Mitt drömkök

Vad kan det vara vad kan det vara? Ett Birch & Wood, ett Poggenpohl, ett Kvänum? Nix Pix Prefix, det är mitt temporära kök i Berlin, från förra helgen. Beskåda:

Enklast möjliga historia - spis, kyl och mikro. En hylla och ett par skåp. Och totala basics:

Nu ska tilläggas att jag och mina två medresenärer inte lagade särskilt mycket mat i detta kök*, men enligt min okulärbesiktning bör det vara görbart. Fyra personer bör kunna tillaga mat för överlevnad i detta kök. Tänk så formidabelt befriat från prylstress.

- "Älskling, kan jag hjälpa till med något?"
- "Duka är du snäll."
- "Vilka tallrikar ska jag ta raring?"
- "Samma som vanligt jackass, det finns ju bara en uppsättning, äru gö i hövve eller?!"**

Mmm jag tror faktiskt aldrig att jag varit så nära ett minimalistkök som under Berlinhelgen. Till och med den fjällstuga vi brukar bo i känns belamrad i jämförelse. Tycker du det är snyggt eller trist?

Mvh/
FruEfficientBadass

* Om inte att öppna en flarra öl och hälla upp chilinötter i en skål räknas.
** Var tvungen att ta ner dialogen på en normaltrevlig nivå, det var bara för lismigt innan.

Om jag bara fick ge ett enda spartips...

Likt alla som har barn födda mellan 2000-2010 har jag sett Bee Movie. Den är helt okej faktiskt. Inte lika bra som Toy Story (jag grät i trean) men betydligt bättre än filmer av typen Antz. Any How, jag kom att tänka på den filmen för ett tag sedan när jag var ute och gick. I vanlig ordning fantiserade jag om att jag var inbjuden till Sparpodden och fick möjlighet att ge mina åsikter om sparande och när Jocke Bornhold ställer frågan "Om du fick ge ett och endast ett spartips till lyssnarna, vad skulle det vara då?" svarar jag efter fejkad tankepaus: "Tänk som en student".

I filmen Bee Movie, vars handling jag inte minns i detalj, hamnar huvudkaraktären Barry i trubbel av någe slag och måste få andlig vägledning att lösa sitt uppdrag varpå flocken börjar skandera: "Think like a bee, think like a bee" varpå han finner sin inre kompass och kickar human ass.

På samma sätt coachar jag mig själv ibland när jag står inför en privatekonomisk utmaning. "Ska jag köpa den här flaskan vin för 200 kr? Är det rimligt att gå på den här rean?" Då börjar min inre hejarklack mantra: "Tänk som student, tänk som student!" och då vet jag precis hur jag ska göra. När jag pluggade för många år sedan levde jag på, jag minns knappt, 7 000kr i månaden? Jag bodde i en tvåa med sambo, åt mat (vi veckohandlade för 500kr på RIMI- rest in peace), drack vin (billigt rödtjut), hade kläder på kroppen (HM-rea), gick på bio ibland (med studentrabatt), åkte till och med utomlands (och sov på någon Erasmuskompis soffa). Med andra ord - mitt liv var helt okej. Jag skulle säga att min livskvalitet var helt jämförbar med den jag har idag eller den jag hade när jag fortfarande var consumer sucka. Minus att jag nu har min underbara man och barn såklart och andra disclaimers ni fattar vad jag menar.

Så idag, när jag står inför en hedonistisk frestelse av typen kängor för 3 000 spänn, cocktailtomater för 249kr kilot (ett verkligt exempel från ett köpcentrum nära mig) eller all inclusiveresa till Sydafrika för 50 papp (har inte varit på tapeten, men skulle den dyka upp), behöver jag bara tänka: "Vad skulle studenten i mig gjort?".

Jag uppskattar verkligen min inre student. Hon är som en personlig assistent som tar hand om smutsbyken. Nedan en lista på vad hon åstadkommit de senaste åren:

- Sålt villan i förorten för ett billigare lägenhetsboende
- Sagt upp städhjälp
- Gjort sig av med barnhämtningen på skolan
- Sagt upp ett antal olika prenumerationer och abonnemang
- Dragit ner på kött
- Börjat göra lunchlådor
- Gjort sig av med bilen
- Slutat med de årliga charterresorna
- Slutat handla nya märkeskläder och börjat slita på det hon har
- Lärt sig ta hand om sina skor och stövlar istället för att köpa nya varje år
mm mm.

Visst kan du sticka undan ett par tusen i månaden genom att skippa take away-latten eller genom att anamma andra ytliga pseudotips från kvällspressen. Men du kommer aldrig att bli ekonomiskt oberoende på en snittlön om du inte ändrar tankesätt i grunden. Om du strävar efter personlig frihet, släpp ut din inre student och låt hen ta dina beslut de närmaste åren.

Mvh/
FruEfficientBadass

Min Berlinshopping

Det var ett tjat om shopping ja jag vet, men det råkade bli så. Förra helgen var jag i Berlin i något som jag önskar vore en årlig tradition, men nu var det några år sedan sist. Det är femte besöket hit och än så länge har jag inte tröttnat - det är helt enkelt en härlig stad. Som sig bör på storstadsweekend har jag shoppat och tänkte nu ansöka om syndernas förlåtelse.

Från vänster till höger:

- Fyra produkter från & other stories - nagellacksremover, nagellack, face wash och hatt. Särskilt nagellacksremovern* var jag glad över då den hade sådan där tight kudde som drog av lacket asap trots att den inte innehöll aceton. Min Dollar Store-dito började tappa ludd redan första månaden, den här känns mer kvalitativ. Nagellacket var väl sådär, det blev inte riktigt den färg på nageln som jag föreställde mig efter flaskans färg, kanske för att jag är för otålig för att måla två lager. Plus att korken var trasig och jag orkade inte byta. Ansiktstvätten (Tussah Face Wash) är superdryg och den enda flaska face wash som får plats i mitt pyttelilla badrumsskåp på landet. Även hatten till höger är från stories och sparknepet här är att ha med sig någon med personalkort på HM - 25% rakt av. Egentligen får man inte göra på detta vis, vilket adderade en extra thrill till shoppingen. Grejen med hatten är att dess brätte täcker nästan hela mitt ansikte vilket gör att jag inte behöver smörja lika mycket med solkräm vilket är en besparing i sig.

- Nivea blå i pyttliten burk från mitt favoritshoppingställe Rossman. Jag kunde helt enkelt inte motstå den, den kostade typ 80 cent. Nu använder jag den som ögonkräm mohiha.

- Två nagelborstar i trä. Jag älskar nagelborstar i trä, känns så feng shui. Jag har sett liknande i museishoppen på Waldemarsudde för runt 130 spänn, de här kostade en tiondel styck så jag passade på.

- Mitt stora felköp: Penaten-kräm. Jag blev så förälskad i burken att jag bara köpte den utan att läsa på. Det faktum att min tyska är usel underlättade inte heller. Det här var ju salva för röda babyrumpor**. Den var för fet ens för vintersprickande fötter. Så, hélas, jag lämnade kvar den på hotellrummet i förhoppningen om att en i personalen har en bebis i närheten. Jag har det dessvärre inte, annars hade jag tagit den med mig.

Jag fick så dåligt samvete för min miljödränerande överkonsumtion av babysalva i snygga plåtburkar att jag dagen efter var tvungen att klimatkompensera genom att cykla en hel dag. Ni som läste mitt inlägg om jag+bil vet att jag gärna drar fram sätet till max och sitter och tantkör, kisandes. Detta är min stil även på cykel. Jag drar ner sadeln till max vilket gör att jag ser ut som ett förvuxet barn på vift.

Ovan är förresten landningsbanan på Tempelhof - den storflygplats som aldes ner 2008. Den konstruerades av den brittiske arkitekten Norman Foster som ibland beskrivs som "The mother of all airports" och jag kan inte annat än hålla med. Vilken anläggning! I söndags var där folkfest - grillning och maraton i ett. Jag kan f ö verkligen rekommendera att cykla i Berlin - det är ju helt platt och rätt bra cykelbanor.

