Men om detta talas icke, vilket jag kan förstå. Det är, minst sagt, minerad mark. Vad som bekymrar mig mer är att det heller inte verkar tänkas på det när man planerar sitt liv. Jag hör om folk som oroligt vrider sina händer varje gång orangea kuvertet dimper ner eller som accepterar en chefsposition med 15% lönepåslag och 65% ökad arbetsbörda för "pensionens skull". Man är så orolig att hamna där på AB-löpet som fattigpensionär som tvingas avstå såväl värdig mat som Thailandsresorts att allt, ja allt är värt de där extra pensionspengarna. Till och med risken att bränna ut sig (59% ökning mellan 2010 och 2015 enbart).
Varje gång jag hör någon - i verkliga livet eller i media - sucka och oja sig över sina potentiellt förlorade pensionsinsättningar på grund av "låg lön" hör jag en tvångsmässig röst i mitt inre som går på repeat: "Du kan inte spara lite själv? Du kan inte tänka dig steppa ner i levnadsstandard till en som kanske var mer vanlig under din uppväxt? Du kan inte tänka dig att dina päron kanske lämnar efter sig ett kapital eller bostad som går att omvandla till din egen lilla pensionsfond? Du kan inte tänka dig något av detta, men du är beredd att missa stora delar av ditt familjeliv medan det pågår (av egen erfarenhet vet jag att en mellanchefsposition, särskilt om den involverar ledningsgruppsarbete, kan läcka in i varenda timme av ditt liv) och potentiellt må sunk stora delar av din vakna tid i rädsla att om 10-40 år ha lägre pensionsersättning än dina medsystrar?"
I min värld är detta dålig research. Man går på magkänsla snarare än fakta. Och alla andra oroar sig ju för pensionen, så jag fattar att det är lätt att trilla dit. Men faktum kvarstår: Du behöver inte vara pensionssystemets bitch. Du har, särskilt i de fall du har en genomsnittlig lön eller högre, troligtvis möjlighet att öka ditt sparutrymme under åtminstone ett par tre år, kanske fler, så att du på egen hand skapar den där extra pensionsförsäkringen som för evigt skapar god nattsömn och större svängrum när du erbjuds att ta den där utmanande yrkesrollen du redan på förhand vet kommer med trubbel.
En genomsnittlig boomervilla är belånad till max 2% (MIN magkänsla) och även efter vinstskatt, mäklararvode et al har du kapital nog att tävla med ditt orange kuvert, även med syskon. Javisst, bostadsmarknaden kan krascha och världsbörsen likaså. Men det kan även du min vän, och din förmåga att dra in pensionspengar i systemet. Själv har jag idag, efter fem år av aggressivt sparande (och, ska tilläggas, ett liiitet förskottsarv i form av en skogsförsäljning) en egen pensionsapparat lika stor som den jag yxat fram under 18 år i gängse yrkesliv. Fast med bättre avkastning, eftersom jag själv väljer mina placeringar. Och som enda barnet räknar jag med någon form av arv i 80-årsåldern (mina föräldrar äter väldigt mycket frukt & grönt) vilket gör att jag inte behöver bry mig om att själv skapa ett arv till mina barn - de får ärva morföräldrarna.
Vad jag vill ha sagt är detta: Jag tycker att folk i gemen är rätt enkelspåriga när det gäller att spå sin ekonomiska framtid. Det är som att pensionsavsättningar av lön är den enda framkomliga vägen när det gäller att leva gott efter av staten stipulerad pensionsålder. Jag tror att många skulle erfara mindre stress om de istället lade hela pusslet, inklusive eget sparande och framtida arv (och räkna konservativt om det får dig att må bättre, bara du räknar). Förslagsvis använder man den snurra jag jämt tjatar om och som, till skillnad från den på pension.se, tar hänsyn till en mängd faktorer så som engångsinsättningar, estimerad avkastning (som inte behöver vara pensionsmyndighetens 2,1%), inkomster av gigg även efter avslutat förvärvsarbete etc. Ett tu tre så kan du sluta gräva dig din ångestgrop som stavas reguljär pension och anamma en mer fri och livsbejakande syn på livet - en syn som tillåter dig att ta beslut rörande exempelvis jobb grundat på lust och iver snarare än ågren.
