Sidor

Vad du inte bör säga till en FIRE-person

Efter att jag - med lite draghjälp från min dåvarande arbetsgivare - gjort slag i saken och ditchat gängse tjänstemannakarriär, har jag fått möjlighet att bevittna lite olika reaktioner på det hela. Låt mig vara tydlig med att jag inte alltid spottar ut hela sanningen för kreti och pleti - det skapar bara onödig tumult och är man inte redo för FI-snacket blir mindfucket för stort med psykiska men som potentiell följd. Men jag har vid fyra (4) tillfällen fått höra följande av folk som jag berättat sanningen för: "Men du kan ju leva på M:s lön." M = min man.

Jag vet att denna kommentar är oskyldig och högst välmenande; de menar att jag inte har skäl att vara orolig över den prekära situation jag hamnat i och att det inte är någon ko på isen. Jag kanske har varit dålig på att löpande förklara för hen vad det är jag hållit på med lite småputtrande sen 2011 men med rasande intensitet sedan 2015 - att bygga min egen pengamaskin. Så jag är inte arg, inte heller bitter. Jag vill bara vara tydlig med en sak:

JAG LEVER INTE PÅ MIN MAN

Nog för att han står för våra boendekostnader. Men jag står för våra mat- och fritidshuskostnader. Vi gjorde en jämförelse av våra respektive räkningar nu i somras och han betalar någon tusing mer i månaden, marginellt i det stora hela. Och då har jag de senaste fyra åren genom löneavdrag stått för allt bilrelaterat så det är freakin' pay back time för den jäveln.

"Men om ni skiljer er då, då kan du ju inte klara dig utan din mans inkomst?". Svar jo. En badass, likt rävhonan i ett gryt, står aldrig utan plan B (eller C, D eller E för den delen). Om min man lämnar mig antingen för en annan human being, för ett djur eller för att möta sin skapare, säljer jag lägenheten, cashar in och flyttar till hyresrätt.* Eller så säljer jag lägenheten och flyttar med barnen till landet. I mitt FI-cash-behov à SEK 15 000/månad ligger alla de omkostnader jag behöver för att rulla runt mig och mina tre barn en vanlig månad. Barnbidrag exkluderat - det finns där som en extra liten kudde i det fall barnen skulle vilja åka på språkresa, göra ett utlandsår, byta kön etc.


Räv?

Ja, jag vet i ärlighetens namn inte varför jag skrev det här inlägget. Det är ju inte direkt som att ni läsare kommer att approchera mig med anklagelser om att leva på min man, eftersom ni inte vet vem jag är plus att ni nog kan mitt case bättre än någon annan ink. min man. Jag vill bara vara tydlig med att definitionen av FI inte är att leva på en annan person. Det är inte frihet, det är raka motsatsen. Bara tanken på alla dessa hemmafruar som i dåtid (men ibland även i nutid) lever på sina män och inte mäktar med att ta sig ur ett olyckligt äktenskap av monetära och/eller bekvämlighetsrelaterade skäl. Gråt gråt.

Visst har jag berättat den [klyschigt amerikanska] berättelsen om en man som gifter sig med en kvinna och i bröllopspresent ger henne en mille (dollars!) helt frikopplade från deras gemensamma ekonomi? Detta i syfte att han vill veta att hon stannar hos honom av kärlek och inget annat.** Nu minns jag var jag läste den, och det var i den här boken: Things I Wish My Mother Had Told Me av Lucia Van Der Post som jag även skrev om 4 november.


Köp inte boka! Den suger.

Mvh/
FruEfficientBadass

* SKB-kön ni minns. Har stått sedan jag var 10 år. Nu efter 32 år har jag chans att få en etta i Vasastan. Eller en femma i Tensta.
** Antagandet är att hon utan hans inkomst/förmögenhet är helt inkapabel att själv generera någon som helst deg.

