Slösaktigt november - Ett inlägg om kläder och sånt

Om oktober var sparsamt har november varit slösaktigt. En del är drivet av barns födelsedag och Stockholms Filmfestival. Men mycket är också ren och skär shopping och hör på detta: Jag har för första gången på åratal köpt nya plagg. 

Varför? 

För att just de här plaggen - två par jeans - inte fanns att köpa på Sellpy, annat än i pris snarlikt nypris. Det var en vän till mig som kom snajdandes med ett par snygga jeans i lite vid modell av märket Ninepine (jag är ej köpt). Jag, som de senaste femton åren nästan uteslutande gått i slim fit jeans parat med stövlar, fick nu höra att detta tydligen var UTE. 

Ni vet vad jag tycker om mode och trend. Jag föredrar stil. Stil handlar om att hitta vad man passar i och ha någon form av kontinuitet där du förhåller dig trogen till det som passar just dig. Med det sagt finns det lite knep att ta till för att ändå framstå som någon som har lite koll, utan att ruinera dig. Och utan att begå våld på ditt jag.

Jag hade en kollega en gång som var intresserad av mode och kläder. Det här barn var på den tiden, tidigt 2000-tal, då Ebba von Sydow hade en modespalt i någon kvällstidning. Vi brukade sitta och kuckilura kring den här spalten på fredagar och min vän sa något som fastnade: "Man behöver ju inte ta till sig allt som är trendigt, men man kan plocka ut en detalj av typen en färg eller ett mönster och använda det på exempelvis en accessoar." Hennes resonemang var att det visar att du, även om du är klädd i din grundstil år ut och år in, ändå inte var tappad bakom en stilvagn. 

Ååå jag känner att jag INTE predikar för de stora massorna här. Hälften av läsarna går bort direkt (män) och uppskattningsvis 80 procent av kvinnorna (som lever ett stealth wealth-liv) likaså. Jag skriver för resterande kvinnor, som anser att det bör gå att kombinera ett hyfsat sparsamt liv med lite garderobsskoj. 

Minns ni när neonfärger kom tillbaka för några år sen? Hemsk trend förvisso. Men om vi tar detta som ett exempel. Istället för att gå på HM och köpa tre nya outfits i neon kan man på Sellpy fynda exempelvis ett armband eller en kuvertväska att ha på fest i någon ärtig neonfärg och på så vis signalera att "Jag är medveten om trenden, jag väljer att visualisera den sparsamt". 

Varför ska man ens signalera att man är medveten om trenden? Jag talar nu till de manliga läsarna när jag förklarar: Vi vänder oss inte till er. Varför skulle vi? Ni kan ju knappt skilja på marin och petrol och ni kan utan problem kalla en trikåtopp för blus osv. Vi kvinnor vänder oss till andra kvinnor. Vi vill impa på dem. Det är säkert en rest från grottorna när en ny hona anslöt sig och på kort tid behövde etablera status. Då genom ett mäktigt stycke koskinn eller vad vet jag, konstfärdigt flätat armhålehår. Men idag i form av att anamma något som trendar. Är man därtill modeintresserad och/eller befinner sig i en medelålderskris, blir detta signalvärde betydelsefullt. 

Så kom det sig att jag bestämde mig för att i november förnya min jeansgarderob. Det hela sammanföll med att jag råkade passera Ninepines flaggskeppsbutik på Kungsgatan, en butik den vän jag nämnde i inledningen besökt. 

Servicen var perfekt. Expediten föreslog en storlek och den passade. Jag köpte ett par mörkblå som går att ha på kontoret. Jag sitter faktiskt på kontoret i detta nu, i dessa jeans:

Det jag gillar mest med dem är silhuetten från sidan och bensluten:

Dessvärre satte det här jeansköpet igång en dominoeffekt av shopping. När jag nu hittat ett par välsittande, stretchiga, ej föråldrade jeans i mörkblått, ville jag också ha dem i svart och min storlek var slut i Ninepines butik. Men de fanns online och då fick man dessutom 10 procent rabatt vid första köpet. Om du bor ute i landet och tänker dig att du ska köpa ett par jeans från Ninepine - ta en storlek mindre än normalt. Storleken anges i benlängd (30/32/34) kombinerat med midja (då används benämningarna S/M/L/XL). Jag var helt säker på att jag var en medium i midjan, men det blev small. Det är mycket stretch! Så är du en klassisk 38:a, var beredd på small. Benlängden är emellertid densamma som på vanliga jeans.

