Ja herregud vad ska ni tro, tredje flytten på ett drygt år. Men så är det att vara bohem. Ni minns kanske att jag klagade lite (mycket?) över hyresnivån i nuvarande lägenhet. Sexton lakan per månad för en trea. Efter en pest-eller-koleraövning (billig 20-talslya men avsaknad av nöjda barn vs. dyr 20-talslya fast fel sekel ink. nöjda barn) beslutade jag mig ändå för kolera. Jag har läst någonstans att barn ska gå först.
Med brasklappen att även fortsatt hålla ett getöga på utbudet inom SKB för att se om inget bättre (billigare) kunde dyka upp. Plötsligt händer det! En fullt jämförbar trea (minus fyra kvadrat) läggs upp på intranätet, två hundra meter bort från nuvarande lägenhet, hyra elva tusen i månaden.
Nu kan en tycka att elva tusen är rätt mycket det med, men det är fem tusen mindre än vad jag har idag. Och fem tusen netto per månad är ungefär vad jag lägger på mat så man kan säga att jag från och med juni äter gratis. Eller får drygt åtta tusen i löneförhöjning. Eller har en fungerande ISK-avkastning vilket är ett skämt just nu.
Å vad jag hade önskat att jag kunnat lägga upp bilder på hur nya lägenheten ser ut i dagsläget. Men det känns för integritetslöst givet att nuvarande boendes bohag och barn syns på bilderna. Och vilket bohag! Jag, med fäbless för hoarders, gick igång på alla cylindrar. Det fanns inte en kvadratcentimeter som inte var täckt av prylar. Spel, elektronik, böcker, tidningar, hygienartiklar, kläder. Missförstå mig inte, han är nog inte hoarder i den kliniska bemärkelsen. Han är bara en slarvig snubbe. Men jag fick med våld betvinga reflexen att erbjuda mina tjänster på plats, likt Aurikaatarina gratis: "Snälla, låt mig få städa ditt hem innan du flyttar!". Men jag höll mig i schack, till och med min småaspiga hjärna insåg i hur många dimensioner sjukt det hade varit.
Till hans försvar ska sägas att även tidigare boende verkar ha misshandlat lägenheten estetiskt. Det finns inte ett rum som har en enhetlig tapet eller väggfärg. Det blandas friskt: Randigt på en vägg, blommigt på den andra. Fågeltapet på en vägg och målat kornblått på de andra. Så är det i alla rum utom köket. Köket å sin sida har en intagande fuktskada på golvet. Sen diverse småfix: Dörrhandtag som hänger löst (jag menar löst som en femårings mjölktand på tråd, man ser hålet i vilket handtaget var tänkt att sitta), saker på svaj, revor i tapeter, trasiga persienner.
Blir ni sugna? Det bisarra är att det blir jag. Jag inser att orsaken till att jag aldrig riktigt till fullo älskat den nuvarande lägenheten är att den är för perfekt. Endast fem år gammal. De tidigare hyresgästerna hade behandlat den med bomullshandskar så det fanns inte en skråma på de greiga nyproduktionsmålade väggarna. Allt är rakt, korrekt och kvalitativt. Jag har, med undantag för åren i dussinförorten, aldrig bott på det sättet. Jag har bott i antika, sneda, vinda och dysfunktionella hem. Hem som är projekt. Hem med potential.
I denna nya lya ser jag potential. Den är visserligen inte supergammal, men åtminstone tio år äldre än den nuvarande. Det är också det som förklarar såväl den väsentligt lägre hyran som den lägre insatsen (antar att det har med tomtpriser och beställarens lånebild att göra). Det finurliga är att nuvarande hyresgäst lämnar lägenheten en månad innan jag flyttar in, vilket ger mig ett fönster att ställa till rätta det som blivit fel.
SKB är en bra hyresvärd och på varje hyra avsätts en liten del till en så kallad renoveringsfond. Fonden ackumuleras så att den vart femtonde år ska räcka till att göra en total ytskiktsrenovering av ett objekt. Givet att huset byggdes för exakt femton år sedan och fonden inte nyttjats en enda gång har jag en rejäl liten pengapåse att offerera avtalade målerier för att gå in och bränna skiten ur galenskapen på väggarna.
Därtill tar SKB, efter att själva ha gjort en inspektion, kostnaden för ev. golvslipning. Så mitt fokus de gångna veckorna har varit att jaga förvaltaren för att få till lägenhetsbesiktning så fort som möjligt. I den bästa av världar tar han omgående ett beslut om golvslipning och bokar in firman dag efter att nuvarande hyresgäst flyttar. Med på besiktningen har jag bjudit in en av SKB:s ramavtalade målare som får ta mått och komma med offert. Om allt vill sig bäst kommer såväl golvslipning som tapetsering att bli klart innan jag flyttar in.
