Mitt sparhack Svenskt Tenn

Ni som har läst mig ett tag vet att jag i det mesta upphört att vara en consumer sucka. Med ett undantag: Svenskt Tenn. Jag ÄLSKAR Svenskt Tenn. Inte bara för att det är en stiftelse vars överskott bland annat går till forskning inom en rad bra områden, men för att:

1) Deras prylar håller så bra kvalitet (möblerna görs till stor del på svenska familjeföretag till möbelfirmor).
2) De har aldrig rea.
3) Att gå i butiken är som balsam för själen, känner mig alltid som en lite bättre människa när jag kommer ut därifrån vilket är ett kvitto på att de lyckats med sitt varumärkesarbete.
4) Jag tröttnar aldrig på deras mönster. När jag köper något på Svenskt Tenn vet jag att jag kommer att ha det för resten av livet och jag kommer att lägga in en klausul i mitt vita arkiv att jag vill att mina Svenskt Tenn-prylar kremeras med mig. Förutom mässings-prylarna, det är nog inte tillåtet av arbetsmiljömässiga skäl.

Några exempel från vårt hem: Bricka, mönster "Manhattan". Josef Frank vet inte om det men vi har ett särskilt band eftersom vi båda bott på Rindögatan 52. Dock i olika lägenheter och med ett par decennier emellan. Men jag gissar att vi delade några grannar - mops-Märta och Rudolfsson var nog bara i 50-årsåldern när Frank flyttade in i slutet av 40-talet och de var nog mellan 80-110 när jag kom dit i mitten av 80-talet. I vilket fall, brickan, vi fick den i inflyttningspresent när vi flyttade ihop på söder anno 2001. Den har överlevt fem flyttar och femtio utrensningar och jag blir glad varje gång jag ser den. Använder den nästan dagligen i allt från att transportera porslin och mat till rensning av svamp, bär och andra köksprojekt. Nästa nivå är att skaffa brickben så att den kan bli bord i minimalistettan jag planerar i framtiden. Gäster? Fäll ut. Yogapass? Fäll ihop. Funktion Är Vackert, som Bengt Friggebo sa till mig en gång på en kurs om EAN-koder.

Ett linnetyg med mönster "Gröna Fåglar" som jag lämnade in till skräddare för kantsömmar och kanal för gardinstång, köpt för blodspengar från en jobbavtackning (jag har alltid bett om ST-presentkort om någon frågat). Har hängt som centralpunkt i två vardagsrum och hänger nu över vår säng på landet. Jag blir glad varje gång jag ser det.

Kruka "Hortus" i mässing, som jag dessvärre förstört en smula genom att inte ha en rejäl kruka i (den tål inte vatten verkar det som, får vita fläckar). Den gör sig särskilt bra i vår matsal som på feng-shui-flummerska är väldigt mycket "jord" med matt orange och murrigt brunt. In med lite glimmande metall och rummet väcks till liv.

Kudde, Estrid Ericson-mönster "Elefant" i grönt linne, som under många år aldrig kändes rätt placerad har nu hittat ett hem i vår kökssoffa. Bara genom sin blotta närvaro bidrar den till att snäppa upp matplatsen från "här sitter vi och slafsar i oss föda" till "voilà, ett démeure somewhat exclusive tatata".

Jag är på intet vis en förespråkare av att gödsla Svenskt Tenn i ett hem, det är lika slött som att köpa en kopia av ett showroom på Mio, fast med en ännu mer obehaglig prislapp. Nej, tricket är att använda sig av Svenskt Tenn som en katalysator för ett annars oglamouröst hem. Tänk dig följande: Ett sterilt väntrum. Beige inredning, vita väggar. Allt från Rusta. En äcklig grön ryamatta som lyktar fränt av plast. Du ställer fram en stor bukett ljusrosa pioner på soffbordet. BAM du har ett annat rum. Svenskt Tenn-objekt är som den där pionbuketten.*

Eftersom jag själv är en fan av just jordnära färger och få synintryck blir mina rum gärna som de här väntrummen från Rusta, minus Rusta. Därför behövs det något litet i varje rum, en energihöjare, en tändvätska, ett objekt med klass och hög prislapp som höjer rummet från det alldagliga. Och det är här Svenskt Tenn gör sitt jobb. Med undantag av barnens rum har vi något från firman i varje rum. Ibland stort (som gobelängtyget) och ibland litet (som den lilla mässingskorgen "Klöver" designad av Sara Szyber i badrummet). Det är som att svinga ett litet trollspö över varje rum. Rum som i övrigt bara innehåller gammalt ärvt och loppisfynd. Det följer samma logik som en outfit: Även den enklaste på loppis fyndade klädsel skärps till av en exklusiv accessoar. En accessoar du med rätt skötsel kan använda år efter år, allt medan du håller ditt klädkonto till ett absolut minimum.