Tycker jag tycker jag, tra la la. Vad tycker du?
Mvh/
FruEfficientBadass
Har själv två föräldrar som snart är 80, och därifrån är det enkelt att räkna på arvet, runt 50 000 kr i cash och lite möbler. De har en bil men den är värd max 1000 kr. Problemet var att de under många år drev en handelsträdgård (blommor) och drog på sig stora skulder vid krisen på 90-talet. För att rädda företaget (500 % ränta och en elräkning som hette duga blev månadskostnaderna astronomiska)) sålde de sin fina villa med ett toppenläge för ca 700000 kr och satte sig i en hyreslägenhet. Idag hade samma villa gått för minst 4 miljoner.
SvaraRaderaDe jobbade fram till 65 då de båda var utslitna, och efter att handelsträdgården såldes och skulderna betalades gick det ungefär på ett ut. Inte en krona tjänade de på att ha jobbat från 7 till 19 varje dag nästan. De har heller aldrig investerat någonting och deras pensioner hamnar runt 20000 kr tillsammans netto.
Själv besväras jag inte av att tänka på pensionen, vi har vår pengamaskin, jag har jobbat som tjänsteman i över 20 år och har en bra pension, och min fru kommer antagligen att jobba i 10 år och få en hyfsad pension hon också. Vårat arv till Lilla Snålgrisen blir ju pengamaskinen + eventuella pinaler och fastigheter, som förhoppningsvis kommer att fortsätta mata ut tusenlappar långt efter att jag har lämnat jordelivet.
det enda jag vet med hyfsad säkerhet om pensionen är att den kommer att inträffa innan jag fyller 65 år.
Tungt. Min pappa gjorde en slags ständigt nedåtgående bostadskarriär med större förlust i varje steg. Då hjälper det inte om man Är högavlönad. En del behöver verkligen en ekon. rådgivare.
RaderaInte lätt att veta vad som är bra val på förhand.
RaderaHelt rätt, har inte slagit mig förut men det är ju verkligen kompakt tystnad i FIRE-Bloggosfären om arv. Som att man är rädd att stöta sig med den grupp som kanske inte har något arv att hoppas på. Oavsett storlek på eventuellt arv är det ju en faktor att räkna med ekonomiskt!
SvaraRaderaSjälv försöker jag tänka i tidsperioder, när jag funderar på vilken pengamaskin/kapital jag behöver. Finns en tidsperiod från att jag (i framtiden) slutar jobba, men innan pensionsutbetalningar sätter in (helst vill jag ju vänta med pension till 65 för bättre skatteeffekt).
Sen kanske en tidsperiod från "oficiell" pension till ett eventuellt arv någonstans ifrån.
Klart man vill ha säkerhetsmarginaler i planerna, och inte bygga hela planen på att ett visst belopp ska trilla ut en viss tid, men ändå.
Det kanske anses "finare att ha sparat och gjort lyckade placeringar än att det bara trillar in massa pengar rätt som det är.
RaderaTror du har rätt. Vi har en stor socialistisk och arbetsromantisk tradition i Sverige. Även att göra lyckade placeringar är nog inte helt koscher att vädra 😀 Spara kanske går an.
RaderaPå sparkonto då.
RaderaHej.
SvaraRaderaJag tillhör väl kategorin undantag för jag vet att jag aldrig kommer att få en krona i arv efter mina paranteser. Bägge var ekonomiska katastrofer och pappa är död och mamma bor i hyreslägenhet. I bästa fall kanske vi slipper betala hennes begravning men några pengar eller övrigt i arv blir det helt enkelt inte. Så klokt då att jag har sparat ihop till min egen pension och kan sluta jobba tidigare :-)
Mvh // PP
Nej precis, man får göra en så kallad individuell planering, gärna utan inblandning av kuckelimuck bank.
RaderaDå är jag uppenbarligen också ett undantag. Ärvde 963:-, ett par gamla solglasögon och en tjeckisk hagelbössa av märket Brno efter min pappa. Mamma lever på minimal pension så efter henne blir det nog inget alls. Hoppas jag, den lilla deg hon får hoppas jag verkligen hon gör av med....