Mvh/
FruEfficientBadass

* Du vet sorten där du bara stoppar ner fingret i en kudde indränkt i nagellacksremover, så du slipper trasselt med bomull, separat flaska, ta ut soporna eftersom det luktar illa med acetonindränkta bomullstussar etc.
** Ni som har barn - Inotyol, fast med extra "ullfett".

Kriminell eller inkrementell?

Vissa anser att jag är en tönt som använder uttrycket inkrementell i dagligt språk, men eftersom jag än så länge inte hittat någon bra synonym tänker jag fortsätta att använda ordet tills någon kommer på något bättre. Enligt synonymer.se betyder det: "(Speciellt datateknisk term) som sker eller ökar stegvis || -t ". Ett par saker som skett inkrementellt i mitt liv är...

a träning
b sparande

...en kombo som är märkvärdigt vanlig i den här bloggosfären.

Träningen gick från att jag vid 30 var tvungen att lämna en DM-konsert mitt i (innan de ens hunnit till Personal Jesus) för att jag hade så ont i ryggen att jag inte kunde stå upp, till att jag idag kör 7 minuter pilates om dagen och har en helt annan kroppskonstitution och styrka jämfört med då. Jag är lätt i bättre fysiskt form vid 42 än vid 30. Jag ägnar mig aldrig åt övermodiga nyårslöften eller ryck med PT fem dagar i veckan - jag gör mina 7 minuter om dagen, ibland trillar de bort ett tag men återkommer ofta inom loppet av någon vecka max två. Promenaderna gick från i princip noll när jag bodde i dussinförorten till varje helg och nu till och från jobbet vilket ytterligare ökat mina kilometer. Ingenting som kräver någon ansträngning, tvärt om gör jag det bara, lika självklart som att jag bortar tänderna eller snor med mig tvålen från hotellrummet.

Sparandet samma sak. Inga "nu ska jag börja mitt nya liv och spara 80% av lönen" utan en metodisk uteslutning av saker som kostar pengar ur mitt liv. Jag redogjorde för många av de nedtrappningarna i serien "Skala Löken" i vintras och det som slog mig när jag skrev om det då var hur enkelt det har varit, både att hålla sig till en "träningsfrekvens" (jag måste sätta det inom citationstecken med tanke på maratontätheten i den här läsarskaran) och en sparplan, när man gör det inkrementellt.

Har du gjort andra saker inkrementellt i ditt liv och i så fall vad? Eller har du gjort något kriminellt, i så fall får du gärna dela med dig nedan (du får vara anonym)?


Mvh/
FruEfficientBadass

Hållbar lönedagsshopping

Denna löning kände jag mig lite extra rik, för inte bara lever jag i ett av världens bästa och säkraste länder, har mat för dagen nästan garanterat tills döddagen och har tillgång till kvalitativ sjukvård och litteratur, jag fick också en jävla massa semesterersättning från förra jobbet, varför jag kostade på mig en rejäl lönedagsshopping. I Stöckhölm finns en butik ni inte får missa om ni har vägarna förbi - och dessvärre har jag vägarna förbi i princip dagligen - Handelshuset. Det som inte finns på Handelshuset finns dessvärre inte, varesig i din fantasi eller i verkligheten. Så igår löneonsdag slog jag till å det grövsta:

Tro't eller ej men det fanns en hållbarhetens tanke kring alla dessa köp och jag ska nu för er berätta hur det hänger ihop.

• Exhibit a: Olivtvål. Till nästa vinters skoputs eftersom min flytande variant tagit slut. För att förhindra mitt behov av nya stövlar stup i kvarten. Jag är nu inne på sjunde året med mina bruna.
• Ehibit b: Klämmor till vaxduk. Se punkt e.
• Exhibit c: Två penslar att måla vit färg över skavanker i lägenheter för att fördröja miljödränerande totalrenovering till 2037.
• Exhibit d: Lappar att stryka/sy på plagg som har hål alt. fula dekorationer för att motarbeta det faktum att typ 70% av all världens textil svinnas bort under och efter själva klädproduktionen. En liten lapp är ingenting jämfört med den mängd textilier som kommer att visas nedan (och då använder jag bara hälften av lapparna - det var två av varje för 35kr/paketet).
• Exhibit e: Ett stycke vaxduk, för att slippa ägna sig åt miljöovänlig tvätt av vår bordsduk en gång i veckan.

Projekt lappar

Ovan ett par helt dugliga barnjeans med hål på ena knät. Nu hade lappen inte exakt samma färg som jeansen, men vare sig jag eller barnet i fråga brydde sig. Det var så formidabelt enkelt detta - stryka på i 30 sekunder, låt svalna i 10 minuter.

Jag inser att det är en tidsfråga innan jeansen går sönder igen, men då kanske det ändå är dags för en ny storlek. Nu besparade jag jorden att odla lite bomull på jordbruksmark med hjälp av trettiosju kubikkilometer vatten för ett par kortlivade jeans (eller vad nu den ekologiska kostnaden de facto är - tycker alltid de känns så sjukt väl tilltagna men jag vet mycket lite om odling).

Men se här då, en luvtröja med reklamtryck:

Tröjan bär en ful logga men är i övrigt helt underbar - min färg, rätt storlek, mjuk och med olika sorters tyg på olika ställen - en kvalitativ produkt. Det har grämt mig mycket att tröjan förfulats med loggan och jag blev så glad när jag hittade en mörkblå sammetslapp att sy på som matchade loggans storlek nästan misstänkt exakt.

Som ni märker ser det lite fishy ut med det helt avvikande materialet och den mörkare färgen. Men vem bryr sig - det kunde lika gärna varit en helt avsiktlig trenddetalj. Jag menar, kan man se ut som nedan kan en annan gå med en mörkblå oval på bröstet.

Projekt matplats
Sen kommer mitt favoritprojekt för dagen, nämligen bordsduken. Nog för att jag gillar vita linnedukar (på bilden fyndad på Myrorna för en hundring).

Men det är lite meck med det - dels blir den smutsig väldigt fort eftersom bara knappt en femtedel av familjen har gott bordsskick, dels är det ju en del att tvätta eftersom vi kör på både duk och tabletter av någon anledning jag inte minns. Under duken är det ljusgrått, lite småtrist bord (övermålad furu) i samma färg som stolarna, så har man bordet bart blir det lite väl mycket grålera över hela uppenbarelsen. Och hårt, jag gillar inte att duka på bart bord.

Jag har i nästan tio års tid sneglat på vaxdukar och då särskilt den där varianten som ser ut som äkta linne. Problemet med den är att den är dyr och kladd går inte garanterat av utan man kan bli dragandes med samma problem som med vanlig duk - den ska tvättas. Så jag beslutade att testa vaxduksvarianten - det var dessutom mycket prisvärt på Handelshuset - bara 49kr/m.

Jag blev mycket nöjd med resultatet. Det blev rent ut sagt Cumberbatchskt om jag får säga det själv. Jag passade också på att stuva ner lite skit läxomaterial i en trälåda och vips blev det trevligare. Det enda som gick fel i dagens shopping var metallklamrarna för duken - vår bordsskiva var för grov. Någon som behöver?

Mvh/
FruEfficientBadass

Saker jag inte fattar Del 6 - Den litterära minuten

För nytillkomna läsare är detta en serie där FruEfficientBadass profiterar på det faktum att hon fått lite trafik till bloggen och således kan utnyttja denna trafik till att få svar på saker hon, i brist på intellektuell stimulans, går runt och grunnar på. Eftersom hen är anonym ids hon inte ens skämmas över frågornas art och natur.


