Sidor

Uthyrningen

Ni vet ju att vi hade som ambition att hyra ut vår lägenhet under tiden vi bor i Hudik. Redan under hösten började jag måla om lägenheten och anlita elektriker och annat för att få den i toppskick för att attrahera mitt honey bee-segment affärskunder på expatkontrakt (med tillhörande budget). I februari tog jag kontakt med en uthyrningsfirma "med excellenta kontakter" och sedan...hände absolut ingenting. Det hände ingenting, ingenting, ingenting. Tredje veckan i maj hörde jag av mig till dem och fick ett lakoniskt svar av typen "Tja, det har varit lite trögt i år" varpå jag - kontrollfreak tillika snålisen - får paniiiik. WTF? Efter promenad med en läsare (Amanda eller vad jag kallade honom) uppbådade jag modet att faktiskt lägga ut på Blocket (eller "Qasa" som deras bostadsdel kallas). Och DÅ började det hända grejer. Lång historia kort: Lägenheten är uthyrd, föreningen godkände honom, slutet gott allting gott och jag ska inte tråka ut er med administrativa detaljer. Jag kom nämligen att tänka på en annan sak när jag försökte skaffa en hyresgäst. Det var en process som på pricken liknade en rekrytering där jag var the hooker (den arbetssökande) och de potentiella hyresgästerna var torskarna (det rekryterande bolaget).* Först försöker man snygga till sig...


Sen visar man upp sig...


Och sen träffar man en massa människor som tittar på en uppifrån och ner, rynkar smått på näsan och liksom "Ehumm...okej...så kakelugnarna fungerar alltså inte/du är alltså en glädjeflicka/du är alltså inte GDPR-certifierad av tredje graden?".


Alla har olika sätt att tumma till dig. Den ene tycker att det är för få garderober, den andre att loftsängarna är läskiga, den tredje att det är för möblerat. Till slut går man från att älska sin lägenhet till att hata den. "Skärp dig bitch, kan du inte bara vara det kunden vill ha!" hade jag lust att skrika och ruska den hårt. Men det är inte så lätt att ruska om en lägenhet och i samma sekund som jag resignerat och tänkte att vi flyttar utan signat kontrakt, dök han så upp...



...drömprinsen. Till skillnad från de andra gick han inte runt och filmade hela tiden och ställde detaljerade frågor om tvättstugan. Han bara stegade in, svängde ut med sina två meter långa armar (han är storvuxen) och bara: "Det här blir perfekt! Jag tar den!". Okej inte riktigt så, men nästan. Takhöjd var tydligen nyckel. Inom loppet av fyra dagar var allt klart med föreningen och vår kontraktskrivning som via Qasa gick oerhört smidigt (Bank-ID and shit). Så nu i dagarna kommer jag att ta en tur till storstan för att städa ur lägenheten ordentligt inför tillträdet den 1 augusti. Jag vill med detta poängtera hur obehagligt det är att vara ute på marknaden. Nu gällde den en hyfsat opersonlig sak nämligen ett boende, men jag fick ändå flashbacks till dessa tidsödande och självförtroendesänkande aktiviteter som ligger inom ramen för ett vanligt tjänstemannajobbsök**. Och då har jag inte ens varit på Tinder, kan tänka mig att det är tio resor värre. Att vara en bricka i ett marknadsanpassad spel. Hua.

Har du förresten några skräckhistorier om uthyrningar du kan bjucka på?

Mvh/
FruEfficientBadass

* Jag förstår att min parallell mellan rekryteringsvärlden och streetan känns bekväm för alla er som läser denna blogg. 
** Notera att jag också varit med om drömprinsscenarios i rekryteringsvärlden, när man träffat en potentiell chef och det bara sagt klick. Men dessa klickögonblick har då föregåtts av cirka 50 ansökningar och 10 förnedrande processer där jag förväntats lägga obegränsat med obetalda timmar på att leka med i deras rekryteringscirkus. Varför får man inte ersättning för förlorad arbetstid om man förlorar en rekrytering? På samma sätt som om du kallas att vittna i en rättegång. Fattar inte.