34 kommentarer:

  1. Jag skulle vilja påstå att män är ganska dyra i drift. Även hanar av lågintensiv sort som min egen. Det är mycket onödig bilåkning till och från träning trots att det finns en hel tomt att skotta/städa/gräva (hard core styrketräning). Det kan vara en extra tur till affärn för ett sexpack 2,8 som behövs där och då. En flaska vin räcker till fyra medelhavskvällar för mig, är maken med tar den slut på en. Ur en ekonomisk synvinkel skulle jag nog inte skaffa en ny om min nuvarande gör en Jenner el dyl. Men han är fin och värd omkostnaderna. Jag skulle också ro runt vårt boende ensam om en katastrof skulle inträffa. En uppmaning till alla, om ni har barn, GIFT er för sjutton gubbar. Kyrkbröllop med consumasucka-fest och annat blaj kan ni skita i. Ni måste vara gifta om någon går bort. Har ni inte efterlevandeskydd på bolånet, åk till banken på måndag och bara FIXA det! Skjut inte upp saker, den dagen en av er blir sjuk/avlider är det för sent att göra det här som underlättar nåt djävulsk om det värsta skulle hända. Teckna en billig livförsäkring så det åtminstone finns en liten summa till hjälp. Jag önskar långa friska lyckliga liv till dig och mig och alla runt oss.
    Morsan

    SvaraRadera
    Svar
    1. Väl talat! Och skaffa för guds skull efterlevandeskydd om du inte redan har det. Reglerna lyder:
      Tecknar du efterlevandeskydd måste du och din partner uppfylla något av kraven:

      "Att ni är gifta med varandra eller har registrerat partnerskap.
      Båda är ogifta och sammanbor men har tidigare varit gifta med varandra eller haft registrerat partnerskap.
      Ni är båda ogifta och sammanbor samt har eller har haft barn tillsammans. "
      Läs mer här https://www.pensionsmyndigheten.se/forsta-din-pension/om-pensionssystemet/vad-hander-med-pensionen-nar-du-dor

      Radera
  2. Rävar är as men de kan ta hand om sig. Ofta så här: Ät alla hönor. Vänta tills det finns nya. Ät dem. Vänta ett tag till. Ät upp dem också. Varva med en dum katt eller två. Ät de nyanlända hönorna. Ät upp grannens hönor. Flytta till en ny lya. Återvänd hem efter 8-10månader. Ät upp hönsomgång nummer 10 000. Däremellan nån enstaka sork eller så. För mycket av det goda (hönor) förtar smaken. Få gulliga valpar (bör leka busigt, söt och oskyggt på gårdsplan) regelbundet så ingen har hjärta att skjuta dig och dina satans avkommor till hönsgården i rävhimlen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha! Tips inför en Stöckölmares första hönsförsök till Pingst? Vi har gjort ett "panic room" inne i ladugården där jag spikat fast hönsnät med 1 cm mellan spikarna. Jag frågade min vän H (som har höns) om hon tyckte att det var tillräckligt och hon förklarade då för mig att "räven har ju inte verktyg och så" (jag svär hon tittade oroat på mig). Vad tror du Linnea, kommer jag att behöva gå i post-traumatisk-stress-terapi för hönsförlust till nästa sommar?

      Radera
  3. Hold it right there. Kvinnor är mycke värre än män när det gäller att bränna pengar på träning. Jag har många ggr studerat kvinnor som har en PT. PTn visar under fem minuter kvinnan hur man gör tie situps. Kvinnan gör tre situps (tar tre minuter inkl dricka sportdryck ur flaska av kolfiber och rätta till sport BHn). PT visar så här gör man för att träna triceps för det motverka gäddhänget (tre armböj). Kvinna gör en armböj. Grimascherar sedan när det knäcker till i ambåge. PT masserar kvinnas armbåge i två mnuter. Så går det på en timme innan det är dags packa den aerodynamiska klädseln i speciell sportbag och ta BMWn hem igen. Suverän affärsidé.

    SvaraRadera
    Svar
    1. ”innan det är dags packa den aerodynamiska klädseln i speciell sportbag” - hahaha! Jag ska tänka på det när jag om en stund drar ut på helgens långpass i min 7 år gamla (enda) vindjacka!

      Radera
    2. Haha. Det där har man ju noterat. Men sämre sätt att bränna stålars på finns ju, om man nu måste sätta sprätt på dem.

      Motsatsen finns också. De som tar 50% mer i marklyft än en annan, trots att de är både kortare och lättare. De har koll på tekniken utan pt :)