OBS! Det här är dyra jeans. I butik runt 1 400 kronor. Dessutom funkar det dåligt med mina stövlar till. Jag vill inte knöla ner jeansen i dem givetvis, heller ej känna stövelskinnet mot mina ben. Det som krävs är någon form av boots/stövletter med kort skaft. 

Jag har ett par mörkbruna mockastövletter som passar bra till de blå jeansen, men behövde något dito svart för de svarta. Sellpy hade mest högklackat och i feststil (satin etc), så jag googlade och hittade nedan hos en stor återförsäljare av kläder och skor:

Igår när jag köpte dem var det 55 procent rabatt så jag betalade 630 kronor (ordinarie pris 1 400 kronor). Tamaris, så jag vet att det ordinarie priset stämmer hyfsat. Jag gick in idag och då kostade de 840 så det kändes ju tillfredsställande. För att komma upp i 55 procent rabatt var jag emellertid tvungen att köpa två varor så jag köpte en mössa i kashmir i deras outlet för 116 kronor, så lite lurad blev jag allt. Men kashmir är kashmir och en mössa är en mössa.

Summa summarum: Shopping för i runda slängar 3 300 kronor. Men i mitt tycke bra basplagg som kommer att hålla i ett antal år. Med tanke på att mina höga stövlar är inne på runt femtonde året kommer även ovan skor att hänga med. Jeansen förhoppningsvis också. Och när det sen blir ute med vida jeans plockar jag bara fram mina skinny jeans och stövlar igen. 

En vän hörde för övrigt av sig igår och hade panik inför en arbetsintervju på måndag. Arbetsplatsen är av det lite striktare slaget och min vän är inte särskilt bekväm i strikta kläder. Hon är mer en fladdrig-blus-personlighet medan det här stället nog mer är kavaj och kostymbyxor. 

Jag skickade då henne nedan bilder som food for thought. En kavaj behöver ju inte vara i styvt material. Den kan närma sig kofta:

Ett par välsittande jeans, inte för ljusa, en topp eller skjorta under och du är hemma. När du väl kråkat avtal kan du plocka fram din ordinarie garderob igen.

Det var allt, ett lite udda inlägg på en sparblogg. Men ni som varit med ett tag vet ju att jag skriver om vad jag vill. 

Ha en underbar helg!

EB

Nya lyan: Del 2:2

Vet inte om ni har planlösningen i färskt minne från förra inlägget, men så här ser den ut:

Före/efter vardagsrum:

Väggen till vänster var tapetserad i en raffig fondtapet med silvriga inslag medan övriga väggar hade någon form av molntussig ljusblå variant med inslag av många kraterlika hål. Målaren var tvungen att tapetsera fondväggen två gånger eftersom han inte kunde leva med sig själv när blommorna lyste igenom och för detta blev han belönad med en flaska Moët. 

Från hallen ser man in i min lilla kokong, tyget med mönster Fåglar hänger med:

Jag gillar att ha två soffor mitt emot varandra. Dels för att det är mysigt att kunna sitta mitt emot människor snarare än på rad eller i vinkel. Men också för att detta möjliggör för två personer att båda ligga ner och se på film (TV:n står längs med högerväggen). Soffan vid fönstret fick jag av den förre hyresgästen i förra lägenheten. Den hade stått i hennes studentrum tidigt 2000-tal för att sen föra en tynande tillvaro i källarförrådet. Hur fin som helst! Den andra soffan köptes till lägenheten i stan, faktiskt ny men inte så dyr. 

Jag valde under hösten att förnya färgschemat i vardagsrummet. Från att ha haft företrädesvis grått, blått och enstaka inslag av grönt, tog jag fasta på färgerna i nedan plansch (rosa och aprikos - som ni kanske minns funkar det med den koreanska inredningsestetiken "med inslag av pastell"). Kuddöverdragen och planschen är från djävulens leverantör Temu och kostade inalles 200 kronor. 

Det här är ett tips till er som liksom jag inte har ordentliga inredningsskills. Gör det enkelt för dig. Hitta en väggprydnad (tavla/plansch/foto om du så vill) som du gillar, som din själ spritter till lite av. Leta i museibutiker, online, second hand. Plocka sedan upp två av färgerna från denna och skaffa kuddöverdrag och/eller en filt i dessa färger. Se till att tillbehören är synliga i samma vy som väggprydnaden. Voilà, inredning for dummies. 

