Sidor

Jobbsökarcirkusen

Jag skrev i förra inlägget att jag blivit med jobb. Det kanske framstod som att det var lätt, att jag bara vispade ihop ett par ansökningar och sen var det klart. Så var det INTE. Full disclosure:

Sedan början av september har jag sökt totalt 22 jobb. Av dessa ledde sju till någon form av nästa steg. Ibland av nästan esoteriskt slag. Ett mail en söndag eftermiddag (!) från ett företag i Stockholm som frågade om jag kunde tänka mig att jobba på distans, för att sen aldrig mer höra av sig. 

Eller en timslång telefonintervju där HR-människan mest verkade vilja processera egna trauman (för att sen aldrig mer höra av sig). Jag skulle säga att enbart tre av de 22 sökta jobben ledde till i mitt tycke riktiga rekryteringsprocesser, ink. fysiska intervjuer med verkliga människor. 

Två av dessa var i Hudik, en i Stockholm. Det var kanske en tillfällighet, men Hudikprocesserna var betydligt trevligare än Stockholmsprocessen. Den senare måste jag gå in på lite mer i detalj, för den var så märklig.

Efter tio minuters telefonsamtal med en entusiastisk rekryterare blev jag uppsläppt till kund för digital intervju. Jag hade av rekryteraren blivit lovad att tala med HR-chef och rekryterande chef, låt oss kalla honom Tommy Körberg. I rutan kommer istället en person och med annat namn än Tommy K, säg att han hette Spattsnubben. Jag ägnade de första fem minutrarna åt att fundera över vem han var och varför jag satt och pratade med honom, tills jag började ana att rekryteraren måste ha blandat ihop namnen mellan olika rekryteringar vilket senare visade sig vara riktigt. 

Spattsnubben ville mest prata om sig själv (surpris) och företaget. Det vill säga om hur dåligt det gick på grund av alla idioter som jobbat där historiskt (underförstått: innan han började). När det gått cirka 20 minuter av vår 30 minuter långa intervju undrade jag i mitt stilla sinne hur han skulle ha en chans att bedöma min lämplighet för tjänsten eftersom han inte lät mig få en syl i vädret. 

Det är då han kör en plot twist genom att kläcka ur sig att de redan har en perfekt kandidat. Jag minns hans exakta formulering: "Han är en ung kille som inte är sådär konfliktsökande, som är bra på att hantera de medelålders kvinnorna på kundsidan". 

Så många följdfrågor. Verkar jag, efter mina 20 tysta minuter i tillkämpat glatt nickande, till skillnad från den unge herr mannen, konfliktsökande? JAG är en medelålders kvinna, är det då charmigt att tala om min demografiska grupp som ett gäng cougars som behöver "hanteras" av en ung charmör? Men kanske framför allt: Vad gör jag här, om ni redan har den perfekta kandidaten?

Så efter avslutad ”intervju” lämnade jag det där bakom mig och fortsatte söka andra jobb. En vecka senare ringer den überpositiva rekryteraren och säger att de är "jätteintresserade" och att jag nu ska till Stockholm för att träffa vd:n. ??????? Inte nog med det, de är så långt gångna i processen att hon redan nu vill ta mina referenser så att banan ska vara helt krattad när jag träffar hen, eftersom det "kan gå undan”. Vad hände med den konfliktundvikande unge mannen? Oklart.

Jag vet, jag vet, jag borde anat ugglor i mossen men helt ärligt var jag lite nyfiken. Vad var det här för dårhus? Eftersom jag redan hade en Stockholmsresa inplanerad tidigarelade jag den därför för ett möte på deras huvudkontor i centrala stan.

Jag fick ett betydligt bättre intryck av vd och personalchef än jag fått av Spattsnubben (som också var med, ivrigt kläckandes oneliners). Jag kände att jag gjorde bra ifrån mig i min avdammade Tigerkavaj. Jag var avslappnad, självsäker och fick dem till och med att skratta. Jag såg vid flera tillfällen hur vd:n skickade nöjda blickar mot Spattsnubben till. 

Intervjun avslutades en halvtimme efter schema med att de kommande vecka ville bjuda in mig för att träffa "mina framtida kollegor". Spattsnubben avslutade mötet med ett fast handslag och ett "Jag ringer dig senast på fredag och bokar en tid".

Senare samma dag ringer rekryteraren upp och nu håller hon på att smälla av. "De ÄLSKADE dig! Jobbet är DITT!". Så jag skjuter upp min hemresa från fredag till onsdag påföljande vecka för att verkligen ta höjd för det kollegiala gemytet. En ren formalitet, som ett farfarssamtal och för att ge sken av demokratisk rekrytering. Jag gick till och med ut och sänkte en bägare med en kompis en kväll för att "fira" (ett sådant rookiemisstag va). 

Fredagen kommer och går, inte ett ljud från firman i fråga. På måndag morgon får jag ett mail av rekryteraren som säger att de ska höra av sig under dagen med en tid. På tisdag morgon ringer hon igen och för första gången låter hon inte sprallig och yster. Hon får inte tag på någon av kontaktpersonerna på företaget och undrar oroligt om de har hört av sig direkt till mig. De har de alltså inte.  

På tisdag eftermiddag ringer hon igen, med en ny, myndig ton i rösten för att meddela att "de har haft möte nu och enats om att de måste se över hur tjänsten ska utformas" varför de satt det hela på ”paus” vilket på rekryteringsspråk betyder att jag är ute ur leken. Inte ett ord om hennes uppenbara oförmåga att läsa uppdragsgivaren, inte antydan till ursäkt för att hon i princip garanterat positivt utfall. (Däremot - rolig detalj - vill hon skicka mig en länk så att jag kan betygsätta henne). Det var bara att åka hem igen. Någon vecka senare såg jag att de lagt ut annonsen på nytt, med identiskt innehåll.

Jag har ingen aning om vad som gick snett här. En sak är väl om de hade haft problem med något i mitt cv eller min personlighet. Men varför då återkoppla till rekryteraren att jag var "som hand i handske", så sent som efter vd-intervjun (möjligen var detta rekryterarens personliga tolkning, färgad av hennes regnbågsfilter)? Och varför utlova kollegeträffar, vilket resulterade i att jag fick stanna kvar i Stockholm sex dagar mer än planerat? Eller vänta, jag vet ju svaret: De bryr sig inte.

