United Colors of Downshifting

Innan jag börjar: Jag har haft lite svårt att hitta andlig stimulans i Biblio, eftersom utbudet är sådär och sökfunktionen usel. Min nya taktik är därför att bara skriva in en bokstav i sökfältet och vid H föll jag över en riktig skatt: H.P. Lovecrafts "Skräckens labyrinter" uppläst av Ernst-Hugo Järegård. Alltså, det är en FRÖJD för själen, ladda ner den idag! Och ge mig gärna mer tips från Biblio om du använder den.

Om jag försöker undvika dagligmedia i största allmänhet försöker jag undvika webbaserade "TV-sändningar" i synnerhet. Men efter att tre personer mailat mig detta klipp gjorde jag min debut. För er som har trubbel med uppkopplingen kan jag sammanfatta det hela som att det är en visuell version av Åsa Linderborgs "Bara-vita-hemmafruar"-krönika, uppbackad av en AB-kollega i en AB-studio. Hon tuggar om sitt pregnanta budskap om att downshifting företrädesvis är möjlig för privilegierad vit medelklass (men tillstår att en mer lågintensiv livsstil är bra för miljön vilket väl får ses som ett framsteg). Dessutom är det tydligt att hon anser att samhällsförändring ska ske genom politiska reformer, inte genom fladdriga gräsrotsrörelser. Aja baja Axelsson, sätt dig ner i bänken och lyssna nu på magiöken! Två punkter:

1: I Linderborgs värld verkar det bara finnas en väg till att växla ner och det är att gifta sig rikt och sen hålla tummarna. Låt gå att i fallet Åsa Axelsson var det de facto så att mannen var den som drog in degen under det år hon gjorde sitt sparexperiment (minus uthyrningen som var Åsas mikroentreprenörskap), poäng för observation. Men jag har förstått att det finns mediaarbetare som gillar att gå djupare än ett case? Kanske hade Linderborg haft en annan syn på saken om hon utforskat hela downshiftingrörelsen, från Jacob Lund Fisker* och Vicki Robin till den rörelse av millennials som nu slår sig fria i USA.**

2: Linderborg nämner återkommande hudfärg som en parameter kring downshifting. Jag kan tycka att det är lite slippery slope att kategorisera människor efter just detta kriterium och jag blir heller inte riktigt på det klara med på var hon vill komma med det. Att alla med vit hudfärg föds med silversked i mun? Att sparsamhet företrädesvis lärs ut på Ivy League Schools***?

I Sverige är downshifting/FIRE-rörelsen relativt ny och det saknas publika exempel givet att många ligger lågt inför chefer och grannar med sina frihetsplaner, jante varandes ett av skälen. Men USA har några års försprång givet gig-ekonomins utveckling och där skäms man inte för sin frihetslängtan. Nedan ett collage av fölk inom den amerikannnska Financial Independence-rörelsen. Vissa med annan etnicitet än vit, andra vita men med ett bagage som med lätthet hade fått dem att kvala in i den snävaste av offerkoftor.

Jag tänker exempelvis på Rocky Lalvani som kom till USA som fyraåring som efter mikro/makro-entreprenörskap idag är downshiftad och fri. Jag tänker på Naseema McElroy, den frånskilda sjuksköterskan som tack vare life engineering skills idag är detsamma utan att ta ett endaste bidrag från Staten. Deanna, a.k.a. Ms Fiology har återhämtat sig från drogmissbruk och "six figure debt" och är idag ekonomiskt oberoende. Jag tänker på Bill på "Wealth Well Done" som åkte in tio år i fängelse för drogrelaterade brott som 20-åring, men som idag är så gott som ekonomiskt fri (förhoppningsvis inte genom droghandel då får man anta, där går till och med min frugala gräns). Bonnie Truaux, som växte upp under den amerikanska fattigdomsgränsen, gifte sig med en ekonomisk idiot vars röra hon var tvungen att städa upp, men trots detta (skild från idioten) idag är ekonomiskt fri. Paula Pant föddes i Nepal med ett helt annat namn och kämpade sig upp till den starka position hon har inom FIRE-communityn idag. Downshiftad? Vet ej, hon verkar jobba rätt mycket, men hon hade säkert kunnat downshifta om hon hade velat. Tamika Dowes som nådde FI parallellt med att hon jobbade som skolsyster och själv uppfostrade tre barn. Khai Shing Tang som kom till USA från Malaysaia som 27-åring och reser idag jorden runt som fri.  Jamila Souffrant, Winnie Tseng från Go Curry Cracker, the list goes on.

Jag skulle önska att man i svensk dagligmedia, givet de utmaningar vi står inför såväl nationellt som globalt, kunde ägna åtminstone en del av utrymmet åt inspiration och spridandet av hållbara idéer (och med hållbara menar jag för såväl individens psykiska välmående som planetens) istället för att stigmatisera de som gått emot likriktningen i konsumtions- och heltidsnormen. Att vi är på väg från ett samhälle med livstidsanställningar ink. medföljande anställningstrygghet och heltäckande pensionslösning mot en gig-ekonomi är odiskutabelt. Medicinska framsteg och ökad välfärd höjer den genomsnittliga livslängden i hela världen och jag tror att till och med svenne banan förstår att det svenska pensionssystemet inte är utformat för att underhålla en individ under 30-40 år. Den konsumtion vi ägnar oss åt på nivå fyra (och i viss mån tre) i världen är inte sund. Vi borde väl rimligtvis, på såväl individ- som gruppnivå, välkomna förändring. Like now, inte i väntan på att ett gäng konflikträdda politiker ska enas om en 6-timmarsvecka.

Möjligen har jag missförstått Linderborg. Hon är törhända inte alls är ute efter att hoppa i klagobrallan. Kanske är det så att hon på ett inte helt uttalat sätt efterlyser ett bredare spektrum av downshifters? I så fall måste jag kora henne till helgon jämte Mr Money Mustache och Lisbeth. Raljerande över den privilegierade vita hennen må vara nog så uppfriskande i det korta loppet, men vill man ha långsiktig förändring är det nog inte en så dum idé att istället introducera goda förebilder som kan bana vägen framåt. Take it away Reluctant Frugalist & Michelle:

"If we say we want the FIRE to spread, then our branding can not be that which will only speak to the one gender or race. To reach all Americans with this movement, we need to promote appropriate messaging for all groups. You must include and support those that speak to other audiences effectively in your networks. Here is one example of one such brand expansion. Dave Ramsay recruited Rachel Cruz (his business savvy daughter) and Chris Hogan (impactful speaker and author) to join his team. Instantly his message reaches more women and more ethnic minorities than before the creation of this trifecta." Reluctant Frugalist

"I write for anybody struggling to manage their money. I write for people who are good money managers and want to know how to be even better stewards over their money. Having said that, my writing is definitely influenced by and speaks to African-Americans because that is who I am. I’m black. I’m a black woman." Michelle Singletary

Mvh/

FruEfficientBadass

* Och alla vi som sett dokumentären featuring JLF kan skriva under på att det inte är något Hollywoodfruliv han lever...uaaah flashback tvättmedel...men oavsett - han är fri. Och frihet är, som Bisp Thomas en gång skaldade, det bästa ting som sökas kan all världen kring.
** Ex. Bitches Get Riches: "Finance, feminism. No fucks given" haha!
***Faktum är att det finns ett direkt motsatt orsakssamband, men det får bli ett senare inlägg.