Överkurs: Lämna in planschen på professionell inramning hos en ramaffär, gärna med reflektionsfritt glas. Kostar en del, men är det navet till din inredning i ditt mest betydelsefulla rum är det en investering bra mycket mer värd än ett nytt sideboard från Mio.

Rosa gifter sig faktiskt rätt bra med rött i mönster Manhattan (såg exakt denna
kombo i en inredningstidning)

Vardagsrum mot sovalkov (där jag även satt upp stringhyllan)

Några punkter i vardagsrummet:

- Avskalade väggar (man hålar ogärna nytapetserat)

- En stor matta binder ihop soffgruppen

- Varma glödlampor (gå till en specialiserad lampaffär för maximal glöd)

- Lagom med välskötta (detta är nyckel) växter och levande ljus, gärna blockljus i glasvas

Minstingens rum:

Minstingens rum var till höger tapetserad med en blommig gråvit tapet men spontanmålad i mörkt duvblått på övriga väggar. Jag säger spontanmålad eftersom det kändes som att någon på fyllan hittat en dunk blåfärg, tagit största penseln man hittat i förrådet och kört igång på stubben. Utan att passera fånerier som maskeringstejp eller golvskydd. Det var blåfärg på listerna, på eluttagen, på lysknapparna och på garderoberna in till höger. 

Men efter att målaren var klar med snickerier och uppsättning av den gröngrå tapeten blev rummet hur fint som helst. Den gröna färgen togs upp i ett antal detaljer och växter. Vintageplanschen köpte hon i Amsterdam i våras.

Odågans rum är mer eller mindre en replika på det rum hon hade i förra lägenheten. Temafärger svart, vitt och rosa. 

Nyligen köpte jag en klädstång modell mindre och en rullbyrå för alla hennes hårfönar, vilket frigjorde yta. 

Klädstång med skohylla 199kr på Ikea

Mängden hårvårdsprylar står inte i
proportion till deras hårmängd.

I samband med flytten fick de nya dubbeltäcken. Det är tydligen något som trendar hos unga. Dels underlättar det för odågan att ha övernattande pojkvänner då deras vision av mys är att kunna ligga under samma täcke. För minstingen handlar det om att skapa känslan av att inte sova i sina föräldrars gamla dubbelsäng utan i en lite extra bred 140-säng och till den illusionen bidrar dubbeltäcket. 

Jag har bara en uppsättning lakan var till dem så det gäller att tvätta och torktumla en dag då de inte bor hos mig. Det är också ett litet härke att trä i det gigantiska täcket i påslakanet och att få det att nå ut till alla kanter och stanna där. Jag har efter några månader jobbat fram en metod som inbegriper påslakan ut och in som läggs på täcket och fästs med gummiband i alla hörn samt säkerhetsnålar upptill för att sen vränga på påslakanet. Det är lite av ett gympass, men vad gör man inte för att hålla glinen på gott humör.

Ja, det var nya lyan. Jag vet att det finns saker att fila på, som gardinlängder. Jag förbannar mitt korttänkta jag som i förra lägenheten klippte ner längderna i mina fina vita linnegardiner för att passa takhöjden där. Jag borde sparat hela längden och fållat upp den, för nu hänger just dessa gardiner på halv stång vilket är oerhört otillfredsställande. Jag funderar på att skaffa korta linnestycken i avvikande färg (beige?) att sy på de långa vita gardinerna så att de går dit de ska nämligen golvet eller ett par millimeter ovanför.

En tanke som slår mig när jag gjort dessa inlägg är hur lite jag faktiskt köpt nytt till min lägenhet (eller alla boenden historiskt). Det mesta är gåvor från vänner eller köpt second hand. Det enda jag kan komma på är köpt nytt är dubbelsängen i minstingens rum och en av sofforna.

Mvh

EB

Nya lyan Del 1:2 Uppdaterat med ett P.S!

Tillägget hittar ni längst ner i inlägget.

Överlag var lägenheten nedsliten så till den grad att jag fick full pott från den så kallade renoveringsfonden. Alla ytskikt gjordes om. Väggarna tapetserades, snickerier och tak målades, samtliga skåpluckor skickades iväg för spraylackering och det bästa av allt var att jag fick välja färgerna. Jag är ju ingen Tricia Guild, så det blev genomgående neutrala naturfärger av typen linnebeige, grågrönt, ljusgrått. 

