Mitt frugala golvhack

Problem: Vårt köksgolv på landet [som numera är vårt hem] är hemskt. Från början var det bara ett grådassigt, trasigt linoleumgolv från 30-talet som aldrig blev rent hur mycket man än skrubbade det. Sedemera spacklade jag igen hålen och målade golvet i en sandfärgad nyans och jag var rätt nöjd med det tills jag insåg att det lätt blev smutsigt och skadat. Du skymtar en del av golvet nedan.

Även detta golv är svårstädat och efter två dagar ser det fläckigt och äckligt ut. Under linoleumgolvet finns breda vackra plank ja, så ur ett rent estetiskt perspektiv borde vi ju riva bort mattan och "ta fram" det som det heter på inredningssvenska. Då kommer vi till problem två.

Det drar satan. När huset byggdes vid förra sekelskiftet var det inte direkt enligt de byggnadsstandards vi har idag. Det finns säkert någon form av trossbotten under med fyllning av typen spån eller lintussar, men vintertid är det rätt kallt och det viner nästan små vindar på sina håll i köket. Ska vi ta fram originalgolvet här, i salen och på diverse andra ställen, blir det en dyr och omständlig apparat som säkert kommer att kännas belönande i längden men knappast på kort sikt. Givet att pengamaskinen är lite...ska vi säga...kuvös i nuläget, avstår jag gärna från såväl furuframtagande som professionell golvläggning.*

Återstår: Min kvinnliga list. Under sommaren har jag varit en flitig loppisbesökare och en av de saker jag hamstrat är mattor. Jag har hittat helt ljuvliga röllakanmattor för ingenting som jag lagt i det utrymme vi kallar "galleriet", d.v.s. den korta korridor som uppstod när min man satte en vägg till äldsta barnets rum jämte badrummet. Nedan vy: Prima ull i i princip nyskick, rubbet gick på 300 kronor. Va? Så gudomligt skönt att kliva på också, alltid varmt och gosigt. 

Samtidigt har jag mer intuitivt än uträknande samlat på mig mer tåliga köksmattor av typen smutsavvisande saker i naturmaterial. Ni skymtar en variant i vitt med svarta fyrkanter på på bilden ovan (under kylen). Dessa mattor är ofta försedda med gummiliknande material undertill vilket gör att de ligger stadigt mot marken vilket är bra om man har springbarn i familjen. Det jag upptäckte var att mot dessa mattor ligger trasmattor blick stilla utan att korva sig. Varmt och skönt blir det också (och mjukt) eftersom det blir två lager matta. Så jag köpte allt vad jag kom över i "undermatte"-väg, bland annat den här hemska barnrumsmattan av det engelska märket "John Lennon" (helt obegripligt varumärke för övrigt). I vissa fall, om jag bedömde att området skulle vara extra utsatt för spring, fäste jag en bit kludd under mattkanten för att hålla den ordentligt på plats. Innan jag satte igång med detta oproffsiga förfarande dammsög jag och våttorkade jag golvet för kung och fosterland, eftersom jag inte planerar att ta bort de här undermattorna på år och dar.

Där jag inte lyckades täcka med undermatta skaffade jag glidskydd, ni vet de där tunna gummigallren som man kan köpa för 39 kronor på IKEA. När detta första lager var på plats började jag laborera med min mormors gamla trasmattor från 50-talet. Jag la dem kors och tvärs som ett sicksackmönster. Men det blev alldeles för stökigt för ögat. Till slut landade jag i en variant av raka led där jag försökte få till omlott så gott det gick för att undvika onödigt manfall. Jag såg det orientaliska vardagsrummet som ett stilideal - ni vet de där rummen som nästan helt består av en matta på vilken man umgås, äter, sover, läser läxor, rubbet. Jag tycker mig ha skapat en skandinavisk motsvarighet med mitt mattkök nedan för varenda kvadratcentimeter är nu täckt:

Färgerna i mattorna är milda och delvis blekta av tiden. Det är ganska anmärkningsvärt att något som min mormor vävde på 50- och 60-talen är, kanske inte helt fläckfritt, men fullständigt helt. Jag har testat och en matta, även den som är 5 meter lång, går att tvätta i maskin så min målsättning året som kommer är att dammsuga dem med svagaste suget på dammsugaren någon gång per vecka (det kan man göra utan att munstycket fastnar hela tiden), skaka dem från farstukvisten en gång per månad (hela manövern tar runt en kvart) och tvätta dem en gång per år. Vinsten i tid är stor, det tog säkert en halvtimme i veckan att försöka hålla de äckliga plastmattegolven hyfsat oäckliga (men de var fortfarande äckliga). Vinsten avseende livskvalitet är hög. Nu har det inte varit superkallt än, men jag känner ju att de två lagren mattor hindrar en del av golvdraget och det är urhärligt att gå på. Jag som alltid hade tofflor eller skor på mig i köket på grund av obehag går nu gärna barnfota och låter den nästan 70-åriga bomullen massera mina fötter. Bomull blir ju liksom inte kallt, möjligen rumstempererat. Men framför allt är detta en frugal vinst. En tanke jag haft innan jag började samla undermattor var att skaffa ett par-tre stora IKEA naturmaterialsmattor i exempelvis jute/sisal-blandning och pussla så att golven täcktes av dessa. Det tycker jag är oerhört snyggt och dessutom är det relativt smutståligt. Men det hade gått på runt 6 000 kronor. Att lägga ett nytt golv ska vi bara inte tala om, där blir det femsiffrigt flera gånger om. I ovan scenario lade jag, högt räknat, 350 kronor på det första lagret mattor (John Lennon et al). Mormors mattor fick jag av mamma, men hade jag köpt dem på loppis hade de nog inte kostat mer än några hundringar tillsammans. 

Sköna Hem kanske inte kommer att ringa för att be om ett hembesök. Men ej heller Kronofogden. Dessutom är det ljuddämpande vilket är bra för min mans tinnitus när barnen börjar umgås kring matbordet. Vad tycker du om mitt frugala golvhack?

Mvh/

FruEfficientBadass

* Faktum är att jag för några år sedan kontaktade en lokal golvläggare för offert på någon form av ny matta men lyckligtvis gjorde han en hälsingehantverkare d.v.s. ignorerade min förfrågan. Han hade troligtvis fullt upp med att äta ostkaka och mecka med sin fyrhjuling.