Läsarberättelse från Herr Grävling

Tack för alla önskemål i förra inlägget. Jag har nu en gedigen uppslagslista prudentligt noterad i mitt anteckningsblock med saker ni vill (”städning och minimalism!”) och inte vill (”städning och minimalism!”) läsa om. Får se hur jag hanterar de konträra önskemålen. Ni som hanterar de olika barnakraven från familjelivet, försök med tvåtusen bloggläsare.

Apropå bloggen händer ibland magiska ting. Exempelvis att man gästar en podd, därigenom får en ny läsare och några månader senare sitter med hen AFK och för djuplodande samtal mitt i natten framför sprakande kakelugn. Eller att jag raljerar över ett inslag i P1 (plånboken-gate) och därigenom får en vän för livet (den i programmet grillade författaren) som varit stöd i ett flertal trixiga situationer de senaste åren.

Men riktigt magiskt blir det när jag på grund av tidsöverskott hinner djupläsa en utgåva av Julstämning från 1944, skriver ett inlägg om töckera fokus ett reportage om trakterna kring Blockhusudden på Djurgården och i veckan får nedan mail:

"Hittade din text om blockhusudden och Eolskulle från 2021-10-02. Du skrev om 2 barn som omkom i en brand….Det va 3 barn …en av dom var min farfars bror. Jag har släktforskat en del och stötte på den här historien. Det hände 1886. En tragisk händelse som det stod om i alla tidningarna."

Kul va? Eller just kul var det ju inte, men det fick mig att påminnas om varför jag skriver. Hade det inte varit för bloggen hade jag gått miste om så mycket. Jag räknar in åtminstone tre kvalitativa vänner, ett antal nya bekantskaper, massor av klokskap och lärdomar i kommentatorsfältet, ovan sorts inspel och så ibland, typ några gånger per år, mail från läsare som menar att denna (och andra) blogg (ar) hjälpt dem på vägen mot ett friare och mindre stressigt liv. Det sistnämnda varandes ursprungsskälet till bloggstart. 

Nedan mail berörde mig särskilt mycket. Kanske för att det påminde så mycket om min egen historia. Minus att jag, som påpekades i förra inläggets kommentatorfält, nuförtiden jobbar heltid vilket nedan läsare inte gör på grund av exit. Det är något med saxande ur dagböcker. Det går liksom rakt in. Varsågoda:

Hej Fru EB!

Jag har följt din blogg sedan 2019 med stort nöje och nytta. Nu äntligen är jag fri och delar gärna med mig av min resa. Och snälla, fortsätt inspirera som du gör. Ditt sätt att skriva och din humor påminner mig om hur Mr. Churchill ville ha sin champagne – kall, torr och gratis.

Nåväl, tillbaka till mig. Håll till godo.

Hur började det?

Utdrag ur dagboken, den 10 februari 2019:

”Har varit en vecka i Åre, men kunde inte slappna av. Hade med mig datorn och jobbade på distans. Har jobbat mycket nu. Många krav, styrelsemöten, nytt crm-system, många kunder, partners, beslut och viljor. Och så har jag varit sjuk, hosta och feber, igen. Jobbigt att inte kunna träna, återhämta. Bara ”tröska på”. Trött, sliten. Har en molande smärta högt upp ovanför höger öga. Spänd i hjärnan. Trött utan slut. Jag känner igen det här från när jag jobbade på XX. Jag är stark men inte odödlig. Ingen balans. Inte sugen på någonting, allt är meningslöst och jag känner mig ensam.”

Två veckor senare brakar jag ihop. Jag kom bokstavligt talat inte ur sängen. Jag ringde mig sjuk och var helt ledig i två veckor. Jag sträckkollade på Game of Thrones, lyssnade på musik, gick promenader. Minnena därifrån är grumliga och det kändes som att hjärnan var gjord av kola. Det var fruktansvärt. Jag var så trött, ledsen och uppgiven. Jag orkade inte mer. Tre månader gick utan att jag riktigt vet vad som hände. Innan dess hade jag jobbat för ”det stora företaget” i åtta år. Jag gav allt för mina kunder och ville verkligen ”lyckas”. Ända tills det inte gick längre. Jag var slut.

Någonstans där började jag googla. Hur mycket måste man jobba? Vad är meningen med jobbet? Ska man stå ut med ekorrhjulet och sen bara dö? Är meningen med livet att betala räkningar?

Utdrag ur dagboken:

”Har taggat ner ordentligt nu. Jag vill tillbaka till min harmoni, balans och energi. Först som igår kände jag att energin var på väg tillbaka. Bara fortsätt. Lugnt. Det här funkar.

