Sidor

Läsarmail: FIRE är krockkudden

Här kommer ett matigt gästinlägg från en läsare:

"När jag läste ditt blogginlägg om familjesituationen slog det mig att flera av dina tankar slagit mig och min man sedan drygt 1,5 år tillbaka. Vi är 3 år in på vår resa och har under tiden köpt ett hus. Vi har lyckats spara ihop ett tillräckligt bra kapital för att känna oss lugna(re) när det blåser i livet, även om vi är många år från FI ännu. Jag skriver det här till dig för att jag också tycker att det är så oerhört viktigt att alla har en ekonomisk krockkudde som kan fånga upp oss när allt runt omkring plötsligt verkar vilja dra ned en i skiten. Något samhällsskydd är dessvärre inte alltid en självklarhet, precis som du också beskriver. Jag vill dela med mig av vad som hänt oss och vilken oerhörd betydelse en ekonomisk kudde haft. Med det vill jag från botten av mitt hjärta tacka dig och alla ni andra bloggare/författare som sprider så viktiga budskap.

Några av dessa saker har vi kunnat börja skratta åt idag (alltså eländesskratta i form av "hände det där verkligen? Vem kan ens ha den maximala oturen?") Det finns inget lustigt med det som hänt men du förstår säkert hur jag menar. Ibland kunde det för oss kännas befriande att skratta åt eländet för att överleva och ta sig ut på andra sidan. Hur konstigt det än låter så gjorde det oss starkare tillsammans. Kanske är vi rätt konstiga... Det måste vara så :). 

Efter ca 4 år som par bestämde vi att gifta oss. Pga pandemin valde vi en borgerlig vigsel och att skjuta upp bröllopsfesten till när det lugnat sig i världen. När jag svänger in till min mans jobb för att åka till vigseln har han med sig ett papper. På vår bröllopsdag blir han och 80% av företagets anställda avskedade. "Tager du ... I nöd och lust?"

Han får gå tillbaka på kortare deltidsvik som följs åt sammanhållande men månaderna följs åt av allt dystrare telefonsamtal som avlöser varandra. Under vår och sommar 2020 förlorar vi 4 närstående i pandemin. Som tur är lyckas svärfar med nöd och näppe klara sig och vaknar upp efter 10 dagar i respirator med en längre rehabilitering framför sig.

Under samma sommar, efter 2,5 års väntan, kommer beskedet i brevlådan om Migrationsverkets avslag om medborgarskap. Sverige har förnekat konflikten i min mans hemland bl.a. för att kunna bygga IKEA i diktaturgrannlandet, detta enligt diktaturens krav inför IKEA-etableringen. Alla förhoppningar Migrationsverket och advokater gett oss har gått upp i rök. Vi ombeds ansöka igen om ytterligare 2 år. Som tur är innehar min man permanent uppehållstillstånd sedan många år och får stanna i Sverige. 

Under senhösten brusar hemlandskonflikten upp mer aggressivt och ytterligare bekanta får sätta sina liv. Det förnekande landet Sverige visslar och låtsas som att inget har hänt... 

I december får vi en kort andningspaus och ett fantastiskt ljus uppenbarar sig kring jul. Jag är gravid! Vi ska ha vårt första barn. Vi gråter av lycka och kan knappt vänta. Släkten hemma och runt om i världen firar för oss och en oövervinnerlig glädje sprider sig inombords. 

Graviditeten visar sig bli riktigt tuffa 8 (snart 9) månader. Jag drabbas av en diagnos kallad HG som kort innebär konstant illamående och kräkningar. Mitt liv kretsar kring att tvinga i mig vätska och näring och jag befinner mig hemma mellan sängen, toaletten och jobbdatorn. Min man gör ALLT hemma och allt för att ta hand om mig medan jag får ordinerat mediciner avsedda för cancerpatienters illamående efter cellgiftsbehandling. Medicinerna hjälper inte och jag slutar. Det enda som hjälper att få näsan ovanför vattenytan är vila och återhämtning. Vad tror ni chefen säger när jag kommer med ett läkarintyg om 50% sjukskrivning? Månader av försök att ge mig dåligt samvete, pusha mig att jobba ännu hårdare och en vägran att försöka lösa situationen. När jag berättar till HR blir det äntligen ändring och från det blå ändrar chefen plötsligt riktning. 2 månader tillbaka har livet blivit något mer stabilt tack och lov. (Plötsligt känns FI om möjligt än mer lockande, kan du tänka dig? :) )

