Spartips ovanor

Jag lyssnade för ett tag sedan på ett Optimal Living Daily, en podd där Justin Malik läser upp bloggposter på temat "Optimal Living". Detta avsnitt (som jag dessvärre inte hittar nu) handlar om beteende-ekonomi och hur man kan ändra sitt beteende med monetära incitament. Skribenten av berörd bloggpost exemplifierade med sin far, som under många år försökt att bli av med sina överflödiga kilon på grund av diabetes-tecken etc. Den slutgiltiga fixen var varken ett allvarligt läkarsamtal eller Tinderpress, utan Pengar. Mannen i fråga slog vad med sin son om en rätt stor summa, tror det var 2 500 dollar om att han skulle sluta äta vissa saker typ efterrätter vad vet jag. Sakta men säkert gick pappan ner i vikt och idag klarar han sig utan en del av de mediciner han gick på tidigare. Tricket har med beteendepsykologi att göra och det är vår djupa aversion mot förluster som är det riktiga triggern till att ändra beteenden. "We are more averse to losing than we keen on gaining". Det hade alltså inte haft samma effekt på pappan om han enbart lockats av en belöning, det var det faktum att han också kunde gå miste om 2 500 dollar som fick honom att upphöra med sina destruktiva matvanor.

Jag känner igen det där från snustiden. Om vi bortser från det faktum att jag en tid före själva snusstoppet - troligtvis på grund av två års frugalt snusande av billigt gör-dig-själv-"snus" som jag misstänker inte innehöll något nikotin men däremot kändes som vidrig bomull i munnen - nästan kräktes, var den psykologiska sporren varken framtida tandlossning eller potentiellt hjärtslitge. Det var degen. För jag avskydde verkligen att varje månad avstå från att pytsa in 600-1 100 kronor i ISK:en (belopp beroende på var i lökskalarprocessen jag befann mig) för en hobby så värdelös.* Eftersom den tillintetgjorda förlusten (snuspengarna) gjorde sig påmind med jämna intervall, månadsvis, var det lätt att hålla motivationen uppe. "Inte heller den här månaden gick jag bet". Och det värsta som kunde hända var ju att jag tog upp ovanan igen och då hade jag sparat några tusen och givit tandköttet lite ledigt. Med den inställningen, snarare än "nu måste jag sluta för livet annars dör jag", gick det så mycket lättare. Det var odramatiskt, ja, till och med KUL hör på den.

Så mitt tips till dig frugal weirdo som vill sluta göra något dåligt och börja göra något bra, koppla det till din framtida frihet och tänk på den förlust då erfar då du fuckar upp. Det är nämligen det här som är tricket. I en citerad studie i uppläst blogg hade man gjort undersökningar i tre kontrollgrupper: En grupp som bara fick belöning. En grupp som fick en splitt av belöning och egen risk, d.v.s. de fick ge en deposition vid studiens början och sumpade de att sluta med vad de nu skulle sluta göra, så rök den. Den tredje gruppen minns jag inte, men det var solklart mest effektivt att själv riskera att gå miste om sina egna pengar. Tänk inte att "Jag har vunit" utan "Jag har undvikit att förlora".

Viktig här att verkligen påminna sig den här alternativkostnaden. Lämpligen påminner du dig själv vid löning, i form av en frugal liten Freixenet för 34 kronor (artikelnummer 7738). Ja, du kan ju inte bli hur bror duktig som helst, då riskerar det att gå åt skogen. Klappa dig själv på axeln återkommande: "Duktiga jag som inte heller den här månaden snusade eller åt utelunch. Det resulterade i 3 000 kronor in i ISK:en vilket betyder cirka 5 000 kronor före skatt vilket är tre arbetsdagar denna månad jag jobbat för mitt framtida jag."

Mvh/
FruEfficientBadass

* Eller njae...endast en nikotinberoende kontorsslav kan förstå njutningen av att glida in i ett svalt konferensrum med tre timmars processmöte framför sig i vetskap om att man inom kort ska få komplettera kontorets fancy pancy kafe américano med en liten General Mini.