Lägenheten, del 1 (kök)

Glad fredag! Jag ger er:  "Lägenheten, del 1". Om ni tror att detta är inledningen på en lång inläggsserie tror ni fel, eftersom lägenheten bara har ett rum och kök. Icke desto mindre: Del 1: Köket.

Inflyttningsdagen

Idag

Jag fick lyan genom Stockholms Kooperativa Bostadsförening, SKB. Hyra 4 500kr. Att ställa mot att köpa motsvarande i samma kvarter i Vasastan för uppskattningsvis 4,5 miljoner, månadskostnad 21 papp om man räknar in en genomsnittlig avgift.

Så vore det inte fiffigt då att ställa sig i SKB:s bostadskö, så skär man bort löpande månadsutgifter på 16 500 kronor? Några av mina vänner har fått denna goda idé efter att jag berättat om min nya lya. Det finns bara ett aber. Man måste stå - i mitt fall - i kö under uppskattningsvis 37 år för att bli erbjuden en etta inom tull. Gillar man ytterområdena av typen Hässelby Gård eller Bredäng behövs inte lika lång kötid (men vem vill bo där säger jag, som delvis växte upp i nämnda gård). 

Jag hade turen att av föräldrar bli ställd i kö när jag var nio år, varför jag gled in på visningen av denna lägenhet och bara "Jag tar den!" allt medan jag gav fräcka fingret till övriga spekulanter. Några e-signaturer senare och den var min. Dessutom ingår hemförsäkring i avgiften och elen landar sällan över 150 kronor i månaden. 

Ytterligare en bonus är att jag är typ yngst i hela kvarteret, så när kvartersvärden kom för att hälsa mig välkommen (gulligt!) frågade hon efter [mitt namn]. När jag sa att jag var jag såg hon nästan chockad ut och utbrast: "Men du är ju så ung!" Jag hade kunnat betala 21 000 kronor i månaden bara för den upplevelsen.

Priset man får "betala" för hyresrätt är att lägenheten inte renoverats med samma iver som övrigt lägenhetsbestånd i Stockholms innerstad, för att använda en underdrift. Inget direktimporterat kakel, inga belugaknoppar i köket. (Det finns inget som heter belugaknoppar). 

Linoleumgolv är närmast obligatoriskt i åtminstone kök, ibland i hela lägenheten. Jag hade emellertid tur, jag fick trägolv i alla rum utom kök och badrum.

En kuriös detalj är att VVS:en inte uppdaterats sedan 1973 varför de bruna kranarna är av det slag ni kanske senast såg när ni var på skidsemester i Hassela eller annan eftersatt stugby. Inget som inte går att distrahera med lite Muji och naturdetaljer (mycket nöjd över diskmedelshöljet i bambu från Ikea).

Det betyder att barnen för första gången behövt kalibrera värmen på vattnet med sina små händer, vilket ledde till mycken gråt och tandagnisslan de första veckorna. Jag hörde med jämna mellanrum ramaskri från duschen då de rattat in skållhett eller iskallt. Men nu har de lärt sig. Jag skulle inte byta ut dessa kranar mot allt smör i Småland, de är så läckert högtrycksfungerande, så som kranar var förr i tiden.

Det jag däremot prioriterar är belysning. Inte för att jag köper exklusiva armaturer. Tvärtom, jag kör genomgående Ikeas Rigolit rislampor för knappa hundringen. Men dimmers! 

Redan första veckan hade jag min PE (Personal Electrician) där för att installera dimmers i samtliga tak ink. badrum. Han drog även in två kompletterande uttag till ”rummet” så att barnen kan plugga in sina prylar i anslutning till sina skrivbord.

Som ni kanske ser på första bilden är det heller inte särskilt påkostade material i köksluckor. Det är faktiskt exakt samma känsla som i en billig skidstuga från 70-talet. Tunt laminerat trä med enkla knoppar. Någon form av Perstorpsliknande beläggning bakom diskbänk och spis. Lätt att torka av. 

Var är diskmaskinen, undrar vän av ordning. Diskmaskinen, det är jag. Och jag älskar det. Man blir varm om händerna, plus att jag knappt har någon disk förutom när barnen är där. Och de har också lärt sig uppskatta nöjet med disk. 

Så vad skaffade jag då till köket? En bäddsoffa till mig, eftersom barnen sover i rummet. Den kostade 1 500 kronor på Blocket och är helt ok att sova i. Bättre än ok, den är fast och fin och funktionell dagtid. Att jag inte jublar över den beror på att jag inte gillar konceptet bäddsoffa, åtminstone inte för dagligt bruk. En säng ska liksom alltid finnas där, redo att sovas i utan förberedelser. 

Men det känns ändå som ett billigt pris att betala för att slippa belåna sig över öronen för en bostadsrättstvåa (vilket ändå är fiktion eftersom ingen bank skulle bevilja mig ett sådant lån).

Jag köpte också en stringhylla på Blocket för en dryg tusing och mörkläggningsgardiner på Ikea. Jag valde att ta de dyraste, av modellen Annakajsa. Det ångrar jag inte en sekund. I en lägenhet med endast två fönster blir gardinerna tongivande, och att då dag ut och dag in gå och störa sig på en lågkvalitativ textil med plastdoft var inte ett alternativt. Dessa gardiner är ljuvliga, hör upp: Ljuvliga! Vacker lyster, fint fall, mörklägger till hundra procent. 

