Sidor

Den gyllene medelvägen

Jag har som sagt nyligen grottat ner mig i Coach Carson och hans tankar kring FIRE. Hans fokus ligger ju liksom Paula Pants på fastighetsinvesteringar och just den biten är jag inte jätteintresserad av. Men han har rätt tankeväckande idéer kring livet i stort och jag tänkte nu göra ett par nedslag i detta.

"Our primal human fear of survival is transferred to our fear of running out of money. And that fear is never satiated because there is never enough."

Nej, aldrig är det nog vi måste springa, springa för att inte dö tror vi. Å andra sidan finns det ett reellt hot för individen och det är bristen på pengar.

"When we make money less important than it is, we give away our personal freedom and our personal choices. We restrict our ability to make a difference in the world."

Det gäller således att hitta balansen. Redan de gamla grekerna talade om "the golden mean" eller "den gyllene medelvägen" som syftar till den lämpliga balansen mellan två ytterligheter. Aristoteles tog som exempel egenskapen "mod" som i överdriven form blir dumdristighet och som i underdriven form blir feghet. Så här skissar Carson upp mellanvägen för pengar:



I FIRE-bloggosfären snörper man föraktfullt på sina små munnar vid åsynen av orden till höger som traditionellt relateras till ett high life med fin titel och hög lön: Överkonsumtion, rat race etc. Men man vänder sig även mot orden till vänster: Monetär stress, att hamna i beroendeställning eller att sakna alternativ. Vi vill ha lagom med pengar, och vi vill dessutom ha förmågan att veta om när det är lagom (för att undvika "one more year-syndrome"). Jag kommer osökt att tänka på ett floskligt citat av Lao Tze:
"He who knows that enough is enough will always have enough".
Det är ju inte bara det att man som snålis vill veta att man har ackumulerat tillräckliga resurser i ISK:en. Man vill ju också vinnlägga sig om att lägga sin konsumtion på lagom nivå. Jag tror att det för en del frugal weirdos slår över och att det då kan produceras program av typen Cheapskates, en företeelse som är dålig för hela sekten. Jag kände själv hur jag var ute på hal is när jag nyligen försökte förägga första delen av en redan frugal Brittfylla ute i det gröna. Det blev några sparade spänn, men på bekostnad av själva kärnan av en Brittfylla nämligen att den ska vara glamourös.

Ett mer lyckat exempel på lagomskap var när jag med förtjusning läste Cosmonomics serie om Konsumentverkets estimat på vad livet kostar för svenne banan och hennes reflektioner därpå, en kategori varandes kläder. Jag citerar:

"Den här utgiftsnivån tycker jag ärligt talat är helt befängd. Det skulle ju innebära att vi la över 25 000 kr på kläder och skor på ett år?! (Jag var tvungen att kolla, men ja, det är verkligen per månad i den där tabellen.) [...] Nu är jag totalt ointresserad av kläder, så det hjälper ju väldigt mycket för att hålla ner kostnaderna."

Cosmonomics hävdar att hon och hennes familj lägger i runda slängar 8 800 kronor på kläder per år, d.v.s. en diff på runt 16 000 kronor mot konsumentverkets uppskattning. Nu är jag inte i detalj insatt i hur deras liv ser ut men jag antar att man även som läkare försöker se någorlunda presentabel ut på sin fritid, även om landstingsrocken sitter som en smäck under kontorstid. Det här är för mig ett rätt bra exempel på en schysst medelväg. Hade Cosmonomics-familjen lagt 2 000 kronor på kläder per år genom att enbart tigga kläder av närstående samt sy egna av säckväv, hade jag tyckt att hon trillat över mot "lack of choices" och "inefficiency" (tror inte att säckväv värmer så bra). Hade hon maxat Konsumentverkets nivå och kanske till och med gått över, något jag inte tror är alldeles ovanligt (själv lade vi runt 3 500 kronor i månaden innan vi blev frugal weirdos) hade hon ägnat sig åt consumer suckerae vilket krävt spring i ekorrhjul vilket inte lämnat plats för forskningen. För mig handlar den gyllene medelvägen om två saker:

1) Att veta när man har tillräckligt.
2) Att inte gå till överdrift med snålandet.