Kort historia lång, men här kommer då mitt sparhack. Ett ställe saknade Svenskt Tenn, nämligen TV-rummet. Jag funderade på vad jag skulle skaffa eftersom jag också ville att objektet i fråga skulle fylla en funktion. Eftersom våra fönsterlampor i kölvattnet av sommarens gästrums-uppdatering flyttat en våning upp behövdes till vintern nya sådana (fönsterlampor) till just TV-rummet. Och eftersom rummet har inslag av grönt bestämde jag mig för elefantmönstret i samma färg. Jag kunde snabbt konstatera att jag fick nöja mig med att köpa själva skärmarna eftersom armaturerna börjar på 4 000 kronor styck. En lampskärm i det utförande jag var intresserad av kostade 900 kronor och ser ut som nedan:

Jag var på riktigt på väg att beställa hem två till detta pris när jag av en slump trillade in på Tradera och där kunde hitta nästan identiska för 499 kronor styck.

Liiiten skillnad i hur Tradera-skärmen har bredare kantband men för halva priset är jag beredd att bortse från den detaljen. Jag googlade lite och bakom Tradera-namnet "Frihane" fanns ett "G&G Antik" i Borås som har gjort business av att sy lampskärmar av exklusiva tyger:

Eller sy och sy, de köper in dem från olika ställen. Men tyget är original ST. Mina skärmar kom paketerade som vilken proffsig produkt som helst, inplastade med fabriksemballage etc. Enligt uppgift sys de upp på en "anrik lampbutik" någonstans i landet, så det handlar inte om det där vanliga suddet på Tradera - någon privatperson som köpt på sig stuvbitar som de limmat fast på en random skärm med björnklister.

Återstod: Lampfötter. Eftersom skärmarna från såväl ST som G&G hade enklast möjliga konstruktion med en liten "näbb" som man klämmer fast direkt på glödlampan, var det en enkel match att hitta lämpliga fötter på loppis. Problemet uppstod när jag ville ha två likadana. Först köpte jag dessa rätt vidriga 80-talsskapelser för en tjuga styck (men då ingick fungerande glödlampor!).

Någon månad senare trillade jag på ett annat par som jag tyckte bättre om, även de för en tjuga styck. Det var först hemmavid jag insåg att de inte alls var identiska utan var olika höga. Men, som Estrid Ericson brukade säga, ljus från flera nivåer ger rummet liv**.

Så här har vi då det färdiga resultatet. Två fönsterlampor med Svenskt Tenn-tyg för totalt 1 076 kronor (om jag inkluderar felköpen) att ställa mot Svenskt Tenns 10 600 kronor (om jag köpt även lampfötterna därifrån). Inte riktigt samma femma men nästan. Och framför allt: En tiondel av priset. Det syns inte på bild, men lamporna gifter sig väl med de i Berlin fyndade elefantbokstöden i grön sten som står längre bort i vardera fönster. Jag är mycket nöjd.

Det var dagens lektion i att vara en savvy frugal weirdo med estetiska pretentioner. Två frågor:

1. Vilken är din estetiska akilleshäl i inredningssammanhang? Saker du bara INTE KAN MOTSTÅ?
2. Har du några stilhacks att bjuda på?

Mvh/
FruEfficientBadass

* Och för protokollet bör tilläggas att den här katalysatorn inte behöver komma från just Svenskt Tenn. Det finns annan design som säkert ger samma effekt. Dock inte på mig. 
** Nej, det sa hon inte. Men hon var en varm förespråkare av höga ljusstakar eftersom man blir snyggare när lågan ligger högt. Jag har testat och det stämmer!