RaderaEhhh. Vet inte vilken värld du lever i. Men jag skulle tro att det är få som ärver en fastighet eller någon större summa pengar av sina föräldrar. Väldigt många pensionärer är ensamstående och utan ett öre på banken, än mindre någon fastighet.
SvaraRaderaHmm, nu kanske det egentligen är läge att titta på lite fakta. Mer än hälften av befolkningen äger ju sin bostad (bostadsrätt eller egen fastighet). Och är man äldre har man sannolikt gjort det en längre period och troligen har man låg belåningsgrad.
RaderaMEN, såklart finns det även många som inte gör det. Men jag skulle nog verkligen inte säga att det är få som ärver bostad/relativt mycket pengar av sina föräldrar. Den äldre generationen har ju aldrig varit så rik som nu även om såklart inte alla är det.
Samtidigt är det många som gör det. Bra att ha hela bilden för sin ekonomiska framtid oavsett arv eller inte. Jag kommer inte få många ören, min fru desto mer. Det är så olika som sagt...
RaderaInstämmer med Kalle. Min mamma var ensamstående och jobbade som sekreterare, hon var alltså långt ifrån rik. Men har man bott i bostadsrättslägenhet/småhus sedan 90-talet eller längre medför den galna utvecklingen på bostadsmarknaden att det förmodligen ändå blir en hel del i arv när man går bort. Bor föräldrarna i hyresrätt däremot är det en annan sak, men enligt SCB är det bara 28% av hushållen som gör det.
Radera/Lizzy
Mån-ons-fredagsmorgnar är FeB-morgnar, löv it. Bra ämnen och bra skrivet. Har tänkt i de banorna när min sambo blivit lite fundersam över sin pension men tänkt att det tar vi senare.
SvaraRaderaMenar du verkligen 2 (två) % belåningsgrad? Där snackar vi övervärde.
Trevlig helg!
/ P
Det var raljans. Har ingen aning, men har en känsla av att boomers amorterar.
RaderaNjae, de amorterade nog inte utmärkande mycket, däremot var ju ränta och inflation på andra nivåer när de var unga och det blev en slags tvångsamortering.
RaderaJodå, 1 lägenhet och 1 villa i Stockholm så småningom. Men eftersom vi hoppas det dröjer länge (tyvärr inte så mycket frukt och grönt, mest alkohol och cigaretter) finns det bara med i bakhuvudet som en trygghet längre fram. Vi bygger vår egen trygghet som vi tänker leva på några år innan pension och sen som lite guldkant (Vi satsar mycket på frukt och grönt också). Arvet gör däremot att vi inte känner stress att pengarna måste räcka till våra barn, vi kan helt leva upp våra egna besparingar. Sen har dessutom våra barn en Stockholmsvilla efter oss så småningom. Allt det här är de än så länge ovetandes om. De måste ju själva få lite driv att skaffa inkomst och inte bara förlita sig på ett arv som kommer någon gång.
SvaraRadera"De måste ju själva få lite driv att skaffa inkomst och inte bara förlita sig på ett arv som kommer någon gång." +1!
RaderaKanske 20%? Många har ju ändå tagit ut lite på bolånet för bilköp etc. Men genomsnittlig belåningsgrad för ALLA bostadsägare ligger väl en bit över 50%, och någonstans 25% är helt obelånade har jag för mig. Så helt klart är att det finns många, troligtvis äldre, som har mycket pengar i bostaden.
SvaraRaderaMin svärfars hus har inget lån alls men det lär ju bli lite vinstskatt då huset är köpt -73 och ligger i Stockholmstrakten. Mammas lägenhet har lån på 40%
RaderaTill kommentarerna, skippa fokus på gamlingarnas belåningsgrad 😉
SvaraRaderaFIRE och arv. Anledning att det inte lyfts i FIRE-communityn är enkel. Man vill inte bli klassad som en som inte gjort det själv eller få retirement police på dig att du hoppat ekorrhjulet för att du har det ekonomiskt förspänt från andra generationer.
De flesta vill väl i regel hoppa innan ett ev. arv materialiseras. Har fått för mig att väldigt få räknar med arv.