Det som stör mig allra mest är att jag ens blir förvånad. Det är ju precis detta som är rekryteringar, det vet jag ju från tidigare. Att behandlas som något katten släpat in. Kandidaten förväntas lägga tid och ansträngning på processen medan den potentiella arbetsgivaren kan bete sig hur nonchalant som helst. Som employer branding, fast tvärt om. 

I en Stockholmsprocess utsattes jag för ett för mig nytt koncept nämligen "fördomsfri rekrytering". Vilket är en eufemism för "kostnadseffektiv rekrytering". Istället för att rekryteraren för hand ska behöva sålla i kandidatmaterialet utförs rekryteringens första steg med hjälp av automatiskt utskickade frågeformulär där man får besvara frågor som ganska exakt speglar annonsens kriterier för jobbet. 

Om man lyckades med dessa skickades en länk till någon form av logiktest samt ett personlighetstest som helst skulle visa att du var ”driven, analytisk och en teamplayer". Endast de cv:n som sen blev kvar syntes hos rekryteraren. Det märkliga var att jag misslyckades big time på logiktestet men gick vidare ändå.

Inte bara gick det dåligt (det var inte standardvarianten man kan plugga till utan ett i mitt tycke obegripligt sådant vilket kanske säger mer om min IQ än om testet som sådant). Jag tappade efter några frågor sugen och klickade bara på måfå vilket gav resultatet att jag "presterade betydligt sämre än referensgruppen, men jobbade dessutom snabbt och slarvigt". 

Trots detta hörde rekryteraren av sig igen och sa att jag gått vidare i processen och att de inom kort skulle höra av sig med nästa steg. Rekryteraren och rekryteraren förresten, det rörde sig nog snarare om en bot med tanke på att jag fick mailet mitt i natten (körning från låglöneland?).

Så en söndag (!), flera veckor efter det katastrofala testet, hör saken av sig igen och säger att jag nu är redo för fortsättningen nämligen ett "möte med Tengai på en livesänd videointervju". Wtf, Tengai? Är det bara jag som tycker att de borde valt ett annat namn? Och vad betyder livesänd? CNN? 


Sanningen visade sig vara mycket värre. Tengai ser ut så här och läser av din minik när du svarar på hens frågor.


Oklart varför stockphoto-kvinnan i skärmhörnet ser så glad ut. Själv hade jag nog knipit ihop ögonen face to face med Tengai. Jag avstod från det frestande erbjudandet att boka in mig med detta monstrum. 

Nej, då är det nästan bättre att bli intervjuad av den nya kompetensresursen på moderna rekryteringsföretag nämligen researchern. Översättning: Den lågavlönade instegspersonal som ska säkerställa att du inte är en idiot innan de släpper dig vidare till intervju med rekryteraren. Researchern sitter med förhoppningsvis rätt jobbannons framför sig och läser innantill: 

"Har du högskoleexamen inom X, Y eller Z?”

"Har du minst tre års arbetslivserfarenhet av bla?”

Vid något tillfälle hade jag lust att ställa en motfråga: "Har du läskunnighet i svenska för i så fall står dessa saker i det cv jag skickade er?"

Det finns egentligen bara ett värdigt sätt att bli med jobb och det är att bli head-huntad i ordets egentliga bemärkelse. Det vill säga att du är en noga framsållad kandidat och kanske den enda som presenteras för kund. Det har bara hänt mig en gång och vilken underbar process det var. 

Till dagens rekryterare kommer här ett råd: Avstå från ”smarta" lösningarna i form av avatarer som "effektiviserar och skapar ett bättre beslutsunderlag i intervjuprocessen" och lägg istället energi på fotarbete. Nyttja nätverk, gör research och prickskjut enskilda kandidater. Notera välformulerade följebrev snarare än att stirra er blinda på diagrammen från personlighetstest. Sköt intervjuerna själva. Jag är övertygad om att en aldrig så kort telefonintervju ger en bättre bild av en kandidat än ett timslångt möte med Tengil.

En annan sak som alltid förbryllat mig är att man låter den arbetssökande själv välja referenser. Min erfarenhet är att även den sopigaste av sopor kan lyckas krama fram två personer man har en hållhake på. En professionell rekryterare med Linkedin Premium borde kunna vaska fram anonyma referenser, det vill säga folk kandidaten jobbat med historiskt men som inte handplockats av densamme. Gissningsvis tio gånger mer givande än ett riggat upplägg. Men såklart, det blir ju längre tid till fakturaskick för rekryteringsföretaget och gissningsvis ett markant dropp i tid på aftonbladet.se.

Om du är i jobbsökartagen skulle jag vilja ge dig följande råd: Skriv följebreven från scratch. Läs noga igenom annonsen och ta fasta på egenskaper de eftersöker. Sen googlar du synonymer på dessa och infogar. Komplettera därefter med konkreta exempel på hur du använt dessa egenskaper för att skapa framgång för dina tidigare arbetsgivare. Gör också lite grundläggande research under en minut om företaget i fråga och peta in en detalj som inte framgår i annonsen. Jag lovar, du kommer att sticka ut i mängden deluxe.

En tänkvärd sak som förresten passerade mitt flöde under den här tiden är att "män tenderar att söka även de jobb där de bara uppfyller några av kriterierna, medan kvinnor i större utsträckning bara söker de jobb där de uppfyller samtliga kriterier". Tänk på det kvinna. Ansvarsbördan ligger på företaget om de väljer att kalla dig på intervju trots kriteriebrist. 

Vidare har jag börjat att göra en "Executive summary" i form av tre punkter (med stark anknytning till annonsen) i början av följebrevet, så att även den mest juniora researcher förmår förstå att hen bör läsa till slutet i det fall hin inte vill begå tjänstefel. Typ så här:

Re: Ansökan till Karolinska Institutet jobb ref 3qgjgh4q90

Korta versionen:

- Fil mag i organlära
- Mångårig erfarenhet av obduktion
- 100 procent nöjda kunder

Långa versionen:
"Jag har allt sedan barnsben varit fascinerad av hur kroppar ser ut på insidan. Redan i förskoleålder jagade jag smådjur i skogen och med hjälp av en skalpell..." 

