Sammanfattning vecka 21

Lönefredag! Jag firade 11' till ISK:en med en Pata Negra för 73 kronor, sjukt prisvärt (tips från Studenten A tror jag, eller var det Utdelningsbagarn?). Nyanlända: Missa inte konceptet lönecava. Gör under för motivation och allmän livstillfredsställelse. 

Veckan som gått var full av jobb. Kul jobb och jobbigt jobb. Jobbigt jobb i form av störiga storkundsmail med uppfodrande budskap av typen "Ni betalar allt oavsett vad det kostar och trots att det beror på att vi ökat vår konsumtion av era produkter för vi är kund och king", den sorts retorik jag ogillade när jag senast var i försäljningssvängen men det är ok. 

Jag fick en rätt bra löneökning nu i vår trots att jag bara jobbat sen i november så jag tjänar nu netto typ vad jag tjänade som försäljningschef i Stockholms ekorrhjul vilket är smått obegripligt. Kan någon ge mig en kurs i skattesatser? För brutto är det helt olika siffror. 

Eller så har det med bilersättningen att göra. I Stockholm hade jag diesel, nu kör jag hybrid och vad jag förstår är det mer förmånligt men snark tråkigt samtalsämne. 

Veckans tema är "Den Stora Resan". Jag skriver:

MÅNDAG - BESTÄM TIDPUNKT 

Många väljer att fira ett speciellt tillfälle med en resa, exempelvis en jämn födelsedag. Fundera på om du vill göra en lång, dyr resa framöver. I samband med vad? Med vem? Ska du betala även för några av de andra resenärerna (exempelvis vänner eller barn och deras respektive)? 

TISDAG - VÄLJ RESMÅL 

Börja fundera på en eller ett par lämpliga destinationer. De festa har en drömresa i bakhuvudet. Sätt din på pränt. 

ONSDAG - RESEARCH

 • Ta reda på ungefär vad det kostar att ta sig till valt resmål.

 • Om planen är att åka ett helt sällskap är det kanske mindre görbart med slow travel av typen tåg varför du nog får titta på fyg. 

TORSDAG - RESEARCH FORTS.

 • Titta på olika boendealternativ. Ett stort sällskap kan dela på ett hus i vilket ni kan turas om att laga mat så slipper ni äta ute jämt. 

• Bestäm vad du ska stå för och vad ev. medresenärer får betala för själva (transfer, utfykter, mat?).

FREDAG - VILA 

HELG 

• Sammanställ en ungefärlig resbudget. 

• Laborera med en ränta-på-ränta-kalkylator för att se hur mycket och hur länge du behöver spara för att nå budget.

• Investerar du 1 000 kronor i månaden borde du vid åttaprocentig börsavkastning nå 100 000 kronor på 6-7 år. Runt 20 000 kronor är bara avkastning, så man kan säga att du får ”20 procent rabatt” på resan.

• Investerar du 500 kronor i månaden når du 100 000 kronor på 11 år.

Sen ger jag lite exempel på avkastning vid olika tidshoristont och procent. I vilket fall, som food for thought ger jag er nu min Stora Resa.

I samband med att minstingen tar studenten och vårt uppdrag som föräldrar officiellt tar slut, ska vi göra en resa till Marocko och åka luftballong över Atlasbergen i gryningen då vi dricker skumpa. Varför?

Jag har en förkärlek till Marocko, har varit där tre gånger. Jag har även varit i Egypten och Tunisien men inte alls blivit charmad. Jag kan inte exakt beskriva vad det är jag älskar med Marocko men möjligtvis är det en kombination av det rosa landskapet, det franska språket, maten (OMG), kryddorna (OMG), textilierna (OMG) och den magiska upplevelsen av Djemaa el Fna-torget i Marrakech, som taget ur en James Bond-film.

Senast jag var där var 2014 med mellanbarnet. Vi irrade runt i labyrinterna till marknadsbyggnad för att trilla in i det lokala kvarteret där man vid sidan av kryddor, vidunderligt vackra trähantverk och färgglada textilier sålde levande sköldpaddor till kilopris och diverse annat politiskt inkorrekt, för att sedan leta oss ut på stora torget i jakt på "gruppen". 

Medan vi satt på ett café och drack det starkt sötade myntathét sänkte sig mörkret, eldar tändes och showen började. Vilken show? Trummorna och ormtjusarna. På riktigt. Det kändes som att vi var teleporterade till en annan tid, en annan värld. Älskar't.

Marocko är ett kungadöme med M6 (Mohammed VI of Marocko) och i Agadir grönskar hans golfbanor jämte den soltorkade, krackelerade marken. När jag var där som tioåring (då för övrigt min mamma blev erbjuden tio kameler för mig, jag undrar än idag vad som hänt om hon accepterat och framför allt: Vad skulle hon gjort med de tio kamelerna?) berättade den svenska turguiden hur hon blivit inbjuden till dåvarande kungen (M5?) och fått duva till middag. När maten var uppäten knäppte kungen med fingrarna och in kom hans fruar för att äta resterna. En nation som värnar om hållbarhet m a o.

Jag och min man åkte tidigt 2000-tal på en fyradagars-utflykt med en grupp fransmän och en marockansk guide. Överallt såg vi folk med till synes banala jobb. Bland annat en tandlös farbror i fotsid dräkt som stod i en rondell med uppgiften att peka bilisterna korrekt körriktning. Vår guide Abdo berättade att man i landet vill att varje medborgare, oavsett tandstatus, ska ha en sysselsättning. Gissningsvis var det inte jättebra betalt.

