Vår dyra Stockholmsvistelse

I förrgår kom vi hem från två (2) veckor i Stockholm. Det hela beslutades hastigt och lustigt precis före jul som en konsekvens av ett antal faktorer, där min mans psykiska tillstånd var ett (han var i en förhållandevis stabil period som öppnade upp för sjuktransport). På annandagen cruisade vi så ner, från snö, kyla (inomhus) och stiltje till snöfritt, varmt (inomhus) och action. Och som ni förstår blir det i en större stad, till skillnad från på landet där utsvävningar kan likställas med att köpa en choklad frukt- och nöt (och inte den billigaste varianten) på Lidl, dyyyyyrt (för att citera en favorit-Hassan). Jag gruvade mig för att göra en sammanställning av kassaflödet, men insåg att jag var tvungen att göra det. Om inte annat för att få er att känna er präktiga. Så här har ni den, min spending 26/12-7/1. Drygt 16 lakan fördelat enligt nedan.

Det kanske chockar en del i läsekretsen att den största utgiftsposten stavas Ikea. Det är ju en gammal fulpusher som jag gjorde slut med i och med min frugala livsstilsstart 2015 (då jag uppskattningsvis la en tusing i månaden där). Merparten av pengarna gick till en så kallad dagbädd, ni vet den sortens möbel som kan brukas såväl som soffa/schäslong dagtid, som till säng nattetid. Jag ska inte tråka ut er med detaljer om olika familjemedlemmars snarkvanor eller vem som snarkar respektive störs mest, men låt oss säga att det är ett problem. Särskilt när vi är i Stockholm eftersom vi bara har ett föräldrasovrum (snif). 

Dagbädden, med det inbjudande namnet Råvaror, var emellertid värd varenda spänn. Madrassen köptes separat och jag valde INTE den billigaste som min initiala instinkt sa utan köpte en köttig doning som parerar min bräckliga rygg på ett närmast intuitivt vis. Inte bara fick såväl jag som man betydligt bättre nattsömn, dagbädden satt som en smäck i vårt vardagsrum. Ni vet, det rum jag tidigare klagat på saknade själ. Jag upptäckte att själabiten löste sig genom att addera familj. Fullt av liv och brus. Och nu, med två soffor och en dagbädd i ett elegant (?) U, kunde vi mycket bättre "hänga" tillsammans och se film, utan att bråka om vem som ska sitta/ligga var. Se bara, jag lyckades placera mannen med en bok i den, utmärkt feng shui (tofflorna snodde jag från Lilla Roberts i Helsingfors vilket drar ner snittkostnaden).

Det här är nog den första nya möbeln vi införskaffat på...kan det vara sju år? Då skaffade vi den lilla soffan, då vår gamla (Ikea!) gick sönder. Och ja, jag hade kunnat hitta en dagbädd på Blocket och tiptappat hem den, men just den här modellen gillade jag alldeles särskilt eftersom den var förhållandevis nätt och eftersom den verkar ny i sortimentet fanns inga på Blocket. Dagbädden kom hemlevererad och jag gjorde även ett besök i fysisk butik för att komplettera med saker som behövdes till lägenheten av typen stekpannor och värmeljus. 

Nästa stora post: Restaurang (och bar). Som ni märker är mina utgiftskommentarer av den defensiva sorten. Så även denna. I år passerade jag, liksom många medbloggare och läsare, ett miljonstreck. Därför passade det bra att avsluta året med en miljonmiddag. Och en miljonmiddag ska som bekant intas på ett brackigt ställe mitt i smeten, oavsett matkvalitet. Så kom det sig att vi la 3 000 på helt okej men inte anmärkningsvärt bra moules frites på mitt favoritetablissemang Riche.

Som synes står inte bara en STÖL utan två vid min plats vilket resulterade i ett efterföljande besök på Diplomat där vi betalade förtjusande mycket för alkoholfria drinkar till barnen. 

Lite lunch på Moderna, en Pong och en Brittfylla senare var det inga problem att komma upp i ett belopp som motsvarar ungefär en månads Lidlkäk för fem. Till saken hör att vi också handlade mycket mat att intas i hemmet men valde då att hasa vår skämmiga dramaten till just Lidl. Och den kostnaden stod min man för varför mörkertalet i min paj ovan är stort.