RaderaHanden på hjärtat så tror jag dom flesta får nån slags ekonomisk hjälp av sina föräldrar. Ensamkommande flyktingbarn får 35000 i etableringsbidrag vilket jag antar kommer någonstans ifrån. Själv var första bohaget möblerat med rester hemifrån. Jag har fortfarande bestick och elvisp från mamma. Intressant ämne och helt klart tabu😀. Jag skulle gissa att dom som är bra på att spara ofta haft sparsamma föräldrar, ett arv det med.
SvaraRaderaTvärt om här, har sparsamma föräldrar men blev en slösa. Och sen en spara igen när jag förstod att man kunde köpa en enkel ur ekorrhjulet för degen.
RaderaVi jobbar aktivt på att minska våra arv. Särskilt min mans föräldrar lever extremt snålt och vi försöker därför få dem att äntligen inse att deras barn klarar sig själva och att de kan gå i tidigare pension och hälsa på de utspridda barnen oftare trots att det innebär flygresor och kanske även hotell.
SvaraRaderaJag skulle gissa att vi båda kommer ärva minst en miljon i var om inget drastiskt händer eftersom vår sparsamhet är ärftlig som det verkar (glad att Josefin Crafoord inte är min mamma). Trots det väljer jag helt att bortse från detta på samma sätt som jag bortser från den minimala pensionen jag sparat ihop till. Tror det var sparo som sa att eventuell statlig pension ses som en ren bonus, vilket jag kopierar rakt av. /Frihetsmamman
"Tror det var sparo som sa att eventuell statlig pension ses som en ren bonus" +1
RaderaSå illa tror jag inte det blir gällande pensionen. Att den helt eller delvis ställs in.
RaderaMen vissa är ju helt inne på att glaset inte är ens halvfullt utan garanterat tomt och undergången är runt hörnet... *suck*
Complanypants tror jag det heter?
Lite kul ändå, i en tid där vi aldrig haft så mycket resurser har det nog aldrig haft så många missnöjda gnällisar. Men visst, det ger ju läsare till bloggen o kvällspressen.
Jag är helt för att man ska planera för sin egen pension och se till att spara ihop till ett komplement.
SvaraRaderaJag är däremot tveksam till att man ska räkna med arv. Saker händer. Exempel från mitt eget liv: min mamma dog när jag var liten och jag växte i huvudsak upp med mina morföräldrar. De ägde ett obelånat hus i en trevlig del av stan. När jag växte upp sa de alltid "du kommer att få ärva allt efter oss när vi går bort". Well, det blev inte riktigt så. De sålde huset och flyttade till bostadsrätt - fullt rimligt. Efter att mormor dog valde morfar att flytta till en hyresrätt samt gjorde av med, och gav bort, i princip hela köpeskillingen för huset (några miljoner kronor alltså) under en femårsperiod samt valde att testamentera bort hälften av det som fanns kvar (vilket var nästan ingenting, 100 000 kanske) till sin nya särbo. Det var honom väl unt så klart att använda sina pengar till vad han ville, men som sagt, arv är inget man ska räkna med ... Och givetvis hade jag allra helst önskat både honom och mormor ett längre liv.
Ugglan
Man får använda sitt hufvud och formulera strategi därefter, vilket det ju låter som att du gör så grattis till dig ditt unikum!
RaderaHär är undantaget! Jag hittade alla dessa sparbloggar i samma veva som jag övertygade mina släktingar som jag samägde ett fritidshus med, att vi antingen säljer eller så köper de ut mig. Ingen hade ändå tid att vara där förutom för tvångsmässigt underhåll, så det beslutades att vi skulle sälja. Stället var stort. Det hade köpts för en på sin tid stor summa pengar, men med värdeökningen genom åren så blev det i princip reavinstskatt på hela värdet.
SvaraRaderaDen bit av kakan som till slut blev min var inte stor, men det var ändå en ordentlig grundplåt till ett fokuserat sparande.
Tyvärr finns det folk i vår närhet som tror att den summan försäljningen gav, det var vad var och en fick ut! (Tanken på betala av lån, reavinst och dela med alla delägare har inte fallit dem in).
Fastigheten stod som enskild egendom så det här var pengar som inte skulle gå in i den vanliga hushållskassan.
Så jo, mina FIRE-tankar började med ett arv (eller försäljning av ett arv).
