the pantry for the next week. Next thing you know, it’s time to crawl in bed Sunday night, set the alarm, and repeat… endlessly… We don’t want this lifestyle, because this is no way to live. How did we get tricked into this situation? Better question, how the hell do we get out of it?
Well, we’re figuring that out as we go. Instead of living according to social expectations, we choose to live how we see fit to get the most out of life and make the happiest most satisfying life we can. For ourselves and our family. For us, this is bailing out on our work and careers and making a major lifestyle change to fit this new dreams and expectations. Until then, we’ll keep planning, saving, and discovering what it is we truly want to do once we walk away from this lifestyle. I don’t know about you, but viewing it as a “Fully-Funded Lifestyle Change” instead of “early retirement” has me excited more than ever to see what the future holds."

Så även om FIRE i Hans habitat är liktydigt med att taxichaffisen tipsar om att köpa Fingerprint, är det en bit från den verklighet jag, och en del av er lever i. Hans inlägg är också en påminnelse om att - trots att man kan lockas att tro annorlunda när man lever mitt i den här optimistiska och starka communityn - FIRE  inte är för alla. Hans har säkert inkomst nog att bli ekonomiskt oberoende enligt FIRE-modellen. Men han kommer aldrig att ha tillräckliga incitament. Varför ska han ha mer tid? Han håller troligtvis av sin professur på nationalekonomiska fakulteten i Lund (må den vara i hundrade år). Den ger honom kanske precis det han behöver för att leva ett lyckligt och tillfredsställande liv. Jag har förstås inget emot detta. Good on ya mate! Ett tips till Hans om han vid nästa bloggtillfälle skulle vilja fördjupa sig i ämnet FIRE lite mer vore att först se detta klipp så att han får lite mer kött på benen (tack för påminnelsen JS):


Mvh/
FruEfficientBadass, a.k.a Pyramidspelaren******

*Men ni förstår inte, vi talar här om ett par - säkert ekonomiskt utsatt ty de är norrmän - som faktiskt prioriterar att ge sina barn tid istället för Kinaplast och resor med TUI där de får möjlighet att  umgås med bakfulla maskotar istället för att hänga med tråkiga moer å faer?**
** Visste ni förresten att norrmännen reser mest på charter i Skandinavien? Mer än 60% drar utomlands på sommaren. Detta gör troligtvis inte detta par utan de tvingas stanna hemma i sin fattigdom och åse de norska skräckfilmsvyerna
*** Eller typisk britt, eller typisk amerikan eller typisk [insert nationality].
****Vidare bör påpekas att FIRE-rörelsen har sina rötter ända tillbaka till 50-talets aktieklubbar i USA och om inte annat borde 90-talets bästsäljande Your Money Or Your Life vara allmänt tankegods om man intresserar sig för ekonomi. Jag vill med detta bestrida Hans antagande att FIRE-rörelsen är en konsekvens av den positiva börsrörelse som ägt rum sedan 2009. MMM (se klipp ovan) gick i pension just det året, efter tio års strävan mot just FIRE. Han i sin tur uppmuntrad av Jacob Lund Fisker - Early Retirement Extreme - som gick i pension ännu tidigare på ännu mindre stålars. Still going strong BTW.
*****Lite brydd blir jag emellertid av Hans oro kring robotiseringen ["jobbslakt!"]. Som nationalekonom borde nog den rapport som McKinsey Global Institute publicerade förra hösten ha passerat hans universum i någon form, om inte annat som en enkel tweet från en kollega. Vid behov se min rekapitulering. Rapporten i en mening: Jobb försvinner, nya kommer till, men människans fantasi räcker inte till att föreställa sig vilka dessa är. Exakt den rädsla som Hans ger uttryck för gällande robotiseringen hystes på 70- och 80-talet inför datoriseringen och facit idag: IT-sektorn har genererat uppskattningsvis 15-19 miljoner jobb netto. Vi kunde då bara inte föreställa oss att det skulle finnas företag som jobbade med sökordsoptimering eller fingeravtrycksscanning.
****** För ni har väl noterat mängden annonser på min blogg? 

