Min väg till FI

I inlägget Nu är jag FIRE fick jag en förfrågan om att beskriva hela min väg till FI. Ett uppdrag som skulle inbegripa såväl granulära studier av siffror som skapande av graf det vill säga ett för en kalenderbitare oemotståndligt uppdrag. Så här kommer den, min ISK:s öden och äventyr från 2014 och framåt (jag ber på förhand om ursäkt för den konstiga sifferbrytningen på Y-axeln, fattar inte hur man får till bra tusenavdelare).

År 2010 hade jag noll kronor i sparande. Det var vid ett möte med banken jag insåg att detta inte kändes så vettigt eller vuxet. Inte för att banken påpekade det, herregud, de ville mest låna ut pengar till oss. Utan för att det kändes märkligt att skapa ett barnspar när vi vuxna heltidsarbetande föräldrar inte hade ett rött öre i buffert. Nåväl, jag vill minnas att jag hade 3 000 kronor på ett vanligt konto, ironiskt döpt till ”Spar”. 

Jag satte där och då igång att fixa runt lite med ett par tusen sparade i månaden. Första åren låg dessa på ett fasträntekonto på Kuckelimuck. Sen skaffade jag ett konto på Nordnet. 

Vad jag sparade i? Enskilda aktier såklart! Det var ju tidens melodi. Analysera bolag, PE-tal bla bla. Bland annat köpte jag något för stunden hajpat läkemedelsbolag (Active Biotech?) och Ratos, det typ sämst presterande investmentbolaget.

År 2014 och 2015 pytsade jag ändå in en del (windfalls av typen skatteåterbäring och bilförsäljning). Brs börs på det och jag gick in i 2015 med närmare 250 000 kronor.

År 2015 var ju året jag hade turen att få två lunginflammationer på rad så att jag under tre månader var sängliggande med en iPad som enda sällskap. Det var efter scrollande på Rika Tillsammans jag trillade över MMM och såg ljuset. Det var nu mitt liv gick från svartvitt till technicolor och sparandet tog fart. 

Hösten 2015: Jag storstädade min ekonomi. Jag gick igenom alla mina pensionstillgångar (allmän såväl som tjänste) och samlade i stora sjok istället för de småskvättar jag haft tidigare (indexfonder där möjligt, premiepensionen i Såfa). 

Jag fick rätt stor skatteåterbäring men började också skatta 700 kronor mer i månaden på eget bevåg (minns inte bevekelsegrunden här, troligtvis något juniort som att jag gillar att få tillbaka på skatten).

Under nästkommande år gjorde jag mig av med kyrkoskatten (1,03 procent av bruttolönen) och fick en rätt rejäl bonus. Det var detta år vi gick över till att äta mer vegetariskt (Läs: Linsgrytor till förbannelse) och verkligen slaktade våra matkostnader. År 2016 var året jag flyttade över till Avanza och la merparten av mina investeringar i Spiltan Aktiefond Investmentbolag. Jag hyrde också ut vårt lantställe i Hälsingland till företag och privatpersoner. Sparkvot uppe i runt 40 procent.

Efter en stark börshöst gick jag in på 2017 med närmare miljonen på ISK:en. Även detta år fick jag en fläskig bonus. Oklart varför, det gick dåligt för firman. Men det var något med valutakurser som räddade resultatet på slutet av året. Vi gjorde oss detta år också av med bilen.

År 2018 slutade jag ju mitt gängse tjänstemannajobb som försäljningschef och hoppade på en start-up. Jag fick 10' mindre i bruttolön men märkligt nog märktes det knappt på sista raden. De sparkade mig efter ett kvartal men jag fick i samma veva stor slutlön från föregående jobb. 

Sen flyttade vi norröver och i samband med det hyrde vi ut lägenheten i Stockholm till ett närmast ohemult belopp. Jag tackar min lyckliga stjärna att vår exemplariske hyresgäst därefter fick betala det dubbla för en annan lägenhet i området. Jag fruktade annars att han skulle reklamera hyran e d men för protokollet använde jag en helt legitim hyressnurra. Han har heller inte klagat. Den här hyresgästen höll oss flytande de första åren i Hälsingland.

År 2020 ser ju odramatisk ut i grafen, men jag har bara tagit ingångsvärdet varje år varför coronadippen inte syns. Det är en ledsen gubbe i min fysiska graf. Ett tag var jag nästan nere och snuddade på miljonstrecket igen. Detta år gick jag från studiebidrag till lön på Redaktionen. Jag weelade och dealade också en del i form av försäljningar (bland annat en grupp Tove Janssonfigurer som gick för 17' på Tradera). Alla innehav kvar i Spiltan. 