Infoga också foto. Och jag veeeet att man nuförti'n ansöker via LinkedIn i ett klick men enligt mig är ett gediget frammejslat brev och bifogat (möjligen situationsanpassat) cv mer värt än tio klick på LinkedIn. LinkedIn är inte ett arbetssökarverktyg, det är Tinder4Professionals.

På intervjun: Avbryt aldrig. Ställ frågor. Visa att du läst på om företaget. Men eftersom de flesta intervjuare lägger förvånandsvärt lite tid på att ställa frågor om dig och hellre pratar om sig själva och firman, vill det till att du under ditt enda säkra fönster under intervjun ("Berätta om dig själv") lyckas klämma in så mycket du bara kan av professionella segrar. 

På samma sätt som i följebrevet: Hur ditt agerande ledde till konkret formulerade vinster för dina tidigare arbetsgivare. Gärna med brygga över till: "Och det är därför jag blev så intresserad av den här tjänsten, för ni står ju inför liknande utmaningar". Inte ens den mest dagdrömmande, egocentrerade intervjuare kan här undgå pollettnedfall. 

Fler tips från er?

Mvh/
FruEfficientBadass

67 kommentarer:

  1. Ingen rolig upplevelse det där, och att dessutom behöva åka till Stockholm för en fysisk träff... varför? Har man inte hört talas om Teams? Att de kan känna mitt svettiga handslag och lukta på mej, vad ger det för ytterligare upplevelser som man inte kan avhandla via ett digitalt möte? Jag har jobbat i 22 år nu och passerat 40-strecket med råge, och blotta tanken på att behöva genom(lida) ovan beskrivna procedur gör att jag nog hellre väljer stupstocken, eller att helt enkelt gå arbetslös. Att sitta och smörja inför en massa rekryterare eller HR-människor, ett rungande nej tack. All heder till dig att du stod ut med det hela.

    Min värsta rekryteringsupplevelse var nog när jag som konsult fick "duellera" mot en kollega om vem som skulle få konsultuppdraget. Jag hatar att sälja in saker, speciellt när motparten är en som är på "samma sida". Sa till vår säljare, händer detta igen så säger jag upp mig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Duellera, herregud. Det jag ogillar kanske mest i yrkeslivet är den här nollsummeinställningen: Går det bra för dig går det dåligt för mig. "Hälsosam konkurrens", sporrande och utmanande, kan man inte bara chilla och vara snälla mot varandra?

      Radera
  2. Åh vad glad att jag är sjuksköterska i detta fall. Snarare jag som intervjuar potentiella arbetsgivare om jag kan tänka mig att jobba för dem än tvärtom.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Håller med! Som gymnasielärare i naturvetenskapliga ämnen (bi/ke) har det varit min arbetsmarknad och jag har kunnat "välja" mellan arbetsplatser, börjar nu dock samla på mig några år av erfarenhet och är socialt kompetent vilket ibland är en brist hos NV lärare... Så jag brukar ibland påminna mig om vilket KAP jag är för en arbetsgivare...

      Radera
  3. Åh! Här skulle jag kunna skriva en hel roman! När jag hade sagt upp mig från mitt näst sista jobb efter 26 både subjektivt och objektivt framgångsrika år insåg jag att det skulle bli lite knepigt att få ett nytt jobb.

    Lyckligtvis insåg jag inte HUR knepigt det sen faktiskt blev. Trots en statusexamen, imponerande karriär mm så tog det faktiskt två hela år innan jag landade ett helt OK jobb. Det som sen skulle bli mitt sista.

    Under de två åren skickade jag ut hundratals ansökningar. Var på dussintals intervjuer. Mer eller mindre bisarra. Gjorde otaliga intelligens och personlighetstest av varierande kvalitet. Såg otaliga arbetsplatser här och där i landet från Sundsvall norrut till Jönköping i söder och Karlstad i väster.

    Många historier skulle jag kunna berätta....har jag tips? Kanske inte som jobbsökande eftersom min jobbsökarperiod knappast var den mest framgångsrika.

    Däremot har jag under mina 20+ år som chef rekryterat säkerligen uppemot ett femtiotal personer. Läst tusentals jobbansökningar (ja tusentals eftersom jag inte litar på att HR-folket och deras fiffiga filter inte ska sålla bort drömkandidaten). För mig har alltid det personliga brevet varit det viktigaste. CVt behövs för att få lite fakta och en tidslinje men brevet är en möjlighet att visa vem man är och om man har fattat vilket jobb man har sökt och har en idé om varför jag borde anställa just honom/henne.

    Jag har sett på LinkedIn att professionella rekryterare vill avskaffa brevet. Obegripligt för mig men jag inser att det är ett led i vad de kallar "kompetensbaserad rekrytering" ett begrepp som låter bra men som i praktiken innebär att man försöker ta bort den mänskliga dimensionen från beslutsprocessen. Ganska korkat enligt mig eftersom man i slutänden ju anställer en människa som ska interagera med andra människor.

    Min favoritanekdot är från intervju två på en MYCKET högprofilerad arbetsplats där jag hade sökt ett högre chefsjobb. Denna organisation hade långa stycken om mångfald och värdegrund i sina jobbannonser och på sin hemsida. Vid just den här intervjun närvarade en HR-person, rekryterande chef och en potentiellt blivande chefskollega. Kollegan uppträdde redan inledningsvis ganska aggressivt och ställde ganska närgångna och insinuanta frågor. Frågor jag utan problem hade besvarat om de hade ställts av HR eller blivande chef men som en kollega absolut inte kan begära insyn i. Stämningen började bli lite spänd när hon till slut satte in nådastöten: "Hur ska du kunna trivas här? Du är ju INGENJÖR! Här är vi alla SAMHÄLLSVETARE!". Så var det med den mångfalden. Ännu ett jobb jag inte fick.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis. Mångfald - herregud vad jag stör mig på den floskeln. Eftersom den i praktiken inte gäller. Skriv som det är bara: Vi vill ha en till som är som vi.

