Lägenheten, del 3 (badrum)

Lägenheten har ett mycket litet badrum med toalett, handfat och dusch. Jag har haft många badrum i mina dagar och det här är det minsta. 

Jag dyker rätt in på kärnfrågan: Handdukar. Max kommenterade i ett tidigare inlägg att han önskade mig "luxe, calme et volupté" i nya lägenheten ("lyx, lugn och vällust") och för mig är lyx, lugn och vällust härliga badtextilier, varför jag sorterade bort mammas brokiga allmosor till förmån för nyinköpt från Ikea och Jysk. Svarta hand-handdukar i två uppsättningar och vita badhanddukar i två uppsättningar. Varför två uppsättningar? För att rotera med under tvätt. 

Kroklisten i trä köpte jag på Clas O. Trä mjukar upp och tillsammans med all korg skapas en något varmare känsla i ett rätt trist badrum. Fördelen med små badrum är att det behövs rätt små åthävor för att få till en stämningsjustering. 

Exempelvis köpte jag en halv meter champagnefärgat satinband till borsten på Siden-Carlson för åtta kronor. En pyttedetalj som gläder mig varje dag.

Färgtemat är således vitt och natur, min drömkombo för badrum. Därför var det en självklarhet att välja en sandfärgad badrumsmatta, trots att den fanns i fem färger. Badrumsmattan tvättas varje vecka. Varför? För att jag kan. 

Nu en rant om badrumsmattor: Jag Undviker Gärna den typen av badrumsmattor som har gummi under. Tanken med dem är väl att man inte ska glida runt när man spurtar ut ur duschen men är det inte så att man snarare kliver ur duschen än springer. Det som händer är istället att gummit på grund av fukt fastnar och man får ritscha bort mattan vid städning, i värsta fall med gummimärken kvar i golvet. 

Min erfarenhet av mattor av det här slaget är att de [möjligen av ovan orsak] sällan tvättas eller skakas. Kanske försöker sig ägaren på en fåfäng dammsugning, åtminstone de dagar då mattan inte är blötkall av duschvatten och kondens. Det får till följd att den ligger där och vegeterar, samlar vatten, cellulosa, döda hudceller och gud vet vad allt medan den lömskt jobbar underifrån på sin mögeltillväxt. 

Jag vill inte framstå som extrem, men vore det inte en god idé att människor som har duschmattor av detta slag grips. Deras mattor bränns hos Fortum och destruktionsintyget skickas till deras gode män (de fråntas myndighetsskap). Är ni med mig? I så fall integrerar jag detta i mitt hyllpartiprogram.

”Alstern” jag skaffat är som en tjock handduk, av den typ som hänger över badkarskanten på hotell. Efter dusch vispar jag runt den lite på golvet för att ta upp allt vatten och sen hänger jag den på tork på duschstången. Nästa morgon: Snustorr. En tvätt med en skvätt sköljmedel och fluffande torktumling i veckan och jag har luxe, calme & volupté året runt. Frågor? Jo just det, Alstern kostar 79 kronor på Ikea och finns i grått, beige, grönt, senapsgult och vitt. Köp den idag. 

Duschen saknade duschhylla och eftersom jag har svårt för flaskor på golvet (inneboendetrauma från tiden som student) rände jag stan runt på jakt efter en snygg badrumshylla att borra upp på väggen. Ikea brukade ha rätt snygga glashyllor, men numera kör man bara på värdelösa sugproppslösningar, troligtvis för att folks IQ har minskat med i snitt två enheter per år sedan 90-talet och inte längre kan borra i kakel. Om du undrar hur man borrar i kakel, läs mitt inlägg på temat.

Jag känner nu att jag kommer att få följdfrågor angående mitt inneboendetrauma från tiden som student så det är väl lika bra att jag berättar. Minns att jag talade om duschhyllor när ni om en stund läser meningen "Jag hittade till slut...". 

Hemkommen från en utlandsvistelse var jag tvungen att hitta ett temporärt boende på min studieort under ett halvår för att slutföra min magisteruppsats. Jag får erbjudande om ett mycket kostnadseffektivt boende hos tre ingenjörsstudenter. Jag fick bo i deras garderob. Det är riktigt och sant. 

Eller, det var snarare en walk in closet, med ett litet litet fönster med sådant där buckligt glas man oftast ser i badrum. Det rymdes en våningssäng med skrivbord under och plats för ett par skor på golvet. 

