Sidor

Nya synapser

Något jag gått och grunnat på det senaste halvåret är vad en frugal livsstil gör med ens psyke. Detta blir tydligt när jag kommer i kontakt med konsumtion i någon form. För ett tag sedan var jag exempelvis hemma hos en vän i en av Stockholms mer fashionabla förorter, ni vet den där pizzabagare skjuter varandra, och det var liksom hotellstandard på sovrummet och köket såg ut som taget ur White Guide eller vad man ska använda sig av för referenser nuförti'n. Och jag kunde verkligen njuta av middagen i detta kök och känna glädje över att få ta del av det. Utan att själv dra några paralleller till mitt eget liv/kök eller känna avund/stress/FOMO.* Faktum är att jag nästan kan finna vissa frugala/praktiska lösningar estetiskt tilltalande, just för att de är frugala. OMG jag kan inte fatta att jag ska försöka förklara detta, vet knappt själv vad jag menar. Men okej, vi börjar från början:

Liz Frugalwoods, en idol. Jag kan inte riktigt sätta fingret på det, men när jag läser vissa av hennes inlägg och ser tillhörande bilder, drabbas jag av något som närmast måste beskrivas som oxytocinpåslag. Ni som har barn vet, den där nästan zonkade känslan man får när man ammar och/eller tagit Rohypnol. Ta till exempel ett av hennes inlägg om "trash finds", d.v.s. saker hon hittar på återbruket. Här fyra stolar:



Kanske inte världens trendigaste (?), vad vet jag, jag läser inte Inredningsförsäljningstidningar längre, men 100% gratis. Och nu kommer det väsentliga: Jag tycker att de är snyggare för att de är gratis. Jag vet också att Liz kommer att pyssla med dessa stolar: arrangera dem på en avskalad och lämplig plats, duka bordet mellan stolarna med fint, vintagefyndat porslin, dekorera med höstlöv och kanske sy nya överdrag till dynorna med donerat tyg. Det har gått till den gräns där jag kan tycka att en brokig samling muggar av nedan slag (också Frugalwoods) bär på mer charm än de cleant nyköpta, eftersom de är just brokiga, vintagefyndade och jag vet att de kommer att användas varje dag till deras hemmalda kaffe. Det är något med detta - återbruk som verkligen kommer till användning - som ger mig sådan känsla av tillfredsställelse.


Eller när de själva målar om sina köksskåp för i ärlighetens namn är köket fortfarande ganska trist...åtminstone i jämförelse med min väns kök.


Kom att tänka på detta när mellanbarnet skulle fylla år häromsistens. Hon hade önskat sig en godistårta till frukost och jag behövde något att skydda den med över natt. Jag mindes vagt att jag sett ett tårtfat med kupa på vår egen loppis men jag ville minnas att den var ful som stryk och dessutom sprucken. Allt stämde, den var ful och sprucken. Men den gjorde sitt jobb utmärkt: Tårtan var i mint condition när vi skulle uppvakta henne morgonen efter.

Gick att äta trots spricka.
Jag kan nästan tycka att plastskapelsen ovan är snudd på vacker nu, precis som att synapserna i min hjärna dragits om och det som förr var fult blir nu fint. Ändamålsenligt, avskalat funktionellt, gammalt, uppskattat, omhändertaget. Det ger mig sådan tillfredsställelse att jag nästan (nästan) tackat nej om någon kommit och erbjudit mig en ny dito utan kostnad, exempelvis denna för 179 kronor:



Jag postade på Instagram för länge sedan en bild på en vas från en inredningsbutik i Stockholm i form av en skalad banan. Jag var nu inte inne och kollade prislappen på den, men att döma av adressen var det nog fyrasiffrigt. Att jämföra med den kostnadsfria ljushållare jag plockade på mig under ett besök på återvinningen i somras, i form av en kronärtskocka. Jag älskar den så innerligt. Och inte bara för att det är genialiskt att utforma en värmeljushållare som en kronärtskocka eftersom kronärtskockan är så vacker, till och med vackrare än en banan. Utan för känslan av att jag tagit reda på något som annars hade gått förlorat.



Är det någon som förstår vad jag menar eller har jag fallit ner ytterligare en nivå det galenfrugala kaninhålet?

Mvh/
FruEfficientBadass


* Vilket kan bero på att det skulle ha känts ungefär lika relevant som att tro att jag skulle förvandla min tillbucklade Skoda till en glänsande Tesla. Vi spelade helt enkelt i olika ligor och med helt andra budgetar.