Tror du att det kan vara svårt som frugal weirdo att hålla sig på lagomnivån?

Mvh/
FruEfficientBadass

42 kommentarer:

  1. Som vanligt tänkvärt inlägg! Jag har ett komplicerat förhållande till medelvärdesbildning som tangerar till lagom. Att basen in mitt liv behöver vara lagom vet jag. Och tankarna i inlägget kring ekonomi är bekväma. Men sedan kommer det här med förändring in i bilden. Åtminstone behöver jag känna en viss form av extremism, kanske inte gentemot andra som redan provat på men för mig. I förlängningen måste en del människor då verkligen nästan vara ensamma för att få till stånd förändringen. Det som i många större företag händer numera är att vi medelvärdesbildar bort alla bra förslag till förändringar genom andra delen av gula-lappar-övningar. Man inleder med en ofta helt fantastisk brain storm där de gula lapparna formligen exploderar i rikedom. Därifrån vidtar hopklumpning och sortering tills det återstår, vanligen, 3 stora högar av grå konsensus som ändå ingen känner för. Jag skulle helst bara plocka de 3 mest spetsiga lapparna och attackera. Det här är min motsvarighet till GDPR. Men det kanske bara är ett uttryck för vänsterut på Carsson-skalan.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Swish Madeleinekaka till mitt yrkesliv och som du så träffande beskriver "fantastisk brain storm där de gula lapparna formligen exploderar i rikedom" till "grå konsensus". Det jag tyckte var mest anmärkningsvärt med dessa övningar var att ansvarig chef (i mitt fall ofta VD) med engagemang höll i dessa workshops (gärna med extern, dyr personal) för att sedan, helt utan att skämmas vad jag kunde se, högaktningsfullt ignorera en uppföljning. Ett av livets mysterier. Var det kanske så att han spelade sin roll och med den boxen itickad kunde gå hem och kolla Netflix i lugn och ro?

      Men okej, om vi håller arbetslivets konsensuskultur borta och bara fokuserar på penagfrågan - tycker du att det är svårt att hålla sig på rimliga nivåer vad gäller sparande? Eller blir det extremt? Är du Cheapskatematerial?

      Radera
    2. Ju mer jag kommer in i tankesättet desto mer inser jag att har haft en stabil bas att stå på. Det har alltid funnits pengar kvar i slutet av månaden och det har funnits ett okey sparande. Jag skulle snarare kalla mig kostnadsmedveten men inte speciellt investeringsmedveten. Tack vare dig och ett antal av dina vänner håller jag på att bli än mer medveten kring vilka kostnader jag vill ha och väga dom mot min tid och frihet. Jag har också blivit någotsånär investeringsmedveten. Sedan kommer jag nog aldrig att kvala in som en Cheapskate, men det är förmodligen upp till betraktaren att bedöma.

      Radera
    3. Frihetskraft- ska du på FI träffen i juni? Delar gärna med mig av mina kunskaper för investeringsmedvetenheten.
      /A

      Radera
  2. Det är åtminstone för mig SKITSVÅRT! Jag tacklas varje dag med det här problemet. Är det rimligt att riskera att stå utan födelesedagspresent på barnkalas för att beställa på nätet till 30% lägre pris till exempel? Är det värt det att köpa frukten man vill ha istället för den på extrapris? Nu senast handlade jag Lidls apelsinjuice som en treat. Ja, så mycket treat var den inte men den räcker länge på grund av att den är rätt osmaklig. Är det en win? För mig är det här det jag tänker ägna de kommande åren att jobba på. Hur får man till en balans som känns rätt för en själv. Ingen lätt fråga att bespara för en person som har sparkalkylatorn i huvudet i mataffären, på restaurangbesök och på stan.