      Radera
  4. Detta är också ett ämne jag funderat/funderar mycket på. I vårt förhållande är det ekonomiskt ganska ojämlikt, även om vi har samma utbildning och jag blev färdig snabbare och tidigare än min partner så tjänar han dubbelt så mycket som jag (annan bransch plus bor i sexistiskt land). Efter några år där det blivit tydligt från våra individuella deklarationer att han kunde spara en hel del och jag typ inget alls, så kom vi fram till att vi skulle ha "socialism" inom vårt förhållande. Dvs han överför pengar till mig varje månad som jag sedan sparar. Vilket känns lite konstigt så klart, men å andra sidan skulle jag annars vilja bo på annan ort med lägre skatt, omkostnader och pendling (för mig), så vi kom fram till denna lösning (vi är tillsammans sen 10+ år så var inte direkt nyförälskade och på rosa moln under dessa diskussioner).
    För FIRE-planering blir det dock lite weird... Om jag skulle kunna "räkna" med denna överföring hela livet så kan jag säga upp mig väldigt mycket tidigare än utan den. Vi är dock inte gifta (sexistiska landet använder sig av sambeskattning) och har inte några barn (än), så om han skulle kola vippen eller lämna mig så skulle jag behöva återgå till arbete om jag går tidigare. Å andra sidan skulle jag i "värsta fall" kunna geo arbitragea mig tillbaka till Svedala... Jag är som det kanske märks inte helt klart med funderingarna :) Och om jag skulle pensionera mig så skulle vi ju även kunna gifta oss för att dra fördel av sambeskattningen, måste räkna på det tror jag. Dock skulle det som svensk kännas sjukt unket för att vara ärlig, fastnat i 50-talet liksom... Å andra sidan är jag/vi redan här eftersom jag redan bara tjänar hälften. Kanske nån här i liknande situation (eller inte) som har tankar eller erfarenheter av detta?
    I slutändan handlar det ju om financial INDEPENDENCE retire early, och då snackar vi ju independence från arbetsgivare, sambo, föräldrar, you name it :)
    Hur tänker du FruEfficientBadass om detta? Ja, du är finansiellt oberoende och skulle kunna lösa det även om din man lämnade dig eller kolade vippen, men ni har valt ett liv tillsammans med gemensamt ansvar för hushållets utgifter. Vill din man också FIRE:a? Om ej, vad är hans/era sparplaner för "hans" sparpengar från sin lön?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Låt mig först säga att jag var så galet förvirrad när jag läste din kommentar fram tills jag insåg att du är expat, troligen Tyskland nein? Jag tycker ni gör helt rätt med tvågssocialismen över kontogränserna. Detta hade dessutom varit ett fullbordat faktum som gifta så det ni gör är ju bara en teknisk sambokorrigering (delat ägande av de gemensamma resurserna alltså, inte att pengar flyttas över. Det hade ju varit gött).

      Apropå din fråga angående min mans planer. Han funderar på en PFL (Partially Funded Lifestyle) med deltidsarbete som ska täcka hans löpande låga kostnader. Ungefär som jag då, fast jag tror att jag kommer att äta mer portfölj än han. TIll skillnad från mig behöver han lite styr på saker och ting. Sist han inte hade styr blev han världsmästare i Snake (ni som är gamla nog att ha haft en Nokia 3310). Jag har inga sådana problem (säger jag självgott när jag sitter tredje timmen framför datorn en lördagmorgon) så det kommer att bli mindre deg in för mig.

      Men visst uppstår det bisarra situationer. Jag är ju smått (ehe he) besatt av savings rate så vi delar 50/50 på "stora utgifter" av typen barnens överprissatta danslektioner, renoveringsprojekt etc. och då kan det kännas lite fånigt när jag ber honom swisha över ett par tusen. Det är ju liksom same same. Men det är Princiiiiipen.

      Radera
    2. Oavsett om man gifter sig eller inte är det viktigt att tänka igenom de ekonomiska konsekvenserna av att den andra dör och ha en hållbar plan. Jag tycker det är alldeles för få som gör det.

      Radera
    3. Ah, sorry för missförstånd! Ja är expat. Dock inte i Tyskland, där hade det varit skattemässigt fördelaktigt att gifta sig tom utan barn. Därför de flesta Doppelverdiener i Tyskland gifter sig typ efter ett år i arbete när de fått första skattechocken. I Schweiz är de ännu lite mer konservativa och tycker att det är helt rimligt att man betalar 70 papp extra om året för nöjet att vara gift istället för sambo. I think not. Blir Vanguards istället. Dock med följeproblem som att man inte ärver varandra, räknas som ens sambos närmsta anhöriga om man skulle skadas och hamna i koma, eller får sambons pensionspengar vid dödsfall (inga sambolagar här inte). De två första går att fixa med testamente och Patientenverfügung (typ medicinskt testamente), men tredje går ej att fixa.
      Så om man inte gör sambokorrigering så hamnar ju alla Vanguards på min sambos konto. Om man har barn kan det ju kvitta eftersom de ändå får allt om nåt skulle hända. Och det kan ju kvitta vems konto pengarna är på om man ändå planerar att spendera livet tillsammans.
      Men, om man resonerar så, så finns det ju inte heller nån som helst logik i att inte ha hälften på mitt och hälften på hans konto. Så förstår helt logiken bakom principen av swishande för stora utgifter :)

      Radera
    4. @C: "But fwie? Ist ze mother dead?" apropå min EF-killkompis kollegas kommentar när han sa att han skulle vara pappaledighet (på kontoret i Luzern)

      Radera
    5. Haha Herr Bananas förre chef låter det som. Vafallts? Wherhen ist the mother?