24 kommentarer:

  1. jag har ett litet nött hem med saker jag har fått eller köpt på loppis redan på åttiotalet,inget sprillans förutom sängar och soffa. Två små bord är gjorda av en god vän andra möbler av släkt. Skulle inte vilja ha ett hem där jag måste upprätthålla det perfekta och känsligt följa alla trender, det funkar aldrig ändå.Tror att det är värre för er som är i de yngre generationerna, det har varit så hypat med inredning senaste årtiondena.
    Jag har det trivsamt med Kerstin, Sonja, Ulla,Gertrud och Gunnar alla fådda som sticklingar och döpta efter sina givare. Numera frodiga krukväxter 20-30 år senare, det är något visst med det. Tror jag förstår precis vad du menar./M

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Skulle inte vilja ha ett hem där jag måste upprätthålla det perfekta och känsligt följa alla trender, det funkar aldrig ändå" Att lägga i tipslådan på Mio som förslag på brick-tryck.

      Radera
  2. "Är det någon som förstår vad jag menar eller har jag fallit ner ytterligare en nivå det galenfrugala kaninhålet?"

    Ja och ja.

    Din tårta är dessutom en fin illustration av Frödings Idealism och realism;

    "Nu är jag led vid tidens skism
    emellan jord och stjärnor.
    Vår idealism och realism
    de klyva våra hjärnor.

    Det ljugs när porträtterat grus
    får namn av konst och fägring.
    En syn, som svävar skön och ljus
    i skyn, är sann som hägring.

    Men strunt är strunt och snus är snus,
    om ock i gyllne dosor,
    och rosor i ett sprucket krus
    är ändå alltid rosor."

    MVH

    Ingolf

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis så, Ingolf.

      Radera
    2. @Ingolf och Anonym: Jag önskar att jag varit bättre på att hantera och förstå poesi. Jag tror att jag har för dålig fantasi för att begripa så många metaforer på rad. Däremot gillar jag vackra ord och det begriper jag i ovan.

      Radera
    3. Haha. Jag har definitivt svårt för poesi, men lätt för att se samband. Förutom Tolkiens "One ring to rule them all", är "Rosor i ett sprucket krus", den enda vers jag memorerat, och den passar så bra för din fina tårta, att den poppade upp i huvet helt objuden. När jag kontrollgooglade insåg jag att det fanns två till för mig helt okända verser. Se där vad man kan lära sig på en blogg.

      //Ingolf

      Radera
  3. Jag håller med dig. Det är en väldigt skön känsla att spendera mindre eller inte. Jag beställde från Matsmart för första gången. Handlade torrskaff och kalasgodis till kommande barnparty för 500 för fri frakt. Använde pengar från My Bonus och Refunder som legat och slaskat. Så på något vis känns det som en gratis handling. Ja ja, jag vet att den 500-lappen kan göra wonders på ISKen om man ger den 15 år. Men att stasha upp skafferiet med saker jag använder ständigt för mer än halva priset ger en sån omedelbar tillfredsställelse, och den var jag i behov av.

    Jag och min fina grannfru idkar lite byteshandel med varann. Jag får hennes kids urvuxna kläder till mitt mindre kid. Hennes kid får kläder jag inte använder längre men som är i gott skick.

    En kär släkting letar hus. Har hittat ett i bra läge. Dilemmat är att det är en ganska nytt ”flitt” (inrett och fixat på vårt språk) men inte som hon, eller jag skulle vilja ha det i ett hem. Liksom påkostat men..trist? Så det tar emot att betala dyrt för krams man inte vill ha. Lutar åt att leta nytt objekt. Hellre ett billigare gammalt slitet hus man får fli själv, på sitt sätt.
    Morsan

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Ja ja, jag vet att den 500-lappen kan göra wonders på ISKen om man ger den 15 år. " Man kan inte alltid göra ISK-15-år-jämförelsen, då blir man helt handlingsförlamad. Tycker det låter bra det där å.

      Radera
    2. Rätt dina känslor leder. 50% rabatt är mer avkastning än du får på börsen i år, och riskfritt dessutom. I princip har du frigjort en annan 500-lapp till din ISK. För alternativet var väl inte att nixa godis till kalaset.

