Jag värvar till sekten

Jag har nyligen kommit i kontakt med ett flickeflarn från orten. Alltså, inte "orten" utan orten jag bor på, och här finns ingen ort (minus Håstahöjden vilket är en lam ursäkt för ort). Vi kan låtsas att hon är en kollega till mig. Vilket hon inte är. Eller kanske? Strunt samma, kontentan är densamma. 

Flarnet i fråga har låg lön och ingen teoretisk utbildning. Vad nu det har med saken att göra, det är ju inte så att akademiker generellt sett har bättre privatekonomi än icke-akademiker, möjligen högre burning rate. Men eftersom jag, liksom de flesta som är ärliga mot sig själva, dras med fördomar tänke jag något i stil med att hon nog inte investerade. 

Jag hade FEL. Jag minns inte hur vi kom in på samtalsämnet privatekonomi men det gjorde vi. Jag sa något i stil med att man i hennes ålder (hon är mycket ung) borde börja investera eftersom man då har så lång sparhoristont med göttig ränta-på-ränta att vänta. Hon sa då att hon "nog gjorde det". Helt underbart, hon var inte helt säker. Det var tydligen något sparande som en förälder satt upp en gång i tiden och nu förde hon per automatik över några hundringar varje månad som sedan investerades i en fond med hundra procent svenska aktier. 

Hon var generös/godtrogen nog att låta mig surfa omkring på hennes bankinloggning och jag kunde snabbt konstatera att det var en typisk Kuckelimuck-produkt: En indexfond med aktivt pris. Men eftersom fonden är så bred hade den ändå avkastat helt okej och hon hade nu en nätt liten summa på kontot. En summa jag själv inte hade kunnat drömma om i den åldern.

Jag blev ju naturligtvis väldigt uppspelt. Inte bara att hon var så ung och lovande och dessutom redan hade en liten pengamaskin. Det som exalterade mig allra mest var att hon var så mottaglig. "Kan du spara mer än 500 kronor per månad tror du? Kanske tusen?" varpå hon svarade: "Ja det tror jag, jag gillar att spara pengar". Alltså...ni förstår ju att jag började dregla en smula. Dessutom var hon enligt egen utsago väldigt ointresserad av börsen och hade dåligt samvete för att hon inte, likt några i hennes bekantskapskrets, "kollade Twitter om hur aktierna gått under dagen" vilket fick mig att på riktigt tro att hon gick en lysande privatekonomisk framtid till mötes. 

Eftersom den fond hon valt var helt okej (om än dyr - 1,25%) var mitt tips att behålla den men att styra om framtida köp till följande fonder per månad:

• 250 kr SPP Aktiefond USA (0,21%)
• 250 kr SEB Sverige Indexnära (0,27%)
• 250 kr Länsförsäkringar Global Indexnära (0,21%)
• 250 kr Spiltan Aktiefond Investmentbolag (0,26%)

Som ett Fru Fortunas tecken hade hon ett telefonmöte inbokat med K-muck redan nästa dag i ett annat ärende och jag uppmuntrade henne att då ta upp ovan samt att be dem hjälpa henne att automatisera det hela. Strypa tillförseln till dyrfonden och dubbla investeringarna i billiga fonder. Tio-femton år på det och hon kan titulera sig om inte miljonär, så på god väg ditåt. Dessutom tror jag att hon har en sådan potential att hon kommer att öka upp sitt månadssparande i takt med att hon får bättre lön. Två dagar senare fick jag ett sms: "Nu har jag lagt om fonderna och sparar dubbelt så mycket". Gott gry!

Jag blir så upplyft att sådana här möten. Har en liknande diskussion på gång med en granne. Att få bevittna det finansiella uppvaknandet och ett begynnande intresse för den egna frihetspotten. Och jag menar inte att flarnet i fråga nödvändigtvis ska bli fullfjädrad FIRE-anhängare. Men till skillnad från många av sina olyckssystrar kommer hon att ha stor rörelsefrihet i allt hon företar sig i livet framgent. 

Har du nått fram till någon på sistone? Och du lärare som mailade mig om ränta-på-räntasnurra förra veckan, hur gick det på FIRE-lektionen?

Mvh/
FruEfficientBadass