Frugala sommarben

Mina ludna vinterben

Som ett led i mitt åldrande har jag slutat rakat benen vintertid. Jag har upptäckt att vinterpäls är len och diskret, så länge man håller belysningen dimmad när man ska fira skymning. Jag tror faktiskt inte min man har märkt av denna tantmanöver, eller så är han väluppfostrad nog att hålla tyst. Men nu när sommaren är här känner jag ändå att det är läge att ta tag i benfrågan. Det är lite meckigt att raka benen när man bara har duschkabin. Det är ju en helt annan femma att vältra sig i ett skumbad och efter några minuters uppmjukning av hud langa upp ett ben i luften och hyvla på till tonerna av Chet Baker. I duschen får jag stå och balansera och dra upp benet under mig och det är svårt att få till raklödder under rinnande vatten. Ett alternativ är att placera foten i handfatet och köra en efterrakning. Men eftersom vårt handfat, precis som allt annat i badrummet, bestämdes av en VVS-snubbe utan eftertanke, är det för litet och det skvätter ut stora mängder vatten på golvet under själva akten. Nog om bakgrund.

Min relation till hårborttagning

Jag har ju i mitt corporata liv kommit i kontakt med ett stort antal så kallade finkemsprodukter, det vill säga saker som säljs i hygien- och kosmetikgångarna i dagligvaruhandeln. Ett av dessa varumärken är vax och hårborttagning för hemmabruk. Det här märket köpte mycket mediautrymme tidigt 2000-tal och lanserade löpande nya SKU:s vilket bara är corporate bullskitiska för nya produkter (varför använda ett enkelt ord när man kan hitta på en akronym?). Jag vill minnas att man tog fram en sorts spray eller skum med literpriset en miljard som skulle sprayas på benet och sen skulle hårstråna lösas upp på det mest tärande vis. En metod som sedan kundservice fick höra konsekvenserna av då fölk i regel inte håller sig till bipackssedelns instruktioner utan tror sig få bättre resultat av att trippla verkningstiden. 

Nåväl, dyrt var det och säkert miljövidrigt. Trots det var metoden inte i närheten av lika dyr som den metod jag vid tidpunkten ägnade mig åt: Att gå på salong och låta vaxa benen en gång var sjätte vecka. Herregud. Jag minns faktiskt inte vad det kostade, men en snabb googling ger av handen att det kostar mellan 500-700 kronor. Lägg på 30 procent för armhålor och bikinilinjer, minst. Gånger åtta gånger per år, you do the math och lägg skiten i en indexfond. 

Med andra ord: Jag hyser ett finansiellt förakt för professionell hårborttagning. 

Mina frugala sommarben

Sedan 2015, när den här typen av vansinne upphörde, kör jag en kraftigt förenklad rutin. Observera att jag inte hemfaller åt det absolut billigaste alternativet, att bara tvåla in benen och rafsa runt med en engångshyvel. Nej, jag köper en dedikerad damhyvel (den är pastellfärgad och har ordet "lady" på förpackningen, vilket är den huvudsakliga skillnaden mot en manlig dito) och rakskum.

Jag hade egentligen kunnat köpa manshyvel och mansrakkräm, men eftersom det inte var någon direkt prisskillnad ägnade jag mig åt denna lite eftergift för den kommersiella ansträngningen. Hyveln på bilden, en Bic med fyra medföljande ersättningsblad, kostade runt 40 kronor och rakskummet, Coops egna (troligen tillverkad av någon av märkesjättarna) kostade även den runt 40 kronor. Rakhyvlarna kommer att räcka i fyra år och skummet behöver nog förnyas vartannat år. På fyra år kostar mig släta sommarben (och armhålar om jag öschkar) alltså 120 kronor = 30 kronor per år. Att ställa mot mina tidigare proffs-endeavors på runt 7 000 kronor per år. Vänta, låt mig Excellsnurra:

Det blir alltså 99,6 procent billigare att fixa hårfrågan på egen hand än att nyttja proffsen. Dessutom slipper jag lägga tid på att boka tid, ta mig dit, sitta av tid samt lida vid rycket. En win-win-win, som med i princip all frugal metod. Ett tips är också att du kan smörja benen med balsam innan du rakar dem. Köp billigaste Lidl-sorten. Det ger samma effekt som de där tillkrånglade extra fuktmojängerna som sitter på vissa exklusiva damhyvlar. Innovation is for suckers. 

Fixar du dina ben själv?

Mvh/
FruEfficientBadass