Ripple-effects of consumtion

Jag har ju vid ett flertal tillfällen - bland annat i min bok Sparboken - skrytit över min begagnade hemelektronik. Vår tv köptes billigt av en släkting när han skulle uppgradera till en super duper plasma flat screen och vår begagnade tv har, i kombination med en antennansluten digitalbox, tillgodosett våra tv-behov i många år.

Jag köper en ny tv

Men i slutet av maj gick boxen sönder. Jag letade förtvivlat efter en kompatibel box, utan att lyckas. Tydligen görs det inte längre boxar som funkar med tv-apparater så gamla som vår, d.v.s. runt 12 år gamla (det faktum att jag säger ”tv-apparat” samt att jag ens äger en placerar mig i samma obsoleta fack).

Det som hände var mycket märkligt. Jag saknade tablå-tv! Detta trots att jag kollar max en timme per vecka och då främst på pensionärsprogram som "En plats i solen" (där bortklemade britter ska välja sommarhus i Spanien men aldrig blir nöjda) eller "Go' Kväll" (fråga mig inte, det tajmar min dödtid på dygnet).

En månad härdade jag/vi ut. Och det var fotbolls-EM. Inte för att jag bryr mig, men en normal människa hade kanske prioriterat att ha tillgång till tablåsänd tv under sådana omständigheter. En dag var jag och minstingen på Elgiganten för att hitta ett mobilskal och då for djävulen i mig. Vi skulle ha ny tv. 

Sagt och gjort. En 40-någonting-tum-tv i smäckert utförande kom med hem. Det eleganta med denna lösning var att det redan fanns typ digitalbox INUTI själva tv:n (självklarheter för svenne banan, nyhet för mig). Så även om tv:n kostade runt 6 000 kronor mer än vad en digitalbox kostar, fick vi nu en snygg lösning och en apparat mindre hemma. Detta var det första köpet.

Jag köper en ny DVD

Problem nummer två: DVD:n funkade inte med den nya tv:n. DVD:n hade dessutom runt sju år på nacken, lät oroväckande och krävde ömhet och centimeternära umgänge för att tillåta ett val med vidhörande fjärrkontroll. Så det blev även en ny sådan. Det var köp nummer två.

När vi väl kom hem uppstod ännu ett problem. Tv-bänken var för liten. Mycket märkligt. Den tv som sett så liten och nätt ut på Elgiganten var plötsligt enorm när vi kom hem. Personligen yrkade jag för färre tum, men minstingen insisterade på 40+. Så nu fick jag tillfälle att säga "vad var det jag sa", vilket alltid glädjer en mor. Köp nummer tre.

Så ny tv-bänk. Men då visade det sig att väggen blev för kort, bänken sköt fram över dörröppningen på det enda logiska tv-stället i huset med närhet till antennuttag. Så vi tog in hantverkare som breddade väggen och flyttade dörröppningen. 

Men då uppstod ett annat problem. Väggarna behövde målas om och med min rygghistorik blev det till att ta in extern hjälp. Och när tv-rummet var ommålat insåg vi hur skruttigt rummet intill såg ut, så vi passade på att låta tapetsera om det också. Men då sa målarfirman att vi hade dåligt innertak, så vi tog in offert på nya innertak för hela nedervåningen och i skrivande stund har jag satt sprätt på 20 procent av mitt sparkapital.

I'm pulling your leg, självklart inte. Ni kan sluta tro på historien efter DVD:n. Men det slog mig ånyo hur en liten oskyldig konsumtion (en digitalbox) plötsligt blir något annat. Renoveringar är ett klassiskt exempel. Man börjar med en ny vitvara och innan man vet ordet av har man renoverat köket. Man köper en ny sommartopp och plötsligt har man handlat kläder för flera tusen. 

Konsumtion omkalibrerar din syn på pengar

En bieffekt av konsumtion är att man blir fartblind. Jag tyckte från början att det var dyrt med dryga tusingen för en digitalbox. Men efter besöket på Elgiganten kändes den kostnaden försumbar. Det är inte en slump att jag veckorna efter ny tv köpte såväl ny (begagnad förvisso) mobil till ett av barnen samt en ny dammsugare. Köp som visserligen stod på någon sorts agenda, men som jag ändå implementerade just då, i kölvattnet av tv-köpet. En epilator blev det också, efter kommentatorstips i anslutning till ett tidigare inlägg. 

Jag erfar alltid samma känsla efter ett sådant här köprally. En sugande känsla av missnöje, på samma sätt som jag tidigare var så nöjd och stolt över vår asketiska avhållsamhet från köplador av det här slaget. Dessutom tar det ett tag att stänga dammluckan. Om man levt frugalt under månader i sträck håller man i pengarna. Men har man satt sprätt på ovan vis tar det, åtminstone för mig, flera veckor att komma tillbaka i frugalt mind-set. 

Den bästa metoden är helt enkelt att förtränga köpen och ta första bästa vardag och börja om. Låt gå, jag har konsumerat för tio lakan. Men det var en engångshändelse. Vi kommer varken köpa tv, DVD eller epilator än på många år. Få se, vad äter vi till middag idag hm hm ärtsoppa, precis. In i fållan igen. Faran uppstår när man glömmer bort att fållan finns och bara fortsätter vara spendy-pants.

Jag är kär i vår tv

Med det sagt. Vår nya tv. OMG. Så slimmad och snygg.  Den spelade till och med en glad liten melodi under installationsdebaclet, en process som jag och minstingen klarade helt själva eftersom upplägget var så pedagogiskt. De marksända kanalerna la sig lydigt på sina respektive platser och fjärrkontrollen är smal som en tandborste. 

Dessutom en enkel meny där vi når såväl tablå-tv som Netflix och andra eventuella streamingtjänster med några enkla knapptryck. Eftersom vi streamar från våra mobilabonnemang har det tidigare varit en meckig historia. Vi har behövt en Chromecast som bara accepterat min mans ena mobil som värdig uppkopplingsenhet. Så när han inte har varit hemma har vi inte kunnat kolla film, annat än på DVD. Och vi älskar film. Nu kan valfri person sätta på internetdelning och så kör vi bara.

Enda nackdel med tv:n. Det är något med bildkvalitén när man kollar på film. Särskilt streamad sådan. Den ser liksom hemmavideo-inspelad ut. Det är någon sorts halvtrist, realistiskt filter i bilden som stör mig något oerhört. Jag har sett det hemma hos mina föräldrar i stan, men trott att det berodde på filmen i sig. Nu såg jag om en gammal klassiker och kunde konstatera samma sak. En sorts "ofilmatisk" bild om du förstår vad jag menar. Barnen hävdar att det beror på att bildkvalitén är bättre. Inte vet jag, personligen ser jag gärna film med känslan av att se på film, snarare än att se något i verkligheten. Nåväl, på det stora hela var det värt det.  

Konsumtion är inte enbart av ondo. Men man måste veta att sluta i tid. Kan du relatera till min känsla att det kräver ett visst mått av kraftansträngning för att återgå till frugalt leverne om man väl haft ett par stora shoppingutgifter?

Mvh/
FruEfficientBadass