      Radera
  4. Ojoj, vilket roligt inlägg (absurt såklart)! Anar en viss befogad ilska. Väldigt mycket igenkänning. Inspiration! Och hoppas du trivs med jobbet en period! Har också förvånats över varför man sällan får frågor om sig själv i en intervju. Sällan bryr man sig väl om organisationens inre liv förrän man väl fått jobb där? På ett övergripande plan undrar jag hur stort bidrag till BNP/BNI hela jobbsökarcirkusen ger? Inte bara de arbetslösa sitter och massmailar ansökningar i förhoppningen att inte få jobbet men få behålla a-kassan, och du sätter fingret på att HR/rekryteringsbranschen sitter och gör samma sak. Uppbär lön, bidar tid. Är i samma sits som du, försöker skapa ett gott liv genom att inte jobba och tycker också att arbetslivet präglas av det Mats Alvesson kallar funktionell dumhet och tomhetens triumf (han är också rolig, förespråkar tex avvecklingsprojekt istället för utvecklingsprojekt). /Nicolas

    SvaraRadera
    Svar
    1. "hur stort bidrag till BNP/BNI hela jobbsökarcirkusen ger?" Hörde någon siffra på hur många som jobbar i rekryteringsbranschen i Sthlm. Minns inte siffror (bra va, när man jobbar med sälj/ekonomi?) men det var hundratals firmor. Och då räknar jag inte de av Arbetsförmedlingen engagerade underleverantörerna för långtidsarbetslösa, de utgör väl en arbetsmarknadspolitisk åtgärd i sig.

      Radera
    2. När jag själv sökte nytt jobb för två år sedan så kontaktade jag chefen i annonsen och skickade cv och pers. brev. Chefen hade därefter inte orkat sköta rekryteringen (bransch med brist på folk att anställa, vi var två sökande till två tjänster) så hon hade istället anlitat ett rekryteringsföretag. De ringde mig och hörde lite vem jag var, därefter bokade de in ett möte med chefen. Detta tog ca 15 minuter, för det har jag fått göra att de fakturerade 70k

      Radera
  5. Två Månadslöner24 november 2022 kl. 09:01

    Helt sjukt vilken resa du haft! Vissa jobb får man efter en kvart och för vissa dröjer det flera månader. Tycker ändå man ska ha lite tur också, den har hjälpt mig mycket på vägen jag är idag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo men jag behövde bara resa i ett par månader. Lider med dem som erfar ÅR av detta, man måste ju bli helt nedbruten.

      Radera
  6. Bara annonserna nuförtia´ får mig att tappa lusten för att söka jobb + tron på mig själv. Det känns som om varenda jobb kräver en professur i XX samtidigt som man suckar över ordbajseriet. Titlar ska vi inte ens gå in på.

    Jag har själv haft förmånen att bli headhuntad eller få jobb via kontakter och därmed sluppit dessa rekryteringsprocesser. Ett personlighetstest har jag fått göra men det var efter jag skrev på fastanställningsavtalet. Undrar vad som skulle hänt om jag kuggade och fått fel utfall, typ psykopat.

    Nuvarande företag har jag varit på i 13 år men har där haft många olika tjänster. När jag läser detta blir jag än mer osugen att byta.

    Men - du landade ju ett gött jobb till slut och har samlat på dit inläggsmaterial som kommer oss läsare till gagn. Win win ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Don't get me started på annonserna...Vilka outhärdliga svador. Och återigen, detta tjötande om OSS i en A4 innan man når jobbeskrivningen och sökta kvalifikationer. Gärna ett halvt A4 om själva rekryteringsföretaget också, som man bryr sig ännu mindre om.

      När jag gick kurs i digital marknadsföring lärde vi oss att fatta oss kort, kärnfullt med ett tydligt "What's in it for me" i första meningen. Det har inte nått rekryteringsbranschen.

      Radera
  7. När jag läste Tengai tänkte jag inte på Tengil utan på det här: https://eustore.tenga.co/collections/egg-series Men jag har ett dirty mind, så är det bara. Knasigaste rekryteringarna jag har varit med om var på Klarna, där jag inte heller fick en syl i vädret men all information om hur företaget fungerar, på ett sätt som gjorde att jag kände att jag redan var anställd. Knäppt var också på King, där jag fick frågan: If you would descibe yourself as a type of food, what would it be? (Svarade kanelbulle i förvirring. Är dock råraka, basic i grunden, blir fantastisk i rätt sammanhang.) BÄST rekrytering var på SBAB, tydlig process, hövlig kommunikation och en grillande intervju med dåvarande VDn som höll intervjun helt själv och ställde frågor som det inte gick att haspla ur sig floskler som svar på. Jag fick inte jobbet, men var nöjd med det eftersom det blev tydligt att det inte var mig han ville ha som assistent, det hade inte funkat. Mitt nuvarande jobb hade också en bra process - jag såg annonsen av en slump på LinkedIn sista dagen man kunde ansöka, skickade in ett fult CV och ett ärligt och entusiastiskt brev, hade intervju med rekryterare, HR och sen med VD, och det sa bara klick. Mina tre (!) referenser sa trevliga saker om mig, så jag lyckades haffa jobbet. Så nöjd, bästa jobbet hittills, även om jag hellre skulle vara hemma och såsa såklart. Hett tips angående bild: Jag avslutade mitt personliga brev både den här gången och för fyra år sedan med: Om ni vill se osmickrande bilder på mig så finns det på Instagram och så mitt handle. Jag har öppen insta, och eftersom de säkert googlar ändå, och jag har ett ovanligt namn, så är det lika bra att vara tydlig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Är dock råraka, basic i grunden, blir fantastisk i rätt sammanhang". Å fint. Jag hade fått totalt hjärnsläpp. Inte en nu, när jag sitter och funderar på det, vet jag vad jag är. Ett ägg kanske.

      Radera
  8. Har precis börjat söka jobb på allvar då jag inte är nöjd med nuvarande jobb och upplever till viss del samma sak. Ett sökt jobb krävde att man skulle 2 göra test innan ansökan ansågs vara klar vilket skulle ta 30-45 min. WTF!

    Ska läsa dina tips om att skriva följebreven från scratch etc en gång till innan jag skickar in nästa lilla batch i helgen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Samtidigt sållar de där 45 minuterna bort en stor del av slökandidaterna så mitt tips är att ge järnet. Youtuba Matrigmatest (som de flesta använder) så kommer du vidare. Testen följer samma grundprinciper som är lätta att lära sig.