År 2021 var inget muntert år coronamässigt men som ni minns var det börsrusning. Vi hade fortfarande hyresintäkt från Stockholm kvar under första halvan av året. Detta var också året barnens far blev sjuk så där hade vi ett inkomsttapp. Men jag lanserade Sparboken och fick in en del intäkter. 

Under 2022 slog skiten i fläkten. Ukraina med efterföljande energikris, inflation etc. Dessutom drog barnbudgeten iväg på språkresor, privat tandställning (som visserligen togs från barnens fond så det berör inte grafen ovan) och dessutom gjorde vi en gemensam resa till Paris. I slutet av året tar jag ett vanligt knegarjobb och börjar dra in ordentligt med stålar igen vilket täppte till de flesta hålen (för att inte säga alla).

År 2023 flyttade vi tillbaka till Stockholm och separerade. Eftersom jag då hade mitt heltidsjobb behövde jag inte kannabalisera så vansinnigt från ISKa och i samband med försäljningen 2024 är jag FI. 

Till saken hör att jag hade en spargraf som startade redan 2011, men jag kan inte hitta den nu. Min FI-strävan inleddes ju med några fumliga år i kölvattnet av min läsning av nedan bok. Inget fel med den, men det är ju en sån där "analysera bolag"-historia med skillnaden att författaren, förutom att tala P/E-tal också beskriver de övergripande mekanismerna kring en pengamaskin och frihetskänslan som följer med en. Det var fröet som ledde till att jag gjorde vissa omställningar i mitt liv, om än långt ifrån FIRE-kompatibla.

För dig som precis trillat in på den här bloggen och undrar vad det handlar om skulle jag nog hellre rekommendera detta blogginlägg av MMM. Vägen till FI handlade för mig mycket lite om att analysera bolag (det har jag delegerat till Spiltans förvaltare) men mycket om att yxa loss sparutrymme i form av ändrad livsstil. Och om vi ska vara helt ärliga: En rejäl bostadskarriär. Jag hade tids nog nått i mål ändå, men det hade inte varit för att jag överlistat börsen utan för att jag slutat köpa kläder, renoveringar och dussincharter.

Ni kan också läsa mina "Skala Löken"-inlägg vars länkar ligger i detta inlägg.

Avslutningsvis vill jag sprida den propagandafilm Utdelningsbagaren släppte för fem år sen. Perfekt att visa en motsträvig partner.

Mvh
FruEfficientBadass

Flytten

I skrivande stund är det två veckor kvar till flytt från en etta i innerstan på 43 kvadrat till en trea i närförort på 85 kvadrat. Eftersom jag kommer att ha fullt upp i början kommer jag inte hinna skriva varför jag gör ett proaktivt inlägg. (Jag har alltså redan flyttat in när du läser detta)

Jag har ju allt sedan kontraktskrivning surat en del över den nya hyran som är tre gånger så hög som den förra. Jag kan inte låta bli att tänka alternativkostnad. Lyckligtvis har ISK:en gått åt rätt håll på sistone och det är svårt att gnälla över hyran när jag ser att ett års hyra presterats på ISK:en bara på en månad. Ja, jag vet, inga garantier att det fortsätter så bla bla men det känns ändå bra.

Jag måste helt enkelt acceptera att det här är en kostnad jag får ta för familjefriden. Barnen är som sagt överlyckliga och jag gillar verkligen att den här bostaden ligger ett stenkast från T-bana. Lustigt nog får de knappt någon förändrad åktid till skolan, trots att vi nu bor utanför tull.

Däremot bär det mig emot att sprätta pengar i själva flytten. Jag rekade både länge och väl efter en prisvärd, pålitlig flyttfirma. Flytt är, efter ihopvikning av strumpor, det tråkigaste jag vet (själva flytten alltså, sen älskar jag att få ordning på allt) varför jag kostat på mig kartonghyra, flytt och flyttstäd. Det hela kommer att gå på drygt fem tusen och i min värld är det så bisarrt prisvärt. Det är vad en Lyxfällan-deltagare lägger på utemat på en månad. Plus att jag tycker att det bör kriminaliseras att be vänner att hjälpa en att flytta, åtminstone om man är över 25 år gammal. 