      Radera
    6. Haha, låter verkligen som Schweiz det ja...

      Radera
  5. Liknande kommentarer har jag fått av mina äldre, manliga kollegor när det hörde att jag gått ner i tid till 80%. Interessant tycker jag och lite förelämpande, ingenjörer tjänar ju inte dåligt. Min man som också är ingenör jobbar förövrigt 80% även han, tjänar dock ett par tusenlappar mer tror jag... Vi har alltid haft helt separat ekonomi så det är helt skummt med dessa kommentarer.

    SvaraRadera
  6. Vi är förvisso gifta, men lever helt enligt ”allt mitt är ditt”. I vårt fall betyder det t ex gemensamt lönekonto. Nu hjälper det så klart att vi är extremt samarbeta i hur pengarna ska användas och ingen är någon big spender, men anledningen är verkligen att vi delar på allt. Sen barnen föddes har vi i olika setuper jobbat deltid båda två, men det är ett gemensamt beslut till fromma för hela familjen, och vi tycker inte att någon ska lida ekonomiskt av det.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Samarbeta = samspelta (fast det var ju ett ovanligt ”bra” autocorrect-fel)

      Radera
    2. Men jag säger ju det, autocorrect är folksjälen.

      Radera
  7. Att vara oberoende av sin partner lärde jag mig tidigt i livet. Men det var min dåvarande sambo som fick sig en riktig läxa, då han levde på mig när vi studerade (fatta två personer som klarade sig på 7000 kr, hur fasiken gjorde vi?!) och när jag lämnade honom var han plötsligt utan både inkomst, kokerska, städerska och sängvärmare. Osis. ;-)

    Fö kan jag inte heller kommentera inlägget med över 200 svar, så jag får skriva här istället.

    Studenten A: Lovar höra av mig den dag jag råkar hamna i Stora Staden, så får du höra av dig om du av någon outgrundlig anledning plötsligt besöker det Äldsta Universitetet i Sverige. ;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ellinor: haha 7000kr för 2 personer, i linje med typ Jacob Lund Fisker (ERE) =).

      Sounds good. Faktiskt inte varit i Uppsala, så det är nog högst troligt att det blir aktuellt, om inte annat så fick jag en till anledning nu ;-)

      Radera
    2. Bara du förvarnar mig innan, så jag iaf har sanerat håret från diverse hö och halm. ;-)

      Radera
  8. Jag har kommenterat flera inlägg senaste dagarna utan att de har publicerats. Är det bara jag? Jag tror att det enda viktiga jag försökte få fram med mina kommentarer va iaf att din blogg är fantastisk och precis som många andra läser jag den först på morgonen och sedan kommentarerna på kvällen dvs underhållning hela dagen!

    Jag skulle vilja höra mer om hur er/din ekonomi ser ut nu när Du är fri. Är det högre eller lägre kostnader än väntat?
    Jag tycker det är svårt att räkna på FIRE kapital. Hur många kostnader är kopplade till arbetet? kläder, transport, handling senare på dagen när varorna på extrapris eller med kort datum är slut.. osv.
    Sen är ju endel kapital bundet i huset. Ett hus som vi inte vill lämna än på 20 år men jag tror inte jag vill bo här när jag är 60+..
    sedan tillkommer eventuella arv, något som är hemskt att tänka på givetvis men jag tror ändå att vi kan komma att få mellan 1-2 miljoner..

    Några tankar fru EB, morsan, IGMR eller någon annan :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag gör som IGMR gör, https://iblandgormanratt.blogspot.com/2018/09/rakna-ut-din-verkliga-timpenning-och.html

      Ta din nettolön, säg att den är 20 000kr. 20 000/166 = 120,5kr i timmen.

      Sen räknar jag in transport och lunch. SL kort för kollektivtrafik i stockholm kostar 860kr, 860/166= 5,2kr timmen.