      Radera
  9. Inte bara jag alltså....jag hatar logik testerna. Fattar inte varför mina trekanter och fyrkanter kan beskriva mina färdigheter att hantera människor i olika miljöer. Jag är bra på att hantera människor, är urusel på fyrkanter.

    SvaraRadera
    Svar
    1. De visar att du är streetsmart nog att googla på fyrkanterna.

      Radera
  10. Hua, jag hoppas du står ut. Mitt bästa tips för jobbsökare är att begära (kräva/ställa ultimatum) att se arbetsplatsen i samband med intervjun. Inte konferensrummet och entrén utan det faktiska fysiska arbetsstället. Om jag hade följt mitt eget råd hade jag sluppit tre år på ett ställe med sunkig matta och dragiga fönster. Jag följde mitt eget råd när jag såg den öppna planlösningen och de olyckliga ansiktena på ett annat ställe. Mitt allra bästa råd är att sälja sig så dyrt som möjligt, jobba så mycket, som möjligt, spara hårt och hålla i pengarna för resten av livet. Men som sagt, kudden kan behöva extra stoppning ibland.

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Jag följde mitt eget råd när jag såg den öppna planlösningen och de olyckliga ansiktena på ett annat ställe" Ser det framför mig. En varningsflagg jag har är om folk sitter med brusreducerande lurar på sig i en tyst miljö.

      Radera
  11. Bara som tragisk summering då har jag sökt kring 550 jobb, inget utanför min kompetens eller erfarenhet, kommit på tre intervjuer och haft stolpe ut två gånger, en gång stod det mellan mig o en annan och en gång var jag i princip anställd men företagets siffror dök till rött. Men så är jag 50 år också.
    /JonasB

    SvaraRadera
  12. Så annorlunda det kan vara beroende på bransch! De gånger jag tagit mig igenom nålsögat och kommit på intervju så brukar intervjuaren ALLTID börja med "berätta om dig själv". Eftersom de gör det för att kolla om jag bara berättar om nuvarande arbete, mina fritidsintressen eller min barndom och drar några oväntade slutsatser om det, så brukar jag kontra med motfrågan om vilket av detta de vill veta. De brukar bli ställda av det.
    Om själva företagsinfon så heter det "du har ju läst om oss på nätet så vi behöver väl inte göra nån presentation om det inte är något speciellt du vill veta". Vad svara man på det? Typ "vad sysslar ni med egentligen, på just den här avdelningen"?
    Att söka på nån av annonserna på Linkedin funkar inte, de annonserna är oftast gamla, dvs ansökningstiden har gått ut. Men de kan ju ge tips om andra företag än man brukar titta på.

    Jag minns "förr i tiden" när internet ar ganska nytt. Alla rekryteringsfirmor med självaktning hade en mall som man skulle fylla i om sig själv. Den kraschade alltid på att rutan för "utbildning" som skulle kryssas i saknade hälften av linjerna som finns på KTH eller Chalmers (men det var obligatoriskt att kryssa något). Visst säger de att man ska frisera sanningen lite, men att säga att man läst tex Fysik när det är dataingenjör man är känns inte bra.

    Det där med att få se arbetsplatsen! Det är ett under att vi får in nya anställda på min organisation, så slitet och arbestmiljöovänligt som det blivit på senare år (ljus, akustik och ergonomi tex). Jag var på besök på ett annat företag i vår bransch och nästan drägglade över deras korridorer och kontor. Tyvärr på en helt annan ort, annars hade de lätt kunnat rekrytera mig.

    SvaraRadera
  13. Skriver under på allt! Vill tillägga: lär dig djupandas lugnande. Jag sökte >250 jobb innan jag fick ett (kort vikariat). Trots relevant utbildning och erfarenhet och tipptopp referenser. Mvh Kvinna 50 år samt med 3 prs lucka i CV pga sjukdom.

    SvaraRadera
  14. Det måste vara rekryteringsföretagen som ”utvecklat” processen, va!? Just antalet omgångar verkar ökat från 1-2 till 2-3 och ibland ännu fler träffar/möten. Har min senaste erfarenhet från storföretag där vi/man träffade flera personer. Otroligt tidskrävande för alla inblandade. Varför finns det inte en vedertagen och namngiven rekryteringsprocess som ”alla” kan lära sig följa?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja även den branschen måste väl produktutveckla för att få till merförsäljning. En gång var jag på ett telekombolag som skickade fyra av mig handskrivna sidor till en tant i USA för handstilsanalys. Jag har också fått rita träd i en rekrytering. Ansågs bedöma kreativitet. Rocharchtest en gång. Horoskop har jag däremot inte stött på, annat än en sliskig chef på - och jag outar namnet nu eftersom det var år 2000 - Intrum Justitia som undrade om jag var jungfru, eftersom de ansågs vara mer lojala (dessutom stirrade han på mina ben under hela intervjun och jag hade inte ens kjol). Just det, Spattsnubben i inläggsexemplet ställde faktiskt en (1) fråga till mig och det var om huruvida jag hade syskon. Han såg inte alls nöjd ut när jag sa att jag var ensambarn. Kanske var det det som blev mitt fall?

      Radera
  15. Puh ,verkar inte klokt med dessa anställningsintervjuer,ett bra sätt att bryta ner en persons självförtroende och riktigt förnedrande.Ja har bekanta som gått igenom samma helvete med intervju efter intervju med olika manglare samt därtill tester i oändlighet för att till slut ändå inte få jobbet.Verkar som man skall vara mkt ung ,överkvalificerad sat kunna jobba hur mycket som helst,inte konstigt folk drabbas av utmattningssyndrom.Själv är jag oändligt tacksam för att ha jobbat som privattandläkare i 40 år och sluppit detta race samt varit min egen chef,skulle definitivt inte orka med sådant här utlämnande.Märkliga är att det är brist på folk ,men beror kanske på att ingen duger

    SvaraRadera
  16. Älskar tonen i det här inlägget; blandningen av humor, distans, självironi, skärpa samtidigt som du är väl medveten om dina styrkor och kvaliteter. Som Yoda skulle ha sagt: ”The bullshit detector in this one is strong.” Vad du än blivit rekryterad som så är din talang bortkastad om det inte är som journalist, redaktör eller liknande.