25 kommentarer:

  1. Morn! Många strawmen här. Jag tolkar dock professorn som en vänlig själ som vill rycka ut för att försöka se till att folk inte ska hamna i knipa efter 9 år av börsyra. Att idag forska om kreditmarknaderna måste kunna ge vem som helst ångest inför framtiden. Men det är märkligt hur ofta man ser att att uppfattningen att det bara finns typ 3 olika sätt att leva på. Man är antingen 1 biljonär, 2 heltidsanställd eller 3 tiggare.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad jag älskar med den här bloggen är att jag lär mig något nytt nästan varje dag. Kaktus säger "strawmen" och jag googlar:

      "Halmdocka (halmfigur, halmgubbe), engelska straw man argument, är ett retoriskt grepp, som kan vara antingen en medveten taktik eller en form av argumentationsfel. Halmdockan består i att debattören först bygger en nidbild av motståndarens åsikter och argument och sedan argumenterar mot denna nidbild.[1]

      En halmdocka används särskilt i ett läge då en motståndares verkliga argument kan vara svåra att bemöta rationellt.[2] De förvrängda argumenten framstår på så sätt som absurda och blir lätta att bemöta. De verkliga argumenten låtsas debattören inte ha hört. Motståndaren tvingas då lägga sin energi på att förklara vad den egentligen menar, och hamnar därmed i ett defensivt läge. Halmdockor kan leda till att en debatts fokus fjärmar sig från kärnfrågan. Jämför rävsax."

      Däremot är jag inte smart nog att se på vilket sätt det appliceras ovan. Jag kan iofs ta på mig att jag medvetet bortser från ett par vettiga argument från professorns sida (exempelvis att vissa ger sig in i FIRE-resan utan att vara pålästa, även om jag upplever att många i communityn är snudd på autistiskt lagda vad kommer till kalkylerna, hängslen & livrem etc).

      Radera
    2. Han professorn säger att för att vara ekon. oberoende måste man leva som svensson gör men utan att jobba , och eg som topp en procent i samhället, och sedan dessutom nåt om att det där norska paret tydligen räknar med en årlig ökning på sitt kapital på 15%. Typisk dum strawman. Det finns väl ingen som räknar med det, som du också skriver. Och Själva grejen är väl att den här extremt otypiska gruppen frugala människor väljer medvetet att INTE leva på så stor fot som svenson påstås göra.
      Sedan har du ett klipp från en snålbloggare (?) som målar upp vad som tydligen är det enda alternativet till att leva i fullständig ekonomisk frihet, nämligen att jobba stenårt mån-fre, för att sedan på helgen stressa runt för att vara den perfekta föräldern. Det är också en strawman tycker jag. Jag känner åtminstone inte igen mig, mer än att småbarnstiden som kanske för de flesta kändes väldigt chokad, och tror inte att någon tvingat honom att leva på det sättet. Det känns väldigt trist med de här facken som många försöker sätta alla andra i. Jag försöker själv karva ut någon slags mellanväg.

      Radera
    3. @Kaktus, nej sant Slowly Sipping Coffe hårddrar det för att visa på sin poäng. Vad jag tycker om med det klippet är fraser av typen "Instead of living according to social expectations, we choose to live how we see fit to get the most out of life and make the happiest most satisfying life we can". Jag hade kunnat skippa reesten. Det absolut och enda argument jag vill frmhålla för folk som är skeptiska till hela FIRE-spektrat är: Mer ekonomisk frihet ger fler valmöjligheter.

      Radera
    4. Jag är mamma till en tvååring och har typ 10 minuter med cykel till jobbet (mannen pendlar förvisso och är likt dem borta minst 11-12 h per vardag) men GUD vad jag kände igen mig! Livet går ut på att jobba, hämta/lämna, laga mat och städa! På helgerna är jag så sliten att jag med nöd och näppe orkar tvätta och storhandla. Tur att en tvååring tycker sånt är spännande! Men jag köper bara inte att detta är meningen med livet. Det är för mig ett helvete som knappt är värt att leva. Jag ska nu snart gå ner i tid och hoppas se viss förbättring i livskvalitet, men alltså det de beskriver är ingen nidbild utan min vardag and i hate it. /P

      Radera
    5. @Anonym 15:36: man glömmer också fort. Nu, när barnen är i princip helt självgående, tycker jag att det här med barn är en walk in the park (det är då man får hålla sig i skinnet för att inte skaffa en sladdis för att känna sig ung). Men jag har en mycket tydlig minnesbild av hur jag satt med krokodiltårar på köksgolvet när jag hade två blöjbarn och ett trotsbarn som rumsterade i angränsande rum. Jag kan ibland titta på de [tycker jag idag] skyhöga kostnader förenade med barnvakt, städhjälp, färdiga Bamsematkassar osv. men då var det en förutsättning för att inte gå under.