25 kommentarer:

  1. En potentiell hyresgäst till ett rum tackade nej för att en möblering som huvudsakligen bestod av trämöbler (ekfanér) skulle påverka dennes psykiska hälsa negativt. Det ska vara ljust och fräscht i Sverige! Går fortfarande omkring och grubblar om eventuella svackor i mitt känsloliv kan bero på möbleringen ..../Andrea

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha obetalbart. Rätt magstarkt att säga en sådan sak rakt ut dessutom.

      Radera
  2. Bra jobbat!
    Kan du säga nåt om hur mycket man kan räkna med? Typ för en viss storlek på Östermalm.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men räkna med 25-30tkr för runt 90m2. I det inkluderas allt - möbler, i vårt fall el, avgift, förstärkt hemförsäkring (det kostar naturligtvis extra om man hyr ut i andra hand...), WiFi, kanalpaket etc.

      Radera
    2. http://www.hyresnamnden.se/Hyra-i-andra-hand/Hyran/Bostadsratt/

      Om man tar mer ska man vara beredd på att betala tillbaka överstigande belopp.

      Radera
  3. Låste du ett kontrakt för 2år? Eller är det 1år i "taget" som enbart brf tillåter?

    Eventuellt att jag hyr ut befintlig brf när vi flyttar söderut, blir ett tråk göra att sålla bland sökande. Men många verkar vara förnuftiga hyresgäster, otur om en drabbas av de få procent som antingen stör grannarna eller är oförsiktig om interiören.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag skulle aldrig låsa det för två eller ens 1 år för jag vill kunna säga upp hyresgästen om denne inte sköter sig. Därför bör man skriva kontrakt som löper max två år men kan sägas upp av båda parterna.

      Jag har oftast hyrt till den första jag träffat efter att jag kollat deras ekonomi och bett om en deposition på två månadshyror. I en mindre universitetsort sa jag dock upp kontraktet och skippade andrahandsuthyrningen för det var bara hopplösa fall, typ kille som skulle flytta hemifrån men inte hade råd eller kvinna med knäpp exman, betalningsanmärkningar (trots att jag specifikt sagt att det inte godtas) och skyddad identitet.

      Radera
    2. Jag menade skriva ett kontrakt på 2år med uppsägningstid, ej låsa utan uppsägningsklausul

      Radera
    3. Aha, eftersom du har en uppsägningstid på 3 månader som hyresvärd och du får också lägga till handläggningstid hos brf så hade jag nog skrivit ett års kontrakt om brf inte kan bevilja uthyrning längre än ett år. Men sagt att jag gärna hyr ut i två år men pga brfregler inte kan skriva kontrakt på två år direkt.

      Radera
  4. Jag har varit med om samma sak. Jag förfärades över att folk (trots vrakpris) tjatade himla mycket om priset (som låg betydligt under marknadspriset) och analyserade ljusinsläppet. Jag personligen är inte alls lika kinkig som gemene man som det visade sig...

    SvaraRadera
  5. Jo du, hyr ut ett hus till en familj. Efter ett par år börjar de bli dåliga betalare. Påminnelser osv.
    En dag ringer en kille, "eftersom XX flyttat till Thailand kan jag väl få hyra ert hus?"
    Hmmmm kan väl säga att så mycket skit i hus och uthus som de lämnade efter sig tog oss en vecka nonstop rensande att ta hand om. Många vändor till tippen med allt skit som de helt enkelt lämnat efter sig.
    Och deras skuld var i slutändan 20 tkr större än depositionen...

    Nu ska vi framåt hösten hyra ut ytterligare ett hus, där vi tänker oss dyrare hyra, och därmed tänkte företag som hyresgäst, men hur hittar man ett bra? Hade tänkt slippa blocket...