    Keep up the good work!

    /Max (FIREd sedan 2003 så det enda jobbet jag behöver utföra är som trädgårdsmästare i min köksträdgård)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Har du bidragit med läsarberättelse? Om inte mejla frun din historia! En "gammal" FIRE måste vara interessant att läsa om!

      Radera
    2. Jaaa! Vill också veta mer!

      Radera
    3. Jag med! Drömmer om tillvaron som trädgårdsmästare i egna köksträdgården - och inte det där himla kontorsjobbet på 100% som är dagarna nu.

      Radera
  17. Imponerande att du lyckades få ett jobb på bara två månader! Det lät som om nuvarande är mindre kvalificerat än förra. Hur motiverade du det på intervjun?

    Har ett par märkliga upplevelser från att söka jobb. T.ex. rekryteringsföretaget som upprepade gånger ringde och försökte få mig att söka ett annat jobb som jag inte alls var intresserad av hos samma kund. Har också suttit på intervju där personen varit oerhört otrevlig och satt och sa att jag är okvalificerad och ifrågasatte varför jag hade mage att söka (juniortjänst och jag fick sen en snarlik icke-junior tjänst) Undrade varför, hade dom redan nån dom ville anställa eller ville dom se hur jag reagerade? Jag försökte då avsluta intervjun, sa typ "vi kan sluta nu, det finns ingen anledning att fortsätta", men det ville de inte. Usch, usch.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Håller med om att två månader låter blixtsnabbt. Själv är jag inne i 6:e månadens process på en tjänst som jag själv inte sökt, utan de kontaktade mig. Alltså så var väntetiden mellan inskickad ansökan och första intervju ingen alls. Men med sommarsemestrar, intervju nr 2, logiska tester, besöka ev blivande kolleger, intervju med referenser och specialkontroll (sånt måste göras för vissa arbetsuppgifter) så tar det tid.
      Förhoppningsvis så kan vi snart börja löneförhandla. Jag är alltså ganska säker på att få jobbet, vi ska bara bli överens om vissa detaljer.

      Radera
    2. Ju mer kvalificerat jobb desto längre process. Det finns en anledning till att vd som regel har minst sex månaders uppsägningstid. Håller tummarna för det säkerhetsklassade jobbet.

      Radera
    3. @13:17: "Det lät som om nuvarande är mindre kvalificerat än förra. Hur motiverade du det på intervjun?" Jag undrar detsamma, dvs: Hur kan man anställda någon med mitt cv där jag gått från att ha ett på pappret prestigefullt jobb till att plugga och extrajobba som reporter? Jag kan inte minnas att de ställde frågan på det sättet, d.v.s. "Är inte det här ett nedköp för dig?". Man får inte glömma att folk här i krokarna älskar "hemvändare", d.v.s. alla som lämnar storstan för lifvet på landet. Dessutom är lokalborna inte så vana vid logiktest-rekryteringar så 60 pers rök redan där. Av de 20 som återstod intervjuade de sex pers och jag drog vinstlotten. Och ja, det är en mindre kvalificerad tjänst än den jag hade i Stockholm men jag har räknat ut att det på sista raden diffar ungefär 4000/mån. Och då slipper jag som sagt personalansvar, ledningsgrupps"arbete" och centrala djäfvulskunder vilket jag gärna hade betalt ett antal fler tusen än så för att slippa på mitt förra riktiga jobb.

      Radera
  18. Som pensionerad ( hallelujah ) sjuksköterska kan jag inte relatera till svårigheten att få jobb men skrattar gott åt de 100% nöjda kunderna på obduktionsbordet!

    SvaraRadera
  19. Tusen tack! Du gav mig just dagens välbehövliga skratt! Minns en intervju inom sjukvård, jag var väl kvalificerad med
    erfarenhet av både arbetsrollen och forskning (vilket ofta efterfrågas på dessa arbetsplatser). Chefen nämnde innan att de visserligen hade anställningsstopp, men att han ändå tyckte att en intervju på plats var motiverad (antällningsstopp går att kringgå om man vill anställa någon.). Så jag reser till Stockholm. Chefen visar mig runt, pratar om sig själv och sjukhuset i en timme, utan att ställa en enda fråga. Säger sedan "Nu får vi runda av, jag ser ju (!) att du är bra. Vi hörs om anställningsstoppet". Som då plötsligt tydligen var "svårt att kringgå". Jag förstår fortfarande inte - varför träffa någon utan att ge den en chans att säga något om sin erfarenhet? Och hur kunde han SE att jag var bra? Kanske var det tvärtom, har hört att visa män bara anställer kvinnor som de tycker är mycket attraktiva.

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Chefen visar mig runt, pratar om sig själv och sjukhuset i en timme, utan att ställa en enda fråga." Tröttnar inte folk på sig själva? De gånger jag rekryterat har jag gjort research på de jag träffar (nåja...googlat) och ägnar hela intervjun åt att fokusera på kandidaten. Visst, jag ställer en massa frågor av olika karaktär, men "snälla" sådana, mest för att jag är nyfiken på folk. Jag har aldrig gått igång på att sätta dit någon för jag tror helt enkelt inte att det funkar. Psykopater slipper igenom ändå och goda, men kanske i intervjusituationen nervösa människor, blir stressade och svarar krystat.

      Mitt målscenario är när en intervju blir ett vanligt samtal, kanske med lagom personliga inslag och i bästa fall ett par skratt. Då får man en rimlig chans att bedöma huruvida man vill jobba med personen och om personen kommer att platsa i arbetsgruppen. Kvalifikationer har man redan tröskat igenom i cv-sållningen så på intervjun är det personkemi som testas. Åt båda håll.

      När jag sa upp mig från mitt näst sista jobb slutade en av mina medarbetare kort efter med motiveringen "Det var ju på grund av dig jag tog det här jobbet, inte företaget." Smörigt kanske, men jag blev glad. Den här tjejen var inledningsvis jättenervös på intervjun men när vi skiljdes åt kändes det som att vi kände varandra. En pärla var hon och den som lärde mig om ungdomliga saker som google analytics.