Men varför nöja sig med stabilt? En del av min mans nära familj är bosatta i delar av Latinamerika där naturkatastrofer inträffar i perioder. De har varit förskonade själva fram tills för några veckor sedan då deras hus totalförstörts. Hans syster, moster och två små barn riskerar hemlöshet, våld och (värsta tänkbara scenario) trafficking. Min mans andra syster gör en insamling tillsammans med släktingar runt om i världen. De vill inte involvera oss eller berätta något efter det som hänt under gångna året men kan till sist inte undanhålla det som hänt. Det framkommer vad som hänt och att de behöver ytterligare ett femsiffrigt belopp för att kunna bygga upp huset. Direkt vi får vetskap skickar vi över summan och extra därtill. Familjen har hittat boende hos grannar kort efter händelsen. Barnen är säkra och de har idag påbörjat rivning och byggnation då de fått tillräckligt med pengar för att kunna bygga upp huset igen.

Varför tjötar jag på om allt mellan himmel och jord? För att jag är så oerhört tacksam trots allt som hänt oss *nu kommer tårarna*. Delar av detta har kunnat lösas eller förmildras just med hjälp av den ekonomiska buffert vi haft. Med det pengar kunnat lösa har vi fått andrum att bearbeta det vi inte kunnat påverka. Vi har inte förmågan att stoppa krig, påverka stora politiska beslut genom att knäppa med fingrarna eller återuppliva de som lämnat oss men tack vare vår buffert och trygghet har vi kunnat bidra till annat. Som att bygga upp familjens hus till en mer stabil konstruktion så att de kan vara de hjälpande grannarna om det händer någon annan familj. Tack vare vår buffert och vårt minimalistiska förhållningssätt till livet har vi klarat en sjukdomsperiod och avsked som för en typisk Svenssonbudget (eller avsaknad av budget) skulle orsaka panik. Om några år kan jag kanske till och med välja arbetsplats (eller inte ha någon fast arbetsplats alls) om jag får en oförstående chef som misstror läkarintyg trots Försäkringskassans godkännande. Vilken livslyx!

Det jag vill säga med all den här utdragna texten är TACK! Tack för att du med flera inspirerar oss och andra till detta. Jag vill påstå att resan mot FI räddade oss och våra nära och kära det gångna 1,5 året. Vi är starkare och mer tacksamma än någonsin trots allt jobbigt som hänt. 

Åter igen stort krya på er till familjen och till din man!! Jag skickar krya-på-er-tankar i massor."

Tack för detta fina mail. Någon av läsarna som har liknande erfarenheter?

Mvh/
FruEfficientBadass

10 kommentarer:

  1. Vilket fint brev! Jag har vid ett par tillfällen haft nytta av min bufferet men det är svårt att säga att man haft liknande upplevelser för så tufft har det aldrig varit. Men känslan förstår man, var själv väldigt glad när jag kunde säga upp mig på dagen när chefen där gick för långt för något år sedan och leva på besparingar tills jag hittade något nytt som var bättre än det jag lämnade.

    Alla borde ha den krockkudden, dels för att den är så skön att ha när man behöver den men även om man inte behöver den så slappnar jag av och blir inte lika indragen i konflikter på jobbet då jag vet att jag har ett alternativ ifall det går för långt.

    Än en gång, tack till brevskrivaren och tack till dig Fru EB som har varit en viktig del av min och min sambos resa mot trygghet och ett bättre liv.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

      Radera
  2. Fint brev! Att kunna lösa vissa problem med pengar gör det möjligt att lyssna på sig själv i större utsträckning. Paniken kan hållas på avstånd, utrymme finns. Handlingskraft verkar dessutom finnas, den hade ni nog även då finansiella medel inte fanns. Tillsammans är de en superkraft.

    SvaraRadera
  3. Wow! Mina tre år som utförsäkrad och arbetslös känns som en västanfläkt! Men ändå. Tack vare sparandet, spar communityn och väl etablerade snål-vanor tar jag mig fram och slipper socialen mm. Andrum var ordet.

    SvaraRadera
  4. Shit, ni är riktiga kämpar, och skönt att ni hunnit spara ihop en buffert. Det kan betyda väldigt mycket om det händer något, för mig och min familj så krockade arbete och familjens välmående rejält tidigare i år och när arbetsgivaren inte ville underlätta det minsta så sa jag upp mig. Nu lever vi på sparade pengar, långt från fire, och jag har sökt en utbildning till nästa år på diatans och 75%. Det lär underlätta enormt för oss.