Men att prata FIRE på jobbet, nä det går inte. De flesta ääääälskar sitt jobb och förstår inte varför de tvingas i pension vid 67. Själv anser jag att det finns så mycket roligt att göra här i världen så jag funderar på när jag anser att jag når RE-delen. FI-delen landar in om några år.
Spargrisen
"Så jo, mina FIRE-tankar började med ett arv (eller försäljning av ett arv)." Så kan det också vara, apropå blåbärsmetaforen igår, att det blir roligare att börja bygga när man inte ser botten på burken.
RaderaJag är ju excel nörd och i kalkylarket finns ingående balans, årets insättningar, året ökning av ib och så utgående balans. Sen fyller jag i verklig utgående balans som kaske skiljer sig från min uppskattning, förhoppningsvis har ju börsen gått bättre än min låga uppskattade ökning.
SvaraRaderaOch så över till nästa år. Och kapitalet ökar sakta men säkert såklart. Här kan jag laborera med % värdeökning osv.
Men sen börjar jag istället räkna med att ta ut pengar så det blir ett minustecken i sparande kolumnen. Tex först räknar jag med att ta ut 20 i månaden, sen från pension tar jag ut mindre för jag får lite från staten. Räknar då iskallt med att allt ska vara slut när jag är 85. Kanske inte för att jag dör då, men faktiskt så kommer jag ärva några kronor av min far. Barnen då? Ja de behöver inte ärva pengar av oss, räcker med fastighet i stockholmstrakten.
Sen bara göra det roliga i excelarket, leka med siffrorna, när kan jag sluta jobba? Eller kanske jobba bara så jag får ut 10tkr, och alltså ta ut resten? När kan jag då går ner i tid osv.
Sa jag att jag älskar mitt excelark?
Du sa att du älskade ditt Excelark. Låter iofs rätt likt det jag länkar till i inlägget, men det är ju i DOLLAR.
RaderaET, det är väldigt kul att leka med sina kalkyler i excel och väldigt nyttigt också! För egen del räknar jag inte med något arv även om något nog kommer vad tiden lider. Som någon annan skrev så är arv osäkert. Dessutom är det självklart en betydligt härligare upplevelse att till slut nå fire på egen hand. Lika självklart som att det är härligare att klara sig utan att behöva pensionen, den blir en bonus liksom ett eventuellt arv kan bli.
RaderaHelt klart så bör man väga in även arv för planerings skull, särskilt om man är orolig av sig. Men tror som nämndes tidigare att tidig pensionering vill man nog bygga på eget jobb.
SvaraRaderaFör egen del så bör det blir ett arv som skulle täcka FIRE med god marginal men skulle inte kännas rätt att blåsa på nu och räkna med det. Nu när man slitit på och är på god väg så skulle det också irritera mig mycket om jag på egen merit slutade jobba om 10 år (som 45) och det råkade sammanfalla med ett arv.
"Alla" skulle ju då tro att man levde på arvet fast man egentligen lyckats med något enormt imponerande.
"Alla" skulle ju då tro att man levde på arvet fast man egentligen lyckats med något enormt imponerande." Lapp i förslagslådan: Ignorera "alla".
RaderaJag skäms inte för att säga att jag fått ett arv. Det förminskar inte min egen prestation att ha dubblat summan via hårt sparande och investerande.
SvaraRaderaHa en fin helg alla!
Nej varför skulle det? Trevlig helg du å.
RaderaBlir lite upprörd av ditt inlägg så här kommer några tankar kring det,
SvaraRaderaDet finns så många olika livsöden och omständigheter i våra liv.
För att göra en lång historia kort, då jag antar att huvuddelen av dina läsare är i liknande ekonomisk situation som din och säkert inte är intresserade av en historia som min,
1. Flera kroniska sjukdomar från födseln och sedan fler när åren gick.
2. Sjukpensionerad efter 5 år i arbetslivet, mot min vilja av Försäkringskassan- ja så kunde det gå till förr i tiden...
3. Ensamstående mamma inklusive ett barn- nej jag gnäller inte över det, det var tvärtom den bästa tiden i mitt liv att se henne växa upp vid min sida.