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Ja, så mycket treat var den inte men den räcker länge på grund av att den är rätt osmaklig", you're killing me Frihetsmamman.

      Radera
  3. Det är svårt emellanåt just för sparande och hitta frugala lösningar på problem är så jekla kul. Ser en det också som en hobby behöver det ju inte vara ett problem att extremsnåla.

    Visst, det finns ju en gräns tex sno salt från McD eller använda kaffefilter 7ggr men det är ju bara dumsnålt.

    Jag har hittat en lagom nivå men vill alltid bli bättre. Lyckoruset är stort när jag lyckas spara och få mycket värde på ett nytt sätt tidigare ej skådad.

    Blev väldigt inspirerade på föreläsning med Anders Krasse som byggt renoverar om en hel gård plus orangeri nästintill gratis med återvunnet material. Tex dusch kabiner han fått från en yoga studio, glaspartier från renovering av ett köpcentrum osv. Han hade inte köpt ett nytt klädesplagg på 9år och var lika lycklig för det.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag märker hos mig en tydlig skillnad på om jag lyckas "ta hem" en kostnad genom insourcing (så som du nämner med Krasse ovan) av typen baka eget bröd, äta innan Grönan, städa själv istället för Hemfrid. Däremot känner jag inte lika stor tillfredsställelse om besparingen sker på bekostnad av...hur ska jag uttrycka mig utan att framstå som en person med prestigeproblem...min semiglamourösa självbild. Just därför smärtade det mig att slakta Brittfyllan. Rent monetärt är det ju helt rimligt, men det kändes sunkigt att dricka vitt vin i Humlegården. Som att jag inte utvecklats alls på 25 år.

      Radera
    2. Inte dricka vin allls kanske? Det funkar otippat bra tycker jag som blev tvungen att sluta pga utmattningen. Det är definitivt trendigt också har jag förstått.

      Radera
  4. Balansen är ju alltid svår att uppnå. Men sen tycker jag också man kan omfamna sina ytterligheter ibland också. Jag tror att de flesta inom FIRE-rörelsen har en rätt stark fallenhet för att spara och sänka kostnader osv. Jag skulle inte kalla FIRE-rörelsen för en balanserad medelväg direkt. Det är snarare en "full throttle frugal freakin' freeway" för att göda sina ytterligheter. Och jag älskar det. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Jag skulle inte kalla FIRE-rörelsen för en balanserad medelväg direkt. Det är snarare en "full throttle frugal freakin' freeway" för att göda sina ytterligheter." Och samtidigt lever jag i jämförelse med mina morföräldrar ett fancy pancy liv...

      Radera
    2. Absolut, eller i jämförelse med många andra platser i världen där att få ett jobb och kunna försörja sig över huvud taget står högst på listan. FIRE bleknar lite i jämförlese med att försöka överleva som en Vitnamesisk bonde i 10 år. Man får nog jämföra sig med den miljö och tid man lever i annars blir det lite skevt. Jämförelsen här är ju såklart de som du kallar "consumer suckers".

      Radera
    3. Genom att göra jämförelsen så har du utan att göra något konkret i ditt liv helt plötsligt insett att man har väldigt mycket att vara tacksam för. Så jag skulle utan tveka jämför med annorlunda miljöer det ger perspektiv i vad som faktiskt är viktigt i livet hälsa, familj, känsla av sammanghang, drömmar givetvis de primära behoven också.

      Kan känna att vi som strävar efter FI tänker för långt fram i överdrift ibland kanske tom för ofta därav viktigt inlägg för nyans för ett mer balanserat FI genomförande. Fårga dig själv vad hade du gjort om du endast haft x antal månader kvar att leva? Många som ligger i dödsbädden har ofta en hel del saker de ångrat att de inte gjorde när de had tid som senare blev bortglömt av allt annat som skulle göras och inte göras. Drömmen glömdes bort eller viljan att göra det som krävs försvann eventuellt.