Frihet. Smaka på det ordet. Att vara fri. Inga krav, inga måsten. Bara vitt och oändligt. Fullkomligt ledig. Bara kunna göra det man vill, när man vill, för att man vill. Leva långsamt, enkelt och fritt. Jag har hittat bloggarna Enkel Boning, Fru Efficient Badass och Mr Money Mustache och läst om FIRE. Man kan leva på 5% av sina tillgångar. Om jag drar ner till 12 tkr/mån så är jag fri med 3 mkr. Som en student alltså. Det har jag gjort förr. Det känns möjligt. Det kittlar i magen bara jag tänker på det. Tänk att vara fri!”

Vad gjorde jag för förändringar?

Okej, var är jag? Vart ska jag? Hur tar jag mig dit? Jag räknade ihop mina sparpengar, min tjänstepension och PPM. Jag såg över varenda räkning, abonnemang och försäkring. ALLT. Jag började göra skillnad på vad jag BEHÖVDE och vad som bara var fluff. Inga halvmesyrer, all in!

Du har ibland beskrivit din ”inre grävling” Fru EB, och jag känner så väl igen den. Där och då vaknade min inre grävling. Beslutsamheten var total. Nu handlade det bara om vägen dit. Det låter kanske lite dramatiskt, men drömmen om frihet fick mig upp ur depressionen och jag började jobba smart istället för hårt. Målet att bli fri gav mening till alla dumheter man måste stå ut med i arbetslivet. Jag gjorde bara det som syntes, och lät andra saker bero som jag tidigare inte skulle släppt. Det konstiga var att jag fick bättre resultat och blev mindre stressad. Se där, en lärdom.

Privat gjorde jag följande förändringar:Jag slutade konsumera nyheter och började läsa MMM och Fru EB varje dag och jag gjorde en lång ”frihetslista” på vad jag skulle göra när jag blev fri. 

Jag slutade gå ut och äta och gå på krogen och började ha ryggsäck, termos och matlåda. Jag drack bara vatten och termoskaffe, ingen alkohol eller läsk. Jag började äta mer grönsaker, ris och bönor och mindre kött. Inget mer mjukt bröd, utan det billigaste knäcket. Jag slängde nästan ingenting och hade ofta med mig stormkök när jag skulle resa.

• Jag slutade gå till frisören och klippte mig själv.
• Jag hade för tillfället en stor lägenhet med tillhörande lån. Jag hyrde ut ett extrarum ett tag, men skaffade en mindre och billigare bostad som binder mindre kapital.
• Jag skaffade en 10 år gammal kombi med dragkrok, halvförsäkring istället för helförsäkring.
• Jag slutade vara med i gym och föreningar och tränade hemma istället. Jag började ta cykeln så ofta jag kunde. ”Inte bilen under milen”.
• Jag slutade använda torktumlaren och ställde in tvättmaskinen på 1000 varv för centrifugering istället för de förinställda 1400. Kläderna höll mycket längre.
• Jag slutade köpa böcker och sa upp all streaming, och gick till bibblan och SVT Play istället.
• Jag slutade semestra utomlands och tog min praktiska lilla bil och hälsade på vänner i Sverige istället. Jag har börjat vandra och tälta istället för att ligga på stranden och bo på hotell.

Jag kom ner till 70% sparkvot. Och nu i maj 2023 nådde jag mitt mål. Jag slutade jobba och har nu varit fri i tre månader. Jag vet att det är på gränsen, men jag har inte räknat med arv, allmän pension eller någon extrainkomst. Kanske blir jag sugen på deltid om ett tag, vi får se. Det tog fyra år, men nu äntligen är jag framme. 

Känslan av frihet är överväldigande. Jag har klarat det! Jag är fri! Jag har flyttat närmare mitt barndomshem för att vara mer med mina syskonbarn och mina föräldrar som börjar bli gamla. Jag lägger tiden på relationer, hälsa och intressen. Jag älskar min ”frihetslista”.

Så här investerar jag:

Jag har provat olika ”portföljer” men har nu landat i 75% bred, billig USA-fond och 25% Spiltan Investmentbolag. Jag har 90% på börsen och 10% på ett bankkonto, SBAB. Jag balanserar om en gång i halvåret och under tiden tar jag pengar från bankkontot.

Mitt livsmål:

Jag vill ha lugn och ro och enkelhet. Jag vill göra saker jag gillar med människor jag gillar. Jag vill leva fritt och enkelt med mycket kärlek. Det får bli som det blir, det viktiga är att jag kan sitta på en stol i 20 minuter utan att få ångest för mig själv, för kunder, för chefer och andra som ”tycker” saker. Jag väljer utifrån lust istället för tvång.

Mina bästa spartips: Se ovan.

Lån: Ta fullt CSN-lån, bättre lån än så kommer du aldrig att få. Jag har ett mindre bostadslån, men i övrigt är jag skuldfri.
Underhållning: Lev långsamt. Njut av sällskap, matlagning och naturen. Läs. Utnyttja biblioteken och SVT Play, de är en riktig guldgruva. Lär dig ett instrument eller ett nytt språk.

Fritt och vänligt,

Herr Grävling