Jag är rätt säker på att jag för ett antal år sedan bläddrade i en inredningsbok om amerikansk inredningsstil genom historien och att det där beskrevs att det under 1930-talet florerade en koreainspirerad stil företrädesvis i enplansvillorna i LA vilket i korthet gick ut på att använda naturliga färger såsom grågrönt, grått och beige för att skapa en sömlös övergång mellan ute och inne. När jag nu googlar på detta hävdar AI med bestämdhet att det inte finns något sådant som koreansk inredningsinfluens på 30-talets amerikanska västkust. När jag däremot googlar koreansk inredning i största allmänhet säger den:

To adapt Korean interior design to Western natural colors, use a minimalist base of neutral tones like white, beige, and gray, and incorporate natural elements such as light-colored wood furniture and plants. You can introduce accent colors like muted pastels, blues, or greens for a cozy feel, but focus on a simple, uncluttered layout with clean lines and functional, low-profile furniture. 

Och ungefär så ser ju färgpaletten ut hemma hos mig. Ljust grått, linnebeige, lindblomsgrönt på väggarna. Detaljer i mintgrönt i köket. En ny kombination av aprikos och ljusrosa på detaljer i vardagsrummet som visat sig vara en humörhöjare.

Planlösningen är enkel och funktionell. Perfekt om du frågar mig, även om jag gärna haft ett till rum. Streckad linje nedan är den sovalkov jag själv skapat genom förhängen trädda på stänger från Amazon. En rätt smart lösning om jag får säga det själv.

Jag förlorade fyra kvadrat i flytten men för hyresskillnaden fem tusen i månaden var det ett billigt pris att betala. Dessutom ligger den här lägenheten mycket bättre med roligare utsikt och ett trevligare område överlag.

Flytten till nya lyan gick i maj. Jag har redan beskrivit mardrömsflytten i det att den tidigare hyresgästen inte flyttade ut enligt överenskommelse utan jag och mv:n fick flytta åt honom. Det låter ju barockt men det var ett par sammanflätade faktorer som låg bakom. För det första var lägenheten som sagt i ett bedrövligt skick vad gällde samtliga ytskikt av typen väggar (jag räknade till åtta olika färger och tapeter, ibland mixade mönster i ett och samma rum), dörrar och snickerier. För det andra hade jag så kallad "full renoveringspott" från bostadsbolaget vilket innebar att jag hade utrymme att få allt fixat. Eftersom den befintliga hyresgästen enligt egen utsago skulle flytta sex veckor innan jag skulle flytta in, kom vi gemensamt överens om att jag skulle få kunna släppa in målerifirman innan mitt officiella tillträdesdatum, mot att jag skötte flyttstädet. 

Allt verkade prima, tills den dagen vi kommit överens om att målarna skulle in och det visade sig att bohaget stod i princip orört inne i lägenheten. Som grädde på moset skulle en golvläggare in och göra om köksgolvet, men köket var fullt av grejer och därtill hyresgästens egna diskmaskin som var tvungen att flyttas för att komma åt golvet. 

Diverse privata problem och därtill viss avsaknad av organisationsförmåga hos hyresgästen resulterade i stitlje under ett antal veckor tills jag, två veckor innan min inflytt, förhandlade mig till att få packa ner hans saker i flyttkartonger och på en överenskommen dag sågs vi för att flytta ner sakerna i trapphuset för vidare transport bort. Vilket i slutänden blev tippen, eftersom han inte hade någonstans att ta sakerna givet att han flyttat till en betydligt mindre lägenhet. 

På rekordtid byttes golv, luckor och dörrar plockades ner för spraylackering i verkstad och den fantastiske målaren jobbade på kvällar och helger för att få det hela klart innan mitt flyttlass var planlagt. Så slutet gott allting gott men det var lite av en pärs. Som en symbolbild visar jag här före/efter kök:

Kök före

Kök efter

Köket innan inflytt gick i vitt, vilket i och för sig inte är en dum idé. Det som inte framkommer på bilden ovan är att alla skåpluckor är slitna av typen "barn-diskat-och-låtit-vatten-rinna-och-skapa-bubblor" på i princip samtliga. Väggarna var fläckade, ibland på helt oproportionerliga sätt (jag och målaren fann oss vid upprepade tillfällen ståendes kliandes våra huvuden undrandes vad som egentligen skett i denna lägenhet) och snickerierna i fönster och kring dörröppningar hade oförklarliga hål och repor. 