      Om jag hade varit lika klok som du är hade jag och min man gått ner i arbetstid till 75% var. Det hade räckt gott och väl för att dra runt vår familj och vi hade kunnat insourca mer och ha lite mer slack i tillvaron. Men icke. Vi körde på 100%. Våra barn var alltid kvar sist på dagis och var först in på morgonen och själv var man fysiskt och psykiskt urlakad fredag kväll. Tur att de har så dåligt minne barnen. En gång sa jag att jag var hemma på halvtid med dem när de var små och de bara "aha var du, schysst". Allt är tillåtet i krig och barnuppfostran P.

      Radera
  2. Håller med Kaktus. Men, man kan även skönja en liten svag odör av "vet din plats KNEGARE".. Det är ganska provocerande att som KNEGARE härbärgera drömmar om ekonomisk frihet. En KNEGARE ska jobba för med sin fackförenings(ofta fegt)framförhandlade årsprocent, vara nöjd med det och helst leva från lön till lön. Så inte överklassen ska behöva vara rädda att de ska promenera deras kvarter mitt på blanka tisdagen. Med knegare menar jag egentligen alla som inte har en trust fund i ryggen eller annat previligerande jox, som har ett vanligt jobb som jag och du, tja du hade då.

    Att en KNEGARE ska nära drömmen om mer tid, ekonomisk frihet och DESSUTOM våga säga det högt får nog back slicken på Riche att sätta XO´n i vrångstrupen (whiskey och GT var ok in the 90's nu är det för mycket KNEGARE).

    Så jag läser in en gnutta klassförakt. Hur skulle det gå liksom om ingen ville gå till Volvofabriken på heltid?! To tack utmärkt säkert! Fler skulle kunna ta del av arbetstiden, de som jobbar skulle säkert vara friskare och gladare och göra ett bättre jobb and so on.

    Jag kommer från extremt fattigt ursprung om vi hoppar två generationer tillbaka. De hade ingenting från start, men mina mor- och farföräldrar levde verkligen FI på sitt sätt när de kom upp i pensionsåldern, trots låga pensioner. De hade sparat och gnetat, de hade alltid pengar på banken även om summorna är vad ett gäng back slicks bränner på en eftermiddagsrunda. Men den lilla summan höll dem trygga och flytande för de var så in i själen frugala och man upplevde aldrig att något fattades. Tvärtom. Så det man vill att belackarna fattar är att det är så många komponenter i FIRE som är långt mycket viktigare än själva summan på banken för att nå friheten. Har man 10 miljoner (skulle räcka för min familj gånger två) och inte har fattat sparsamhet är man pank och i panik på bara några år ändå liksom.

    Morsan (som läser ikapp veckans inlägg efter jobbhetskoma som inte känns nyttig..)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sakta i backarna och håll in hästarna här, med flera års universitetsutbildning och en lön förmodligen över medel blir man aldrig en knegare, det epitet är förbehållet arbetarklassen. Sen hur har ni tänkt att få in stålar till allt och inte bara till er själva. Betala skatt och konsumera drar ju pengar till allas våran gemensamma tillvaro. Tycker att ni gör rätt och det behövs ett annat sätt att leva än ekorrtänket. Men ponera att alla vill ha en Firetillvaro eller dra ner på arbetstiden rejält, Ok att fixat sin egen tillvaro men hur ska samhället se ut i övrigt? Hur tänker om det?

      Radera
    2. Hur tänker ni om det? ska det stå.

      Radera
    3. Vem är arbetarklassen? Hur ska vi definiera det nu för tiden? Det var enklare när man antingen var träl eller fri. Eftersom mycken fakta pekar på att det samhälle västvärlden driver just nu, med tillväxt som religion, kommer att skjuta planeten och alla ekosystem åt fanders inom en ganska snar framtid så torde mänsklighetens överlevnad bygga på down sizing over all? Jag tror att det vi skulle vinna i bara till exempel hälsa på mer medvetet leverne (jag tror få FIRE-anhängare drömmer om att käka kebabrulle i soffan med en cigg i mungipan framför Friends-boxen när de kliver av ekorrhjulet) skulle väga upp en hel del av skattemedelsbortfall om folk jobbade färre timmar.