Det enskilt största köpet är en 140-säng till Odågan. Den köpte jag på Blocket för 2 500 kronor. En superfräsch säng som stått i ett gästrum, komplett med fin gavel. Det kommer att gå ytterligare en tusing på Tiptapp (forslar hem den först efter flytt) men det blir ändå mycket billigare än att köpa en ny. Jag vet inte vad som hänt, men det verkar ha gått inflation i sängpriser sen jag handlade ny sist. Billigaste sängen från Ikea (140 cm) kostar 6 200 kronor och då ingår inte gavel. Min uppskattning är att jag köper säng för 30 procent av nypriset.

Det roliga när man köper på Blocket är att man tar det som finns och att det får en att tänka i nya inredningsbanor. Hade jag köpt en ny säng hade gavel definitivt varit beige. Nu blev den i mörkgrå/svart sammet. I kombination med den svarta prydnadshylla jag får av en kompis (inte riktigt den nedan men samma stil) blir färgtemat för Odågans rum således svartvitt, kanske med inslag av någon vågad accentfärg (beige...).

Hon äskar ju fotokonst så det blir perfekt att ge henne ett par svartvita inramade foton i julklapp. Och kanske en beige ullig gullig pläd hon kan ligga och smida ränker under. 

Jag är också glad över den soffa de tidigare ägarna skänker mig. Idag har jag ju en soffa, men det är en bäddsoffa som också är min ordinarie säng så den ska stå i köket. Med den nya planlösningen (se ovan) kommer jag för första gången på ett år att ha ett ordentligt vardagsrum. 

Soffan fick jag span på när jag under sensommaren var på besök för att mäta lite och när de visade mig sitt knökfulla källarförråd fick jag en skymt av ett grått tyg jag gillade. Jag frågade om de kunde tänka sig att sälja den till mig och det kunde de. Minus att jag slapp betala. Gulligt va! De fick en flarra vid tillträdet.

Som komplement till ovan har jag fått överta en mörkgrå tvåsitssoffa från gamla lägenheten så att jag kan bygga ett "soff-L" för umgänge och fredagsmys. Jag är nu på jakt efter ett soffbord där jag får gott om plats för mina coffee table books. Böcker, som ni minns att jag ihärdigt rensade ut för några år sen, ska få bli del av den nya känslan i lägenheten. Böcker med måtta vill säga, jag kommer inte att börja bygga Billys igen. En pocketfull stringhylla ovan skrivbord och lite praktverk i högar.

Jag är för tillfället mycket inspirerad av ovan titel som tipsar om hur man kan skapa ett inbjudande hem och där är böcker en bärande del (jag tänker inte läsa dem för guds skull, då kan man ju lära sig saker).

Ovan Ikeabord är på min radar och när ni läser detta har jag säkert redan slagit till. Andrahandsvärdet på Ikeamöbler är förhållandevis högt. Exempelvis kostar Holmerud nytt bara ett par hundringar mer (Lisabo drygt det dubbla), men då slipper man montera skiten plus att du greenwashar ditt samvete något. Holmerud ser inte så kul ut, men det var faktiskt en rekommendation från stylisten när vi sålde lägenheten (vi saknade då soffbord). Faktum är att det med rätt innehåll (feta böcker undertill, en vas med grönt på sidan) blir rätt vackurt.

Apropå detta med böcker. Det går lite halvknackigt med privat läsning för mina barn. Efter att ha konsulterat en vän i frågan kom jag upp med följande strategi: Småttingarna får fri spons när det gäller köp av böcker. Bibliotek i all ära, men nu vill jag att de arbetar upp en känsla av att de är läsande varelser. Då kan det finnas en pedagogisk poäng i att deras rum faktiskt innehåller böcker (men jag har förordat pocket, någon måtta får det vara).

Den ena högg snabbt och la en Bokusbeställning. Det fanns inga krav kopplade till valet av böcker, ville hon läsa om smink var det helt i sin ordning. Tänk: LÅG tröskel. Nu la hon ribban något högre med boken som ligger till grund för serien Nattryttarna. Eller förresten ett krav har jag, nämligen att jag inte bekostar en bok förrän de läst ut den förra. 

Sen köpte jag två stringhyllor så att de kan samla sina boktroféer i varsin liten bokhylla. Nordiska Galleriet reade ut dessa i somras för dryga tusingen styck. Jag är medveten om att jag kunnat köpa något generiskt på loppis för femtio spänn men lyss: På samma sätt som du kan höja intrycket på en i övrigt sparsam Lindex/HM-outfit med en märkesväska eller vintage märkesklocka, kan du höja intrycket i ett Blocketfyndat rum med en detalj av detta slag. Det behöver bara vara en (1). 