      //Ingolf

      Radera
    3. Haha nä Ingolf. Även om jag är en grönkålsförespråkare måste ongen få sitt av grisgelatin och e-ämnen ibland med. Så hen inte blir mobbad. Fick lådan idag, kändes som extra löning när jag såg hur mycket jag hystat in till superpris.

      Sedan följde jag IGMRs tips om cash back. Köpte en sån miljonlott för att få tre biobiljetter och sen avsluta. Samt DI för att få 120 spänn. Valde en digital lott som jag fick på mail. Men fattar inte hur jag ”skrapar” den.. Tänk om det ligger en mille där *dancing emoji*. Samtidigt lättad över att jag inte fattar hur digitala skraplotter funkar. Herregud så mycket pengar folk ska spela bort..
      Om någon vet hur man gör så kommentera gärna. Jag följer länken och sen fattar jag ingenting.
      Morsan ( might be MILLIONAIR Morsan)

      Radera
    4. Tänkte dra skämtet om att skrapa lätt på skärmen, men insåg jag att det skulle kunna funka med en padda eller mobil. Kände min ålder...

      Ärligt talat ingen aning.
      /Ingolf

      Radera
  4. Jag tror mig förstå vad du menar.
    Har själv upplevt ungefär samma förändring (sedan jag började läsa din blogg) och har då tänkt att jag bytt ut mina "mentala glasögon". Tidigare såg jag yta, möjligheten att matcha och moderiktighet när jag tittade på en sak. Idag ser jag istället behov, användbarhet och sparad krona. Samma föremål objektivt, men subjektivt är det en helt annan sak!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja du sammanfattar mina tankar perfekt! Kli kli på rygga.

      Radera
  5. Ren och skär förälskelse! Jag är KÄR i mina prylar och ju färre de blir desto mer värdefulla.

    SvaraRadera
    Svar
    1. @JS: "och ju färre de blir desto mer värdefulla" Visst är det märkligt? Kommer återigen att tänka på den gamla Kingston-berättelsen om knivarna på Bali. Där har man enligt hennes utsago bara en kniv per hushåll och den hålls i perfekt skick. Den används till allt. Barnen lär sig att hantera den i tidig ålder. Precious thing. Klipp till: Svenne banans Josef Starck-ställ där alla är slöa.

      Radera
    2. Eller Philippe. Josef Starck är oskyldig.

      Radera
    3. Hörde dig Jeanette i Plånboken för någon vecka sedan. Trevligt inslag om minimalism. Tack!

      Radera
    4. TACK :) Så roligt om det/jag var till nöje.

      Radera
  6. Absolut! Gjorde om mitt kontor/syrum/gästrum för någon månad sedan och insåg när jag var klar att förutom att det faktiskt var fantastiskt fint så var det bara ett par saker som är nyinköpta och allt annat var äldre än tio år eller hittat begagnat. Ommålat, flyttat eller en ny funktion. Det jag var tvungen att köpa var en ny skrivbordsskiva (ben bytte jag till mig mot en pizza av svågern) eftersom jag jobbar hemma och behövde något mer ergonomiskt för alla bokföringspapper, samt någon verktygstavla till väggen och ett litet bord, allt från ikea under tusenlappen. Till det möblerade jag om den gamla skrivbordsdelen (14 år gammal) tillsammans med min blocketinköpta dagbädd (i sig inköpt för 6 år sen), flyttade alla tavlor till nya platser och målade om en tv-bänk som fick bli skrivarhurts istället. Så när jag visar upp mitt rum och kompisar ba: "Åh va fint, här vill jag sova och jobba!" så kontrar jag med: "Allt är gammalt!!" stolt som en tupp.

    Sen när jag messat om det så sa min sambo att detsamma gäller ju i hela vårt hem, typ. Och ja, visst har vi gjort om hemma. Ekbordet är ommålat och fick faktiskt nya stolar från Mio (men man väntar ju in den obligatoriska Mio-rean och får två stolar på köpet), mattan från gästrummet gjorde sig bra under köksbordet, vår loungehörna fick en piff av en begagnad soffa, två minst 20 år gamla papasaner som jag dekorerade med virkat garn, ett bord som stått i förrådet som jag inte förmått mig att kasta för att pappa inte ska bli besviken (tur det!) och två mattor från hallen som inte gjorde sig bra där. Det enda nya för ett helt nytt rum, någon billys bokhylla som fick ersätta de gamla lagerhyllorna som var över 20 år gamla, det kändes ändå befogat. TV delen får bestå av den 14 år gamla soffan med lika gamla bord till och varje gång vi pratar om en ny ångrar vi oss för den är ju fantastiskt skön - och gammal (med moderna mått mätt). Och det är väl här jag älskar min icke-minimalistiska ådra, att jag måste spara på mina saker och rätt som de är kommer de till användning någon helt annanstans och jag älskar dem mer och mer när nästa funktion kommer.

