Värdet av att kurera sin skogarderob

Jag hittade förra inläggets Cumberbatchbok på en second hand-butik och i densamma fastnade jag för skostället. Inte för att jag var sugen på skor, det är jag aldrig. Jag tillhör inte den del av [den kvinnliga] befolkningen som älskar skor utan är nöjd om jag har bekväma skor som samtidigt ser okej ut. Det kan bero på att jag tidigt fick storlek 41 och att min tid i Frankrike givit mig trauma eftersom en vanlig skobutik ofta slutar damstorlekarna vid 39. Därefter är man hänvisad till "cadet"-avdelningen vars innebörd jag ännu inte förstått men jag tror att det har med tonårskillar att göra. 

Anyheuw, det jag såg i andrahands-skohyllan var nedan: 

Idel festskor. Inte ett enda par "vardagsskor". Varför? Min teori är att man i regel använder slut på vardagsskor, men att man inte använder slut på festskor. Tvärt om. De står där och samlar damm år ut och år in och i ett anfall av rensning hivas de till andrahandsmarknaden. Och köps sedan av en kvinna som "ääälskar skor" för att istället samla damm hos henne. 

Jag blir så stressad av att följa Hollywoodkändisar in i deras monstruösa garderobsreportage. Och när folk hävdar att Carrie Bradshaws orealistiska garderob i Sex and the City (orealistisk eftersom hon i verkligheten inte skulle ha råd med den givet att hon är frilansskribent i staden med en av de högsta hyrorna i världen) är avundsvärd håller jag inte med eftersom den bara innehåller troféskor. Visserligen använder SJP kläderna i serien, eftersom det är fiktion. Men för en verklig människa i riktiga världen är det svårt att upprätthålla en sådan klädstil.

Kanske är det enklare i New York, med släta trottoarer och ett mer kontinentalt klimat. Men att gå i högklackat i Stockholms innerstad är inte alltid helt lätt, inte ens under sommarmånaderna. Åtminstone inte i gamla stan eller längs med kajerna, med kullerstenar, ojämn stenläggning och håliga gångvägar. Nej, tacka vet jag enkla vardagsskor med en twist. Så här ser min skogarderob ut per säsong:

HÖST/VINTER

Blundstones kängor i mörkbrunt, runt 1 500 kronor. Vattentäta, superbekväma. Dessa tröskar jag i fram tills det att isen kommer.

Då byter jag till Ice Bugs med dubbar. På så vis slipper jag bryta handlederna och jag kan gå mina promenader med rejäla kliv istället för att liksom min man - som är för cool för dubbar - halka omkring i gympaskor. Kostar närmare 2 000 kronor men så värt det att slippa frakturer. 

Om jag ska vara lite fin av typen gå på Dramaten tar jag på mig antingen mina bruna eller svarta stövlar. Jag har haft dem i säkert 14 år så kostnaden är nu nere i mikrolite per år. Men de kräver omvårdnad, jag putsar dem regelbundet och smörjer dem med Effekt läderbalsam. Jag vill minnas att inköpspris låg på runt 1 800 kronor styck när det begav sig (det var fortfarande consumer sucker-år).

VÅR/SOMMAR

Först ut på våren är mina Adidassneakers med memory foam eller liknande, vilket gör att de är väldigt sköna att gå i. En kompis hävdar att hon köpte identiska för dryga tusenlappen men jag betalade bara 400 kronor på favoritbutiken Igor Sport på Götgatan som säljer förra säsongens skor med 40-70 procent rabatt. 

Näst ut är mina loafers. Funkar till byxor, kjol och shorts. Man kan ha små strumpor (steps) i eller så kör man en fuling och bara sticker ner sina bara fötter däri, det gör jag. Man kan ju ha en svettsula i som man byter någon gång per år. 

Favoritmärket här är italienska Geox som har ergonomiska skor "som andas". Grymt sköna. Har sedan tidigare ett par marinblå och ett par röda men de är säkert 8-10 år gamla och har börjat lossa i sulorna efter idog nötning. Årets upplaga från Sellpy var av annat märke och kostade en dryg hundring. 

När sommaren börjar på riktigt är det sandaler från Ecco som gäller. Nedan ("Ecco Flash") är favoriter och som jag skrev i ett tidigare inlägg skaffade jag ett nytt par av exakt samma modell i år (de tidigare har jag burit säkert i fem år, varje juni- och julidag). Kostar 1 200 kronor cirka, men jag köpte mina för 800 under vårvintern. Köp off season om du vet vad du vill ha.