Tja, detta är vad som införskaffats till lägenheten. Det kommer med stor sannolikhet att behöva köpas ett par mörkläggningsgardiner till men sen ser jag inte att det behövs så mycket mer. Jag har vindsförrådet på gamla stället knökfullt med grejer från vår gemensamma lägenhet och jag ska pussla in dessa saker innan jag ens funderar i köpbanor.

Det härliga är också när vänner hör av sig som vill dela med sig av överflödiga ting. Jag får exempelvis en utesoffa till stora balkongen av en kompis. Den lilla balkongen är inglasad, och där ska jag få en uterumsvärmare från annat håll. I övrigt tror jag att jag har allt jag behöver. Jag kommer till och med att ha plats för en gran i år.

Mvh
FruEfficientBadass

Luksusfellen

Triggervarning till er som ogillar när jag smädar consumer suckers. För det här inlägget handlar om consumer suckers. 

Ni minns kanske att jag för ett antal år sen missbrukade produkten Lyxfällan (tror den gick på trean då). Jag brukade titta på programmet tillsammans med mitt yngsta barn och det var vid något tillfälle hon hungrigt frågade "Ska vi se på Lyxfällan mamma!?" som jag kände ett visst själväckel. För vad är Lyxfällan om inte lyteskomik i syfte att skapa känslor av förträfflighet hos tittaren. Lite på samma sätt som en älskar att ha det där knäppa grannparet man kan jämföra sig med för att kunna konstatera att man faktiskt har en helt okej relation. 

Så jag satte stopp för det hela. Men summan av lasterna är konstant och nu har jag trillat dit igen, den här gången på norska Lyxfällan. Eller Luksusfellen. Om man nu ändå ska missbruka, varför inte välja det roliga alternativet? 

Norska Luksusfellen är roligare än såväl den svenska som den danska varianten. För det första finns det en lågmäld ironi i att världens rikaste folk ändå förmår prestera deltagare. Kanske just därför? "Grannen min körer Tesla so vorfor skall jag iche, icke sant?". Dels är det ju så kul med norska. Avsnittet ovan hade följande rubrik på YouTube: "Kjøpte pupper på pappas kredittkort". Aaargh! Vad är det ens?

Sen är det lite mer fart och fläkt i den norska versionen. Animationer, ljudeffekter, lite putslustig musik och bloopers på slutet. Den svenska är så seriös. Och på ursvenskt manér ska konsumtionen analyseras i terapi. Inget ont om kick-ass coach Diab, han är underbar, men jag gillar det norska anslaget lite bättre. 

Efter att nu ha sett ikapp några hundra avsnitt vill jag göra en kort sammanfattning av var folk går bet samt ge mina kommentarer kring dem. Från minst till störst.

10. Tobak

Norrmän verkar gillar vejp (vape?).

9. Läsk

Norrmännens kärlek till "brus" är ett mysterium. En man drack två storflaskor Cola om dagen. Jag fattar att man blir beroende av kaffe, enegidryck etc, men läsk? (Submysterium var att han var smal som ett snöre).

8. Dumma företag

En familj drev eget med hemförsäljning av kosttillskott i tron om att detta drog in pengar till hushållet. Givetvis gick de minus på alla prover och lagervaror de tvingades ”investera” i (och man kan bara gissa sig till obehaget hos de anhöriga som kände sig tvingade att köpa skiten). 

7. Köp av småtjafs

Ett vanligt scenario är att deltagarna proaktivt tar blankolån i syfte att ha lite pengar på fickan. Pengar som försvinner på "dritt". För när man ser deltagarnas hem ser man inget av värde, mest prydnadskrafs från Nille (tänk buddhastatyer och skyltar med "Carpe Diem") eller Ikeatextil (gärna chockrosa tyllgardiner, aningen för korta). 

6. Kläder

En kvinna köpte kläder för femsiffrigt varje månad. Ofta samma plagg om och om igen. Inte heller vad jag skulle kategorisera som basplagg. Skinnskjorta? Stilettklackar? Överlag är Lyxfällandeltagare med klädintresse inne på läder. En manlig modell årgång äldre hade jag vet inte hur många biker-jackor. 