Utflykten sträckte sig från Sahara i söder till de snötäckta bergen i norr. Vi träffade troglodyter (grottmänniskor, fiskare som bor i bergväggen mot Atlanten), åt hemma hos berberfamiljer ute på stäppliknande fält där man spelat in spagettiwesterns, min man fick bära skorpioner på sin tröja, vi åt nyfångad fisk i Essaouiras hamn (staden där utomhusscenerna till Hitchkocks fåglarna spelades in) och såg skönhet (nästan) överallt. 

De gigantiska kryddhögarna på marknaderna, en fontän full med rosblad i olika färg, apelsinträd överallt, den nonfigurativa kakelkonsten, allt accompagnerat av minareternas återkommande böneutrop. Islam till trots inga svårigheter att få sig en iskall på en uteservering.

Vår guide var för övrigt en riktig spellevink och en gång kaxade han sig lite väl mycket framför ett par civila poliser och höll på att åka in. Jag, min man och fransmännen i vår grupp var skitskraja för vi visste inte hur man hittade ut ur labyrinten till gränd i staden vi då befann oss i. 

Det löste sig emellertid med några hundra dirham i muta och sen var partyt igång igen. Jag minns den här turistgruppen än idag - spretiga fransmän varav en vetenskapsman med grav parkinson men som var stort fascinerande att prata med.

Vi blev rätt tighta under de här dagarna och jag vårdar än idag det gruppfoto vi tog sista kvällen. Deras adresser ligger solkiga och blekta bland passen i vår reseplånbok. Jag funderar ibland på dem. Lever parkinsonmannen? Är paren ihop? Apropå par bodde vi under den här turen ofta i gamla harem. Prisvärda boenden, eftersom de har många yteffektiva rum, lite som ett STF vandrarhem.  

Åker du till Agadir i början av året kan du bada, rida kamel på stranden (check) och samla snäckor stora som handflator, allt medan du kan se de snöbeklädda bergen norröver. För att sen ta en taxi till närmsta stormarknad och handla samma typ av dagligvaror som du hittar på en Carrefour. Eller åka till en marknad och köpa gudomligt vackra sjalar till ingen peng alls. Marocko är i min mening en sagolik upplevelse. Solsemester, äventyr, kultur, allt i ett. 

För många år sen såg jag ett brittiskt resereportage därifrån. Idén var att två programledare skulle ta sig an ett resmål med olika budget för att sedan jämföra varandras upplevelser. 

I det här fallet fick den kvinnliga programledaren bo på en billig riad i Marrakech. Om ni tycker synd om henne, sluta med det. En riad är otrolig, ett hus med en öppen innergård i mitten, men ofta prissatt som en BnB. 

Den manlige kollegan däremot, fick bo på ett fancy hotell vid foten av Atlasbergen, ett anrikt ställe där Churchill brukade bo, la Mamounia. Om ni undrar varför rummen kostar 10 000 kronor om natten i ett låglöneland, se bilder.

För 36 000 kronor natten får du Churchillsviten med plats för fyra och damn it, jag är så sugen. Fatta! Bo i samma rum som Winnie, mannen som bitchslappade Hitler.

Det är helt enkelt lyx deluxe. Men det är inte därför jag vill bo där. Det är för att man har närhet till turistaktiviteten luftballongfärd över Atlasbergen, de rosa, de underbara. Tanken är att gå upp tidigt och åka upp i soluppgången för att se hur den blodröda solen färgsätter det blekrosa landskapet terrakotta. Allt medan man poppar en flaska bubbel, korken rakt ut i öknen ba.

Nu var ovan ett collage från luftballongentreprenören så jag vet inte exakt hur kvinnan i tälten nedan blir involverad, men det var mest för att måla upp en bild av spektaklet. En person upp i ballong ink. skumpa 2 000 spänn. Såvida man inte ska ha den attraktiva gryningsslotten (solen stiger snabbt), då får man öppna plånboken på riktigt. 

Om vi leker med tanken på att vi tillbringar en natt på lyxhotellet och övriga på billig riad, landar boende på runt 45 000 kronor. Flyg går på runt 20 000 och diverse (ink. ballong) på 25 000, så kanske 100 papp. Går att skära i om vi skippar lyxhotellet men nu talar vi trots allt Den Stora Resan. Ett hundra tusen motsvarar ett månadsspar på 1 000 kronor i sju år. Eller ett drygt halvårs avkastning vid normalt börsår med runt två mille på ISK:en. 

Det finns två sätt att resa: Som en sucker eller som en frugal badass-person. En sucker tar ett blancolån för att tillfredsställa sin impuls och får sen bita i gräset i år framöver för att beta av sin skuld till lånehajen. 

En mellanväg är att på svenne banan-vis samla stålars på ett vanligt bankkonto och sen likvidera fonden i samband med resa. 

En frugal badass-person biter ihop under ett antal år och ackumulerar krut i ISK:en för att sen vaska avkastning för stora händelser. Som Den Stora Resan. 

Vi kommer utan problem att kunna finansiera densamma med medel från såväl våra ISK:ar som barnens konstnärsfond utan att det svider nämnvärt. Gratis resande i princip. Investera först, konsumera för avkastningen. Men döda aldrig guldhönan.

Även om vi bara stannar en knapp vecka kommer upplevelsen att stanna i vårt medvetande för alltid. Landskapen, dofterna, värmen, ormarna, språket, smakerna, vyerna, gemenskapen. Den Stora Resan is Da Shit, motsvarigheten till "självförverkligande" i Maslows behovshiearki. Vad har du för stor resa?

Mvh

FruEfficientBadass

P.s. Och här är konstverket på sid. 100 (som sagt, min bild-femma var resultatet av fusk):