Lyckan i en nagelklippare

Sällan lever man så minimalistiskt som på resande fot, särskilt om man är två om en kabinväska en vecka så som jag och 9-åringen var när vi åkte till Mallis (Trots det kom det oanvända plagg med tillbaka?). När det bara var ett par dagar kvar på resan började jag sakna en nagelklippare men eftersom det strider mot mina principer att köpa en ny eftersom jag har flera stycken hemma lät jag det bero. Döm om min lycka när jag av en slump hittade en nagelklippare i ett dolt fack i min sminkväska. Eftersom jag under samma vecka börjat läsa om ”Hejdå saker” av Fumio Sasaki kunde jag koppla min lycka över nagelklipparen till Sasakis text. Han menar ju bland annat att ”Endast med få ägodelar kan man känna varaktig lycka”. Han exemplifierar med sig själv och den tid han levde ett maximalistiskt liv (vilket enligt hans mått är en lägenhet på 30 kvadrat med saker i) då han trots "mängder med kläder" aldrig hade något att ha på sig och trots hundratals olästa böcker i bokhyllan alltid var på jakt efter nya böcker att läsa. Sasaki menar att vi, för att förstå detta måste förstå vår förmåga att se skillnad i olika former av stimulans. Förändring och avvikelser leder till tillfredsställelse vilket låter bra, men dessvärre verkar det bara på kort sikt. ”Den enorma kraften i detta kan förgifta det mesta” menar Fumio.

Jag tänker på en gammal kollega som var helt besatt av hemmafix. Var det inte en walk-in-closet (”Jag kommer alltid att kunna vara välklädd!”) så var det nytt kök (”Vi kommer att kunna ta emot så många gäster nu och laga så god mat!”) eller uterum (”Vi kommer att spendera så mycket tid ute sommartid nu!”). Jag låter det vara osagt hur ofta och väl de nya ytorna användes eftersom jag efter avklarad uppgradering sällan hörde så mycket mer eftersom min kollega då gått över till att sukta efter något nytt, coolare projekt. Som Agassi lär ha sagt: ”Segerlycka är långt ifrån lika stark som den förtvivlan man upplever efter ett nederlag.” En besvärande brist (exempelvis total brist på filt eller täcke) leder till större obehag än ytterligare en consumer suckerae-vinst (exempelvis i form av en till täcket matchande filt ett lyxigt material) leder till välbehag. Han fortsätter:

”För ett tag sedan, halvvägs genom min minimeringsprocess […] låg jag i sängen och upplevde en märklig ny känsla. Av någon anledning var jag full av tacksamhet för allt jag fortfarande hade kvar. Det var något jag inte känt på länge. På den tiden var jag fortfarande så uppfylld av de saker jag inte hade att jag aldrig kommit mig för att vara tacksam för det jag ägde. Jag hade en säng, ett bord och till och med luftkonditionering. Jag kunde sova bra, duscha och laga mat och njuta av sådant jag tyckte om. Det var en lägenhet där jag kunde slappna av och känna sinnesro. Verklig tacksamhet blir bara möjlig när man inte har så många prylar.”

Klipp till: Jag hittar nagelklipparen. Det var inte så att jag hittade en manikyrväska med fem sorters lack, orangepinnar och olika filar, utan precis det jag behövde för att korta ner naglarna så att de såg fräscha ut och så att de inte riskerade att gå av och skapa obehag genom att fastna i olika sorters ludd, det värsta jag vet (vid sidan av krig och plastsugrör). Jag kanske inte förmår sätta ord på den känslan jag erfor vid det här tillfället, men jag var så att säga lyckligare och mer nöjd än om jag antingen skaffat en ny eller gått på salong och fått naglarna fixade. På samma sätt känner Sasaki inför samtliga sina föremål, lycka, tacksamhet och nöjdhet. Se nedan några fulfotade bilder direkt från boka.

[Observera hur gjort sig av med samtliga handdukar utom en enkel liten sträv sak som han tvättar en gång i veckan och använder till allt...ink disk..vilket gör att de gånger han bor på hotell känner en sådan oerhörd lycka över att använda vanliga frottéhanddukar och badrock]. Om du går igenom/har gått igenom en minimeringsprocess, upplever du större lycka över de saker du har och i så fall: Vilka saker?

Mvh/

FruEfficientBadass