Golvet är på före-bilden vid foto redan bytt, men innan dess bredde det ut sig stora svarta fuktfläckar kring spis och diskbänk vilket ytterligare stärker min tes att någon form av vattenfestival ägt rum. Spisen saknade ett vred, vilket hyresgästen menade skedde i samband med att han kopplade ur diskmaskinen (oklart orsakssamband). Spisen var också så igengrott skitig att det tog mig ett antal timmar och ett flertal Youtube tutorials för att få den ren. I slutänden fick jag en ny av hyresvärden eftersom det enligt honom inte gick att ersätta vredet. Plus att spisen hade djupa hack i hällen vilket tydligen inte var bra. 

I vilket fall: Jag valde en lindblomsgrön tapet till köket vilket inte syns så bra på bilden ovan eftersom ni knappt ser någon vägg. Till det sandbeige luckor. För övrigt samma sandbeige som blev färgen på vardagsrummets och hallens väggar vilket skapar någon form av kontinuitet genom lägenheten.

Jag nämnde att jag strävat efter den koreanska inredningsskalan och förutom milda naturfärger nämns inslag av pastell. Ovan några mintgröna detaljer från köket: Kökshandduk, diskborste och högtalare. 

Jag är mycket nöjd över kökslampan, en kvalitativ PH-ripoff från en loppis utanför Mariefred. Den kom med den klassiska telefonsladden, men dessvärre funkade varken hissfunktion eller el så jag lämnade in den på reparation och valde då en textilklädd sladd i guld. I övrigt inte så mycket att orda om i köket. Jag har samma möblemang som på förra stället. Jag har också plats för en arbetshörna med utsikt åt gatan.

Dessvärre tog jag bilderna kvällstid så färgerna framgår kanske inte så tydligt, men här ser ni tapeten som alltså är grågrön, samma färg som i minstingens rum. Värt att notera är det lilla fönstret till vänster där jag har mina vänskapsblommor. Jag har skrivit om konceptet tidigare och principen är enkel: Du tar ett skott från en favoritväxt och planterar om i en liten kruka (eller tom konservburk) som du tar med dig när du är hembjuden till någon. Mer personligt än att köpa en i affären. Jag har en grupp vänner där vi nu satt detta i system och det är växter från dessa ni ser i fönstret. Det är småputtrigt mysigt att vid våra träffar jämföra (försöka bräcka varandra i) hur bra våra mottagna växter mår i just vår ägo. Just nu har jag tre doftpelargoner på tillväxt som de ska få nästa gång vi ses. 

Skrivbordet var en donation från en granne i Hudik vars gamingson ville ha ett större skrivbord. Stolen är ett loppisfynd, lampan likaså. Köksbord och stolar hittade jag på Blocket. Det enda som skaffats nytt till köket är mikron och ljusstakarna på bordet från HM Home (vars guldiga färg lirar med lampans sladd).

Balkong: Golvet täcktes med en trasmatta längst in och en sisalmatta på resten. Hyllorna fick jag ärva av den tidigare hyresgästen och sittmöbeln är en gåva från en vän. Det vita sidobordet likaså. Det runda bordet i trä är ett loppisfynd. Värmaren fick jag att min mv och det gör att man kan sitta på balkongen från tidig vår till sen höst. Jag älskar den här balkongen! Jag, som vanligtvis är notoriskt dålig på att använda såväl uteplatser som balkonger (jag bodde i ett hus vars balkong jag var ute på uppskattningsvis tre gånger under hela boendetiden) har tillbringat timmar och timmar här ute under sommaren. Eftersom den är inglasad kan man själv reglera värmen/vinden och det kommer in minimalt med smuts, insekter och oljud. Två fällstolar och en pall gör att man lätt kan sitta ett sällskap om fem här ute och vad mer behöver man? 

Hallen är liten men funktionell. Väggarna målades i samma beige som skåpluckorna i köket och på golvet ligger den "konstmatta" (den är signerad) jag fyndade på Erikshjälpen i Masmo. Älskar den! Till vänster om dörren har jag en pall av indiskt snitt jag tog från landet (en riktig 70-talsklassiker med guldiga nitar) man kan sitta på för att ta på sig skorna och ovan har jag borrat upp en kroklist för väskor samt satt en liten träkubshylla i vilken jag har en skål för nycklar och diverse man vill lägga av sig när man kommer hem. 