      Radera
    2. Men om intervjun ska kolla om personkemin stämmer (där håller jag med) så undrar jag varför så många intervjuer är med bara HR på andra sidan bordet? Det är ju inte HR-maffian man ska jobba med. Dessutom brukar HR-människor sällan ha koll på vad arbetsuppgifterna är eller vilka man ska jobba med.

      Spargrisen

      Radera
    3. Folk gillar att snacka så de uppfattar en person som lyssnar på dem som sympatisk. Det finns otaliga exempel av framförallt män som tråkar ihjäl sin middagspartner med sina monologer. Efter middagen konstaterar de vilken trevlig person x var trots att hon i princip inte fått en syl i vädret.

      Radera
  20. Helt otroligt, men tack för ett väldigt bra inlägg om hur det kan fungera. Har inte själv sökt jobb på många, många år, men kanske är det här anledningen till att AI börjar bli allt mer använd som första steg för rekryteringar.

    SvaraRadera
  21. Dagens skratt! Tror att ingen av kollegerna hörde mig, hur skulle det se ut - att ha roligt på arbetstid?
    Till skillnad från Frun så brukar jag gilla logiktester, men förstår inte heller vad de ska vara bra för, mer än att jag skulle hamna på ett jobb där alla gillar logiktester och det skulle kanske vara bra (mångfald måste betyda att vi är många ingenjörer på samma avdelning, utan någon samhällsvetare alls :-)

    Men jag har märkt att jag oftare kommer på intervju nuförtiden, trots åldern. Det kan ju bero på att de fördomsfullt tänker "inget VAB" eller liknande (inte för att vi hade så mycket VAB mer än för vattkopporna när barnen var små). Nej, det är inget mer VAB, men föräldrarna blir inte direkt yngre de heller och kan behöva all möjlig hjälp även på dagtid.

    Spargrisen

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Men jag har märkt att jag oftare kommer på intervju nuförtiden, trots åldern." Låter hoppingivande. Annars trodde jag att den magiska gränsen gick vid 34.

      Radera
    2. Kan vara att folk börjar inse att en nyutexaminerad 25-åring stannar max 3 år på ett ställe för att byta och få erfarenheter av annat. En 50-åring HAR erfarenheten, hyfsat självständiga barn och 15-17 år till pensionen och stannar troligen tiden ut (total okunskap om FIRE alltså). Visst kostar de, men de uppfinner inte hjulet utan tar ur erfarenhetsbanken ("det där provade vi för några år sen, det funkade inte då heller"), De är inte lika "kvicka", men springer därför inte huvudstupa åt fel håll heller.
      Ja, det är några anledningar tror jag.

      Spargrisen

      Radera
  22. HURRA att du är tillbaka i jobbkarusellen så jag kan få inleda min arbetsdag med dessa briljanta inlägg! Din syrliga ton och iakttagelser kommer verkligen till rätta, alltid uppskattat din blogg men inlägg som denna är diamanten bland silvertackorna.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Äsch, menade guldtackor egentligen, men tyckte diamant och silver passade rent färgmässigt bättre ihop. Mvh/hon som knappt äger något av endera

      Radera
    2. Håller med, man ska inte blanda guld och transparent. Men du, bara för att vara tydlig, jag kommer inte att börja blogga varje dag. Och jag kommer nog inte att raljera så mkt över min nya arbetsgivare för hen verkar (reservation för honey moon bias) rätt reko. Men alltid ska jag väl kunna gräva upp något för att mätta er törst efter gladiatorslakt på corporate Sweden. Ludi incipiant, let the games begin!

      Radera
  23. Rekryteringsbranchfolket beter sig som som folk på Blocket. Är ”jättepå”, ringer/skriver, förhandlar och sen bara försvinner och upphör att svara/höra av sig. Otroligt märkligt beteende från en bransch som ska ”jobba med människor” och borde föra sig och kommunicera med föredöme.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hahaha! Men du är ju spot on, EXAKT som Blocket ju. En annan likhet är att det ska prutas när det väl blir skarpt läge.

      Radera
  24. Och som vanligt ett väldigt intressant inlägg med efterföljande kommentarer!

    SvaraRadera
  25. Bra beskrivning.

    Det var många år sedan jag sökte ett jobb. Nu för tin kontaktar ofta "researchers/talent aquisitions" mig via LinkedIN där de skriver att "någon" tipsat om mig. Detta är såklart bullshit då de aldrig har de uppgett vem som tipsat då jag frågat. Senaste åren har det dessutom varit en del londonbaserade firmor som kontaktar en, dom tror det är pendlingsavstånd till alla svenska företag. Så jag frågar alltid om kunden accepterar 100% remote då jag bor i södra sverige och uppdraget ligger utanför Luleå.

    Det jag hatade mest med jobbsökande är alla jävla formulär och tester som ska skrivas innan man ens får träffa någon digitalt eller fysiskt.

    Personliga brev har jag inte skickat in sedan mitt första jobb. Flera chefer jag jobbat med säger att de aldrig läser personliga brev utan bara kollar Summering samt Arbetslivserf. och vilka företag en jobbat för tidigare.

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Flera chefer jag jobbat med säger att de aldrig läser personliga brev utan bara kollar Summering samt Arbetslivserf. och vilka företag en jobbat för tidigare." Där föll min tes om att spetsa följebrevet. Jag tror att du har helt rätt i att tidigare företag är viktigt. Fältsäljare på Cola > försäljningschef på Optimera. Därför kan det vara ett smart drag, åtminstone i början av sin karriär, att peta in något stort glammigt företag så att jepparna som senare ska skrolla igenom ditt cv vaknar till länge nog för att hinna sortera in ditt cv i prospecthögen.

      Radera
    2. Ja, och krydda utav helsike men utan att de kan sätta dit en för att man skulle ljuga.