I litteraturen används ibland uttrycket "en minut", "någon minut" i anslutning till tystnader i konversationer. Exempelvis:

Reymers, En röst ur mörkret

En minut! Fatta hur långt det är? Spela upp monologen ovan med dig själv eller en vän, och tajma minuten med ett tidtagarur. Sandström framstår ju i bästa fall som åldersdement och i sämsta fall som psykopat. Eller här:

Sten, I den innersta kretsen

Jag vet inte hur du känner, men jag blir djupt beklämd av scenen ovan. Detta par - Margit och "han", verkar ha någon form av Norénsk relation där de kryddar sin vardagliga dussinjargong med aslånga tystnader. Är det avslappnat eller stört? Jag säger det senare. Jag anser att båda styckena ovan hade känts mer realistiska om de, istället för att ha en minut/någon minuts tystnad, istället haft några sekunders tystnad. Kanske uppåt tio sekunder, därefter nog, det är inte trovärdigt - det är artvidrigt.


Jag grubblar och grubblar. Är det månne dialektalt? Norrlands inland? Men Viveca Sten är ju stockholmare och pratar förhållandevis snabbt, inte är det ett naturligt tillstånd för henne att en person plötsligt blir tyst i sextio långa sekunder i pågående samtal? Eller är det deckarjargong - att "en minut" betyder "en stund" i suspense, bara att jag inte fattat det? Men varför då inte gå direkt på pudelns kärna och använda just det uttrycket? "For a while" nedan.

Garzon, Renaissance Man

Nu verkar Garzon skriva böcker i genren hästböcker för tweenies så deckartesen kanske inte stöds, men däremot förefaller tekniken användas även i engelskspråkiga titlar. Jag gör några tafatta försök på franska och tyska men får noll i napp (mer än att jag lärde mig hur man förförde en man via sms anno 2012*). Vilket kanske mer säger något om min nivå på franska och tyska, men ändå. Hjälp mig, vad beror det på detta okynnesanvändande av uttrycket en minut? Den enda troliga förklaring jag kan komma fram till är att man som författare försöker variera språket. Har man en dialogtät text med många replikskiften kanske det behövs variation i tidsangivelserna - ibland "tyst en stund" och ibland "tyst en minut". Vet du?


Mvh/
FruEfficientBadass


* Alltså, fransmän, klart någon har tjingat domänen seduireunhomme.fr. Jag testar förförenman.se men går bet.

Tävlingsvinnare!

Ja det blir ju inte alltid som man tänkt sig (faktiskt rätt sällan). Jag inser att det finns ett rätt stort stigma kring detta att ägna sig åt sparande (det är nog bara folk som sysslar med knark och trafficking som håller lägre profil än sparbloggarna och deras följare) men who am I to judge som skriver detta anonymt? Därför blev det ingen delningsfest på sociala medier men vet ni vad - det gör ingenting. Jag är så nöjd och glad med er och jag har fått så fina mail i kölvattnet av tävlingen. Och gällande tävlingen -  jag har ju redan skickat iväg tre kort så två återstod när jag igår vittjade boxen. Här är totalen: 

1. Att välja lycka

Att Välja Lycka var den enda som gick public med tricket: "Låt någon annan betala för cavan". Tja, betala och betala, det var rätt billig marknadsföring för 400 visningar. Tack för det AVL!

2. M.K. (här fick vi två tips i ett, inte dumt, inte dumt)

”Jag har alltid velat testa semesterbyta bostad. Ett par grannar jag hade när jag bodde i villa var med i Intervac och lyckades byta sitt rätt mediokra hus mot fantastiska ställen. Anyhow. Nu är jag lite för feg och pallar just nu inte administrationen så jag slängde ut en fråga i vintras på facebook: Behöver du hus och husdjursvakt i sommar? Mycket lyckat! Det ser ut som att jag har olika villor och katter i trevliga städer att välja på under juli. Kostar mig endast tågbiljetter och jag behöver inte känna att jag våldgästar någon utan faktiskt hjälper till. Och jag behöver inte fixa till hemma, för ingen ska ju bo här. 

Aperol Spritz är ju fantastiskt gott på sommaren. Men rätt dyrt då man behöver en hyfsat bra och torr prosecco för att det inte ska bli sliskigt. Förra sommaren upptäckte jag att det alkoholfria bubblet Arc en Ciel  funkar utmärkt. Det är billigt och finns dessutom på 20 cl flaska så det blir inget svinn om du bara vill ha ett glas. Systemet säger fö att en öppnad Aperol håller max två veckor, det stämmer inte! Enligt min italienska vän kan man ha den i kylen hela sommaren utan problem.

Nästa nivå är att skippa vinet helt, blanda Aperol med pressad citron sodavatten. Riktigt gott det också. Kan behövas en skvätt sockerlag för mesar dock. ”

3. Lana Banana

”När det ska firas bröllopsdag åker herr och fru FS (Frugal Stealth), aka Lana och vi kan kalla honom Banana, inte som andra till Spa eller på weekend i Paris utan till en medelstor stad i närheten. Ja, Denna sydliga stad kan ju vara exotisk för en norrlänning men om man bor 3 mil ifrån så är det nog ganska vardagligt enligt vissa. Men inte för oss! Vi som inte shoppar längre eller måste åka på tvångsutflykter till dyra ställen för att inte barnen ska lida av att vara hemma, känner oss riktigt lyxiga med en för oss större stad där vi kan strosa runt, bada på sommaren i och äta på restaurang. Således, mitt bästa budget-lyxtips är att ”semestra” i närliggande mysiga stad, utnyttja gratisnöjen som bada i havet, promenera och fika med medhavda delikatesser och något gott att dricka, kanske en Cava...”

4. I i S-land

”Jag köper basilikafrön billigtbilligt och sår, och inte nog med att det ger övning i tålamod (vilket jag behöver med tre små huliganer!) det ger mig italienvibbar utan dess like. Så där går jag och sniffar och snoffar tills de är så stora att man faktiskt kan använda dem och då blir det billig spagetti med billig tomatsås och färska basilikablad och om Willys har erbjudande eller halva priset buffelmozzarella på det! Den anrättningen tar mig till upper East i NYC på tre röda, den resan 2011 var sviiindyr men nu får jag iaf nytta av den varje gång jag gör spagetti med tomatsås och mozzarella.”

5. D.K – nyss hemkommen från BB

”Köp en bag-in-box som ser ut som en handväska och ta med in på krogen. Alternativt en handväska med öppning för pipen.”

Det här sista var ju för kul alltså...en vanlig person hade skrattat gott och sedan glömt bort det, men jag skrattar gott och lägger det noga på minnet. En scarf knuten runt den där och Tallyho!

De två sista tipsarna (I i S-land och D.K) - maila mig era adresser tack så kommer presentkort med pösta. 

Mvh/

FruEfficientBadass

Örhängetestet

Intresserar du dig för hur du bäst kan smycka dig för att ge ett effektfullt intryck? Då har jag en nyhet till dig: Ingen bryr sig.


För ett par födelsedagar sedan fick jag av mina föräldrar ett presentkort på Åhléns. Eftersom jag aldrig shoppar annat än mat, medicin ink självutskriven sådan från stora gröna apoteket, blev jag snudd på vimmelkantig. Vad skulle jag köpa, vad skulle jag köpa, vojne vojne. Ett tag var jag inne på att köpa ett par nya örhängen från SNÖ. Jag tycker de är rätt fina och de är hyfsat minimailist-compliant i det att örhängen är små historier som inte kräver så mycket förvaringsutrymme. Dessutom hade jag då kunnat använda örhängena som ett sätt att variera mina outfits istället för att köpa på mig ett nytt plagg. Dessutom är örhängen rätt synliga, på samma sätt som smink, varför det torde ge en högre ROI än att köpa på sig exempelvis en ny pyjamas. Men i slutänden blev det ett par kostymbyxor i ullblandning från favoritmärket WERA vilket jag inte ångrat en sekund för de är de snyggskönaste brallor jag någonsin ägt.