    SvaraRadera
    Svar
    1. @Ekonomitankar: Det finns en massa förmedlingar bl a gamla SAS Relocation som nu heter Key Relocation, men de finns nog bara i större städer. Jag skulle goola Qasa om jag var du, det är gm dessa man hyr ut på Blocket och de känns väldigt bra och säkra. Den potentiella hyresgästen kan validera sitt id, betalningarna går via Qasa så blir det jidder tar Qasa tag i det först innan det blir rättsliga åtgärder (till vilket de har specialister säger de i alla fall).

      Radera
    2. Tack för tips! Ska bara renovera klart vårt nya chateu så vi kan flytta ut!

      Radera
  6. Och där satte du fingret på varför jag avskyr att leta nytt jobb. För det är fasiken som att sälja sig själv... Hua! Nu hoppas jag att jag inte får några dumheter för mig, utan sitter kvar i det här kontoret tills jag kan säga hejdå om 13 år. Hehe.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fri2032, det är därför man skaffar sig en hallick, dvs ett konsultbolag som visserligen skär emellan och, som sköter införsäljningen. Sagda hallick utför även viss beskyddarverksamhet, den verksamheten är dock oftast begränsad till några månadslöner, dvs det som står i lagen.
      Att sälja är ju uppenbart lagligt, mer svårtolkat verkar dock det vara på köpe- och hallicksidan.....

      Radera
    2. Problemet är när hallicken förväntar sig att du ska sköta införsäljningen, tjatar om debiteringsgrader och tar en alltför stor del av kakan. Jag föredrar nog säljandet utan hallicken.

      Radera
    3. Byt hallick ;-)

      Radera
    4. Skippar hallicken helt och hållet om allt går enligt plan. Hallicken vet inte om att han kommer bli dumpad snart. :-)

      Radera
  7. Hoppas du tog referenser och en rejäl deposition... https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=7253929&fbclid=IwAR2haVzA6iM8I1-NTx96fbWxDpv4vbsmnnobC-BgdgJq76l4fZ65kX7x3Ts

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hohoho! Jag kan se framför mig minen hos min 77-åriga skvallertant till granne ovanpå när det börjar dyka upp kulörta damer.

      Vet du vad konsigt det är. När jag sitter här på landet känner jag att I could not care less om lägenheten i Sthlm. Visst, det skulle vara tråkigt om någon bosatte sig där och hävdade besittningsrätt eftersom det är vårt framtida frihetskort (fast besittningsrätten är bortskriven ur kontraktet med qasa), men bortsett från det. Sexa på! (minus att jag är emot trafficking såklart).

      Radera
  8. Jag undrar faktiskt över värdet av referenser vid bostadsuthyrning. Om du t.ex hyrt i andra hand så kan du angett syrran som referens utan att jag skulle kunna veta det. Ungefär som när du söker jobb så anger du f.d. kollegor eller chefer som gillar dig och inte chefen eller kollegan som du inte gillade eller som inte är ditt fan.

    Jag brukar ta deposition och kolla om de är stamkunder hos kronofogden. Senast kollade jag även upp dem på nätet (Linkedin etc) och skatteverket att de hade i vart fall tidigare haft inkomst.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Referenser generellt ger jag väldigt lite för, precis som du säger. En potentiell "Saker jag inte fattar" är varför man fortfarande envisas med att kräva referenser i jobbsök. De enda referenser som möjligtvis kan betyda någe är ju om rekryteraren nosar upp egna refeerenser på kandidaten, i smyg. Vilken en seriös och erfaren rekryterare med bra nätverk inom en specifik bransch borde kunna göra. Men som vi alla vet handlar rekrytering i majoriteten av fallen om att skapa omsättning på kandidater för att facilitera firmans fakturering och omsättning, inte om att till varje pris hitta den bästa kandidaten.

      Ska inte verka som en Qasa-affiliatör här men de kollar betalningsanmärkningar och kräver depositionen. Jag kollade även upp mannen på LinkedIn. Jag hade ett par amerikanska intressenter innan honom (varav kvinnan vunnit Pulitzerpris!) och eftersom jag känner vår förening gjorde jag en amerikansk bakgrundskontroll av dem. OMG vad avancerat, fick fram minsta fortkörningsböter.

      Radera