Apropå Dramaten så var jag och minstingen där, vilket syns i pajbiten för Teater & Konsert. Min man och jag var på två klassiska konserter, men eftersom det var kyrkokonserter var kostnaden förhållandevis låg. 

En annan post som kanske sticker ut är Fotvårdstanten. Jag har vad jag minns inte varit på professionell fotvård på fem år, men min historik med Fotvårdstanten går tillbaka till milleniets början och min första graviditet. Jag nådde helt enkelt inte ner till fötterna och efter ett besök var jag fast. Fotvårdskostnaden är en av de löpande utgifter jag under de mest frenetiska sparåren fasat ut till fördel för DIY. Men nu fick jag sådan akut längtan efter såväl vård som tant så jag hörde av mig. Post Blommor är faktiskt relaterad då jag fick veta att hon drabbats av en otrevlig sjukdom varför jag skickade ett blommogram. Därefter fick jag tid för såväl mig som småttingarna som är över snittet intresserade av skönhetsvård. Fjortisen fick sin första ansiktsbehandling och minstingen fick färga ögonfransarna. 

Post Rituals 532 spänn är kanske den som sin litenhet till trots skaver mest. Vad jag ville ha var ett doftljus Black Oudh. Men eftersom en annan sort var på rea köpte jag det. Jag trodde det var 50 procent, men i kassan visade det sig vara försumbar rabatt, 15 procent. Och då iddes jag inte ändra mig, tänkte att det ljuset nog var likvärdigt. Vilket det naturligtvis inte var. Fem dagar senare kröp jag till korset och köpte det jag varit på jakt efter redan från början. Tänk att man måste lära om samma saker genom hela livet? 

Dessa extravaganta utsvävningar motsvarar ungefär 2 procent av 2021:s avkastning. Det är klart att pengarna hade mått bäst av att ligga kvar och grodda på ISK:en. Men merparten av utgifterna (dock ej "SL" eller "Parkering") var i sanning ljuvliga. Att sitta i myllret på Riche, att vara del av en stående ovation på Dramaten, att se hyvlet på golvet efter fotvården (okej för mycket information), varenda vald aktivitet var av högsta kvalitet. Och vi gjorde det mesta tillsammans, som en normal familj. Jag kan inte låta bli att anta att mitt sug efter en grand finale på 2021 i mångt och mycket handlade om året i stort nämligen öken. Det har varit för mycket stagnation, oro, leda och elände. Min man har fått runt trettio psyketmåltider för mycket för sitt eget bästa och jag har avbokat för många sociala aktiviter för att det ska kännas i närheten av kul. 

Vad jag försöker säga är att jag, trots flerårigt bespottande, bejakade YOLO. För när ska vi gå på krogen hela familjen? När min man blivit helt bra? Det kan dröja tills barnen flyttat hemifrån. Och när ska jag ta småttingarna till min älskade fotvårdstant? Med hennes diagnos kanske det inte blir chans till en nästa gång. Och givet att vi inte gått på bio en enda gång i år känns det helt legio att lägga dryga tusenlappen på Spiderman med popcornmeny, om inte annat så för att inympa i kroppsminnet att vi faktiskt gör sådana saker också. Och liiite roligare för 12-åringen att komma tillbaka till skolan och kunna prata Spiderman och Dramaten än att medge att hon legat i sitt rum och kollat på TikTok dagarna i ända.

Med det sagt: Det känns inte helt oproblematiskt att sätta sprätt på så mycket pengar. En oro i maggropen. Även Frihetsmamman berörde ämnet för ett tag sen. Bara att gå igenom kontot på Kuckelimuck för ovan sammanställning fyllde mig med stort obehag. Det var först när min konstnärliga ledare bekände att hon ropat in ett konstverk till en kostnad som överskred min spending som jag började återfå balansen igen. Och nu, tillbaka i vildmarken, finns bara en sak att göra: Återgå till vardagens rutiner. Handla all mat på Lidl. Hålla nere vardagsspendingen. You can afford anything, just not everything.

Mvh/
FruEfficientBadass