      T.ex om du arbetat 5år som orderhanterare på ett industriföretag och registrerat kundorder om dagarna => omformulerat kryddat:

      Senior Customer Order Manager
      - Ansvarig för 200 kunder och ca 50 MSEK i intäkter
      - Hantering av komplexa reklamationer
      - Aktivt delaktig i revisionsarbete
      - Säkerställer att order hanteras och levereras med maximalt värde till kund

      I praktiken kan du bara ha registrerat kundorders om dagarna med information som du fått av säljare, monotont och lite ansvar men det behöver ju du ju inte ge sken utav :)

      Radera
    3. Eller bara "Customer Account Manager".
      - Maximizing corporate profitability by proactively managing cash flow routines SME Nordic Market (focus domestic).
      - Ensuring corporate compliance and accountability in a lean oriented corporate structure.
      - Senior advisor accounting, checks and balances.
      - Monitoring and enhancing end user satisfaction index horizontally as well as diagonally.

      Du måste ju skriva cv och brev på engelska fattar la du, svenska är såå 2007.

      För övrigt: Varför är alla LinkedIn-titlar på engelska? Varför är en tredjedel av alla annonser på engelska? Varför är i princip samtliga formulär på svenska rekryteringssajter på engelska? Vänder de sig till den gigantiska angloamerikanska arbetskraftsinvandingen i landet eller hvad?

      Om jag mot förmodan skulle gå på intervju igen ska jag vinnlägga mig om att söka ett jobb vars annons är på engelska. Jag ska skriva mitt cv och mitt följebrev på engelska och väl på intervju ska jag klä mig i tweed, insistera på te istället för kaffe och okommenterat svara på alla frågor på engelska, med brittisk brytning (tänk: The Crown).

      "Please, be ever so kind and tell all about your organization dear, I'm tremendously intrigued you see."

      Radera
    4. Allt på engelska :-D
      Särskilt extrakul är det när de allra längst ner skriver "då detta är en säkerhetsklassad tjänst så krävs svenskt medborgarskap". Nu vet vi ju att man numera kan vara svensk medborgare utan att kunna en endaste stavelse svenska, men det är ganska onödigt att ha hela annonsen full med floskler på utrikiska.

      Radera
  26. Nu när du får lön igen, hur och hur mkt kommer du spara?

    SvaraRadera
  27. As per today. I början måste buffert byggas upp men från och med årsskiftet siktar jag på 40% in i ISKa.

    SvaraRadera
  28. Jag får ångestsvettningar bara av att läsa om det. Nu har jag ju haft egna företag sedan 1997 och hoppas att jag aldrig behöver ge mig in i jobbsökarbranschen igen för jag är garanterat inte anställningsbar. Jag skulle aldrig kunna hålla masken, trots att jag har en HR-utbildning i bagaget. Eller kanske just därför. Jag VET att det är trams.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är egenföretagare och har fått flera erbjudanden om jobb det senaste året. Om jag vill återgå till hamsterhjulet bedömer jag att det inte borde vara alltför svårt.

      Radera
  29. Har lite svårigheter att förstå er och din ekonomi. Har ni en bostadsrätt i Stockholm värd 10 milj? Och en ärvd släktgård värd 10 milj? Hur mycket lån har ni?

    Hur mycket hade du sparat ihop när du slutade jobba? Målet var som jag förstår 3,5 milj att ha att leva på fram till 55 års ålder. Därefter var planen att leva enbart på intjänad tjänstepension. 55 år till 65 år och efter 65 enbart leva på folkpension. Eller?

    Håller själv på med en egen plan, därav intresset. Kommenterade först på inlägg med spargraferna men provar här i stället.

    Mags

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har skrivit om det här:
      https://efficientbadass.blogspot.com/2022/08/ar-jag-fire.html

      Radera
  30. Att leva på 15.000 kr i månaden kräver 4,5 milj i kapital om man räknar enligt 4-procentsregeln. Antar att det då är lägenheten får stå för en stor del av månadsinkomsten om jag förstått det hela rätt. Om ni har lån, och de eventuellt stiger när räntan går upp, borde det minska nettot från Stockholmslägenheten, eller? Med din erfarenhet idag, hade du byggt upp en ”riktig” 4-procentsportfölj innan du slutade jobba, eller gjort samma val igen och räknat med att få gå ut och jobba halvtid för att leva semi-FIRE?

    Letar input för min egen FIRE-plan. Det är intressant att läsa om din och er resa.

    Mags

    SvaraRadera
  31. Precis, jag räknar inte på 4 procent-regeln utan ser mina innehav mer som en fet krockkudde inför vad livet kan komma att presentera. Därtill en stor dos flexibilitet gällande sysselsättningsgrad. Jag ångrar inte att jag inte bet ihop och kämpade ihop en 4%-portfölj, jag hade gått under på vägen. Efter drygt fyra år i frihet känns det helt ok att lassa in ett par år i gängse yrkesliv igen.

    SvaraRadera
  32. En fråga om jobbsökeriet - fick du någon uppfattning om svårigheten att hitta jobb hade att göra med glapp i arbetslivet, ålder, utbildning, eller något annat?

    SvaraRadera
  33. Hej, jag heter NIRA SHALOM, jag är här för att sprida dessa goda nyheter till hela världen om hur jag fick tillbaka min ex-kärlek. Jag höll på att bli galen när min kärlek lämnade mig för en annan tjej förra månaden, men när jag träffar en vän som presenterar mig för Baba Wale da Wiseman, den stora budbäraren, berättade jag om mitt problem för Baba Wale om hur min ex-kärlek lämnade mig och även hur jag behövde få ett jobb i ett mycket stort företag. Han sa bara till mig att jag har kommit till rätt ställe där jag kommer att få mitt hjärtas önskan utan några biverkningar. Han berättade för mig vad jag behöver göra, efter att det var gjort, under de kommande 2 dagarna ringde min kärlek mig i telefon och sa förlåt för att jag levde innan nu och även under nästa vecka efter att min kärlek ringde mig till vädja om förlåtelse, jag kallades till intervju i mitt önskade företag där jag behövde arbeta som handledare. Jag är så glad och överväldigad att jag måste berätta detta för hela världen om hur Baba Wale hjälper mig att uppfylla mitt hjärtas önskan. Baba Wale är specialist på alla typer av trollformler och god magi. Om du behöver någon form av hjälp, kontakta Baba Wale på följande e-postadress: babawalewiseman01@gmail.com Whatsapp: +12544131991 Tack mig senare

    SvaraRadera