    Nu vet jag inte när du skrev texten, men lycka till med sista delen av graviditeten eller om ert barn redan har kommit till er, hur som helst, stort grattis till barnet. Det är delvis kämpiga år, men ack så fantastiska och lärorika, ta vara på tiden med barnet när hen är liten.

    Mvh en tvåbarnspappa

    SvaraRadera
  5. Hej,

    Detta med att ha släkt utomlands och då i ett land med sämre ekonomi/levnadsstandard kan vara tufft. Man har uppfattningen att vi i sverige badar i pengar. Jovisst, vi har högre löner i pengar rakt av, men våra levnadskostnader är också högre.

    Så senast från en kollega som vars släkt krävde 400 000 kr för att bygga upp föräldrars hus i ett land långt bort, släkten tyckte 400 000 kr är väl ingenting för en anställd i sverige, självklart skänker du dessa pengar....Han kan inte heller säga nej, nu att få släkten emot sig heller. Nu löste det sig så att de var två syskon som delade på summan som skulle ges, samt att de drog ner det hela. Men säkert är det många i sverige som upplever att de behöver skänka pengar till sin släkt/vänner där man nu är ifrån.

    Men generellt så sover jag mycket bättre nu när jag inte är beroende av min chef för att betala min vardag...utan man kan ha ett en annan inställning till jobb...

    Pandis

    SvaraRadera
  6. Blev riktigt rörd av att läsa om alla skit som ni, som gästbloggare, har gått igenom. Och visst är det så att en rejäl buffert i många fall fungerar som en krockkudde när skiten träffar fläkten.
    Stort lycka till i ert kommande liv som barnfamilj! :)

    SvaraRadera
  7. LÅNEBJUDANDE FRÅN NOVELTY FINANCE"
    Hej!!! Är du i behov av ett lån? Om ja, kommer jag att rekommendera dig att ansöka om ett lån genom Novelty Finance Inc.

    Jag heter Davina Claire, jag är finanschef för Novelty Finance och du kan ansöka om ett lån hos mitt företag och ha ett lån på ditt konto inom 24 till 48 timmar. Det har kommit till min kännedom att många människor har så svårt att få lån från sina lokala banker eller andra finansiella institutioner på grund av hög ränta, otillräckliga säkerheter, skuldsättningsgrad, låg kreditpoäng eller andra skäl.

    På NOVELTY FINANCE tillhandahåller vi finansieringslösningar. Vi erbjuder alla typer av lån (Personlån, Företagslån och många andra). Vi erbjuder flexibla och flera lånealternativ, inklusive säkrade och osäkrade lån, lång- och kortfristiga lån som är skräddarsydda för dina ekonomiska behov.

    För frågor/frågor? - Skicka ett mail till [noveltyfinances@gmail.com] eller ring / WhatsApp via: +447915601531]

    Vi strävar efter att göra lån enkelt, bekvämt och prisvärt.

    Vår tjänst är mycket snabb, pålitlig och pålitlig och du kan låna upp till 5 miljoner euro till en subventionerad ränta på 3 % per år. Vi är rätt företag att kontakta när du är i akut behov av ett lån.

    Inga fler väntetider eller stressiga bankbesök, vår tjänst är tillgänglig 24/7. Du kan ansöka om ett lån när som helst och var som helst på din egen bekväma plats med din telefon eller din bärbara dator, allt du behöver göra är att skicka oss din låneförfrågan via:
    E-post: (noveltyfinances@gmail.com)
    WhatsApp/ Telegram: +447915601531
    Telefon: +447915601531

    Vi är alltid glada över att ge ekonomiskt stöd.

    SvaraRadera
  8. Min man fick hjärtstopp när vi var på bröllopsresa för några år sedan. Jag var gravid och vi hade året innan nästan tömt sparkontot och köpt vårt hus kontant. Tack vare att vi prioriterat att bygga upp bufferten efter husköpet och låga omkostnader klarade vi medföljande sjukskrivning i kombination med havandeskapspenning under 6 månader efter hjärtstoppet. Vi låg även ute med matkostnader och delar av hotellkostnader för 1 månad innan vi fick resa hem efter hjärtstopp och operation.

    Är väldigt tacksam att vi inte behövde oroa oss över pengar i det läget. Händelsen i sig gav också ytterliggare bekräftelse på att livet är skört och att tid är mer värt än pengar... båda jobbar deltid och planerar att fortsätta med det trots att vår dotter nu börjar närma sig skolåldern.

    SvaraRadera