Om man vill att tapeterna ska kunna ingå i den av ramavtalade målaren givna offerten får jag bara sätta standardtapeter av typen Borosan Bas och Hem. Eftersom jag varken vill ha ränder, fåglar eller silverglänsande blommor på väggarna passar det mig utmärkt. Ovan är serien Vega i en linneimiterande textur och efter att ha beställt hem tapetprover har jag valt varmbeige till vardagsrummet (som även blir mitt rum då jag tröttnat på att sova till kylskåpssurr), odågan har valt ljust grått till sitt rum och minstingen gick lite otippat för grönt.
Odågan har alltid varit säker på vad hon gillar. Ett tag var det influencer-rosa på väggarna men sedan ett par år är det grått, med inslag av rosa och beige i textilier. Det kanske låter trist men det blir rätt snyggt, särskilt om hennes mamma fortsätter att vittja hennes rum varje morgon efter att hon gått för att enlevera disk, bädda och hänga upp kläderna i garderoben. Ja jag vet, epic fail motherhood men jag har bara ett drygt år kvar av detta och passar på.
Minstingen däremot har varit minst sagt valhänt, vilket historiskt resulterat i ommålning en vecka efter ommålning ("Det blev för blått" etc) och i slutänden ett genomgående beige tema av det slag man ofta ser i amerikanska hem. Det är inget fel på beige, men det behövs något annat för att gjuta liv i skapelsen. Just nu sover hon i vår gamla dubbelsäng med beige sänggavel i ett greige rum med beige gardiner och gräddvit matta. Den lyxiga fuskpälspläden på sängen förmår inte lyfta intrycket nämnvärt med sin bruna kulör.
Men när vi satt i soffan och trätte om detta i veckan trillade vi in på Ikea i jakt på lakan och hon föll som en fura för nedan bild.
Det spartekniskt geniala i ovan är att vi i princip har alla beståndsdelar. De gröna väggarna bekostas av renoveringsfonden. Sängbord av ovan stil finnes och skulle hon vilja ha mer vintagekänsla i rummet kan hon få mitt gamla pelarbord med avskavd färg. Vit sänglampa fast bordsvariant finns, liksom beige filt. Ryggkuddar likaså. Det enda som behöver införskaffas för att slutföra looken är sängkläder. Jag har i ett svagt ögonblick också lovat henne ett dubbeltäcke för att mota bort intrycket av "vuxensäng" då jag vägrar göra mig av med dubbelsängen till förmån för det hon egentligen vill ha - en 140-säng. Den får hon att ta med sig när hon flyttar hemifrån (och då tar jag över dubbelsängen).
När jag korrläste ovan stycke insåg jag hur obegripligt det var. Såhär: När man bäddar en 180-säng med två enkeltäcken är det plågsamt tydligt att sängen är för två. Om man istället bäddar med ett stort dubbeltäcke som täcker hela sängen är tvåfaktorn inte lika flagrant. Med lite kisande och dåligt måttsinne kan man nästan inbilla sig att det är queen size. På så vis girar jag för frågan om sängbyte.
Odågan nöjer sig med en sängkappa och ett dubbeltäcke som uppgradering i det nya. I övrigt finns allt, förutom en uppsättning gardinstångshållare. Min plan är att efter att prylarna hamnat på rätt plats rensa hårt och skoningslöst så att inte en pinal förutom julpynt och resväskor ska stå i det minimala källarförrådet.
Jag måste bara säga en till sak om SKB. De var så snälla när jag sa upp lägenheten i samband med att jag skrev det nya kontraktet. Normalt sett räknas uppsägningstiden tre månader från nästkommande månadsskifte. Jag sa upp lägenheten i början av mars vilket enligt regelverket skulle ge mig sista boendedag 30 juni. Men de lät mig släppa dyrhärket redan 31 maj. Därmed slipper jag en månads dubbel hyra. Enligt min tveksamma logik betyder det att jag nu "tjänat" sexton tusen för vilka jag kan skämma bort mig med den livsnödvändiga lyxen flytthjälp och flyttstäd (eventuellt på båda adresserna då jag misstänker att hoardermannen inte är bäst i stan på denna gren).
Jag har sagt det förr och jag säger det igen: Det finns mig veterligen ingen mer prisvärd tjänst att tillgå idag än flyttfirma. Eftersom jag inte vill använda förra flyttfirman till detta (se inlägg) tog jag via Offerta in en handfull nya. De var snarlika i prisbild. Att låna flyttkartonger (det vill säga: att få dem utställda två veckor innan flytt och hämtade tre dagar efter flytt), få tre man och bil som gör detta erbarmliga lyftande inklusive - lyss - en tvättmaskin, en torktumlare samt en diskmaskin - flyttstäd av en trea med fönsterputs inklusive puts inglasad balkong: Runt åtta tusen efter RUT. Det är inte klokt!
Vilket ger mig en budget på att köpa såväl ny bäddtextil som ett antal flaskor bubbel till inflyttningsfesten.
Mvh
FruEfficientBadass