Sen köpte jag ju en del köksmaskiner av typen mikro och vattenkokare, allt på Blocket. Vattenkokaren av märket Philips är stor och proffsig, jag tror att jag betalade 150 kronor. 

Mikron, inte så proffsig. Den såg fin ut på nätet, men när jag hämtade den berättade säljaren (som var av finsk härkomst) att texten var på finska (varför jag nu vet att "tining" på finska heter "sulatus"). Dessutom hade det fallit av ett stycke invärtes beläggning så att man ser något rostliknande inne i ena hörnet. Men mikron funkar någotsånär, man måste bara värma saker tre gånger så länge som i en vanlig mikro. 

Porslin, kastruller, köksgeråd behövde jag knappt köpa alls. Mamma visade sig vara en guldgruva och jag har fått jättefina serier av porslin (om än i mindre antal), bestick och what have you. 

Det hela tangerade komiskt när hon på varje fråga jag ställde svarade ja. "Har du en stekspade/tesil/mixer/äggharpa/durkslag/vitlökspress/äggklocka extra?". Ofta fick jag ett mms till svar med flera uppsättningar av vardera. Jag som gjort det till ett signum att slut-shama boomers för deras samlarbeteende fick svälja förtreten och medge att det ibland kan vara till fördel. 

In till höger finns städskåpet. Jag fick en dammsugare av mina föräldrar. En dammsugare jag tydligen givit dem en gång för att jag hade för många. Däremot köpte jag städprylar nytt. Bara ni läsare av denna blogg kan förstå den högtidsstund det innebar för mig att på min favoritbutik Willys Lidingö storhandla dessa. Mopp, mopptrasor, fiberdukar, diverse grovkem, tvätt- och sköljmedel, stålull, jag var i sjunde himlen. Här har jag också täcke och kuddar som jag bäddar med i bäddsoffan.

I första skåpet in till vänster har jag linneskåp och mitt stash av hygienpapper (=samlingsnamnet för hushållspapper och toalettpapper, jag skrev "hygienpapper" för att spara tid men den går ju förlorad nu med denna utvikning så jag hade lika gärna kunnat skriva ut "hushållspapper" och "toalettpapper" från början aaargh). 

Handdukar fick jag av mamma också, men de var av lite brokigt slag så dessa använder jag som handdukar till badhus och kök. Istället köpte jag nya vita badlakan i två uppsättningar för mig och barnen samt två uppsättningar svarta hand-handdukar till badrummet eftersom den extensiva användningen av smink i vårt hushåll kräver svart. Om du är man, fråga din fru, hon kan förklara. 

Vad mer säga om köket? Jag tog med mig lite fina glasburkar från landet för mjöl och flingor. Naturligtvis ett stycke Svenskt Tenn i form av en Manhattanbricka, livade upp de 70-talströtta skåpen. En pläd i soffan och kuddar i fönstret. Fönstren har rätt djupa nischer och minstingen upptäckte rätt snart att man kunde dra för Annakajsa-gardinerna och skapa sig en liten myshörna därinne. Vi hängde upp en ljuslykta där också för maximalt mys (se tidigare bild).

Så får man jobba när man har små ytor. En annan ytbesparing var mitt genidrag att använda en skärbräda som frukostbord. 

”Genidrag”

Lång utvikning om hyllor:

En principsak är att hålla bänkytor så rena som möjligt varför jag i möjligaste mån skyfflar undan saker som monstruöst stora flingpaket i underskåp. Hur är det möjligt? För att jag justerar hyllhöjd. Folk är för dåliga på att justera hyllhöjd och jag tänker starta ett parti för att lyfta frågan. 

En extensiv informationskampanj ska rullas ut i landet med budskap som ”Visste du? Nästan alla hyllor går att justera!” och ”Du är inte enligt lag skyldig att bruka alla hyllor som ingår (men spar gärna borttagna hyllor i ett förråd till nästa boende)”. 

Barn ska redan från förskoleklass ha hylljustering på schemat då de bland annat får arrangera klassrummens hobbymaterialshyllor i rätt höjd. Färgsorterade pappershögar: Låga hyllor. Pennburkar: Höga hyllor (”Tänk på att lägga till ’ta-höjd’ barn!”). 

KTH inför fördjupning ”Shelf adjustability science” på Bygg- och anläggning och Arkitekthögskolan inrättar en fond för studenter som genom sina examensarbeten skapar extra flyttvänliga hyllor. Så att man med polygrip slipper förlösa varje plupp och sen banka in dem med hammare på nya nivån. 

Ja just det, enligt ISO19999 (den blir ny och handlar bara om hyllor) ställs lagkrav på numrering av hålen för plupparna så att man slipper förlita sig på ögonmått vilket btw inte funkar när man har huvet inkört i ett skåp.

Justerad hylla. 

Kort sagt: Ett enkelt och funktionellt kök/sovrum, i princip helt inhandlat andra hand. Heppad budget: 4 000 kronor.

Mvh

FruEfficientBadass