      Lunch för mig är matlåda för 10kr. snittmånaden innehåller 21 arbetsdagar. 21*10 = 210kr. 210/166 = 1,27kr.

      "riktig" lön i timmen netto med kostnader kopplat till arbetet = 120,5 - 5,2 -1,27 = 114,03kr.

      Detta är inte en exakt vetenskap och jag använder det mest för att inse värdet av pengar. Blir lättare att ha en referensram när man står inför ett köp. är denna pryl värd x timmar av mitt liv?

      Anledningen till varför jag inte räknar med kläder är för att jag har ett överflöd av kläder från mitt liv som consumer sukka och privilegierad uppväxt som millennial.
      /A

      Radera
  9. På a säger jag tack och på b nej flera och på c Jag skulle vilja höra mer om hur er/din ekonomi ser ut nu när Du är fri. Är det högre eller lägre kostnader än väntat? blir jag mer och mer urballad, d.v.s. jag känner ett kosmiskt lugn när jag tänker framåt. Meningar av typen "det ordnar sig la" sjunger i mitt huvud allt som oftas, inte som när jag jobbade och jag kunde sitta och tweaka en Excel fem timmar i sträck. Jag tror att det är en del av omvandligen från konstant stressad risktänkare till en FI-persona. Bara det är värt det!

    Fögade anade hon att hon tre år senare skulle sitta med mössan i hand på Manpower och böna och be om ett jobb som interim pound in the ass säljadministratörstjänst prison https://www.youtube.com/watch?v=oBzvMLW0ii4

    SvaraRadera
    Svar
    1. Och nu när jag läser din fråga så är svaret: Jag har inte räknat på det men troligtvis lägre eftersom jag fixar fler saker själv. Iofs har detta lett till en renoveringsbonanza vilket temporärt höjt omkostnaderna. Men om man skulle skala bort dem så skulle jag tro lägre. Återkommer när jag har lite längre dataperiod.

      Radera
  10. Man bör inte heller utgå från att folk lever på bidrag om de är lediga, så att man kan nyttja dem gratis för allehanda uppdrag, t ex jobba i köket på bröllopsfester, gratisjobb på second hand-butiker vars vinst går mest till deras egna löner och pensioner, vakta djur och vattna blommor på semestrar osv.

    Efter femitelva timmar i köket på en väns (trodde jag) bröllop inser jag att jag under tiden bestulits på mina kontanter (en större summa dessvärre). Det framkommer att tjuven är en gammal vän till brudparet och har stulit pengar på andra fester. Kommer pengarna tillbaka? Nej, med ursäkten "han är ju afrikan och har aldrig några pengar". Snacka om den dagen som ren och skär megaförlust! Det uppstår en lite märklig känsla hos mig när bruden ibland lyriskt talar om sin bröllopsdag...(de cashade in drygt 55 000 kr i rena pengagåvor (kontanter) utöver presenter alltså, detta enligt en sed i brudgummens kultur.) Och jag som trodde jag skulle bli bjuden som gäst, sitta vid bordet med övriga gemensamma bekanta, nej nej, jag ska ju arbeta och göra rätt för mig! Dessutom har jag ju ingen familj att sköta, då förväntas jag ju ha tid att ta hand om andras barn på festen också. Och med ÖVERSEENDE bör jag ta en förlust av kontanter på det. Och som om det inte vore nog, tog maten tog slut precis när vi skulle äta också (sittande i köket, inte i salen!), så vi blev nästan helt utan. Inte vårt fel som gjort den, vi följde bara order.

    Okej, jag är inget offer, jag är väl bara varit en praktdumsnut. ;) /Eva

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bra anekdot och lider med dig. Jag är övertygad att världen hade varit en bättre plats om fler hade varit som du Eva men tyvärr så verkar det inte vara så.. I dagens samhälle så blir det du som är naiv och tror att folk ska göra rätt för sig. Men cykeln upprepar sig bara om man blir förargad och ska hämnas på alla som gjort en själv oförrätt. Steven Pinker skriver bland annat om detta i boken The Better Angels of our Nature. TIPS: läs ej boken, 700sidor av samma sak ungefär, kolla på hans 20 minuter långa TED-talk istället =)
      /A

      Radera
    2. Usch känner igen mig där Eva. Betalar för min lediga tid själv och vill styra över den. Tar mycket ansvar i ett sammanhang som egentligen inte borde vara mitt. Om jag ens andas att nu är det dags för andra att ta ansvar för sin situation, blir svaret, "du som är ledig hela dagarna behöver ha något att engagera dig i och tänk på xxxxxx. Enda fördelen är att jag lär mig en del, som å andra sidan gör dem mer beroende av mig.
      Att tjäla är väl inte okey någonstans oavsett. Hade jag en gammal vän som stal på min bröllopsfest av andra vänner så vore det ingen vän längre./Elsa