Jag fick hinken med färgrester av målaren så jag målade både krokar och hylla i samma beige som väggen vilket gör att de smälter in. Ovan hyllan har jag min "konstvägg" med blandade illustrationer från konstmuseer, barn och diverse vykort. Jag har en massiv väggspegel (Erikshjälpen Kungens Kurva) som jag på grund av svårborrade betongväggar ställt på golvet vilket bara adderade en bohemisk touch om du frågar mig. Korglampan kommer från Ikea och är handgjord vilket gör den lite skev. Det korgvarma ljuset sprids vackert över taket kvällstid. Samma sorts lampa hänger i genomgångshallen som går in till vänster i bild och leder till badrum och kök. Står man i köket skapas kvällstid en spegelillusion då lamporna hänger i fil.

Till höger i hallen finns tre skjutdörrar som leder till min garderob, till vänster dörren in i badrummet. Så här såg badrummet ut när jag städat ur det inför flytten:

Ni som följt mig ett tag vet att jag har en stereotyp badrumsfilosofi: Det ska andas spa och enklaste sättet att åstadkomma det är att till varje pris undvika färgglada och "skojiga" inredningsdetaljer och istället satsa på naturmaterial, vitt och beige, gärna med inslag av en grön kvist (murgröna klarar sig utan ljus). I detta fall har jag också introducerat elementet guld, vilket var en hög tröskel för mig som annars mest går för silverfärgat.

Guldet syns i vasens lock överst till vänster och i duschdraperiringarna på bilden nere till höger (39 kronor på HM Home, en liten lyxdetalj) (ytterligare en lyxdetalj är att jag skaffade två duschdraperier, även de från HM Home, så att man liksom blir helt inkapslad i duschen). Jag tyckte att guldet skapade lite mer modern och fräsch känsla och även om det skär sig mot kromade detaljer är jag glad att jag lyckades ta mig ur min ganska trångsynta inredningsbox. 

Som jag sa i ett tidigare inlägg bekämpar jag varje impuls att använda hyllan ovanför toaletten till fula flaskor utan försöker hålla den estetiskt inbjudande med exempelvis en växt, en porslinsbehållare eller ett doftljus.

Den guldfärgade brickan hittades i soprummet och i
kölvattnet av detta inlägg kom jag på att den passade här.

Till vänster in lyckades jag också tränga in den tvättmaskin och torktumlare jag köpte loss i förra lägenheten till det skamligt låga priset tusen kronor styck. Jag dricksade flyttgubbarna rätt friskt efter den här flytten.

Ordningsfråga: Bör jag ta upp den blå färgen från kakelgolvet i en inredningsdetalj? Jag hittade ett ursnyggt ljusblått vintage badrumsskåp från Italien på Blocket, men dessvärre tillät inte bostadsföretaget borrning i badrum. Men handdukar, en vas till hyllan? 

Nästa inlägg behandlar sovrum (barnens) och vardagsrum.

Mvh

FruEB

P.S: Efter era kloka inspel har jag justerat en del detaljer i badrummet. Jag tog fasta på att balansera bort vattenelementet en smula och det gjorde jag genom att a) byta den transparenta vasen mot en mer jordnära keramikvariant i 60-talsstuk jag hittat på loppis och b) mot mina egentliga principer: Lägga ut badrumsmattan på golvet. 

När jag bytt ut vasen insåg jag att dess stil på intet vis gifte sig med porslinsbehållaren för bomull. Jag tycker emellertid att den är så fin och badrummig att jag lät den stå på badrumsskåpet. Dessutom har jag ju bomull i den och behöver den ibland.

Guldbrickan fick åka ut. Den var ändå lite för brackig för min smak. Kanske åker den tillbaka ner i soprummet vad det lider. Så det slutgiltiga resultatet blir detta, noll kronor investerade. En ögonöppnare i detta är att man ser saker på ett annat vis när man tar foton. Om du har ett rensnings/inredningsprojekt, ta före- och efterbilder. Efterbilderna kommer med viss sannolikhet göra att du gör ytterligare förändringar. Mitt sista tips är att be om råd, som jag gjorde i detta inlägg. Tack för all input! D.S.