      Mvh Anonym-m

      Radera
  5. Funderade själv i liknande banor igår. Mitt mål med allt det här är just en medelväg i rena cash innebär utgifter på 10.000SEK/månad.
    Från början var tanken att utdelningar ska fixa den biffen, men jag börjar fundera lite mer om att göra något annat som bidrar till kassan.

    10k per månad är ju ingen jättesumma direkt, och att med seriöst sparande bör jag komma upp i runt 5000kr per månad i utdelningar om ett par år. Därefter är det ytterligare 5000kr jag behöver dra in, och det borde ju vara lätt med vilken typ av arbete som helst.
    Kanske inte 100% fri då i FIRE bemärkelse, men just nog fri, enough helt enkelt. Det räcker kanske?

    Googlade lite igår på just det här och hittade en artikel från Aftonbladet där fattignivån i Sverige låg på ca 11400kr år 2018.
    Mitt mål är alltså att bli "fattig", exklusive sparkapital som genererar dessa utdelningar då såklart vilket mer gör mig rik i svenne banans bemärkelse.

    Men visst det är balansen inkomster och utgifter, och en stor del av att mina 10.000 per månad kommer att räcka räcker är pga amortering på bostaden vilket i sin tur sänker kostnaden för bostad.

    Hursomhelst är det något riktigt fel hur mycket pengar vi tror oss behöva per månad i ren konsumtion. Låt mig gissa att den idag är mycket högre än för 30 år sedan, trots att
    köpkraften ökat?

    Tror på fullaste allvar att vi som är på något sätt med i FIRE, oavsett engagemang är helt på rätt spår och att alla andra faktiskt har fel. Alla får leva sina egna liv, men lite FIRE skulle
    troligen sänka kostnader för pensioner, sjukvård och allmän ohälsa och stress.
    FIRE och vad det medför är att flytta makt från stat och företag till individen och ger frihet.
    Så..hoppas jag inte låter för galen, men frugal weirdo borde bli det nya normala.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alltså JA på sista stycket Oberoende Frihet. Kunde inte sagt det bättre själv. Det är the Ultimate Life Hack för att citera våra andliga ledare. Ultimate Life Hack, Ultimate Planet Hack, Ultimate Governmental Hack, fortsätt fylla i.

      Radera
    2. Och jag menar VÅR andliga ledare a.k.a. MMM.

      https://www.mrmoneymustache.com/2018/10/05/the-fire-movement/

      Radera
    3. Oberoendefrihet: känner igen mig jättemycket i dina tankar. Vi har ju ett sparande på börsen men ser också gården som en ekonomisk motor. Den är ju inte helt passiv (eller delvis är arrende och uthyrning i stort sett det) men det är mer förenligt med en livsinkomst, dvs en inkomst som generas av det liv vi vill leva. Många som gå FI vittnar om att de fortsätter tjäna pengar på sånt de tycker är kul. Det du beskriver är ju en medelväg av att ha viss trygghetsgivande inkomst som i kombination med sänkta utgifter sänker kravet på inkomst (med allt vad det innebär). Det är väl här det börjar blandas ihop mer med Downshifting-rörelsen. Mindre utgifter, mindre inkomster, mindre krav, mer frihet.

      Radera
    4. Visst är han vår andlige ledare, det här måste vara den bästa sekten någonsin! :) Jag "får" pengar och behöver inte ge bort dom till någon. Tror även att det var MMM som sa att du kommer troligen att göra något som genererar någon form av pengar vilket snabbar upp tiden till frihet. Så blir det säkert. :)

      Clowncarade till jobbet idag och lät cykeln stå, finns det någonstans jag kan be om förlåtelse? Sånt här ger mig faktiskt lite ångest numera, att bryta mot budorden. Tror det är bra ångest dock.