Utöver ovan har jag ett par hudfärgade pumps från Tamaris som jag använder cirka en gång per år, och då när jag ska gå på fest inom närområde d.v.s. max Karlaplan. Att jag skulle bära dem i Hudik ser jag som uteslutet. 

Med ovan är jag nöjd. Jag vill inte påstå att det är särskilt billiga skor jag köper. De ligger samtliga i spannet 1 000-2 000 kronor såvida jag inte köper från andrahandsmarknaden vilket jag sällan gör (minus ovan nämnda loafers). Anledningen varandes att jag hört något om att skon formar sig efter sin brukare och att man av den anledningen helst inte ska överta andras. Och enligt inläggets vinkel: Det är inte helt vanligt att hitta vardagsskor i andrahandsflödet (sökte inför detta inlägg på Blundstones, Ice bugs och Ecco-sandaler på Tradera och fick bara upp barnsandaler Ecco). Folk nöter ut bra skor tills bara tippen återstår. Finskor däremot, lämpas över på andrahandsmarknaden, eftersom de inte används.

Frågetecken dock kring de skor som just nu väller ut i de billigare skobutikerna. Under en Stockholmspromenad i mitten av juni var det nedan badskor med grova remmar som regerade. Om du frågar mig är de varken snygga eller kvalitativa så vi får se om de återfinns på Myrorna om något år eller två. Eller om de på grund av bekvämlighet (badskor tenderar att vara sköna) faktiskt nöts ut.

Köper man kvalitet och har fallenhet för skovård blir det dessutom en frugal historia av det hela ändå med uppsidan att du kommer att känna större glädje av att använda högkvalitativa skodon jämfört med mög i fuskskinn från, säg, Din Sko. Skor som, likt de billiga sladderväskorna från fast fashionindustrin, varar i en max två säsonger för att sedan dumpas på grund av sönderfall alternativt brukarens missbelåtenhet med deras estetik. Nej, köp kvalitet och köp saker du vet att du använder. 

Likt i klädgarderoben bör du sikta på att låta 80 procent av klädinköpen gå till snygga vardagskläder. Kanske 15 procent till funktions/sportplagg och max fem procent till fest. För det är max så många timmar av din vakna tid du ägnar åt fest. Gissningsvis betydligt färre, men jag vill inte vara ogin. 

Jag är så nöjd med mina skor. De fyller alla mina behov. Dessutom tar de väldigt lite plats om man jämför med Carrie Bradshaws. Jag behöver alltså inte köpa de där vita skolådorna i plast från Ikea som alla smarta inredningsprogram pysslar med. "Se så fiffigt, här har vi hängt upp förvaring till era 400 par skor" och sen vet man att ingen i hushållet tänker lägga sina skor i lådorna utan fortsätta kränga dem av sig precis innanför dörren för alla andra att snubbla på. Som mellanbarnet säger. "Det ska ju se lite slarvigt ut" (som en del av den coola tonåringsimagen alltså). 

Men om, om, om jag någon gång skulle få möjlighet att tillskansa mig ett par riktigt exklusiva skor så skulle det vara nedan:

OMG de är så fina. Men de kostar runt 7 000 kronor nya eller 5 000 kronor begagnade och enligt Lex Fransk Skoshaming svåra att få tag i i min storlek. Däremot såg jag några liknande från Tamaris men de är ju som sagt inte Chanel och då faller hela grejen. 

Summerat: Mina skor kostar i inköp knappt 10 000 kronor men då har jag nött på ovan i i snitt tio år så säg en årskostnad på 1 000 kronor. Och jag är inte klar än. Skinnstövlarna kommer att följa med mig in i kremeringsugnen. Om man tänker så, snittkostnad 1 000 kronor per år i skor, kan man föreställa sig denna tankelek:

- Lägga dessa tusen kronor på att vid behov förnya inköp av den fungerande samt högkvalitativa, smickrande skogarderoben eller...

- ...lägga 1 000 kronor per år på skor av festslag som ytterst sällan kommer att användas och istället köpa skitskor att ha för vardagsbruk.

Är du nöjd med din skogarderob?

Mvh/

FruEfficientBadass