      För hur ser samhället ut egentligen? Är vi i något slags Nirvanaläge just nu? Jag har noll timmar akademisk utbildning, har en lön en bra bit över medel de år firman går bra. Är jag knegare eller överklass då? Jag försöker spara halva min inkomst för att få mer tid till livet, både nu och senare. Jag jobbar heltid men tycker ändå att bara tankemönstret ger mig mer frihet redan nu. Det blir så enkelt att välja bort charterresan eller den där extremt snygga kavajen sydd av 10-åring i Bangladesh trots det fina märkets höga svansföring. Jag behöver liksom inte ens fundera. Att vara ute, röra på mig, samla mat i skog och odla, umgås med familjen, köra färre mil med bilen, lappa och laga saker i hemmet istället för att köpa nytt, när jag jobbar lite mindre. Hur belastar jag samhället genom detta?

      Jag tror vi är så förblindade i att det sätt vi lever på, här och nu i ett av världens rikaste länder, är det rätta. Att det är så här ett samhälle ska se ut och fungera. Jag säger att vi är på väg ut över stupet. Vårt good enough är så förbannat högt. Vår lägstanivå är lyx i de flesta delar av världen. Vi måste skaffa oss lite perspektiv.
      Morsan

      Radera
    4. MMM har förstås tagit upp detta och utifrån mitt lekmannaperspektiv låter det vettigt.

      http://www.mrmoneymustache.com/2012/04/09/what-if-everyone-became-frugal/

      Radera
    5. Som ett delat svar till dig och Morsan så är det ju märkligt hur vi som samhället hakat upp oss på 1965 (min bedömning av det årtal de flesta i mindre eller större utsträckning längtar tillbaka till). När folkhemmet var som tryggast, när mjölken var som gräddigast, när barnen log som lyckligast och somrarna var som bäst (särskilt fokus pensionssytem i dessa dagar). Att samhället/samhällen är ett konstant work in progress verkar vara en blind fläck för oss. För att anknyta till MMM-tråden så kommer saker att lösa sig, med det kommer att ske medelst inkrementella förändringar som är knappt synbara för ögat i en dag-till-dag-observation. En saxning från din länk:

      "The last issue is, “but how will they pay for their early retirement, when all stock investments have collapsed due to the shrinking economy?”

      I believe that’s just a misunderstanding of the effects of market forces. When a society decides it needs to earn less money, it can happen in a mixture of two ways:
      1) people can work shorter work weeks, but similar career lengths
      2) people can continue to work long work weeks, but save and invest the extra income for earlier retirement

      Either way, there will always be young people looking to get ahead quickly and companies looking for cash to finance productivity improvements – these people will still need loans to start and fund companies. Similarly, there will always be mobile people in need of housing – and so real estate (just another form of capital) will continue to provide returns in the form of rent payments. Capital will always have some value, and thus the concept of investment will remain valid.

      So, frugality as a whole would work very well for society. We’d produce less, and we’d earn less, but that is perfect since we would consume less as well."

      Och som Morsan är inne på - det här är den enda vägen vi kan gå som samhälle om vi vill överleva.

      Radera
    6. 1965?! Trodde det var 1978 (enligt SCB) då folkhemmet hade sin peak på alla områden och sedan började det gå nedåt för att nå en botten alldeles i början av 90-talet. Sedan gick det sakta uppåt eller snarare för vissa, medan det för andra aldrig blev sig likt igen.

      Samtidigt noterar man ju hur otroligt många saker numera är så mycket bättre även för "fattiga" nu. Min relativt nypensionerade pappa lever på garantipension och har inga övriga tillgångar eller besparingar. Han lever upp sina slantar till ca 95% varje månad och har högre månatlig konsumtion än jag själv har haft nästan varje månad de senaste två decennierna. Är faktiskt förvånad över hur mycket bostadsbidrag han får utöver pensionen. Han behöver inte betala en krona i hyra! Om han räknas till de verkligt fattiga i Sverige, och ja det gör han verkligen, så kan jag inte ta måtten på fattigdom på allvar.

      I så fall lever jag ju själv i (dock självvald) fattigdom och det har jag aldrig någonsin upplevt. Levde på liknande nivå hela min barndom och då ansågs jag leva i "bättre vllaområde" och vara "smått bortskämd som fick nya, inte begagnade, slalom i julklapp". Idag är det väl fattigt att inte få alla de populära prylarna och i nyskick förstås. Något annat är ju otänkbart fattigt. Det har skett en total vänding i psyket/mentaliteten kring vad som är fattigt. Hela Sverige har blivit bortskämt, även de "fattiga"! /Eva

      Radera
    7. @Eva. Jag kunde inte hålla med mer. Vi är som grodan i det sakta uppkokande vattnet - märker inte när den kollektiva bortskämdheten är ett faktum förrän vi ligger där, kokandes i våra hemmaspan.