En dag, några månader efter byxköpet, råkade jag få på mig två olika örhängen - i ena örat en pärla, i andra en guldkula av samma storlek. Detta upptäckte jag först på kvällen. Skumt, tänkte jag. Undrar om jag kan köra en dag till utan att någon märker. Det kunde jag. Av ren nyfikenhet fortsatte jag med denna pseudo-rebelliska handling i en dryg månad innan en kompis lade märke till det. Och hennes reaktion var snarare "Coola örhängen, de är olika" (som att det var meningen av tillverkaren). Nåväl, tänkte jag, let's take it up a notch. Veckan efter hängde jag på mig ett örhänge av modell chandelier i ena örat och det andra örat bart. Det tog tre dagar innan någon sa något. TRE DAGAR! (Alternativt att alla sett det från dag ett men av artighet låtit bli att säga något - "she's losing it, stay away").

Chandelier

Vad har det här med någonting att göra då? JO kära du, när du står där på Åhléns eller Tiffanys och väger två smycken mot varandra - bär med dig att du lika gärna kan peta in pengarna i en indexfond och bli rik istället för att inbilla dig att någon bryr sig. OBS OBS jag uppmuntrar ingen att klä ner sig och se sjavig ut - det mår varken ens varumärke (och därför i förlängningen inte heller ens ekonomi) eller ens själ bra av. Men det finns ett tak för vad människor förmår ta in. I mitt fall är det när jag har enbart ett festligt örhänge hängande i ena örat och knappt ens då.


Om du verkligen, verkligen vill sticka ut ur mängden - då jobbar du med din uppmärksamhet. Försök att se varje människa du talar med som det mest intressanta som trillat i din väg sedan den dagen du fick din första smartphone. Ställ frågor och följdfrågor. Skratta åt skämt. Håll upp en dörr. Blinka konspiratoriskt. Ge en uppriktig komplimang. Lägg en hand på hens arm. Le med ögonen. SÅ skapar du ett long lasting impression.


Mvh/
FruEfficientBadass

Om det tar mindre än två minuter...

Hej hej. Ett sådant där förnumstigt ordning-och-redaknep jag trillar över då och då är något i stil med "Ta rätt på sakerna på en gång. Ha som tumregel att om något tar mindre än två minuter att göra, gör det direkt." Jag har länge stört mig på denna tumregel eftersom den är ungefär lika logisk som frågan "hur långt är ett snöre". Det må väl vara hänt om du har en sak som måste åtgärdas. Men om du har trehundraarton saker som ligger fel, skräpar runt, kräver åtgärd, då talar vi 318*2=10,6h och då är det inte lika geschwint längre. Har du ett hem som ser ut som Kråkans är du uppe i 14-15h utan rast, åtminstone om du är kråka.

Men så slog det mig när jag stod i köket för ett tag sedan och hade ner en bit pappersskräp på golvet. Om man har ett prylfritt kök utan disk och skräp och annat jox, och tappar en bit pappersskräp på golvet, är det en ganska snabb och lätt manöver att ta upp den och lägga den i återvinningen. Hade jag därutöver haft en massa bröte att ta tag i hade jag med större sannolikhet låtit pappersskräpet ligga. Eller förresten...inte jag, men någon annan i samma situation kanske. Tricket är således att aldrig låta det bli fullt med bröte och stök. Som min vän C sa för några år sedan: "Vi har en ny städstrategi, vi ska sluta stöka ner." Så min tvåminutersregel lyder:

- Se till att bara ha de prylar du behöver
- Skapa så många rena ytor i ditt hem som är vardagslogistiskt möjligt
- Åtgärda oreda asap
- Njut av din fullkomlighet

Mvh/
FruEfficientBadass

Min topp 10-lista

För ett bra tag sedan gjorde jag ett inlägg om "affective forecasting" där jag uttryckte min oro för att jag kanske skönmålar min framtida frihet. Jag har trots det enormt svårt att föreställa mig att jag kommer att vantrivas med en tillvaro som fri. MI30:s puttriga beskrivningar av sin nyvunna frihet ger mig vatten på min kvarn - om man nått självvald frihet måste det vara en skön känsla (på samma sätt som ofrivillig sysslolöshet måste vara jobbigt). Men jag vet precis vad jag kommer att göra när jag är fri från heltidsjobbet och jag absolut vägrar att tro att jag, när jag ökar doserna av dessa aktiviteter, kommer att ligga kvar på samma nivå av välbefinnande som idag (den är väl helt okej, men jag kommer slå i TAKET hör ni det TAKET). Här är de sakerna jag spontant vet redan idag:

• Sova middag varje dag
• Dricka vin till lunchen
• Ha höns
• Gå långpromenader i naturen - kanske med en hund?
• Blogga
• Simma
• Se mer film

När jag var 23 pluggade jag i Frankrike och bodde då mitt emot en kvartersbio. I brist på TV och Internet (ja så gammal är jag) gick jag på bio nästan varje kväll och såg precis allt som visades. Där och då gick jag från att bara gilla film till att älska film. Allt sedan dess har jag jobbat med en egen topp-10-lista. Jag funderar ofta kring vilka kriterier som bör ligga till grund för att en film ska kvala in. Det jag landat i är att jag bedömer en film utifrån vad jag kände vid tidpunkten för första titten. Ett exempel är filmen Matrix, som hamnar på plats två. Hade jag fått se den för första gången idag hade jag nog inte varit så imponerad eftersom genren "parallell verklighet i dystopisk miljö" blev lite uttjatad åren efter det att Matrix kom (och effekterna är rätt daterade). Men när jag för första gången såg den var det en minst sagt drabbande upplevelse. Det kändes som ett "före" och "efter" som jag fortfarande inte riktigt hämtat mig ifrån. Är jag i matrisen? Vet ej. Detsamma med filmen "Festen". Dogma blev senare rätt uttjatat, men mitt första möte med genren var oslagbar. Som ni märker är nästan alla filmer jag nämner från åren kring millenieskiftet. Om det beror på att det gjordes särskilt bra film då eller om det beror på att man, som när det gäller musik, är mer mottaglig i en viss ålder, vet jag inte. Jag är däremot inget jättefan av svensk film - förutom Bergman då, ingen kan filmatisera buskis som han:

Därför blev det en nästan religiös upplevelse att se "De ofrivilliga". Oklart hur jag hamnade i salongen - jag hade efter en vecka av Kay Pollack-upplevelser givit mig själv en femårsban på svensk film.

Vid sidan av deliriska upplevelser kan jag också uppskatta filmer som "bara" är bra underhållning. Jerry Maguire låg exempelvis länge på listan. Den är varken drabbande eller särskilt tankeväckande, men jag har säkert sett den tio gånger och tycker att den är kul varje gång. Om jag skulle fortsätta listan under #10 skulle där ligga ett pärlband av helt okej filmer som jag kan se igen och igen, men en topp 10 är en topp 10.

Att konsumera film, gärna brett och urskillningslöst, tillhör enligt mig en av höjdpunkterna med livet. Under mitt USA-besök förra året smet jag exempelvis in i en biosalong tio minuter efter start utan att veta vad som visades och hamnade mitt i alla Oscarnominerade kortfilmsbidrag. Jag hade själv aldrig valt den sittningen, men tre timmar senare var jag helt kortfilmssåld. Det otippade ger nya insikter (som att kortfilmsformatet är underskattat), men man har sällan tid att vara spontan och otippad i vardagen när allt ska vara ordnat och nyttomaximerat ("Vi går och ser den här filmen som har fått så bra betyg" - och så sitter man där med en dussinfilm som enda bioupplevelse det kvartalet*). Så kom det sig att jag kunde föra en diskussion om ungersk kortfilm med min ungerske bordsgranne på en middag nyligen. Spontaneity rules.

