Min vän säger upp sig - å nu?

Gudda! Trogna läsare av blögga vet att jag för några år sedan blev frälst av Jesus Kristus Money Mustache och sen den dagen slog jag in på en annan av livets stigar, ni vet den som inte är en motorväg utan en snårig men spännande skogsstig. Ungefär samtidigt gjorde min vän J ungefär det motsatta. Vi har tidigare gått hyfsat sidledes med jobb i liknande bransch, hus i samma förort och samma antal barn. Och trots att vi har en manlig vänskapsrelation* är hon utan tvekan ett av mina mitt-i-natten-samtal om du förstår, helt enkelt en av de där pärlorna som glänser lite extra i ens hjert. I samband med sin 40-årsdag bestämde hon sig för att förverkliga en gammal barndomsdröm, nämligen att läsa en kurs i arkeologi på universitetet. Detta hejades ivrigt på av oss som bevistade hennes 40-årsfest och jag kunde riktigt se hur det lyste ur hennes ögon vid blotta tanken på denna 10-poängare. Eftersom hennes jobb som chef på ett stort bolag var inne på femte året gjorde hon bedömningen att hon kunde knöka in denna deltidare vid sidan om jobb och vardagslogistik med tre barn. Men sen hände det [inte enligt henne men enligt mig] otäcka...

...Min vän blev approcherad av en hallick head-hunter som lockade med rent heroin saftig lön, årsbonus, fetare tjänstebil (SUV of course) och...spiken i kistan...en inlåsningsbonus.** Jag minns tydligt vad min vän sa när hon väl bestämt sig för att ändra diskurs och acceptera tjänsten: "Ja, ja, jag är medveten om att det kommer att bli slitigt som tusan och jag får naturligtvis hoppa av arkeologikursen, men pengarna...det är för mycket pengar helt enkelt."

Låt oss stanna till lite här vid pengarna då. Jag har i runda slängar en uppfattning om vad hon tjänat och tjänar idag. På tidigare arbetsplatsen: Brutto: 60 000kr/mån. Netto efter avdrag för tjänstebil: 34 000kr/mån. Nya jobbet: Brutto: 80 000kr/mån. Netto efter avdrag för ännu fetare tjänstebil samt trängselskatt (2 h pendling per dag tvärs över stan): 36 500kr/mån. Årsbonus ungefär lika på båda ställena och den kan gå från 0 till infinite, men eftersom caset blir så blurrigt då tittar vi på månadslön. Men om vi återgår till lönen:

20 000 kronor i bruttodiff gav i detta fall 2 500 kronor i skillnad i lönekuvertet. 

Det är inte enbart på grund av att en större del av hennes lön nu slukas av den statliga inkomstsktten. Det handlar också om att hon i nya tjänsten gick från V70 till SUV och att det nya jobbet ligger på andra sidan stan, i det här fallet Stockholm med sin trängeslskatt. När jag fortfarande pendlade som en dåre ingick trängselskatten i leasingkostnaden men så icke längre tydligen, så hon pyntar mellan 1 500 och 2 000 kronor på detta varje månad - YIHOO få betala för att sitta i bilkö! Och när vi ända talar om bilkö. På förra jobbet hade min vän 40 minuters pendling per dag (samma sida av stan thus ingen trängselskatt) och i det nya jobbet 2 timmar per dag. Förutsatt att hon tar sig till jobbet varje arbetsdag tio månader om året blir skillnaden 27 timmar per månad, 267 timmer på ett år eller 11 dygn. Men man kan ju inte köra bil 24 timmar om dygnet, men dela 267 med 8 (en typisk arbetsdag) och du får siffran 34. Hon tillbringar alltså 34 extra arbetsdagar i bilköer genom Stockholm för nöjet att gå till sitt nya jobb. 

Jamen inlåsningsbonusen då? Den gjorde det väl värt det ändå? En årslön in på ISKen bara (minus att 60% går bort i skatt)? Woops, de bonusparametrarna var visst byggda på obsoleta och felaktiga antaganden så sorry, bidde ingen. Etter värre var att det nya jobbet var helvetet. Jag tänker inte gå in på detaljer men eftersom jag gillar Maslow: En organisation vars ledning lade allt krut i den översta nivån a.k.a. självförverkligande (tänk: snygga visionära Powerpoints) men mycket litet krut på hygienfaktorerna ("Va? Vill kunden ha sina varor levererade också? Vik hädan, jag skapar Powerpointhistoria!"). En halvdöd ledningsgrupp och en VD som helst drog ner persiennerna när kund var på besök. Släng därpå personalansvar för 200 pers som skulle rattas lite med vänsterhanden eftersom min väns arbetsuppgifter var såväl tekniskt krävande som omfattande i sig. Min vän, som har nästan osund nivå av integritet och professionalism i allt hon gör (jo det har du bitch säg inte emot) försökte trolla med knäna under ett par års tid men när hon nu i vintras upptäckte stora hårtussar i borsten förstod hon att det var dags att dra i handbromsen. Sällan har jag väl blivit så glad för ett sms som för det jag fick nedan i början av veckan:

Med hennes cv kommer hon att ha ett jobb inom kort och hon kommer om några år att blicka tillbaka på den här perioden av sitt liv som ett felbeslut och en jobbig passus, men också som en betydande livserfarenhet (typ "du kan slita häcken av dig men utan fungerande leverans eller ledning är dina ansträngningar förgäves"). Nu stundar sex månader av norénsk uppsägningstid då hon ändå måste ta sig in på det sjunkande kontoret och umgås med sin lealösa chef och sina likaledes lealösa ledningsgruppskollegor innan hon till sommaren släpps ur sin bur.

Mitt dilemma är detta. Jag vill ju frälsa na'. Jag ser ovan karriärhistoria med efterföljande "Jag måste hitta ett jobb snabbt eftersom vi inte klarar oss på min mans lön" (som är i samma storlek som hennes) som ett tecken från Lisbeth att det är dags att göra ett par livsstilsförändringar. Men eftersom min vän är en trogen läsare av bloggen och kanske just därför ändå inte drabbats av frugala bacillen måste jag ta fram det tunga maskineriet a.k.a. MOROTEN.

Så därför, ögna igenom parametrarna nedan och kom gärna med konstruktiv feedback i kommentatorsfältet. På vilket sätt - nu när min vän står i begrepp att kasta sig in i nästa jobb - kan tankegodset inom FIRE hjälpa henne att undvika mer hårtussavfall och/eller mindre nivåer av stress i sitt liv från och med nu? Utan att bli en total frugal weirdo that is? Förutsättningar:

- Såväl min vän som hennes man har utmärkta earning capabilities. De kommer att plocka ut 35-45tkr rent varje månad fram till pension om de inte gör några större förändringar i nuvarande jobbupplägg. Skulle hon välja en down-shift och "bara" jobba som KAM skulle hon säkert lyfta ut runt 30-33 per månad ändå.
- Tre barn varav det yngsta går i FSK så deras kostnader för barnomsorg kommer att minska och försvinna åren som kommer.
- Två bilar (varav minst en SUV, osäker på den andra). Trängselskatt för åtminstone en.
- Villa vars belåningsgrad jag inte vet. Den har ökat rejält i värde sen de köpte den men de har å andra sidan höjt upp lånen löpande för att bekosta renoveringar. Inga renoveringar framöver tror jag, givet att i princip alla rum, badrum, trädgård samt uppfart är fixade. De verkar väldigt fästa vid huset, vill inte sälja så fort ungarna lämnar boet som en ann.
- De bor i Stockholmsområdet med kollektivtrafik i krokarna.
- De dyrhandlar (typ Hemköp/Maxi) och tar take-away några gånger i månaden (vilket i en familj om fem motsvarar runt en femhundring per gång).
- De åker utomlands några gånger per år: Charter, weekends osv.
- De har en fjällstuga som de hyr ut lite halvhjärtat till vänner när de inte är där. D.v.s. de maxar inte skiten ur den.

Hjärtefrågor för familjen: Träning & hälsa och att vistas i fjällen vintertid. Sällan hör jag min vän så lycklig som när de lyckats yxa loss en vecka från ekorrhjulet för att få umgås med familjen i backarna. Vidare har ju min vän en barndomsdröm att läsa arkeologi, något som prioriterats bort under de senaste åren på grund av jobb.

Om jag hade fått fria händer hade jag ju inom loppet av en kafferast, eller nåja, inom loppet av en timme jag åker ju kommunalt, suttit vid deras köksbord med rödpennan i högsta hugg och snipp snapp så hade jag klippt ner deras hushålls-spending så att de inom loppet av fyra år kunnat deklarera sig i princip ekonomiskt fria (givet att de då närmar sig 50 ännu mer troligt eftersom de då bara behöver bygga en brygga fram till pensionen av vilken de kommer få mycket givet feta tjänstepensionslösningar). MEN nu har jag ännu inte fått en sådan inbjudan och dessutom hade det ju inte givit er möjligheten att presentera morötter. Tänk visionärt bitchas, inte så mycket siffror.

Mvh/
FruEfficientBadass

* Man rings en gång i halvåret och fyllnar till en gång per år.

** Jag vet inte vilken den korrekta termen för denna sortens bonus är men dealen är att stannar du under en viss på förhand stipulerad tid, säg tre år, utlöses en bonus som är fetare än en amerikansk snittrumpa. I hennes fall tror jag det var en årslön som sedan skulle pytsas ut under de två kommande åren (utöver den årliga bonusen of course) vilket i praktiken gör att den anställde blir företagets bitch i sammanlagt fem år.