Mota oro i grind med listmetoden

Det finns två sorters människor: De som inte oroar sig (min man) och de som oroar sig (jag). Jag är visserligen långsiktigt positiv och tycker att lifvet är på det stora hela är helt underbart, vi lever i den bästa av världar et cetera. Men jag har också en mindre avslappnad sida som kräver kontroll över situationen vilket ibland - inte ofta - men ibland resulterar i nattlig oro. Oron brukar förstärkas när något förändras i min omgivning, som när jag fordom började ett nytt jobb och kände mig tvungen att fläka ut mig enligt den corporate bullshitiska värdegrunden, eller som under den härliga men ändock tidskrävande och stundtals stressande praktiktiden nu i våras då min hypokondri gjorde storstilad återkomst bara efter en vecka. Jag avskyr det, för jag vet att det är som det gamla ordstävet: Oron är som en gungstol - ger dig något att göra men tar dig inte framåt och är det något jag ogillar så är det ineffektivitet, thus Fru Efficient Badass.

Jag har, efter att utan framgång ha testat gängse metoder för att somna om, ni vet: meditation, läsa om gammal kurslitteratur av typen externredovisning, räkna nedåt från hundra, sitta i ett mörkt rum på en stol med öppna ögon (hua! nej, den har jag faktiskt inte gjort, men jag har en kompis som gör det vilket en gång nästan skrämde ihjäl hennes man när han råkade springa på henne på väg till toaletten) och ASMR (särskilt whispers reds sminkningssessioner) kommit fram till ett genombrott nu i vinter:

BEJAKA SKITEN

Årets oro eskalerade för ungefär sex veckor sedan på grund av primärt coronahets medan jag fortfarande satt i redaktionsmiljö med tillhörande röda blinklampor och siréntjut varje gång TT spottade ur sig en flash. Därtill barn som mår dåligt, barn som klipper hockeyfrillor på sig själva mitt i natten (sant, hände natten till i torsdags), strejkande varmvattenberedare, läckande tak, börsfall på femhundra procent och så vidare. Jag valde då ett helt nytt angreppssätt. Inget vända och vrida i sängen timmar i sträck med fåfänga försök till självsuggestion. Nay! Oavsett tidpunkt på natten - ett, två, tre, fyra - sätter jag mig numera käpprak upp i sängen och säger:

"Hej Hjärna. Jag märker att du söker min uppmärksamhet. Det är gulligt av dig, eftersom det är en stenåldersinstinkt hos dig, ditt primitiva fuck, att kring den här tiden på dygnet [som för övrigt är fullproppad med kortisol och annat ångestdrivande] väcka mig för att påvisa att det lurar faror i buskarna. Så låt oss ta itu med dem då, vi gör det nu, på studs."

Därefter tassar jag upp, drar jag på mig något varmt, mikrar en kopp kamomill och sätter mig vid datorn. Jag har skapat ett dokument som på riktigt heter "Saker jag oroar mig för våren 2020". Och här öser jag ur mig allt mellan himmel och jord; corona, cancer, varmvatten, skoskav, kålmask, zombies, Erdogan, huslöss, klimatet, svårigheter att få till en duglig frisyr på min man osv.

Efter varje punkt skriver jag också ett "Worst case scenario". Exempelvis: "Mitt skoskav kommer att leda till blodförgiftning och jag kommer att lämna mina barn föräldralösa" samt en lösning på det: "De har en fantastisk pappa som kommer att ta hand om dem och göra dem till goda samhällsmedborgare." Vissa saker kan jag ju rimligen inte överblicka konsekvenserna av, men då noterar jag bara "Circle of control", refererande till MMM:s eminenta inlägg på temat, och konstigt nog hjälper det.

När jag skrivit klart går jag antingen tillbaka till sängen och somnar som ett barn. Eller så känner jag inte för att sova och då brukar jag lyxa till det med att - håll i er - fortsätta att vara vaken. Jag har mer eller mindre "dygnat" som kidzen säger vid fyra-fem tillfällen sedan årsskiftet. Eftersom jag lever ett liv i sus och dus finns alltid möjligheten att ta en cowboysträckare dagen efter om behovet skulle uppstå.

Oroslistan fortsätter att fyllas på. Men samtidigt som jag fyller på med nya poster kan jag nästan fnissa till när jag ser mina tidigare noteringar. En viktig insikt är att oron är konstant, men jag är sällan orolig för samma saker särskilt länge. Många saker tenderar också att lösa sig bara inom några dagar efter att jag tagit upp dem. Vissa saker upphör att oroa mig bara av det faktum att jag satt dem på pränt, vilket kan tyckas paradoxalt. Man borde ju bli mer orolig om man belyser ett faktum, kan en tycka. Men så funkar uppenbarligen inte hjärnan, utan den verkar mer tänka "okej, nu är saken på bordet, någon tar hand om det, jag kan chilla."

Du kan också jobba med oroslistan i förväg, så kanske du slipper ta den ad hoc i vargtimmen. Är du inne i en särskilt turbulent period skulle jag råda dig att avsätta en kvart om dagen, kanske tidig kväll, till att häva ur dig allt mellan himmel och jord. Ditt psyke kan då ta en paus från ältandet och din nattsömn kan bli betydligt mer harmonisk.

En variant är också att ha en block och en penna liggande vid nattduksbordet, så att du (även i mörker) kan rafsa ner en störande tanke mitt i natten. Det gjorde jag ofta när jag sprang ekorrhjul för det var naturligtvis klockan 02:45 min hjärna kom på att jag dagen efter hade dead-line på att attestera en faktura eller liknande. Oavsett hur trivial en tanke kunde vara låg den och skvalpade där, men efter att ha skrivit upp den kunde jag relaxa igen.

Några andra handfasta knep jag fått genom olika poddar i veckan:

1. Undvik medier din första vakna timme. Inget kasta-dig-över-mobilen det första du gör på morgonen. Du är som allra mest sårbar och klickbetena är som allra mest aggressiva, eftersom nyhetsproducenter vet att gemene man börjar sin dag med att scrolla rubriker på sina smartphones och då gäller det att sticka ut.

2. Undvik medier överlag. Jag har själv detoxat ner till Godmorgon, världen! varje söndag samt Kvartals veckopanel som inte bara summerar veckans händelser, utan också ger någon form av sammanhang och analys.

3. Umgås med dig själv. Gå långa promenader utan annan stimuli än ditt eget sällskap. Kombinationen ben i rörelse och din hjärna = luftande av eventuell oro samt problemlösning.

4. Odla din trädgård, baka ditt bröd, konstruera figuriner med trolldeg. Att jobba med händerna är oslagbart för att minska oron. Varför tror du att syjuntan nådde sådan framgång i folkhemmet? För att inte tala om chokladpralinerna med chrystal meth som tyska hemmafruar tryckte i sig under andra världskriget? (ok lite OT men detta faktum är för fantastiskt för att inte nämna, oavsett sammanhang).

BTW detta inlägg skrevs under vargtimmen och bara genom att skriva om listmetoden gjorde mig lugn. Och se, nu grynas det! En trevlig orosfri helg önskar jag er alla och om du har några egna tips, dela gärna med dig.

Mvh/
FruEfficientBadass

P.s. Och om jag nu ska försöka få dagens ämne att anknyta till bloggens tema så är det ju som så att ett lugnt och harmoniskt sinne inte söker sitt utlopp i konsumtion som ett nervöst och kaotiskt sådant. D.s.