En av drivkrafterna till min resa mot FIRE är att jag ska kunna se mer film. Jag talar om massiv filmkonsumtion från hela spektrat, så att jag får möjlighet att upptäcka de där pärlorna som inte kommer att visas på bio i en medelstor stad. Att köpa veckopass på en filmfestival och se film tills ögonen blöder, flera veckor om året. Så jag är nog egentligen inte så orolig för min affektiva forecasting. Så länge det finns film finns det hopp. Har du några intressen du skulle vilja ägna betydligt mer tid åt i en eventuell frihet än du hinner göra idag?

Mvh/
FruEfficientBadass

* Host en oväntad vänskap host

Budgetfilmkväll Frankrike

Uppdatering: Två presentkort kvar, kör så det ryker. Efter helgen plockar jag de två bästa förslagen bland de som ännu inte skickat in, jag namnger ingen. Du behöver inte dela något, bara SKICK IN!

Hi suckaz. Idag har filmvisningen kommit till Frankrike - även det ett av mina favoritländer när det kommer till alkohol, ost och vin, särskilt i kombination.

På filmtemat hade jag spontant föreslagit något av Ozon eller Agnès Jaoui, men det fanns ingenting av dessa på Nettan. Det finns väldigt lite franskt på Netflix och för att inte tvinga i er gammal skåpmat av typen "Amélie från Montmartre" slänger jag ur mig två komedier. Vafalls? Fransk komedi? En paradox med Frankrike är att de - företrädesvis de fransmän jag dejtat i ett annat liv - varit såväl en smula humorlösa som begivna på messerschmitt-beteenden, ibland lyckas klämma ur sig en och annan rolig rulle. "I andras ögon" är en av mina absoluta favoritfilmer, men dessvärre fanns den inte på Netflix. Jag rekommenderar istället någon av nedan två:

"Dagen D" ovan vänster är lite småputtrig och jag fnissade en del medan "De är överallt" ovan höger är strået vassare. Den innehåller också min favorit Charlotte Gainsbourg. Oavsett vilken du väljer kommer du att få din dos av franskt gestikulerande och gutturala läten. Väljer du Dagen D kan jag också lova en obetalbar hund-scen (den där de klär upp hundarna inför bröllopet).

Jag vill poängtera att syftet med dessa nationellt tematiserade filmkvällarna inte primärt är att guida er till era största filmupplevelser. Tanken är snarare att man, genom att gifta ihop olika element (ex. smak, doft, visualer) kan åstadkomma en känsla av exotism och resa, utan att lägga x antal tusen på en faktisk resa. Vän av ordning menar då att man möjligen inte kan jämföra ovan budgetsittning i soffan med en helg i Paris. Det är helt korrekt, en helg i Paris inbegriper även omständliga transfers i illaluktande allmänna transportmedel, mötet med otrevliga fransmän, hundskit och, måste jag väl ändå tillstå, en del trevligheter. Men det kostar också 150 gånger mer så sannolikt har du inte råd att göra det mer än en handfull gånger om året*. Ovan upplevelse fixar du på en kafferast, utan att behöva ta ledigt, be någon om lov eller annat logistiskt jox.

Med vänlig hälsning/
FruEfficientBadass

* Såvida du inte aspirerar på Lyxfällan alt. faktiskt är svinrik**
** Och då ser jag inte poängen med att du läser den här bloggen sod off

Minimalisterna på ABF-huset

Igår var jag och såg Elisabeth Byström och Johan Ernfors a.k.a. Minimalisterna på ABF-huset i Stockholm. Som ni vet älskar jag Minimalisterna men mest av allt älskar jag deras bok Prylbanta som jag skrivit om här, här och här. Och här var det visst. Fram tills mötet med Hejdå saker var Prylbanta den mest inspirerande läsningen på området skala ner jag stött på.* Så det var med stor förväntan jag tog mig in i denna socialismens högborg på Sveavägen för ett 1½ timme långt seminarium**, en freebie för att jag vid ett svagt tillfälle skaffat ett COOP-medlemsskap och således får inbjudningar till arrangemang av Konsumentföreningen Stockholm. Jag hade väntat mig ett hav av söderbönor med assymetrisk lugg och stora papperssmycken, men det var lite mer seniort. Och 97% kvinnor, som brukligt är i seminariesammanhang.***

Minimalisterna är ju precis så sympatiska och konkreta i verkligheten som på bloggen. Det är givetvis svårt att koka ner en bok med ett så högt näringsinnehåll i en timmes föreläsning, men jag tycker att de gjorde det bra. Elisabeth började med att berätta att "om alla levde som vi i Sverige skulle vi behöva 4,2 jordklot" vilket var ett tema även för introtalaren****.

Vidare får vi höra om resan till minimalism och hur de trattat om minimalismbegreppet till sin egen "Svenssonminimalism" vilket jag tycker är ett så bra uttryck. Men behöver inte bli fundamentalist som Fumio Sasaki eller någon av YouTubes stil-minimalister, man kan bara välja att värja sig mot prylberget sådär i största allmänhet. Johan säger att de tänkte som så att "har vi tur kan vi inspirera någon". Amen to that, salen var fullpackad och bloggen är Sveriges främsta minimalistblogg.

Vidare talar de om för oss som läst boken bekanta begrepp som paretoprincipen, värdeoptimering och vinsterna med minimalism (tid, pengar, mental energi i att slippa röran, miljö och humanism*****). De går också igenom varför minimalism kan vara mentalt utmanande och där sätter Elisabeth huvudet på spiken: "Vi är känslostyrda, sociala varelser som inte agerar rationellt" men att vi även konsumerar i syfte att lösa problem. Problemet med denna problemlösning är att den ofta skapar brist någon annanstans i matrisen, d.v.s. du köper en bil för att snabbare kunna ta dig till och från jobbet för att få mer tid med barnen. Men bilen kostar så mycket pengar att du har svårt att gå ner på deltid för att vara med barnen.

Mitt favoritområde med såväl Prylbanta som föreläsningen handlar om de så kallade "Tankevillorna" - de feltänk vi gör vis-à-vis våra prylar. Nu hann de av förklarliga skäl inte igenom mer än en handfull, men klassiska tankevillor är ju "den kan vara bra att ha en dag" eller "redan tagen kostnad" (att man värjer sig för att göra av med en pryl som förlorat sitt värde för att den kostade så mycket att anskaffa från början). Minimalisterna förespråkar ALLA-modellen när behov uppstår: Avstå - Låna - Leasa, och i sista hand: Anskaffa. Men då anskaffa något som ska hålla i många år ("för livet") och något som är miljövänligt och arbetsförhållandemässigt ok tillverkat.

Slutklämmen är att identifiera sin drivkraft till minimalism. Det är den individuella drivkraften som när ett långsiktigt engagemang - annars blir det bara en engångsinsats och sen smyger sig prylarna tillbaka igen. Nyckel är att minimera inflödet och ständigt påminna sig om varför. För deras del handlade det om att få mer tid med barnen och slippa stressen det innebär att ständigt leta efter saker, städa bland sakerna, behovet av ett större boende för att härbärgera sakerna osv.

"Minimalism är som att skala en lök lager för lager". Shit, jag som trodde löken var min idé. Jag trodde i och för sig att det var jag som kommit på uttrycket "snöbollseffekten" när man talar om ränta-på-ränta så man får ta mina antaganden med en nypa salt.

Summerat - en kvalitativ föreläsning av två eldsjälar - utan ett ord för mycket. Living the brand. Hoppas att de fick mersmak och kanske börjar turnera med sitt budskap. Till skillnad från introtalaren Anders - som arbetade enligt "miljön-är-till-stor-del-en-fråga-för-politikerna"-principen, tror jag att det är en gräsrotsfråga och där är unga, välutbildade och, om jag får drista mig till att säga så, snygga människor som Minimalisterna, hårdvaluta. När gemene man ger konsumtionen fräcka fingret och minimalism, staycation och vego blir trend, går vi snabbare fram än om vi höjer flygbränsleskatten eller bötfäller dem som inte sorterar elektronik på ett korrekt sätt.****** Minimalisterna får 6 tomma glasburkar i betyg av mä (max var 6, om ni undrar).