Ingenjörsstudenterna var snuskhumrar. Disk ackumulerades i köket, det låg ett tjockt lager damm i hela lägenheten över deras nördiga tillhörigheter av typen Star Wars-figuriner och badrummet var belamrat med schampo- och duschkrämsflaskor, vissa halvfulla, andra tomma (men det var för jobbigt att lyfta dem till en sopkorg). 

Lägenheten var från tidigt 90-tal och alla ytskikt gick i pastell. Badrummet hade svagt rosa väggar och lindblomsgrönt golv. Trodde jag, tills jag en dag på dominovis råkade välta en rad flaskor som stod på duschgolvet och då upptäckte rosa ringar under flaskorna. Golvet var tydligen rosa och det "lindblomsgröna" var snarare resultatet av flera års algtillväxt. 

Det skrämmande är att de här människorna numera lever som vanliga svenne bananas i samhället and such, kanske i färd med att konstruera komponenter till exempelvis respiratorer. Slut på historia.

Jag hittade till slut en galgliknande konstruktion på Clas O som funkar okej, även om min längtan efter duschhylla består. Tipsa gärna om köpställe. 

Eftersom jag är finkemsnörd kommer här en sammanställning: El Vital gul schampo och balsam, en gammal favorit. Nu introducerade mig frisörstuderande barnet till de lila och de var nästan ännu bättre, men jag tänkte göra slut på de gula först. Ett Redken Soft-schampo, min absoluta favorit som jag använder när håret känns extra torrt och sletet. Nivea Face Wash, Nivea Oil duschkräm (den bästa på marknaden) och en duschkräm av märket Petit Marseillais som jag köpte i Frankrike i somras. 

Eftersom badrummet är väldigt litet finns bara små ytor för badrumsartiklar. Som ni såg på översta bilden är badrumsskåpet sommarstugelitet och rymmer bara det absolut nödvändigaste såsom tandborstar och fuktkräm.

Den uppmärksamme noterar att Nivea Wash finns både i badrumsskåpet och i duschen. Om du har över snittet hög slutledningsförmåga har du redan fattat att det beror på att man ibland tar bort smink i samband med dusch men att man ibland inte duschar i samband med borttag av smink. 

Eftersom jag är något av ett geni har jag därför valt att ha ett exemplar på varje ställe, så slipper jag böja mig åt ena eller andra hållet när jag kommer på att jag måste sminka av. Och det fantastiska är att det går åt precis lika mycket sminkborttagning på ett år om man jobbar med flera tuber jämfört med att bara ha en. För har man bara en måste man köpa ny dubbelt så ofta. Fattar ni? Gör ni det verkligen? 

Kombinationen litet badrumsskåp och två tonårstjejer är inte optimal, varför jag satte upp min mammas gamla stringhylla i badrummet. Här har alla en varsin korg (namntaggad) plus en gemensam korg för husapotek, frisörsax och lite annat. På hyllan under har vi parfymer, bomull, toalettpapper och en korg med tjejgrejer. Tjejgrejer: Bindor, tamponger, polkagrisar och amfetamin. 

Eftersom jag är en sucker för korg i badrum skaffade jag en papperskorg i korg och sen en korg för hårprylar. 

I ett tidigare inlägg frågade någon om det var klokt att spara undan pengar när barnen var små för att finansiera deras tonårsliv. Det är svårt att till fullo redogöra för vidden av den ekonomiska ruin som väntar dig som tonårsförälder, men här är ett försök att ge åtminstone en pusselbit. Låt mig bena ut hårkorgen:

Från vänster till höger: Plattång, cirkapris 750 kronor. Rullfön, cirkapris 500 kronor. Air Styler Björn Axén, cirkapris 700 kronor. Hårtork Clas O, cirkapris 250 kronor. Dessa är alltså dubbletter från det tidigare boendet, eftersom barnen inte vill släpa dessa mellan bostäderna. 

Då har jag inte ens nämnt det löpande underhållet i form av håroljor, serum, värmeskydd, inpackningar, saltvattensprayer och torrschampon som löpande köps in, tack och lov från vecko- och månadspeng. Jag köper schampo och balsam, inte en pryl mer. 