      Lite avis på Flow-FI och gården, tycker det var helt rätt beslut. Letar själv efter något att göra mer än 8-17 och tror det kommer med tiden.




      Radera
  6. "landstingsrocken sitter som en smäck"

    ......

    Det påståendet stämmer inte riktigt med verkligheten. Vi springer oftast runt i en pyjamas som inte passar någon.

    One size misfits all....

    Sedan är rocken bannlyst redan ett decennium pga hygienskäl...

    Tror frun har sett allt för många sjukhusserier.....

    ;)

    Sanningen är mer trött, orakad, trasiga kläder som inte passar. Jobbat 25h23 min och har 7h 7min kvar. (Dock fått sova 2,5h av de där 23....börjar bli lite grinig tror jag...borde nog inte skriva inlägg ;). )

    Men tillbaka till det du egentligen skrev om.

    En av punkterna som jag anser är nödvändiga för att kalla sig vuxen är:
    att skilja på vad jag vill
    Vs
    Vad jag behöver.

    Om man bara konsumerade vad man behövde och kryddade med vad man vill....så tror jag det blir bättre.


    PS jag dricker inte kaffe, smakar pyton (luktar gott dock), men nu börjar det nog luta mot att jag behöver...Ds

    Med grymtande hälsningar
    Thz

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Om man bara konsumerade vad man behövde och kryddade med vad man vill....så tror jag det blir bättre." I sömnlösheten visheten! Peta i dig en kopp kaffe nu.

      Radera
  7. Det finns väl en stor risk att målet tappas bort på vägen och att medlet i stället blir målet - att man börjar spara undan pengar för att nå ett större mått av frihet och möjlighet till självförverkligande (och för FIRE-rörelsen innefattar det tidig pension), men att de där pengarna styr ens tänkande och blir själva måttet för hur stor frihet man har uppnått. Som någon slags motsvarighet till en supermaterialist - "hur mycket pengar kan jag få ihop för att spendera?" till "hur mycket pengar kan jag spara genom att avvara?". Nej, jag uppmanar inte till tanklös konsumtionism; jag lever själv frugalt, men jag tror som sagt att det är viktigt att komma ihåg att pengarna är ett nödvändigt medel, men inte målet. Med det sagt: tack för en bra blogg - alltid lika kul att läsa!/ Irene

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack och jamen exakt detta är inläggets kärna. För jag känner ju hur det hugger till i den gamla shoppingtarmen när jag kan lägga en rejäl köporder på Avanza. Och till-freds-ställelsen i att få ner matkostnaden med 40% genom att börja handla på Lidl, slår kokain. Skulle jag tro. Är det sunt? Även om jag är helt övertygad om att FRIHETEN är sund i det att du då får möjlighet att ägna dig åt det du är bäst lämpad att göra, men jakten menar jag?

      Radera
    2. Hahaha! Visst känner jag igen tillfredsställelsen att få ner matkostnaderna (Willys i mitt fall, Lidl finns inte här) och att slänga in inbesparingen på Avanza i stället! Och jag älskar att klura ut egna lösningar och använda det som finns tillgängligt i stället för att bara gå ut och köpa nytt! Jag tror att en del av tillfredsställelsen ligger i att man faktiskt får vara kreativ och använda sin egen förmåga (och i det ingår för min del att lägga upp en billig men smaklig veckomeny efter veckans erbjudanden, i stället för att bara grabba en varukorg och lalla runt i affären). Den jakten tror jag är sund (och rolig). Kanske det ska vara någon slags kombo - man har roligt, utmanar sin egen kreativitet och sparar pengar? Om det går överstyr antar jag att man inte längre har roligt, trots att man sparar undan pengar? Att t ex parasitera på andra för att spara några korvören, då tycker väl de flesta att det inte längre är roligt (hoppas jag!)./Irene

      Radera
    3. Att först minska kostnaden på maten genom att bara byta affär och att sedan vid varje tillfälle få sig en "fix". Och att därefter ta dessa sparade pengar och föra över dem till Avanza, för le grande aktieköp/indexfond, här blir det en "fix" till för samma pengar.
      Det är vad jag kalla för en "double whammy" det. Consuma suckas ligger i lä, för där kan det aldrig någonsin bli mer än en fix, och det är ju bara vid själva köptillfället. Det är därför som FIRE kommer att gå segrande över världen.