5. Tatueringar

OMG det är så mycket tatueringar i Lyxfällan, samtliga länder. Den manliga modellen jag nämnde ovan gjorde en inte helt genomtänkt tatuering i ansiktet, så att han inte längre fick några modelljobb. Det var under inspelningen av Luksusfellen han fick detta besked av sin agentur och då hade han vett nog att ta bort den. (I nästa andetag flyttade han dock till Barcelona för att "jobba på HM" vilket inte kändes som en optimal ekonomisk lösning).

4. Spel

En norrman spelar för i snitt 13 000 norska per år och då får man räkna in att många inte spelar alls. Kategorin "flax" verkar störst och jag chansar nu men jag tror att det är skraplotter. En barnfamilj, vars hus höll på att gå till tvångsförsäljning, hade en mamma som mörkat att hon köpt skraplotter för i runda slängar 150 000 kronor om året. 

3. Utemat

Ingen av deltagarna verkar laga mat hemma förutom lite fryspizza någon gång ibland. Däremot äts det ute i parti och minut. Dock inte på finkrog. Som min favoritprogramledare Magne sa: "Det är inga Michelinstjärnor här". Snabbmat helt enkelt. Vilket ofta även syns på deltagarna som inte ser så där hurtigt rosiga ut som man tänker sig norrmän.

2. Resor

Det reses både kortväga (Ullared/gränshandel/Danmark) som långsväga (dussincharter). Helst på kredit. Helst utan att betala kredit utan låta den götta till sig ordentligt i några år så att den Kretaresa som ursprungligen kostade 30 000 NKR kostar 110 000 NKR.

1. Bilar

Antingen har deltagaren (alltid en man) ett antal skrotbilar/bilprojekt stående på uppfarten eller så har han ägnat sig åt bilaffärer. I det förstnämnda fallet är det mer regel än undantag att bilarna saknar trafikförsäkring varför de tickar hundratals kronor varje dag (plus att de riskerar att försätta ägaren i personlig konkurs om de skulle vara med om en olycka). I det andra fallet är det en man med självförtroende som tror att han gjort goda affärer på att köpa renoveringsobjekt, rusta upp dem och sen sälja dem vidare. Det här är kanske min favoritdel av Lyxfällan: När programledarna kan leda i bevis att deltagarnas bilhandlarkarriärer kostat dem skjortan och halva ärmen. Varför tycker jag om det? För att jag själv har uselt självförtroende med bilar och blir nöjd av att se andra misslyckas på området.

Det är för övrigt ett mysterium att det här med blankolån fortfarande är gångbart. Dels att de ges ut till folk som redan har ett antal lån. Snacka risk! Och dels för att deltagarna, oavsett nationalitet, inte fattat att det är en dålig sak. "Min före detta förklarade för mig att man kunde ta ett lån utan säkerhet och det tyckte jag verkade bra"...eller "Jag fattade inte att det var så hög ränta". Ungefär noll procent av deltagarna har koll på räntesatserna. En del förstår inte ens vad ränta innebär. De sistnämnda verkar tro att blankolån är någon sorts välgörenhetsprodukt. HUR kan denna föreställning fortfarande förekomma, med tanke på hur länge Lyxfällan funnits som programformat? Det är ju till och med ett verb. Jag hörde det första gången 2007 när en kollega sa att hon "lyckfällat sig" i samband med föräldrapenning. 

Jag och tjejerna satt och pratade om privatekonomi för ett tag sen. Till min stora glädje har Odågan - sin höga burn rate till trots - en viss förståelse för börs. Så till den grad att hon hjälper jämnåriga igång med ISK och första köp. Hon berättade bestört om en kompis som köpte saker med avbetalning på Klarna. "Det är ju tvärt om mot börsen!" 

Så sant mitt flickeflarn, det är precis tvärt om. För på samma sätt som deltagarna i Lyxfällan ser sin skuld snöbolla sig iväg mot ohanterlig fattigdom, kommer mina barn (och ni) att se sina tillgångar snöbolla sig iväg mot oemotståndlig rikedom. Ett bra börsår kan innebära en ökning på runt trettio procent, ungefär vad snitträntan på en blankolånsbukett kan ligga på.

Visst är det skönt att ha det där gapiga grannparet att snacka skit om? Och då menar jag att som förnumstig privatsparare titta på Lyxfällan och götta sig åt sin egen förträfflighet. Men nu ska jag sluta. Jag ska bara se klart innevarande säsong.

Mvh

FruEfficientBadass