      Ja årtalet ja, 1965 var bara en trevare. Kan lika gärna vara 1978. Oavsett vilket ligger gissningsvis ett gyullenrött filter över de bilderna för gemene man.

      Radera
    8. Tycker detta med arbetarklass och vem som är det är intressant. Vad är det som avgör? Inkomst, utbildningsnivå, adressen man bor på eller något annat? Jag har ett akademiskt medelklassjobb men oftast tjänar min sjukaköterska syster och min bror som har gymnasieutbildning mer än mig som har alldeles för många universitetspoäng. Min pappa med industrijobb har ungefär lika mycket i pension som när han jobbade och han hade inte ett låglönejobb.

      Sen håller jag med fru EB att den där jobbslakten kommer att ersättas av andra jobb. Läste någon artikel om ett företag som hade automatiserat produktionen och deras anställda hade ökat med robotspecialister och säljare etc.

      Radera
  3. Intressant att FIRE värdemässigt är ett hopp tillbaka till farföräldrarna. Har inte tänkt på det. Jag känner mer en doft av akademikerdryghet gentemot den intellektuellt utmanade massan. Jag tror det är hans hästsvans som gjorde att jag kom fram till det,
    http://www.pppress.se/nyhet/ekonomiforskaren-hans-bystrom-i-lund/


    Jag antar det handlar om det här paret: https://www.expressen.se/dinapengar/har-ar-paret-som-gick-i-pension--fore-40-ar/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej det tror jag inte, de var "norrmän". Men sak samma, det är samma gospel i annan tappning. Och visst, nu när jag kollar på den storyn så inser även jag att det kanske flashas upp lite väl vidlyftiga exempel i dagligmedia. Mer korrekt vore ju att dokumentera hur jag går till ICA med min pantpåse och sen köper morötter för panten. Så att jag får ork till kvällens hobbytimme då jag ska putsa mina tio år gamla stövlar. True story.

      Radera
  4. Wohoo vilken göttig tråd! Klassförakt och kebabrullar i en salig blandning. @Anonym 09:29: Så här tänker jag om det: https://efficientbadass.blogspot.com/2018/01/skattar-mest-ar-bast.html

    SvaraRadera
  5. Tror etta oxå handlar om baggarna:
    https://cornucopia.cornubot.se/2018/02/darfor-kan-du-inte-pensionera-dig-vid.html?m=1

    De bar helt uppe i det blå.

    SvaraRadera
  6. https://www.svd.se/pensionera-dig-vid-34--har-ar-de-basta-tipsen

    SvaraRadera
  7. https://www.svd.se/professorns-sagning-alla-kan-inte-ligga-pa-stranden

    Lycka till!

    SvaraRadera
  8. Cornucopia skriver "Problemet är dock att 13.7% är snittavkastningen och att det förr eller senare under de 30+ år man ska leva som kapitalpensionär kommer en större eller längre sättning på börsen."
    Cornu skulle behöva sätta sig ned och fundera på vad som menas med "snittavkastning" .

    SvaraRadera
  9. Jag kan inte koncentrera mig på något mer efter meningen "Dvs 1 ½ miljon kr per person ska räcka att försörja 1 ½ person i 30 år." Ska de försörja sitt barn i 30 år?!

    I vilket fall, det här med tänk om alla skulle-argumentet. Är inte det världens sämsta argument? Ska du bli nagelteknolog? Men tänk om alla skulle bli det, är det så bra för samhället va va va? INGET, inte ens läkare, skulle funka om nu alla skulle vilja gå samma spår, men det är så långt ifrån att alla någonsin skulle bli en det ena eller det andra tillsammans.

    SvaraRadera
  10. Haha! Bra poäng. De får tydligen ingen pension efter 20 år av Cornu heller.
    Det finns en del människor i Sverige som aldrig lönejobbat eftersom de lever på gamla pengar. Men om en hundradel så många slutar lönejobba närmaste åren för att de sparat ihop nya pengar så är det O-E-R-H-Ö-R-T allvarligt.

    SvaraRadera