Toaletten är ett litet mästerverk från Gustavsbergskt 70-tal. Man spolar med en "spol" på samma sätt som på högstadiets skoltoalett. En behaglig insikt som slog mig bara dagar efter inflytt var fördelen med hyresrätt: När saker av typen toalettlock går sönder, finns där en fastighetsskötare som fixar det. Jag ringde min och förklarade problemet, att lockets fästen redan vid inflytt var trasiga så att ring och lock hängde och slängde likt Krakel Spektakel i en gardin. 

Försynt bad jag om tips på modellnamn, så att jag skulle kunna skaffa ett nytt lock. Fastighetsskötaren bad mig att maila en bild på toaletten och tre timmar senare stod en kasse från Ahlsell utanför min dörr med ett perfekt måttat nytt toalettlock i. Va? Jag berättade den här historien säkert tio gånger för mina storögt fascinerade vänner veckan som följde. "Vad menar du, fick du locket helt gratis? Hon la inte till arbetstid för att åka och köpa locket?". Hyresrätt, I love. 

Duschdraperi var lite av en nöt att knäcka. I mitt tycke finns det bara en sorts duschdraperi som funkar och det är helvita, kvalitativa historier med lite tyngd så att man slipper få draperiet klistrat vid kroppen vid…vattengravitation? Ni vet vad jag menar. Mönster kanske kan vara kul. Om man är fem år och exempelvis gillar fiskar.

Jag är inte fem år och min strävan i dusch är att känna "calme, luxe et volupté" inte "wow, kolla fisk" varför jag med ljus och lykta sökte efter den sorts våfflade duschdraperi i kritvitt man ibland trillar på under hotellvistelser. Gärna i tyg. Men där gick jag bet. Det enda våfflade duschdraperi jag hittade fanns på nya Wish a.k.a. Temu och var inte av tyg, men av beskrivningen att döma var det av lite bättre kvalitet då det var "tungt". Än så länge har det inte limmat på mig.

Med följde billiga transparenta duschringar men då skalade jag upp genom att köpa duschringar i metall på HM Home (fanns i silver/guldfärg). Jag hittar dem inte nu, men Åhléns har liknande för 36 kronor tiopacket, just sayin. Nu rasslar det skönt när man drar duschdraperiet hit och dit, istället för det sladdriga ljudet av billig plast mot metall.

En liten detalj är det tennskrin jag har stående på badrumsskåpet. Skrinet är en vinst min morfar fick efter någon form av spelmanstävling på 40-talet och locket pryds av en gravyr föreställande en slacker som röker cigg. 

Jag sålde i början av sparresan en del silver i form av gamla snusdosor och småskålar, men det här skrinet kan jag inte skiljas från. I detta har jag ställt alla nagellack. Funktion och nostalgi i ett, en oemotståndlig kombination. Låt inte ert arvegods stå och samla damm, sälj eller använd. Samma sak med "finporslin". Slit det med hälsan tills bara slattar återstår.

Ett sista ord om badrum och volupté. Jag fick en vacker julklapp av fjortonåringen. Eller jag fick två, jag fick en jättestor klubba som jag lapade i mig gåendes på stan för att fullända looken av ful gubbe. Utöver klubban fick jag en Ritualsspray "Laundry Deluxe Refreshing Spray" i min favoritdoft Sakura. 

Närhelst jag känner för att lyxa till badrummet sprayar jag denna på handdukar och badrumsmatta så doftar det överjordiskt. 

Ja, ni läsare av denna blogg vet att badrum är lite av en akilleshäl för mig. Det måste vara rent, funktionellt och gärna med mycket vitt och natur. Givet detta badrums storlek och ursprung (kranar och VVS från 1973 och silverblå kakelrand från 90-talet) tycker jag ändå att jag fått till en rogivande och behaglig stämning däri. 

En viktig komponent är att jag, som jag tidigare nämnt, låtit installera dimmer i den enda ljuskällan: Lampan ovanför badrumsskåpet. Det är öken att gå upp på natten för att pudra näsan och mötas av 800 lumen. 

Nu låter jag lampan stå på lägsta hela natten så att jag, barn och djur har ledsyn in utan att behöva konfronteras med våra mosiga nattjag eller riskera att väcka våra hjärnor så att man inte kan somna om. Dessutom ser man bättre ut även dagtid med lite diskret belysning. 

På bilden ovan skymtar rummet. Men innan jag släpper in er där kommer jag att tvinga er till en genomgång av min garderob. 

Mvh
FruEfficientBadass