4. I och för sig ett litet arv för 40 år sedan, som användes så småningom till ett eget boende i form av litet hus som på den tiden gick att köpa även för en sån som jag.
5. Inga arv från något håll efter det, snarare fick jag be släktingar om pengar till kommande begravningar.
6. Jag är en sådan där som "tvingas avstå Thailandsresor och värdig mat", det finns faktiskt sådana människor i verkligheten...
7. Ålderspension om några år i form av ca 7-8.000 kr efter skatt, då jag inte arbetat mer än ca 5 år.
8. Sparade ihop 50.000 kr till dotterns 18 års dag.
9. Sparar sedan några år, sen dottern flyttade hemifrån, ca 20% i olika projekt, fonder, utdelningsaktier, examenspresent till dottern osv.
10. Är en fattigpensionär tack vare att jag är sjuk, inte för att jag har valt att inte arbeta.
11. Det jag vill säga med detta inlägg är inte att beklaga mig eller att visa fram någon offerkofta, eller "sucka och oja sig" som du skrev, jag vill bara visa på att vi kan ha väldigt olika liv med oss i bagaget och att man kanske inte ska vara så jättesnabb med att peka finger åt något håll...
Ak
Blir också lite bedrövad över inlägget och en del av kommentarerna. Normen kan knappast vara att alla är ensambarn med föräldrar med obelånad flermiljonersvilla. Även om många äger sina boenden så finns det glesbyggd med helt andra prisnivåer än storstäderna och där prisutvecklingen tidvis till och med varit negativ. Då är ett fett arv inte något man kan räkna med.
Radera@sp och Bilmek: Nej! Inte bli BEDRÖVADE! Det är ju fredagskväll och allt. Jag är fullt medveten om att alla jobbar med olika förutsättningar och jag uppmuntrar alla att göra individanpassade planeringar utifrån sina specifika förutsättningar. Och om dessa specifika förutsättningar innebär att någon i näringskedjan ovan sitter på ett radhus i Ljusdal med nettovärde 234 000 kronor, då tycker jag att man ska lägga till det i det hjärnfack som heter "ekonomiskt-fluff-som-med-stor-sannolikhet-kommer-att-ske-någon-gång". Varför skulle man inte?
RaderaInstämmer till punkt och pricka på allt du skrev ! spot on ! / Trevlig helg Catarina
SvaraRaderaTrevlig helg C!
RaderaÄr arv i form av fastighetsvinst inte bara en rundgång? Föräldrarnas (dödsboets) jättevinst motsvaras av barnens eller barnbarnens jättelån. Givet att generationerna bor i samma område. Det ena väger upp det andra och ingen har någon cash att spendera utan att göra en exit, antingen ut på landet eller en ack så rar hyresrätt.
SvaraRadera"Det ena väger upp det andra och ingen har någon cash att spendera utan att göra en exit, antingen ut på landet eller en ack så rar hyresrätt." Så blir det ju, förutsatt att man väljer att bo kvar i samma område. Man kan så att säga inte äta kakan och ha den kvar.
RaderaJo, du har så rätt! Dels har man ett eget ansvar och man kan alla kan spara till sin egen pension i form av akier/fonder. Man kan inte förlita sig på staten det gör inte jag i alla fall. Min mor och far en lgh norr om stan ( stockholm ) den är avbetald sedan några år tillbaka......och en sommarstuga i Värmland även den avbetald. Lägg därtil att en mina föräldrar jobbade som chefs-överläkare så ja de har så det klarar sig milt sagt. I och med att de är födda på 40-talet så unnar sig knappt något de är sparsamma. Senaste var det snack om sol-celler på sommar-stugan vilket kommer betalas casch. Lägg därtil lite aktier/fonder och skog blir summan på X-antal miljoner. Själv så jobbar min egna pengamaskin på bra, räknar kallt att sluta jobba innan 57 och klara mig utan att ta ut någon pension utan leva helt på FIRE. Vi är några på jobbet som pratar ganska mycket om FIRE/aktier/fonder nästan varje dag :=)
SvaraRadera"Själv så jobbar min egna pengamaskin på bra, räknar kallt att sluta jobba innan 57 och klara mig utan att ta ut någon pension utan leva helt på FIRE." Well done!