      Radera
    4. Dessutom drabbas man efter en consumer bonanza ofta av en sorts molande baksmälla i maggropen. Det händer inte frugal weirdos. Vi bara gnolar glatt när vi mellan brödbaken surfar in på Avanza för att beskåda vår förträfflighet.

      Radera
  8. Intressant. Jag har funderat lite kring detta senaste veckan då jag är på besök hemma nu. Eftersom jag har en lite annorlunda situation med hur jag bor, jobbar och lever samt vad jag har tillgång till som jag inte behöver spendera pengar på så känner jag hur jag nästan blir snålare och snålare. När jag har möjlighet att spara 90-95% av lönen OM jag verkligen ser till att leva på det som finns och det jag får tag på, samt dumpar bilen.
    Som sagt känner jag nu hur jag blir lite snålare och börjar bli lite rädd. Mat kan jag ju t.ex. leva på gratis om jag nu vill, så att gå till en matbutik gör lite ont i mig. Jag vet att det är idiotiskt, då det kanske inte alltid är jättekul att leva kvarlämnad/slängd mat. Nu i dagarna har jag även varit tvungen att spendera en liten slant på ett par grejer som jag både behöver och vill ha, men ujj vad tråkigt det är. Även ett planerat tandläkarbesök. Kul. Har kanske tappat lite uppfattning om hur mycket hyra, mat, bil och andra saker kostar då man lever så här.
    Vill inte bli den snåla personen som aldrig kan tänka sig att spendera pengar, även fast man BEHÖVER någonting. Jag kanske fortfarande är inne i en förälskelse med den här rörelsen och stirrar mig helt blind på att maximera sparandet. Jag vill ju kunna lägga pengar på olika aktiviteter jag håller på med och det är ju tyvärr dyrt. Men fortsätter jag äta kvarlämnad mat och från soptunnorna så kan jag med gott samvete köpa mig ett par nya lagg eller lite klätterprylar.

    https://friifjallen.blogspot.com

    Puss och kram från fjällen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men du har ju börjat blogga!? I love it! Jag flaggar den imorgon och lägger den genast till blogglistan. Fortsätt skriva, jag har läst alla inlägg nu på eftermiddagen och älskar din stil. Du är så rolig!

      Radera
    2. Jag har ju det! Det går lite trögt och jag har svårt att motivera mig att skriva. Men jag ska fortsätta och skriva lite när det är något jag har på hjärtat. Tusen tack för det, tyvärr kan jag nog inte hjälpa dig med så mycket trafik dock:) Men ska lista ut hur man lägger till sånna där listor osv. Fortsätt skrivandet, bästa FIRE/ekonomibloggen i landet. Första jag läser varje dag!

      Radera
  9. Ja, jag tycker det är svårt att avgöra vad som är lagom. Eller iallafall innan jag upptäckte FIRE. Jag har alltid varit sparsam och funderade tidigare på vad det var jag missat. Varför har jag pengar kvar i slutet av månaden när det normala är att inte ha det? Vad är det som jag bör lägga pengar på som jag inte gör osv. Nu när jag upptäckt sekten känns det mer okej, som att jag har tillåtelse att vara sparsam. Sen har jag säkert lägre kostnader inom vissa områden än vad som Konsumentverket rekommenderar (kläder, mat, hygien) medans jag lägger ner mer på andra saker såsom hobbies . Jag försöker njuta av sparresan och faktiskt göra det jag mår bra av.