Och glöm inte att kolla de entreprenöriella deltagarnas idéer. Jag kommer absolut att kolla in på Hygglo för att hyra prylar på landet (ex. en byggnadsställning vad det lider) och den dagen ett par jeans spricker kommer jag utan tvekan att skicka dem till Repamera, om inte annat för att deras grundare var så charmig.

Mvh/
FruEfficientBadass

* Jag säger inte att Hejdå saker är bättre än Prylbanta, jag säger att de spelar i samma liga.
** Förutom Minimalisterna, f.d. KD/Moderatpolitikern Anders Wijkman som talade hållbar utveckling & politiska agendor samt tre entreprenörer inom återbruk: Hyber (abonnemang på begagnade barnkläder), Hygglo (möjlighet hyra & hyra ut sällanprylar av typen släp & lövblåsar) och Repamera (elaga kläder on-line).
*** Fast inte lika stor andel kvinnor som när jag var på nationalmuseum på en dragning om att vara kvinna på 50-talet med författarinnan till Maj-triologin Kristina Sandberg - där var det en man bland 499 kvinnor och jag tror att han blev uppäten efter avslutad paneldebatt för jag såg inte skymten av honom vid garderoberna.
****10% av världens befolkning står för 50% av utsläppen. 
***** Den humanistiska biten handlar om att ta ansvar för att så långt det är möjligt se till att prylarna man köper tillverkats under bra omständigheter.
****** Det känns stabilt att en sketen säljare snäpper Rom-klubbens ordförande på fingrarna. 

Att gå från dyrt till billigt finkem

Som ett led i min lökskalning har jag gått från att konsumera dyra kosmetiska produkter till billiga. Jag är fortfarande rätt kräsen. Dels beroende på att jag har lite knepig hud som inte klarar av vilka produkter som helst, men lika mycket för att jag tycker att upplevelsen av en kosmetisk produkt ska vara trevlig, inte otrevlig exempelvis genom obehaglig doft eller ännu värre - parfymfritt (är det bara jag som tycker att parfymfritt luktar illa?). Nedan några av mina gamla och nya favoriter.


Face Wash

Vänster: 200kr        Höger: 50kr

Hudkräm

Vänster: 650kr (för båda)   Höger: 100kr (för båda)

Jag är den förste att hålla med om att Dermalogicas produkter är härliga och underbara. Dito Niveaprodukt är bara fräsch och ändamålsenlig. Är det värt skillnaden? Jag har bestämt mig för att det är det inte.

Clarinskrämerna ovan var min standard i många år. När jag såg att min mamma använda Ciens (Lidls) hudvård skämdes jag å hennes vägnar. Tills jag av nöd var tvungen att låna hennes krämer en gång och motvilligt tvingades erkänna att det var kick-ass produkter. Dagkrämen har dessutom fått den prestigefulla utmärkelsen "Bra Köp" av Råd & Rön. Nu använder jag ju mest Nivea Soft, men det händer att jag köper på mig nedan om andan faller på. Den blå nattkrämen är särskilt bra vintertid när Nivea Soft inte riktigt räcker till - den lägger sig som ett balsam över huden och motar fnaset i grind utan att ge mig hudinflammation som många andra produkter gör.

Ibland vill min hjärna locka mig att tycka att det kan vara värt att splurga på hudvård. Men jag landar alltid i samma slutsats: Om jag ska vara Dermalogica/Clarins-konsekvent genom livet måste jag lägga runt 125kr extra i månaden vilket diffar en rätt fet jorden-runt-resa på 65-årsdagen. Vidare är det alltid lite meck att anskaffa produkterna - jag måste handla på nätet eller besöka ett finare varuhus, vilket jag gärna undviker. De andra produkterna kan jag köpa i samband med att jag handlar.

Vad säger då "vetenskapen"? En hudläkare i bekantskapen menar att det i stort sett är samma saker i alla krämer ("Vänd och läs på etiketten så ser du"). Skillnaden uppstår när man adderar solskydd ("Anti Age!") och färg, doft etc. I värsta fall tillsätts miljöfarliga UV-filter, allergena ämnen och parabener, vilket var fallet från en Body Shop-produkt i Testfaktas test från 2015. Bäst i just det testet var bland annat NIVEA. Bland de sämsta var Estelle & Thild och jag svär att jag visste det redan innan jag läste studien eftersom mina budgetfyndade utförsäljningsexemplar av samma märke (20kr /st på Kronans Droghandel för ett par år sedan) lade sig som en vit hinna på huden utan att gå in. Till skillnad från NIVEA Soft som går in på ett kick och lämnar huden len och väldoftande.

Vänster: 200kr  Höger. 52kr

En annan testfavorit var HTH som jag alltid gillat. Jag köpte ett tag Clarins, för doften, men kör numera antingen NIVEA Soft, HTH eller LdB. En tumregel för mig är att en kräm aldrig är så bra att den kan motivera ett pris som är mer än tredubbelt så högt som en okej budgetalternativ. Det vill säga - hittar jag en ansiktskräm för 150 spänn som är helt extraordinär kan jag tänka mig att byta, åtminstone för ett tag. Däremot kan jag inte tänka mig att byta om krämen kostar 300kr.

Var går din smärtgräns för finkem lilla vän?

Mvh/
FruEfficientBadass

Bästa spartipset inför sommar 2018

Under sportlovet åkte min vän H på fancy pancy alpsemester och lämnade sitt hem utanför Stockholm tomt. Eftersom hon är en god och materiellt avslappnad vän erbjöd hon sig storsint att upplåta sitt hus åt oss, något bara en trebarnsmorsa kan tänka sig göra. Vi hakade givetvis på - vår helg hade annars mest bestått av att sitta och glo på varsin skärm (efter 15:00) och äta pop corn. Det hela fick en dramatisk start eftersom min vän, fantastisk som hon är på det mesta, är rätt ointresserad av sifferföljd, varför vi satte igång larmet och det var ett jävla oljud och appell till larmcentralen innan vi kunde installera oss och chilla. Men vilket chill sen då...lovely...

Vi snackar originalkonst på väggarna, vinterträdgård och badrum större än vårt kök. Så vad tog jag mig för då i detta fantastiska hus? Ja, döm om er förvåning om jag inte poppade en flaska cava och arbetade mig igenom rum för rum. Trappan var så lång att jag var tvungen att ta en vätskepaus. Vilket ju var tur, för när jag väl kom upp på plan två var bastun varm så det var bara att bita i det sura äpplet och ta plats.

Under tiden hade HerrEB den goda smaken att fixa middag och ta hand om kidsen - en win-lose-situation till FruEB:s fördel. Vad som slog mig under kvällen - för det var en hyfsat ordinär lördagskväll - var hur utomordentligt uppfriskande det var att befinna sig i någon annans hem. Bara det faktum att man var tvungen att leta lite i kökslådor och skåp för att hitta grejer var stimulerande för hjärnan. Det var inspirerande att se hur de hade inrett, testa en ny duschtvål, försöka lista ut koden till kassaskåpet kolla igenom bokhyllan och det är alltid lite spännande att vakna i ett okänt rum (med några undantag i ungdomen). För en svenne banan-familj som oss är detta den perfekta balansgången mellan tryggt och spännande a.k.a lagom äventyr. Varför gör vi inte mer av detta? Det vill säga - byter bostäder och/eller lantställen med varandra? Det behöver ju nödvändigtvis inte handla om vänner med Äggetmöbler och egen sjöutsikt, vilket ombyte som helst duger. För du har väl inte missat:

Om du hamnar i en fancy pancy environment som jag råkade göra denna helg - gratulations, som mitt barn säger när hon tror att hon pratar engelska. Om du hamnar i ett trashhushåll- gratulations - du kommer känna dig som kungen när du kommer hem igen. Som omvänd hedonic treadmill, äntligen kommer du att uppskatta det du har. Det är ombytet som är nyckeln. Det är i jakten på ombytet som du bokar semestrar på Playa del Ingles och Jumeirah Beach. Det kostar skjortan och halva ärmen och leder inte nödvändigtvis till evig lycka och upplysning men troligtvis (om du har småbarn) till rejäla doser stress i resemomentet. Jag förordar att du byter boende med någon av dina polare över en helg eller en vecka istället. Det kommer inte nödvändigtvis leda till evig lycka och upplysning, men det kommer heller inte att kosta skjortan och halva ärmen, eftersom ni bara byter lika mot lika. I fallet ovan bytte vi, om jag ska vara ärlig, inte lika mot lika. De bjussade oss på en helg i sitt hus. Men H du vet att ni är välkomna att inta vår lägenhet när som, bara Far i Huset kan skiljas från sina projekt ett tag.