RaderaBelåningsgrad på 2% får mig att le. Förstår inte fascinationen att gå i pension med några miljoner inlåsta i bostaden — verkar vara vanligt. Därav nya påfundet med ”seniorlån” — för de som inte var smarta nog att belåna bostaden med bra ränta innan det var försent och måste nu belåna med 3ggr högre ränta för att kunna nyttja sin inlåsta förmögenhet.
SvaraRaderaFast är väl nästan ännu värre med de som sitter med sin inlåsta förmögenhet i en onödigt stor fastighet och klagar på lite pengar i vardagen. Tyvärr är det ju seniorlån eller flytta till billigare alt. hyresrätt som gäller då.
Men märks att det i den äldre generationen är mer ovanligt med investeringar. Det var ju inte lika lättillgängligt för dem, de har istället levt i tron att ”den som är satt i skuld är icke fri” och haft som livsmål att dö utan lån, som om det inte vore nettoförmögenhet som betyder nått.
"Det var ju inte lika lättillgängligt för dem" Du har helt rätt, det var ju en meckig affär att köpa aktier förr och dessutom, innan indexfondens genomslag, en helt annan cirkus. Vi som strävar mot ekonomiskt oberoende idag är så otroligt privilegierade i att ha enkla verktyg OCH i regel större sparutrymme än de som var yrkesverksamma för en generation sedan.
RaderaLäser din blogg och gillar skarpt dina inlägg om bäde det ena och andra -Cudos för ditt flitiga skivande. Jag är själv på god väg mot FIRE och har funderat en hel del om just arv ska inkluderas i kalkylen. Efter att själv fått ärva en ganska stor grut från min far (ca2,5 mkr) blev frågan lite mer än bara teoretisk. Efter en stund funderande kom jag fram till att arvet skulle ses som min pappas hårda arbete och att det skulle vara fel om jag skulle tillåta mig att sluta arbeta tack vare att min fars hårda arbete... Arvet ska gå vidare till mina barn som därmed kan få ett grundkapital till bostad och därmed en större ekonomisk trygghet. ”En generation ska inte förskingra det tidigare generationer ansamlat till kommande generationers gagn”
SvaraRaderaJag planerar för FIRE genom att klara mig på det jag själv har skapat i mitt arbetsliv -Varken arv eller fastighetsvinster räknar jag som mina pengar. Det kräver mycket mer arbete men då jag inte vantrivs ger det mig en god känsla att veta att jag har klarat mig på egen hand när jag väl checkar ut.
"Jag planerar för FIRE genom att klara mig på det jag själv har skapat i mitt arbetsliv". Klokt tänkt. Samtidigt tänker jag på något någon skrev ovan, att bygga broar. Att exempelvis tänka att stashet funkar X antal år och då kan man lösa ut fallskärm 2 som kan vara en bostad. Sen kanske man får några spänn i statlig pension som gör att bostadspengarna räcker ett bra tag. Vips är man 80 och har man då en förälder som vid 105 dör med ett leende på läpparna och en sommarstuga värd 300 papp kan det vara den där guldkanten på ålderdomshemmet som folk suktar efter när de går med i Postkodslotteriet. Men à chacun son truc, man måste formulera en plan man personligen känner sig bekväm med, vilket det ju låter som att du gjort.
RaderaJag tänker att en svår grej med arv och kanske en anledning att tänka bort dylika ur sin ekvation är att man vet visserligen att det kommer men inte när. Det är svårt att sia om farsan blir 75 eller 95 bast. Jag undviker att räkna in arv av känslomässiga skäl, tänk om jag på nåt sätt kalkylerar med nåt sannolikt värde i nåt sannolikt tidsintervall och så blir det inte så. Tänk om jag då blir besviken på nåt märkligt vis att föräldrarna överlever min utsatta tid eller för att de efterlämnar mindre än jag tänkt och trott. Det skulle kunna bli märkliga motstridiga känslor vilket oroar mig i så fall. Så jag är en sån som tänker bort det helt av det skälet.
SvaraRadera"Tänk om jag då blir besviken på nåt märkligt vis att föräldrarna överlever min utsatta tid" Haha! Det vore uppslag för ett filmmanus.
Radera