Jag trillar nästan dit

Första helgen i september åkte jag, min man och minstingen till ett spa. Inget överdrivet flärdfullt utan Hölick Havsresort, 40 minuters bilresa hemifrån. En enkel liten anläggning med tre pooler och två sorters bastu.

Inträde vuxen knappt 300 kronor, men eftersom den stora poolen som skymtar ovan av oklara skäl var avstängd, drog de av en hundring per person och vi kom in alla tre för drygt fyrahundra vilket väl får anses vara rimligt.

Det var en sådan där vacker sensommardag, himlen var oskyldigt blå och när vi låg i den grunda varmvattenbassängen och blickade upp mot tallarna kändes det nästan som att vi var på yasuragi. Stort plus i kanten för Ritualsprodukter i duscharna å. Servicen var på hudikvis lite famlande och om jag hade fått gå en skyddsrond innan säsongsstart hade jag beordrat upp skyltar på flera ställen där de uppenbart saknades. Exempelvis en skylt vid receptionen i entrén med texten: "Här jobbar ingen. Gå vidare in i baren och betala där". Eller en enkel piktogramskylt som indikerar att utrymmena för omklädning och dusch var unisex (med låsbara kabiner) så att man sluppit stå och filifjonka sig med ängsliga "hallååå?" i dörren för att inte begå övergrepp.

Och vad är det med avsaknaden av krokar? Är det så svååårt att montera en handfull krokar i ett duschutrymme, så att man kan hänga upp sin handduk och väska istället för att behöva knöla in sina pinaler på ett fönsterbräde, tillsammans med alla andras pinaler? Små förvaringsskåp är jättebra. Ännu bättre hade varit att exempelvis numrera skåp och nycklar, istället för att lita på besökarnas förmåga att minnas vilket av de identiska vita skåpen som var deras och att därutöver minnas vilken av de anonyma nycklarna som hörde till vilket skåp, pyttesmå nycklar som i ett typiskt sällskap hamnar i ett litet fack i just mammans väska. Det blev tydligt att jag ännu inte är klar med min resa från neurotisk stockholmare till avslappnad hudikbo för ingen annan verkade bry sig.

Det som fångade mitt intresse särskilt på denna anläggning var ångbastun. Den var så otroligt liten, som en garderob i rektangulär form. Man kunde sitta max två personer däri och värmen var effektiv. Efter bara några minuter svettades jag som ett djur. Minstingen klarade runt tio sekunder innan "det kändes som makaroner i halsen" (Antar att hon menade ångan från makaronkokning. Eller inte. Man vet inte med henne). I vilket fall, "aggregatet" eller vad man nu kallar det när det handlar om ånga, var pyttelitet, som ett el-element i ett vanligt badrum, men uppenbarligen mycket kraftfullt för där var tjockt med ånga. Tillverkare var en av de stora, minns inte namnet, Ora? Men jag började drömma. Nu ska du få ta del av den, drömmen:

Jag har en ångbastu.
Jag har alltid älskat ångbastu, vet inte varför. Eller jag tror att jag vet. Det är kombinationen fukt och värme. Jag älskar ju vatten. Och jag hatar att frysa. Dessutom droppar det så härligt i en ångbastu, som om sutte man i en droppstensgrotta vid Medelhafvet. Redan som tonåring fixade jag min egen ångbastu i badrummet genom att, på miljövidrigt sätt, dra igång varmvattnet fem minuter (okej tio minuter innan) innan jag gick in i duschen. OMG underbart. Så fort jag fick möjlighet slank jag in i ångbastuarna på Central- eller Medborgarbadet. För länge sedan läste jag i ett skönlitterärt verk om en finsk man (såklart) som skräddarsytt en egen liten ångbastu i sin lägenhet och jag tyckte att det lät som en dröm. Att ha en egen ångbastu! Men blott en dröm. Tills...Hölick Havsresort.

På vägen hem, så snart vi fått täckning vill säga (Hölick ligger halvvägs in i den finska arkipelagen), började jag googla på "ångbastu för hemmabruk" och wow. Det finns alltså duschkabiner med ångfunktion (jag är som sagt inte särskilt ofta ute i gadgetsvängen). Som den här:

Knappt tretton tusen köstar töckera exklusive montering men inklusive frakt. Inga jättesummor alltså, ungefär vad IGMR la på sin ofrivilliga bilreparation i somras. Eftersom den också används som dusch behöver man inte fundera på var den ska stå - vi har redan ett rymligt duschhörn. Tänk att varje kall vintermorgon/dag/kväll kunna hetta upp ånga och bli sådär varm så att man nästan längtar efter att gå ut och rulla sig i snön. Jag, som får blå fingrar inomhus vid 20 grader, trots flera lager tröjor och sockor, blir yr av lycka vid blotta tanken.