    Generellt tycker jag det är jätteinteressant att ta del av hur mycket andra sekt-familjer lägger på olika områden.
    mvh Anna

    SvaraRadera
    Svar
    1. ÅHG Anna du måste gå in på fri i fjällen-bloggen från kommentaren ovan. Där snackar vi att riva murar!

      Radera
  10. Spännande inlägg, tack för citering! Jag vet inte om jag/vi är avvikande i klädkostnader, men jag kan inte tänka mig att vi ens innan vi blev frugal weirdos handlade för 25 000 kr om året (eller vad summan nu var innan vi fick två barn). För min del har jag insett genom att titta i garderoben och faktiskt ta in mängden kläder där, att mer kläder absolut inte är något jag behöver. Barnen är ju en annan femma, framför allt den stora sliter ju sina kläder tills de går sönder.

    Men lagom i det större perspektivet är svårt. När går man över i snålhet? När är det för mycket? Jag vet att jag har slagsida mot snålheten, eller åtminstone mot men-vi-måste-ju-ha-en-bra-sparkvot-sidan. Det är en utmaning att unna mig/oss ens det jag verkligen tycker ger livskvalitet, såsom en kväll på restaurang med maken vid något av de sällsynta tillfällen då vi är barnfria.

    Det gäller ju att må bra på vägen mot målet, oavsett om det är sparmål eller något annat.

    Landstingsrock dock - not so much. Vit sjukhuspyjamas dag ut och dag in, oformlig men bekväm och jag slipper tvätta åtminstone. Rocken får bara användas om vi inte träffar patienter (hygieeeeen!), dvs används när det är svinkallt på hela sjukhuset för att de glömt sätta på värmen när det blev kallt ute.

    /Cosmonomics

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag blir förvirrad över detta sjukhusmode. Alltså - den lilla kontakt jag haft med läkare på vårdcentralen (heter det så fortfarande?) (Hälsozenter?) inbillar jag mig har inte skett med någon i vit eller blå pyjamas. Däremot har jag minnesbild av blå pyjamas när min man tog bort gallan för något år sedan. Men de hade munskydd hängande runt halsen etc, fick för mig att det var mer operationsfölk. På vårdcentralen, är de/ni inte typ civilt klädda fast med någon rock över? Om inte rock så kan jag svära på att läkaren jag träffade sist hade någonting över pyjamasen och kanske var det en kofta? DET är väl inte hygieniskt om något, hon kan ha köpt den på Myrorna, fårloppor från Gotland, alpackakvalster, vad vet man.

      Hur som, skönt att slippa tänka på vad man ska ha på sig på jobbet.

      Radera
    2. Så länge du är inom landsting/region är jag rätt säker på att alla har tvång på samma hygienregler, dvs inte ha privata kläder vid patientbesök (enstaka överläkare undantar sig själva från denna regel). Privata digitala vårdgivare är möjligen mer engelska av sig (alltså kostym under och läkarrock på det, gärna med ringar och klocka som är totalförbjudet i Sverige...), de är ju oftast väldigt snofsiga på bilderna i reklamen i alla fall (även om man ju undrar vad de ska med det där stetoskopet till).

      Men det är skönt att slippa tänka på hur man ska klä sig, och det är mycket skönt med mindre tvätt hemma (ugh, tänk att stå och tvätta patienters blod och guck från sina kläder!).

      Radera
  11. Jag håller på att flippa ur på alla dess uteluncher på jobbet!! Jag som nyss var student är matlåda heligt och det Jag vill ha. Men med jämna mellanrum är det socialt självklart att gå ut och luncha, när jag måste betala själv. Vill inte betala och äta ute, men vill som den nyanställda inte framstå som osocial när jag träffar nya jobb-bekantskaper. Vad är lagom?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Svårt. Förutsatt att du bryr dig om ditt sociala varumärke skulle jag börja starkt (eller svagt, beroende på hur man ser det) och hänga på en gång då och då för att sedan fasa ut det lite diskret. Du kan alltid säga att du följer någon skum diet, då fattar folk.