Och även om vi båda levt relativt identiska liv i en identiskt (eller samma) förort, hade ombytet varit uppfriskande. Det är alltid kul att se vad andra har för sorters senap i sitt skafferi. Det är inspirerande helt enkelt. Så mitt spartips inför sommaren 2018 är: House swappa med en vän*!

Mvh/
FruEfficientBadass


P.s. I huset vi lånade hade de en helt genial tvättlösning. Uppe i badrummet ett tvättnedkast som går rakt ner i tvättstugan. Va?? Hur smart!?! Ds.

T v: Uppe T h: Nere

* Det vill till att det är en vän med ett öppet sinne, eftersom det för merparten av vår consumer sucka-befolkning inte är levnadsdugligt att semestra annat än charter eller äventyrspark på annan ort. 

Några ekonomitankar från helgen...

...igen. Skaffa ett liv kanske någon tycker, men hör då: Jag har haft ett liv i helgen, jag har nämligen varit hjälpreda på ett scoutläger. Vän av ordning kan tycka att detta låter astrist och obekvämt men låt mig berätta att det är det inte. Jag har haft min egen lilla faluröda stuga med knutar and shit där jag har kunnat dra mig tillbaka och skriva blogginlägg. Jag har även kunnat gå långa promenader och ligga i soliga skogsgläntor och titta upp mot tallkronorna och fundera på Horace Engdahl och annat.

Jag gillar scouterna:

1 De är snåla: Allt tas till vara och de älskar märken som Eldorado.
2 De är DIY-proffs (det var hos scouterna min passion för vedklyvning började)
3 De är superpedagoger som fostrar god kamratanda och får barnen att uppskatta det enkla i livet (i skrivade stund sitter de och karvar ut blommor ur falukorv som de ska tillaga på stormkök ute i skogen).

Jag, i egenskap av köksnisse, kunde således dra mig tillbaka till mitt lilla Taj Mahal och skriva detta och såg stort fram emot att såga ett ekonomitemanummer från det Magasin M jag snott med mig från jobbet. Nu såg jag att det var en tidning från augusti 2017, ni får ha överseende med det.

Dessvärre visade sig artikelsamlingen vara rätt vettig, med det inledande citatet "Pengar i sig gör ingen lycklig, men det kan inte hjälpas att det har en lugnande verkan på nervsystemet" (Arnold Ljungdal, whoever that was). Därefter följer tips för kvinnor 50, 60 respektive 70 år och det blir ju lite gulligt när man till en 70-åring skriver saker som att "Man måste inte ha en dator för att betala räkningar, även om det underlättar enormt" samt "Lägg på luren om det ringer telefonförsäljare". Nedan ett axplock av rätt okej tips för någon född 1930-1950:

- Avskaffa bilen och gå med i en bilpool
- Fundera på att löneväxla om du tjänar mer än 41 360kr i månaden
- Downsiza eller hyr ut
- Kartlägg dig själv som konsument - gå igenom alla autogiron och kontokort, vad kan du dra in på?
- Undvik att samla på dig prylar - sälj och släng.

Men för oss snålproffs är ju ovan som puttriga Bellmanhistorier när man är van vid Knausgård.* Temanumret lyftes av det faktum att Birgitta Piper medverkade - ni kanske minns henne från UR:s satsning "Låna för livet" där hon och Hängsel-Claes tuktade fyra svenska familjer inom privatekonomi. Det var en fröjd att se Birgitta ånga på med sin mastodont-handväska och sköna skånska i den osnutne skejt-yngligens ölburksfyllda hem och ta honom i örat. För att ett par avsnitt senare ge honom moderliga klappar på armen för att han lyckats ta sig i kragen. Lika härligt är det att läsa hennes inlägg i M Magasin där hon inte skräder orden över reportageobjektens hantering av pengar.

Exempelvis anade jag bloggmaterial när jag såg rubriken i en av artiklarna (på bild - en "skojig tjej" i 50+ åldern, randiga strumpor, basker med påsydda rosor, kittet): "Jag vill inte pensionsspara - jag vill leva NU!" Ingress: "Många oroar sig för att de INTE har sparat till pensionen. Men KMN tänker precis tvärt om: "- Ett sparande med det syftet skulle göra mig jätterädd!".

Här har man ju lust att nypa henne hårt i kinden och det är precis det Birgitta Piper gör: "Att ha musik som mental födkrok är härligt. Kultur som affärsidé är också smart (KMN driver eget inom "musikföreställningar/babyrytmik"). Det är klart att man kan kokettera med sin kulturella oavhängighet och totala ointresse för pengar. Men att försöka tugga i sig kulturella nöjen som fattigpensionär är kanske inte lika lustfyllt."

Det hela blir emellertid lite problematiskt när jag läser hela inslaget med babyrytmikern. Först stör jag ihjäl mig när hon säger: "Om jag hade varit född och bott i Somalia - eller USA! - hade jag nog tänkt annorlunda", säger hon. "Nu har jag fått förmånen att födas och leva i fantastiska Sverige. Det är min pensionsförsäkring." Men sen framgår det även att hon i sin rytmikverksamhet har anställda så hon pyntar ju även en del till staten i form av arbetsgivaravgifter samt sysselsätter folk, vilket ju får ses som en förmildrande omständighet. Hon tillägger: "Jag är medveten om att jag får en låg pension. Men vi har låga utgifter och är anti-materialister, vi vill inte ägna så mycket tid åt konsumtion. Det är en livsstil, en lågintensiv livsstil."

Och här går jag från att vilja spöa KMN till att faktiskt gilla na. Jag gillar uttrycket: Lågintensiv livsstil. Och jag inser ju att det är precis den resan jag företar mig för tillfället - från det högintensiva med hög lön, "många bolljävlar i luften", miljödränerande dussincharter och fast consumtion, till en hyvling ner på skelettet - vem är jag och vad vill jag göra i det som återstår av mitt liv? Att få hög pension den dagen staten tycker att det är okej för någon född 1976 att ta pension, är sekundärt. Att få leva ett liv i sus och dus där jag är fri att följa mina egna impulser i så hög utsträckning det är möjligt, är primärt. Utan att för den skull ligga samhället till last.


Mvh/
FruEfficientBadass

* Märklig liknelse - jag gillar varken det ena eller det andra. 

Hångla upp din måndag

Något jag tampas med i livet är måndagsångest. I vissa perioder mer, i andra perioder mindre. Men måndagar suger, suger, suger. Måndagsångesten är ett av skälen till varför jag strävar mot FIRE, eftersom måndagsångesten också tar död på en del av helgglädjen, i alla fall skönheten med söndag.

För många herrans år sedan, det var tidigt sekel, hade jag och HerrEB en måndagsrutin för oss. Vi gjorde extra festlig mat och köpte en flarra vin. Det här höll vi på med säkert ett år innan jag blev på tjocken och gick och lade mig 16:30 på vardagarna. Därefter följde drygt tio år av Mamma Scan och miscellanious tumult innan vi nu börjar ana ljuset i tunneln - livet är på väg åter. Därför börjar det bli tid att ta tag i måndagshelvetena. Här är mina förslag:

• Försök att gå och lägga dig i tid söndag kväll - sömnbrist spär på din ångest som inget annat.
• Gå upp en kvart tidigare måndag morgon - gör lite husmorsgymnastik av typen solhälsningen så kickar kroppen igång alla system på ett endorfinoptimalt sätt.