    Favoriten är en ikea-spegel som min mamma köpte när jag var liten. En jättestor träsak som var mörkbrun när den köptes. Sen målade mamma den vit. Sen tog jag den med mig ut ur boet, slipade den och betsade den mörk. Flyttade och målade den vit. Flyttade och slipade bort all färg och brände den, och nu hänger den över min ärvda kista från farmor. Lycka!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ahh Linn vilken fröjd att läsa din redogörelse. Du är en konstnär! A trickster!

      Jag håller med dig om att det är svårt att vara hard core minimalist och samtidigt leva frugal Cajsa Varg-style. Detta är också något Frugalwoods återkommer till när hon gör inlägg från sin ofta proppfulla kälare - att man "alddrig vet". Jag är sjukt kluven. I grund och botten vill jag inta ha en pryl i förråd förutom julpynt och sovsäckar. Men när vi nu bor på landet med massor av förrådsutrymmen (och en egen loppis) inser jag hur mycket mer skaparglädje man kan få av att kunna plocka in och ut möbler, mattor och annat.

      En mellanväg att gå är att börja se loppisar som sin storage unit. Om du är klar med en matta lämnar du in den, när du behöver den/eller liknande igen hämtar du ut en annan. Detta administreras med en löjligt liten avgift a.k.a. prislappen på din loppispryl =winwin för alla. Alla överflödiga objekt i omlopp konstant.

      På CampFI Süd fick vi ju tips om en lånebank i Lund där man kan plocka på sig vad man behöver. Underförstått = du lämnar tillbaka dem eller andra prylar när du inte längre behöver dem, ex. vid uppgradering boende eller samboflytt. Älskar't.

      Radera
    2. Ja, sålänge jag har plats på vinden (utan att jag blir irriterad över bråte när jag ska hämta julpynt eller liknande) känner jag att det får finnas kvar, utifall att. Sen får jag lite ryck och säljer av/skänker bort emellanåt också, försöker verkligen tänka på LEAN@home, så om något är i vägen ryker det. Bra tanke med loppisen, oftast går ju pengarna till välgörande ändamål också, då kan man ju säga att man sysslar med välgörenhet när man måste handla hem något.

      Lånebank är ju fantastiskt! Vi har det i stan med idrottsgrejer, men just det där andra finns inte. Så häftigt att man kan låna möbler mm.

      Radera
  7. Som en som läst sin beskärda del av Inredningsförsäljningstidningar så kan jag meddela att stolarna i fråga faktiskt är världens trendigaste, eller iaf en designklassiker av Charles och Ray Eames och går loss på ca 4 000 kr styck på Nordiska Galleriet.

    SvaraRadera
  8. Jag heter Linus SAARINEN, och jag är vårdgivare. Jag noterar att jag just nu är som den lyckligaste. Jag vittnar om ett lån mellan individer som jag just har fått. Jag fick mitt lån tack vare tjänsten av Pierre Michel. Jag började med henne förra fredagen och på tisdag 10:45 eftersom bankerna inte arbetar på lördagar, då fick jag bekräftelsen att överföringen av beloppet på min begäran på 400.000 kr skickades till mig. och efter att ha hört mitt bankkonto mycket tidigt, till min stora förvåning var överföringen lyckad. Här är hans

    E-post : combaluzierp443@gmail.com










    Jag heter Linus SAARINEN, och jag är vårdgivare. Jag noterar att jag just nu är som den lyckligaste. Jag vittnar om ett lån mellan individer som jag just har fått. Jag fick mitt lån tack vare tjänsten av Pierre Michel. Jag började med henne förra fredagen och på tisdag 10:45 eftersom bankerna inte arbetar på lördagar, då fick jag bekräftelsen att överföringen av beloppet på min begäran på 400.000 kr skickades till mig. och efter att ha hört mitt bankkonto mycket tidigt, till min stora förvåning var överföringen lyckad. Här är hans

    E-post : combaluzierp443@gmail.com

    SvaraRadera