      Radera
    2. @Linnea Jag har valt att vara social med de som äter matlåda på mina jobb, även när jag varit nyanställd. Sedan har jag gått ut på lunch typ var 14e dag (oftare i jobb med mycket resor såklart) om det varit enda sättet att vara social med vissa personer - men som regel har man ju kafferaster också. Jag tycker du ska stå för att vara den matlådeätare du är!

      Radera
  12. Jag har lite tankar kring detta imorgon. Men jag tycker det är supersvårt att hitta min medelväg, vissa gånger snålar jag extremt mycket och andra gånger blir jag för frikostig med pengarna istället. Svårt, svårt...

    SvaraRadera
  13. Matlåda gäller!

    Vem vill bli fet och fattig?

    SvaraRadera
  14. Alltid matlåda och till råga på allt så går jag ut och sätter mig runt hörnet på huset, vid jobbet, ensam och äter. Har kommmit på ...efter 30 år i yrkeslivet att jag struntar högaktningsfullt i om folk tycker jag är osocial eller tråkig.

    SvaraRadera
  15. Jag har mycket glädje och spänning i mig, jag är torpey clare, varit nöjd med mitt äktenskap, inte förrän min make började lyssna på skvaller om att jag inte var trogen mot våra äktenskapliga löften, jag försökte få honom att förstå att de var skvaller och lögner, men han förlorade kärleken, förtroendet och förtroendet för oss. Så vi blev nagande par och ansökte sedan om skilsmässa, senare blev vi separerade. år efter vår skilsmässa försökte jag leva ett normalt liv utan honom men jag kunde inte, så jag började en strävan efter att få tillbaka min ex man, då jag hänvisades till, BaBa ogbogo en stor och mycket andlig man som kastade en älskar stava på mig och fick min EX att återvända till mig. Jag är överväldigad, så jag släpper hans kontakt här för dem som har problem med äktenskap och äktenskap, så att han kan hjälpa till med bra verk. E-post: greatbabaogbogotemple@gmail.com. Eller hans whatsapp-nummer ... +2349020168697. Ta kontakt med honom, se hur stor och kraftfull han är. Hjälper också i dessa frågor ...

    (1) Sluta skilsmässa.
    (2) End Barrenness.
    (3) Lycka till stava.
    (4) Äktenskapspell.
    (5) Bli av med andliga problem.

    SvaraRadera
  16. Jag visste aldrig att jag kunde få bra och pålitliga trollformler online som verkligen kunde hjälpa människor som jag som behövde relationshjälp. Jag blev skild från min man när han gick upp med mig och gick tillbaka till sin ex-älskare, jag var så förkrossad och krossad. Jag var inte jag själv förrän en vän till mig hänvisade mig till en stor man som heter Great Baba Ogbogo att han kunde vara till hjälp för min situation. Först tvivlade jag på och kontaktade senare honom och han sa till mig att han skulle få en kärlek förtrollning förberedd för att jag ska få tillbaka min pojkvän. Efter att ha gjort det behövande gjorde jag allt som han instruerade och till min största förvåning fick jag ett samtal från min pojkvän att han skulle komma hem och han var ledsen för allt han fick mig att passera igenom. Resultatet blev framgångsrikt och idag lever vi lyckligt. Jag gav honom mitt ord att jag kommer att dela min erfarenhet med världen så att andra kan få hjälp av något slag från honom. Du kan skicka e-post till honom via: greatbabaogbogotemple@gmail.com eller för brådskande svar, skriv honom på sin WhatsApp-linje +2349020168697 ... Tack så bra BaBa Ogbogo

    SvaraRadera