Flytt till Förort

I november har jag bott i mitt Vasastankrypin i ett år. Jag älskar den här lägenheten. Läget, arkitekturen, detaljerna, kvarteret, grannarna och den låga hyran. Men verkligheten är den att det är för litet. Småttingarna (som nu är 15 och 17) är inte överdrivet förtjusta i att dela rum. 

Det gäller framför allt 17-åringen som gärna naggar i kanterna vad gäller tid hos mig. Oftast sover hon bara här en-två dagar i veckan vilket är trist för:

a) Mig, som inte får träffa ett barn som snart flyttar hemifrån och

b) Henne, som inte får träffa sitt dygdemönster till mor samt

c) Lillasyster, som inte får träffa sin storasyster särskilt mycket

Nu hade nog båda fnyst åt punkt c eftersom de för tillfället ligger i fejd. Det gör de allt som oftast nurförtiden och enrumslösningen lägger sig inte som balsam på konflikterna. Så efter mången kval har jag nu landat i slutsatsen att jag behöver jacka upp boytan och ni förstår kanske vad det innebär. Flytt utanför tull.

"Förorten"

Det finns som bekant grader i helvetet och jag hittade ett förhållandevis charmigt funkisområde som min bostadspusher hade lägenheter i. Det rör sig om 2,5:or av den sort där ett matrum kan användas som sovrum.

Jag fick hyfsad köplacering men vid tre tillfällen blev jag slagen på mållinjen av någon som ställt sig i kön ett par månader innan mig för snart 40 år sen.

Månaderna passerade och jag började bli bekymrad. Hur länge skulle jag ha is i magen och vänta ut just denna typ av lägenhet? Jag vill ju träffa båda mina barn på regelbunden basis.

Så jag beslöt att vidga mina vyer och söka även andra typer av lägenheter, inklusive nybyggen som har betydligt högre insats och hyra.

Då gick det undan. Jag fick en stor trea med drygt 15 000 kronor i hyra och beslöt mig för att ta den. Lägenheten ligger ett stenkast från det område i vilket jag egentligen vill ha lägenhet (till en tredjedel av hyran) och min tanke är att flytta dit så snart jag får chansen.

Nog om detta, nu om lägenheten. Inflytt i november. Det är som sagt tre rum och kök. Två sovrum, så barnen får egna rum. Det ena barnet får till och med balkong och walk-in-closet. Jag fortsätter att sova i köket och det stora vardagsrummet får delas in i öar för olika aktiviteter: Matplats, TV-hörna, arbetshörna. Kanske blir matplats i köket, jag får pussla när jag väl är där.

Badrummet är stort och standard men med tvättmaskin och torktumlare vilket man som tonårsmorsa blir lite tårögd över. Diskmaskin i köket. Överlag fräscht och hög standard. Men som sagt, noll karisma. Alla väggar är ljusgrå, alla vinklar är räta. Inte en spröjs så långt ögat kan nå. 

Jag tänker att det här blir en rolig utmaning. Att skapa joie de vivre i en institutionellt utformad bostad. Min plan är att föra in så mycket begagnat det bara går och återanknyta till Lucia van den Posts formula för ett inbjudande hem: Konst, blommor, ljus, böcker och vin. Med betoning på det senare. 

I skrivande stund är jag just hemkommen från Hudik och där har jag hämtat med mig lite gamla mattor och textilier jag tror kan komma till sin rätt i den nya lägenheten. Jag har också fått en del möbler av barnens pappa som nu lämnat vår gemensamma bostad och flyttat till mindre. Hela vindsförrådet är knökat med sängar, byråer osv. Så jag kommer inte att ha några problem att fylla kvadraten. 

När det sen är dags att trappa ner igen får jag hyra en skåpbil och köra upp överskjutande saker till Hudik igen. 

Barnen är stormförtjusta. Äntligen får de bo i en "normal" bostad som sina kompisar. Det vill säga nytt och opersonligt, inte gammalt, snett och vint. De egna rummen är ju också en stor del av den positiva upplevelsen. Jag hoppas verkligen att det här blir bra. 

Mvh
FruEfficientBadass