Jag sålde in idén till min man. Sen började jag grubbla. Är detta verkligen vettigt? Att på rent infall kasta sig in i en rätt extravagant konsumtion som, förutom att den säkert tärt på jordens resurser i både ett och två led, frakt exkluderat, även lovade en del meck. För du har väl hört? 97% av all konsumtion leder till oväntade problem. Vem ska installera den? En VVS-resurs på orten? Ta en kölapp och vänta i 3-13 månader. Kommer den ens in genom badrumsdörren? Kommer ångrören slamma igen av vårt järnrika vatten? Finns risk för läckage? Att kabinen är ful som stryk stör mig inte så mycket (vi har redan en golvmatta med sten-imitation, hantverkarens eget val), men är den funktionell? En kund skrev att "det går inte att hänga upp duschhantaget på sin plats" vilket inte bådar gott. En ganska grundläggande detalj som fallerar, vad mer kan gå fel? Vad händer med de gamla rördragningarna och de glasdörrar som just nu, gängade från väggen, utgör vårt duschutrymme, kan man bara dra om rören, montera ner dörrarna och spackla igen hålen med våtrumsspackel? Och värst av allt: Kommer jag att använda ångfunktionen i den i den utsträckning jag just nu tror mig vilja använda den? Min erfarenhet av folk med bastu, bubbelpool, pool, badtunna är att man initialt kör järnet, men sen rinner det ut i sanden. Nyhetens behag avtar och man nöjer sig med sin vanliga dusch eftersom inget annat hinns med. Hinner jag med? Kräver anläggningen underhåll av något slag? Behöver rören rensas? Bluetoothen kalibreras? (ja, den har bluetoothhögtalare och jag kan inte bestämma mig för om jag avskyr det eller älskar det).

Jag insåg att det fanns lite för många frågor för att det skulle bli ett rungande ja på ångduschfronten. Dessutom kändes det inte riktigt FIRE-compliant. Inte för pengarna gubevars, vi är väl i dessa fora hyfsat överens om att en frugal weirdo lifestyle snarare handlar om att kanalisera pengarna på sådant som ökar ens livskvalitet, än att (som svenne banan väljer att uttolka det) beröva sig allt i livet utom knäckebröd och storpack toalettpapper. Nej, det jag vill åt är känslan av badassity. Att sidsteppa systemet. Att inte falla till föga för enklaste sortens lösning (= ösa pengar över problemet). Så jag började fundera på alternativa sätt att komma runt min vinterfrusenhet. På vilket sätt kan jag öka min kroppstemperatur under vinterhalvåret utan att för den skull ge mig in på ångduschspåret. Och ja, jag rör mig redan mycket utomhus, eldar brasa och sen förra vintern har vi ytterligare en luftvärmepump, så jag menar RIKTIG ökning av kroppstemperatur, vi talar kräftfärg.

Hudik har ett badhus, det är visst och sant. Det ligger centralt och är gammalt, byggt 1954 och har både bastu och bubbelpool. Av någon anledning har jag aldrig besökt det. Kanske för att vi oftast varit här på somrarna då det varit stängt, men förra vintern föll det på min pendling i kombination med rätt knepiga öppettider. Men det är fullt görbart, om det inte varit för corona som gjort att kommunen stängt alla badhus med ovisst öppningsdatum.

Men då kom min man med ett lysande inspel: Tennishallen! Hans andra hem. Han spelar ju, om inte varje dag, så varannan och där finns tydligen en helt okej bastu. Hallen är rätt glest trafikerad och bastun är inte alltid på, men han skulle kunna dra igång den inför en dubbel och så dyker jag upp när han är klar, lagom tills det att den är varm. Om jag är riktigt ambitiös kan jag gå dit för att verkligen få igång värmen för att sedan samåka hem. Kostnad noll, eftersom min man är en ideell kraft i klubben och därför kan få lov att värma upp sin fru trots att hon inte är betalande medlem. Detta skulle jag i teori kunna göra minst två gånger i veckan.

En annan tanke slog mig när jag satt och planerade köldmånaderna och det är värdet av exklusivitet. Jag minns förra december när jag en kall vintermorgon tog ett tidigare tåg för att hinna in på Himlabadets relax i Sundsvall innan föreläsningen. O.M.G. vilken lyx. Nu är ju Himlabadet en upplevelse utöver det vanliga med sin aufguss etc, men det var också en känsla av WOW, avvikelse i vardagen, något lite speciellt. Med en ångbastu i duschen blir upplevelsen ingenting av detta. Det blir bara rutin. Eller? Har jag rätt eller har jag fel? Någon som har egna erfarenheter av att installera dylika ting och kan rapportera om nyttjandegrad?

Mvh/
FruEfficientBadass