Finn fem fel

• Lägg lite extra fokus på kläder och grooming - även om folk har fullt upp med sitt kommer du att psyka dig själv i positiv riktning. Se det som ditt fräcka finger mot måndagsbesten.
• Lyssna på härlig musik på  väg till jobbet.*
• Försök att ta tag i något surdegsliknande på jobbet så snart du är vid dina sinnens fulla bruk - det får dig att må psykiskt bättre.
• Ingen övertid måndagar!**
• Gör en extra fin middag måndagskvällar och/eller en god dessert***
• Försök att hålla måndagarna aktivitetsfria - du behöver vila efter veckans mentalt mest påfrestande dag.
• Med aktivitetsfria menar jag barnens aktiviteter - du får emellertid gärna gå ut och röra på dig i skog och mark, det är bra för ditt psyke. Bättre än att skjutsa barn i alla väderstreck eller att stå och frysa i en ishall i alla fall. Ett tag hade jag jazzdans måndagskvällar - det var som att trycka på "ångest-spola-knappen" i mitt psyke. Så den som är begiven på träning får gärna testa det.
• Köp en halv flaska vin och ta ett glas var. Inte BIBa dig igenom kvällen, även om det känns som det mest lämpliga valet i stunden.
• Se en härlig film du blir glad av.
• Gör måndagar till din "drömkväll", d.v.s. den kväll i veckan du skissar på dina drömprojekt. Som balsam för själen - får dig att lyfta blicken och tänka att även om det var en shitty day på kontoret så är det stora livet här hemma i ditt huvud och ingen kan komma åt det förutom du.

Mvh/
FruEfficientBadass

* Kolla gärna in FruEB Måndagsångest på Spotify. Det finns dolda budskap i låtarna. Freedom finns där för att du ska påminna dig om att du väljer att gå till jobbet för att spara ihop deg till din frihet. Jobbet må vara en bitch men det är den hand som föder din framtida frihet. Om du inte har ökad ekonomisk frihet som mål kan du hoppa över låten. Kanske lyssna på "Working 9 to 5" om det är din grej sucka. 

https://open.spotify.com/user/fqacjso5xonj9ctp1ku458v2g/playlist/0mX5TguIDfxoPJEsJfhqK0

** Eller annan dag heller för den delen
*** Denna chokladtårta vars recept jag fick av Marknadsförar-L är helt underbar, och det kommer från en som egentligen ogillar chokladtårtor. Den är tagen ur "Gott utan socker" och tro't eller ej, den ÄR god utan socker:

150 g mandlar
20 st kärnfria dadlar
2 msk kokosolja
1 tsk vaniljpulver
1 nypa salt
1 enkel espresso (eller motsvarande starkt kaffe)
2 dl riven kokos
2 msk rå kakao
150 g 70% choklad
Bär eller nötter till garnering

• Rosta mandlarna i cirka 10 min på 225 grader. Låt svalna.
• Blanda alla övriga ingredienser i en mixer till en kladdig smet.
• Häll i mandeln och hacka in i blandningen.
• Tryck ut smeten i en kakform.
• Smält chokladen och häll den ovanpå.
• Garnera med bär, frukt eller nötter och ställ kallt.
• Servera med en klick grädde.

Mitt stalltips är att den bår att bryta i små delar och bara möla i sig, som en chokladkaka, utan grädde.

Saker jag inte fattar Del 5 - Folk och privatekonomi

För nytillkomna läsare är detta en serie där FruEfficientBadass profiterar på det faktum att hon fått lite trafik till bloggen och således kan utnyttja denna trafik till att få svar på saker hon, i brist på intellektuell stimulans, går runt och grunnar på. Eftersom hen är anonym ids hon inte ens skämmas över frågornas art och natur.

Innan jag börjar dagens litania - jag stöper om tävlingen. Det är dubbelmoraliskt att kräva att ni ska dela på sociala medier när jag själv är en ivrig bespottare av desamma. Den som redan skickat in på sociala media (Att välja lycka+Lana Banana) har redan vunnit. Om ngn i övrigt vill delta med ett knep, skriv in så plockar jag några vinnande förslag som jag postar anonymt på bloggen. 

Jag inser att det låter som att slå in en öppen dörr - jag sparar hälften av min nettolön, klart jag inte kan relatera till folk som lever lön-till-lön. Eller förresten, jag fattar ju exakt varför folk lever från lön-till-lön - been there done that*.  Det jag däremot inte fattar är de som ligger lite mitt emellan och skvalpar, varvandes klarsynta stunder med dimma. Det blir varken hackat eller malet - det blir brist på fokus.

Exempel 1: Jag hörde ett inslag i, tror det var Plånboken på P1, där någon sorts ekonomisk rådgivare för runt ett år sedan gick igenom en familjs ekonomi och hittade sätt att minska familjens rörliga kostnader med tre hundra spänn. Aha, tänkte jag, 300kr i månaden blir ju ändå några tusen på ett år. Men NEJ, det var total besparing per ÅR! Vad blir det, knappt 30 spänn i månaden? Samma familj kommer, utan skuggan av tvivel, att lägga 300 spänn eller mer på take-away per månad eller kanske till och med vecka under samma år. Eller varför inte slösurf-shoppa något i den storleksordningen ett par gånger per månad eller vecka. Eller varför inte dra en helg till NY och sätta sprätt på femtio gånger den summan en gång per år. Bara den här rådgivarens timkostnad tar väl den här familjen runt tre år att tjäna in. Felriktat fokus.


Exempel 2: Jag har bekanta som är så nöjda över att de bytt kanalpaket och därigenom spar ett par hundra kronor varje månad. Vad de däremot fortsätter att göra är att åka och storhandla på en fancy ICA Kvantum flera gånger i veckan när de hade kunnat spara tusenlappar på att veckohandla på Willys eller Lidl (ännu mer om de inte imperativt behövt äta kött till varje måltid vilket de gör). Felriktat fokus.


Exempel 3: En före detta kollega återkom ofta till att hon vid ett tillfälle skrapade fram 10 000 kronor på Triss. "Men det händer ju bara en gång i livet", brukade hon suckande avsluta sin story-telling. Ja exakt, och knappt ens det varför du kategoriskt bör undvika spel. Men om du hade sett över dina löpande kostnader, börjat ta med dig lunchlåda till jobbet, slutat lönedagsshoppa som om det inte funnes en morgondag samt skippat din charter till Mallis varje vår, hade din Trissvinst varit ett faktum varje månad, år efter år. Felriktat fokus.


Ta ovan exempel gånger tusen och det är vad jag ser omkring mig - förnöjsamhet över det lilla men en ignorant inställning till helheten. Kan någon hjälpa mig att förstå detta: Är människor av typen ovan medvetna om att de springer på fel bollar? För om så är fallet kan jag leva med det, jag fattar att det finns en liten thrill i att göra något lite smart i vardagen (ex. byte av kanalpaket). Lite som en man jag känner som sprider pengar omkring sig som vore det karamellpapper men som inte kan sluta tjata om hur han "vann" 18 000 på att köpa Fingerprint tidigt (och sälja på mitten). De där 18 000 spenderar han på en månads flamskonsumtion, men det tjatar han inte om.

Ingen aning - den kom fram när jag bildgooglade "Felriktat fokus"

Hur hänger det ihop?

Mvh/
FruEfficientBadass

* Personligen hade jag en märklig känsla av att pengarna skulle gå upp i rök om jag inte konverterade dem till upplevelser och/eller prylar asap. Vilket var ironiskt för det var ju precis det de gjorde.