      Radera
    3. Sånt där gör min så förbannad Eva! Framförallt när det är nån i min närmsta krets som utnyttjas och jag står med bakbundna händer. :-(

      Men ibland kommer jag på mig själv också, att med facit i hand har blivit utnyttjad flera gånger. Men just när man är mitt uppe i det inser man det inte. :-/

      Så enda lösningen är att försöka lära sig vilka som är ens riktiga vänner och lite diskret avyttra de andra. ;-)

      Radera
    4. Personligen hade jag polisanmält det hela och sagt upp min sk vänskap med brudparet.

      Radera
  11. Ibland ställer folk typ sådana där frågor/påståenden för att de egentligen är nyfikna och vill höra mer. Kanske inte samma sak, men jag har ofta hört det när vi köpt nya saker, typ bil och hus. ”Har ni tagit leasing på den här bilen eller...?” Då blir man ju tvungen (typ) att utveckla för att inte framstå som en idiot. ”Hur lyckades ni få ihop handpenningen på huset egentligen..? Det går ju inte att spara ihop sådana summor!” Och eftersom man är strykt med Jantestrykjärnet sen liten är jag för försynt att säga sanningen att vi typ alltid sparat 25k/mån (utan att ni märkt nåt suckers! ;-) ) /H

    Ps. Har försökt svara i förra inlägget några dagar nu så provar här istället: Tack för ett peppande svar! Och mellanchefsdrömmarna blev jag kvitt med sisådär 2 år in i yrkeslivet när jag började inse att de mest gråslokna, stressade och bombarderade med omöjliga krav från alla håll var just mellanchefer. Satsar istället på att fortsätta som (ovärderlig) specialist och ändå tjäna tillräckligt bra.
    Och grattis till 200 kommentarer! Grymt kul med så många som släppt sargen och blottat sig! Ger en bra fingervisning om din läsarskara! Den verkar ju i mångt och mycket likna dig... for good and for bad :-D /H

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad menas for bad? Här rymmes ju bara perfektion?

      Alltså, jag älskar denna kommentar så mycket: ”Hur lyckades ni få ihop handpenningen på huset egentligen..? Det går ju inte att spara ihop sådana summor!” Och eftersom man är strykt med Jantestrykjärnet sen liten är jag för försynt att säga sanningen att vi typ alltid sparat 25k/mån (utan att ni märkt nåt suckers! ;-) ) /H

      Radera
    2. For bad, ja ett exempel... Här vistas en överrepresentation av ÖVERtänkande individer. Folk som liksom bara inte kan acceptera saker och ting som de är utan ska vrida, vända och optimera på allt hela tiden. "Kan man göra detta och detta effektivare??", "måste man verkligen acceptera att det är si och så..?" och så vidare. För det mesta en tillgång för oss, men också en stor belastning i många situationer. Tänk vad livet vore enkelt om man bara kunde "drifta" sig igenom det, som så många andra. /H

      Radera
  12. Åh jag skulle bli galen om någon sa så till mig! Visserligen är jag beyond tacksam för att jag har mannen som trygghet ifall min del skulle gå käpprätt åt helvete (mindre stress), men det ligger mycket stolthet i att jag skulle klara mig själv även när jag inte behöver. Och att jag tjänar mer än honom... jag har nog en del issues med det där egentligen. Vill inte kalla det mallig men "kan själv" sitter djupt djupt rotat och närhelst jag måste erkänna att jag inte gör det (ex. när däcken skulle bytas på cykeln och jag fixade allt utom att lossa bromsarmen från ramen för den satt djävulusiskt hårt) blir jag irrationellt arg... alltså typ disneyfigur-som-hamrar-med-nävarna-i-golvet-med-tårarna-sprutande-arg.

    Det är Frihetsmammans förtjänst att jag numera vet att jag skulle klara mig utmärkt även utan mannens inkomst tack så mycket (inkl. behålla lägenheten om vi skulle komma överens om det). Vi delar lika på exakt alla gemensamma kostnader och betalar för våra egna extras (aktiviteter, egen utemat, kläder, teknik, abonnemang, whatevs) vilket känns bra i mitt rättvisetörstande och logiska ingenjörssinne.

    SvaraRadera